"Säg sedan till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land.
Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.
Och de skall inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla slags överträdelser. Jag skall rädda dem från alla orter, där de har syndat, och skall rena dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem.
De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De skall själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall för evigt vara deras furste.
Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Det skall vara ett evigt förbund med dem. Jag skall bereda plats för dem och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt.
Min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Och folken skall inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt." (Hesekiel 37)
Nog är det ett mäktigt Guds ord. Guds boning skall stå bland Israels barn. De skall bo i det land Gud gav åt Jakob, åt Israel. Folken, hednafolken skall inse att Gud är Herren. Han själv helgar Israel. Hans helgedom är mitt bland Israel för evigt.
Vi märker hur det blir himmelskt då Gud får regera, då hans vilja sker.
"Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.
Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.
Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." (Uppenbarelseboken 22)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar