I brevet till de kristna i Tessalonike skriver Paulus förunderliga ord. Folket talar om fred och frihet, men drabbas av plötslig undergång.
Vad syftar aposteln på som var känt för den första tidens kristna?
Aposteln skriver: "När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er.
Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan."
Folket väntar sig fred och frihet, men drabbas av plötslig undergång. Folket har glömt sin Gud. Människan känner inte mera Guds ord. Man vill inte inse att syndens lön är döden.
Man bereder sig inte att möta sin Gud.
Sedan vänder sig Paulus till de kristna: "Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv.
Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret."
Ett folk som fått leva i Guds ords ljus tar alltid Guds ord till sig. "Om Herren vill och vi får leva." Om Gud så vill blir det fred. Trygg är den som förtröstar på Gud, på Herren Jesus.
Sedan förmanar han de kristna till att vara andligt vakna och andligt nyktra.
"Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.
Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm."
Igår nåddes vi om bud om fred och trygghet. Och vi får knäppa våra händer och be om ett slut på krig och lidande. Ja vi får be om fred för Ukrainas folk och för Europa.
Freden och tryggheten vilar i Guds händer. Om Gud vill, om tid ännu ges kan vi få fred. Men vi vet också att Herrens dag kommer plötsligt.
Gud sätter en gräns för ondskan, för all ogudaktighet. Gud är god och hans vilja är att alla människor skall få del av den frälsning som han ger i Jesus Kristus.
Vi vet att Guds goda vilja sker till sist. Guds rike kommer i sin härlighet. Kristus hämtar sin väntande brud från jorden och vredesdomen drabbar de som förkastar Gud och hans frälsning.
Vi få leva i hoppet. Frälsningshoppet är vår hjälm. Hoppet om frälsning skyddar vårt huvud, vår tankevärld.
Herre fräls, Herre förbarma dig!
En del bilder från fredsförhandlingarna väcker oroliga tankar. Där man nu förhandlar om fred känner man inte Israels Gud. Man sätter inte sitt hopp till Guds Son, Jesus Kristus vår Herre.
Gode Gud, på dig förtröstar vi. I dina händer vill vi lämna oss själva, alla nära och kära..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar