"Snart så skall ju den sista tåren från ögonen där torkas av. Vi väntar den ljuvliga våren då synder och sorg får sin grav. Då skall vi för evigt få fröjdas tillsammans med Herren där. O må vi vår lovsång då höja på den väg som hemåt bär!"(ss 86)
"Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.
Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.
Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.
Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." (Uppenbarelseboken 21)
Uppståndelsekroppen fäller inga tårar. Hos Gud finns endast glädje. Hos Gud betraktar man ändå Lammet som blev slaktat.
Men synen av ärren från spikarna och ärret i den sönderstungna sidan ger endast glädje och tacksamhet.
Glädje, fröjd och tacksamhet. Återseendets glädje. Allt detta får himlavägsvandraren se fram emot. Gud är god. Han vårdar sina lamm.
"Alla helgon som gått på vår jord och de gamla martyrernas rad med små barn, vilka tidigt gått hem, lovar Gud i den gyllene stad."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar