Ett härligt hopp

"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. 

Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. 

Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." (Första Tessalonikerbrevet 4:15-18)

Paulus skriver att eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom.

I andra kungaboken 2:11 läser vi om profeten Elias himmelsfärd. Profeten rycks i stormvinden hem till Gud: "Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen."

Vi märker hur plötsligt Gud tar hem de sina då tiden är inne. Elia visste att han skulle hämtas hem. Och även Elisa och profetlärjungarna visste det.

Vi vet också att vi skall fara hem. Men vi talar så litet om det. Ändå har vi ett härligt hopp som grundar sig på Guds ord.

Herren stiger ner från himlen för att hämta sin församling. Likt Elia lyfter Guds folk en gång från den här jorden.

I sången sjunger vi: "Och när som Elia i ilande fart jag lämnar den ödsliga strand, all smärta försvinner och allting blir klart hos Jesus i fröjdernas land."