Bo Giertz skriver: "Även de vuxna måste bli som barn för att kunna komma in där. För att förstå de orden måste man veta, att ett barn i antiken inte hade några rättigheter och inte tillmättes något värde.
Att ”bli som barn” betyder att avstå från alla anspråk, att inte ha någonting eget att komma med.
Det är detta som är likheten mellan barnen och publikanen i templet. Guds rike får man som en gåva.
Man kan aldrig förtjäna det. Inte heller tron är en merit eller egenskap som gör att man förtjänar Guds gåva. Den är tiggarens utsträckta hand, som inte förtjänar gåvan men tar emot den.
Och att barnen kan ta emot den oförtjänta gåvan, det lär oss Jesus här." (citat slut)
Tiggarens utsträckta hand. Men en visshet att Jesus försonat synden. Att Jesus ger den nåd vi begär. Den nåd som vi inser att vi varje dag behöver.
Nådetiggare. Nåd som ges utan anklagelse.
Djävulen och Jesus behandlar människans synd helt olika. Djävulen saltar i såren. Han vill att syndasåren osåras.
Jesus försonade. Hos Honom finns förlåtelse. Han vårdar ärren. Han sluter den darrande och förskräckte syndaren i sin famn.
Han lämnar sitt evangelium. Orden som läker. Orden som ger nytt mod.
Domaren som led döden för dödsfångarna.
Det lider mot domedag och den börjar i Guds hus. I sången sjunger vi: "Kom då, ni fattiga syndare alla, tag nu här dubbelt för varje ert brott!
Har vi än alla i Adam måst falla, har dock vår Jesus alltsammans gjort gott.
Är det väl rätt att befriade trälar håller sig själva i träldomen kvar?
Nej, låt oss hellre som frigjorda själar lova i frihet vår nådige Far!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar