"Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim. Och fiskarna blir där mycket talrika, för när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner fram." (Hesekiel 47:9)
Igår kväll fick vi läsa om den dubbla strömmen. Den ström som profeten fick se välla fram från templet.
Tempelkällan med dess flöden. Det är Andens språk. Anden som ger liv.
Sångförfattaren skriver: "Här en källa rinner. Säll är den som finner källan djup och klar, gömd men uppenbar."
Jag förmår inte förklara det profetiska ordet, men det upplivar: "Om du där dig tvager, den var fläck borttager. Ty den källan god är Immanuels blod."
När de egna krafterna är uttömda finns det en viloplats. Profeten skriver: "Sedan gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen.
Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna.
Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna.
Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. Det var en ström som man inte kunde komma över.
Han sade till mig: ”Har du sett det, du människobarn?”
Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand.
När jag kom tillbaka, såg jag många träd längs stränderna på båda sidor om floden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar