Hiskias lovsång, tåredalen

"Vad ska jag säga? Han har både talat till mig och själv utfört sitt verk. Jag får vandra varsamt alla mina årefter det bittra min själ varit med om.

Herre, trots sådant lever människor, och genom allt sådant hålls min ande vid liv. Du gör mig frisk och låter mig leva.

Se, den bittra plågan blev till nytta för mig. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, för du har kastat alla mina synder bakom din rygg." (Del av Hiskias lovsång i Jesaja 38)

Vi har en Gud som leder genom sjukdomar, prövningar och motgångar. Ja genom allt som människor möter här i syndens land.

Hiskias glädje var att Gud kastat alla hans synder bakom sin rygg.

Platsen bakom Guds rygg. Vad är det för en plats? Tänker konungen på Nådens bottenlösa hav? Tänker han på eldsjön där synden utplånas?

Människan är skör då hon drabbas av olika svårigheter. Många känslor bubblar under ytan. Sorg, ensamhet, modlöshet, bitterhet, vemod. Men å andra sidan finns orsak till tacksamhet, förtröstan och tid för bön.

Igår kväll hörde vi om indianen som mött Jesus, men ännu kände att två olika hundar stred i hans kropp. En svart och en vit hund.

Han fick höra av sin pastor att den som får mera mat vinner.

Ja hurudan mat ger vi åt vår odödliga själ? Att tacka och prisa Herren är god näring. När syndaskulden med allt bräckligt, söndrigt och allt vad den rymmer är bakom Guds rygg. - Då finns det orsak att prisa Herren.

Därför kan vi också läsa i psaltarpsalmen. " När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser.

De går från kraft till kraft,.de träder fram inför Gud på Sion. Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela."

"Så nattsvart är skogen och farlig den stig som fram mellan stenar och stup slingrar sig. Ja, ofta väl barnet sig stötte och föll om inte dess ängel i handen det höll."