"Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt.
Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.
Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig.
Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.
Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp.
Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det."
Det är intressant att betrakta vinstocken med dess grenar. Den människa, den församling, den kyrka eller väckelse som inte förblir i Kristus och hans ord faller bort och dör.
Herren Jesus flyttar ljusstaken. Församlingen i Efesus och dess föreståndare fick en kraftig varning:
"Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek.
Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats."
Den första kärleken till Herren Jesus behöver bevaras. När den svalnar tillåter Gud splittring och söndring.
När vi ser i backspegeln och ser alla olika församlingar och grupperingar som vuxit fram och det tomrum som finns på vissa ställen ser vi att Guds ord alltid går i uppfyllelse.
Inte ens en god organisering hjälper då kärleken till Kristus och omsorgen om bröder och systrar falnar.
Jag inser att en församling behöver ledas genom Ordet. Lag och Evangelium. När Kristi ord rikligt får bo bland ett folk är Herren Jesus själv med.
Ordet och Anden. Då slutar det i himlen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar