"Nu har Birger Palo flyttat från tiden in i evigheten. I väntan på en glädjerik uppståndelse. Frid 🕯"
Meddelandet kom igår på morgonen. Av Birger har jag ett speciellt minne. En skrivelse i Missionstidningen, någon gång på 80 eller 90-talet.
Birger skrev om hur vi får bekänna vår synd inför Gud. Jag minns inte exakt hur han skrev.
Han skrev också något om att det inte är lätt att bekänna sin synd inför Gud. Inför en helig Gud.
'- -
I katekesen läser vi: "Inför Gud skall man bekänna sig skyldig till alla synder, också sådana som vi inte vet om, såsom vi gör i bönen Fader vår. Men inför biktfadern skall vi bekänna endast de synder, som vi vet om och känner i hjärtat."
Birger var gift med systern till bröderna Erling, Karl-Erik och Roland. En familj där man hade fått nåden att känna Gud sådan han är, genom Jesus Kristus.
Hebreerbrevets författare skriver: "Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse.
Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.
Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."
Bröderna är borta men deras ljusa, varma och i Ordet förankrade väckelsetro lever kvar.
Mitt minne av Birger är frid. Hans skrivelse förmedlade Guds frid till mig. Den frid som endast budskapet om Jesus kan ge. Att synden är försonad och vi får tro synden förlåten.
(En bild av Birger och hans fru)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar