De 12 åren jag visste så litet om

Det finns berättelser som berör. Ord som måste skrivas ner. Jag tänker på åren med den tvåskäriga plogen. De långa vårkvällarna. De tolv åren jag visste så litet om.

Han är 17 år yngre än pappa och växte upp i samma by. Vi har inte träffats så många gånger, men idag träffades vi på en skogsväg. Vi diskuterade om tiden som går så fort.

Han berättade om mannen som på vårkvällarna efter fähuset begav sig ut på fälten. Han hade ingen annan som körde plogen..

Vid oss var vi många som körde fortsätter han, men din far arbetade ensam alla dessa år. Han var den ende sonen och arbetstimmarna blev många.

Jag har inte tänkt så mycket på dessa 12 år. Åren från 1958 till 1970. Pappa målade kärleksfullt dessa steniga fält. Säkert mindes han de arbetsintensiva åren. Men med kärlek formade han åkrarna med dess diken och skogsholmar. Ladorna, skörden, stenen.

I landskapen ser jag nu bönerna, tröttheten, men också förtröstan och tilliten till Frälsaren.

I sitt anletes svett tjänade åt han sitt bröd. Kanske gudsmannen Moses ord kom i hans tankar. "Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter.

I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”

Nej jag visste inte så mycket om de 12 åren. Med respekt fortsatte han sin berättelse. "Det tar väldigt länge att plöja med en tvåskärig plog."

Han fortsätter: Vi var många. Men han var ensam. Jag tänker: Han var inte ensam. Den osynlige gick med. Där hemma väntade de kära. En mors böner bar.

Mina tankar går till midsommarveckan. Jag minns orden jag hörde. Psalmens ord kommer i mina tankar: "Som sådden förnimmer Guds välbehag i fattig och stenig mull, så prisa din Gud, du min kropp, i dag för vägens och bördornas skull. För kraften och viljan, för stegets svikt, för klara och stränga bud, för jordisk gärning och jordisk plikt jag tackar dig, himlarnas Gud."

Tack gode Gud att far fick kraft att sträva. Tack för att far är hemma hos dig. Tack Gud för din Välsignelse. Tack för maten som alltid fanns på bordet.

Tack för all den kärlek jag fick uppleva. Tack gode trofaste Gud..

En annan plog än pappas. Nog förstår jag att dygnets timmar måste utnyttjas väl.