Igår kväll fick jag ett samtal som till först fick mig att se bakåt.
Sedan såg jag framåt för att landa i nyet. Mina tankar gick fem år bakåt i tiden till coronatiden.
För ganska exakt 5 år sedan stängdes jorden ned. Gränserna stängdes. Alla större sammankomster förbjöds. Ja livet blev annorlunda.
Hur klarade vi av de annorlunda tiderna? Förde de oss närmare Gud och hans ord? Förde de oss närmare himlen?
I Uppenbarelseboken 21 läser vi om en ny himmel och en ny jord. Men vi läser också om den andra döden. En sjö som brinner av eld och svavel.
Och det verkar inte finnas något mellantillstånd. Endast den av Gud beredda och smyckade staden och utan för dess portar en sjö som brinner av eld och svavel.
Vi låter Johannes beskriva de två helt olika ställena som Guds ord beskriver:
"Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.
Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man.
Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem.
Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."
Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna."
Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden.
Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.
Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar