Julgranen från Kåsön

Igår hämtade vi hem granarna som vi valde och märkte upp för några veckor sedan. 

Läget var perfekt tyckte jag i november. Den här hittar jag nog, fastän det kommer 50 cm snö. Och visst var granen bakom berget, invid kalytan, 200 meter från skogsvägen vacker.

Igår var det mera än 50 cm snö på kalytan när jag begav mig uppför berget. Granen hittades lätt. Men vägen tillbaka blev lång. 

Det blev många pauser. Vid en av pauserna gick tankarna till pappas berättelse om julgranen från Kåsön. Var den från Kåsön eller rentav bortom Korsskär?

Jag tror att det var en av krigsvintrarna. En liten pojke är på julgransjakt. Han skulle hämta granen från andra sidan sjön.

En tioårig bondgosse har mycket krafter och även vilja. Men vägen över sjön i den djupa snön är lång.

Granen är också väl tilltagen, över 4 meter lång. Både vägen hem och granen är lång. Slutligen lämnar granen mitt på fjärden

En ensam trött pojke traskar hemåt..

Nog blev det jul även det året. Varifrån man hämtade en annan gran minns jag inte.

Jag vet inte vad gossen med granen på Kalvholmsfärden tänkte. Själv fylls jag med tacksamhet när jag släpar granen efter mig nerför berget. 

Hämtadet av den andra granen går sedan bättre. Den finns mitt i skogen på berget. Den behöver jag inte heller själv släpa..

"Tidevarv kommer, tidevarv försvinner, släkten följer släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång.

Änglarna sjöng den först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd: Människa, gläd dig! Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd."