Guds Lamm

"Min sång skall bli om Jesus, det blödande Guds Lamm, som burit mina synder en gång på korsets stam, som i sin död förlossat min själ ur dödens band och blivit för mig vägen till härlighetens land." (Sions sånger 224)

Det är nyttigt att någon gång stanna upp inför Lammet, det slaktade lammet, Guds offerlamm. 

Vi kristna har tendens att bli förblindade då vi ger oss in i teologiska diskussioner. Vi kommer lätt bort från Kristus Jesus och det kristna livets grund, det slaktade Lammet.

Den gode Herden är också det slaktade Lammet hörde vi igår. Det är ett blodigt evangelium som vi förkunnar. 

Sångförfattaren Fanny Crosby var blind. Men hon såg det slaktade Lammet. Hon såg hur Jesus hade burit hennes synder på korsets stam. Hon såg hur Jesus förlossat hennes själ ur dödens band.

Hon såg hur Jesus blivit vägen till härlighetens land. Jag behöver få nåden att se allt detta. Nåden att se på Lammet.

Synd och upprättelse

I en predikan utgående från herdepsalmen igår kväll berördes Davids fall och hans upprättelse. David hade ju fallit djupt. Men Gud sände profeten Natan till honom. Natans berättelse om lammet berörde David för han var ju själv herde. Davids ögon öppnades.

Natan predikade för David: 

"Herren sände Natan till David. Han kom till David och sade till honom: "Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike hade får och boskap i mycket stor mängd. Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. 

Han födde upp det och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var som en dotter för honom. 

Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då nändes han inte ta av sina egna får och sin egen boskap för att reda till åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom."

Profetens tal blev till välsignelse för David. Han fick höra att Gud hade förlåtit hans synd. Han måste inte dö.

Bekännelsen

"Vem rörde vid mina kläder?" (Markus 5:30)

Öyvind Andersen skriver i andakten för dagen: "Det är omöjligt att hålla sin tro på Jesus hemlig och samtidigt fortsätta att ha liv i Gud"

Den tro som inte kommer till uttryck genom munnen och på andra sätt vissnar bort. Den personliga bekännelsen av tron på Jesus har alltså betydelse.

Det skulle vara märkligt att födas till ett nytt liv och aldrig leva det..

Sanningens ord

"För övrigt skall sägas att Predikaren var en vis man, som ständigt undervisade folket. Han övervägde, undersökte och författade många ordspråk. Predikaren sökte finna de rätta orden och rätt uppteckna sanningens ord.

De visas ord är uddar, som indrivna spikar är deras tänkespråk. De är gåvor från en och samma Herde.

För övrigt, min son, låt varna dig! Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött."

(Predikaren 12)

Salomo klagar över att det inte finns någon ände på det myckna bokskrivandet. Idag är det mycket lättare att skriva. Men det mesta som skrivs idag har inget evighetsvärde. Det för snarare människan bort från Gud, än leder hem till Gud.

I Apostlagärningarna 17 kan vi läsa Paulus tal på Aeropagen:

"Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: "Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. 

Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.

Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 

Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. 

Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. 

Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 

Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda."

När de hörde Paulus tala om uppståndelsen från de döda, började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta en annan gång." Därmed lämnade Paulus dem. Men några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till."

Paulus lyfter fram hur Gud erbjuder tron till alla genom att upptäcka Jesus från de döda. Vår tro är alltså en uppståndelsetro. 

Gud kallar alla människor till omvändelse, till denna tro genom evangelie predikan. Guds fiender vill inte att det glada budskapet om frälsningen genom tron på Jesus Kristus går ut. De kan inte tåla det.

Guds folks hemlängtan

"Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.

Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. 

Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. (Romarbrevet 8)

Inkommande söndag är temat Guds folks hemlängtan. Aposteln talar om barnaskapet, kroppens förlossning. 

Jag hade igår möjlighet att läsa några av mormors dikter. De är skrivna för över 100 år sedan. Mormor skrev om umgdomstiden som går hastigt, en tid då många glömmer att söka sin Gud. Mormor glömde inte sin Gud och Gud glömde inte sitt barn.

Mormor blev 68 år gammal. Enligt skriftens definition blev hon inte gammal. Hon nådde inte fram till de 70 eller 80 åren.

Idag läste jag en intervju med Finlands äldsta, en kvinna som heter Helvi. När hon fyllde 109 år i oktober lyfte hon fram bönen. Nu lyfte journalisten istället endast fram konjaken.

Jag är övertygad om att tron på Jesus fyller livet med mening. Den vise Salomo uppmanar människan att tänka på sin skapare i umgdomstiden. Jag märker att mormor också hade tagit de orden till sig. Jag märker det i hennes dikter.

Davids son Salomo avslutar sin bok "Predikaren" med orden: 

"Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.

Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont."

I mitt arkiv hittade jag ett brev av en gammelmoster. Hon tackade för inbjudan till landet. Hon visste ändå inte om hon kunde komma, då hon var bunden till åldringshemmet.

Jag tänker på den Heliga Skrift som är Guds brev till dig och mig. Den får vi läsa som en inbjudan till det "goda landet". Genom tron på Jesus griper vi tag i inbjudan. 

När vi tror på Guds frälsning i Jesus Kristus har vi startat resan till det goda landet. Gud vet vilken dag han tar oss hem, men resan hemåt är innehållsrik och även ljuvlig då vi gör den i tro på vår Himmelske Fader.

Vad Gud berett där hemma ser vi, när Guds tid är inne. Men vi vet att där är allt berett. Där saknas inget. 

Hemma är det gott. Skulle vi då inte längta hem här under resan. Hemlängtan till Fadershemmet är den Helige Andes verk skriver aposteln. 

Tänk hur Gud kallar, bereder och också tryggt leder oss ända hem. Sådan är han vår skapare, vår Herre och Gud.

Båtar på stranden

"En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 

Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 

När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst." Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten." 

De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.

När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa." Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. 

Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor." Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom."

I morse lyssna till läsning från Lukas evangeliets femte kapitel i Radio LFF. Jag diskuterade med en vän om denna händelse igår och tänkte att jag måste läsa den på nytt. Nu fick jag höra den och sedan även läsa.

Det är en mäktig berättelse hur Jesus stiger in i Petrus båt och därifrån undervisar folket. Det blir en stor fångst.

Lärjungarna lämnar allt och följer Jesus. Han tar bort all fruktan.

Vi har en mäktig Herre..

En mörk och kulen natt

I natt vaknade jag mitt i natten. Det var mörkt, ovanligt mörkt. Lampan som brukade lysa i hallen lyste inte.

Nå jag fick somna om efter en stund. Jag fick somna i bön. Och Gud väckte mig när morgonen grydde. Jag vaknade till ett levande hopp. Hoppets Gud gav mig en ny penna och jag skrev ner den betraktelse jag hade lovat skriva i går kväll.

Jag kunde inte hålla mitt löfte. Men jag fick förtrösta på Guds löften. Hans löften håller. Han ger oss den kraft vi behöver. Han kan också styra pennan när det är hans vilja.

En mörk och kulen natt fick jag skriva om Hoppets Gud. Han är god!

"Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft." (Romarbrevet 15)

Faster Britta

En vän berättade igårkväll om ett besök hos min faster i södra Sverige. Det var roligt att höra hur faster hade det.

Som barn träffade vi faster sommartid. På den senaste tiden har det inte blivit så ofta, för faster har redan fyllt 90 år.

Hälsningen gladde mig. Min vän sade att "Britta nog har det på klart". Vi hann inte diskutera så länge, men jag förstod att faster har det gott i sin tro på Jesus.

Det har jag aldrig betvivlat, men det är gott att höra om hur Gud är mäktig att bevara och vårda tron även i främmande miljöer. För mig har faster varit en av dessa trons vittnen. Den gode Herden har omsorg om alla lamm och får.

I mina tankar kom apostelns ord. "Därför har vi blivit tröstade. Till denna tröst kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. 

Om jag har sagt något berömmande om er till honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt till er är sant, så har också det vi berömt oss av inför Titus varit sant. 

Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han kommer ihåg hur lydiga ni alla var och hur ni tog emot honom med respekt, ja, vördnad." (Andra Korinterbrevet 7)

Vi får glädja oss över den levande och verksamma tron som vi ser och möter i våra medmänniskor. Det är Herrens verk. Vi får fröjdas över möten med bröder och systrar i Herren. Må det styrka vår tro att skaran som ledd av den gode Herden vandrar mot himlen har en mäktig ledare. Ja även änglar går med.

Gud är god. Stor är hans trofasthet.

 

Himlaglädje eller den här världens gud

"O du, min vän, som världens vän vill vara, se, du till sist Guds ovän bliva skall, så ta emot den nåd som ännu bjudes att du ej mister himlaglädjen all." (Sions sånger 102)

Igår fick vi stanna en liten stund inför Jesu brev till församlingarna. Det är gott att läsa breven från Jesus. 

Jesus visar sitt hjärtelag för sin församling. I världen känner man inte Jesus. Man är förblindad av den här världens sinnelag. 

Paulus skriver till korinterna "Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild."

Syndens begär eller ett liv för Gud

"Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 

Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten."

(Romarbrevet 6)

Romarbrevet är ett så innehållsrikt brev. Dess undervisning är tydlig och klar. Aposteln lyfter fram hur synden bor i en människa, men vi skall inte lyda dess begär.

I Kristus Jesus är det däremot annorlunda. Där får vi leva för Gud. Vi får ställa oss själva i Guds tjänst.

Då för han själv kampen mot synden i vårt liv. 

Det tveeggade svärdet

"Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet: Jag vet var du bor - där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor."

Jesus tröstar sin hjord i Pergamus. Han visar dem det tveeggade svärdet som han använder då han strider mot ondskan. Jesus vill att vi skall förtrösta på Ordet.

Aposteln Paulus lyfter fram Andens svärd, Guds ord som det enda anfallsvapnet för en kristen.

När djävulen genom olydnaden mot Gud och hans ord får ett starkt fotfäste i en församling är Guds ord den rätta medicinen. 

Vi skall inte ge djävulen något tillfälle så att vi börjar kompromissa med Guds ord. Guds ord är det enda som kan bryta ner falska tankebyggnader.

"Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus  och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga."

(Andra Korinterbrevet 10)

Guds ord som löser och binder skall vi använda flitigt. Synd skall predikas som synd och nåd som nåd.

Satans synagoga

"Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. 

Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona."

Församlingen i Smyrna var hårt ansatt. Sådana som kallade sig för judar, människor som ville framställa sig som Guds egendomsfolk hånade de kristna som följde Guds synliga avbild Jesus Kristus.

Djävulen kastar till och med några i fängelse. Han är vred då han inte slipper in i församlingen i Smyrna. Tron sätts på prov när det kommer en yttre förföljelse. Men i lidandet "luttras" tron på Jesus. 

I Jesu namn, renade i hans blod är de Jesus trogna intill döden. Och döden har ingen makt över Jesu vänner. Änglarna hämtar deras själar till vilan i Abrahams sköte. Och Jesus ger dem livets krona. De får se hans ljuvliga ansikte. De får se honom sådan han är.

Luther framställs djävulen som "Jumalan kahlekoira". Paulus skriver i det första brevet till Tessalonikerna: "Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen. Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss."

Den ondes makt är alltså begränsad. Han vill skilja Jesu vänner från varandra. Men vi skall inte ge honom den glädjen.

Gustav Westerlund skriver i sin sång: "I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."

När djävulen plågar oss, när han anfäktar får vi fly till Jesu famn. I Jesu namn och i blodets kraft förmår vi kämpa mot ondskan som djävulen fört in i världen och också vill smutsa ner Guds barn med..

"Den som segrar skall inte skadas av den andra döden."

Församlingsbreven

Om Gud så vill får vi ikväll stanna upp en liten stund inför Jesu brev till de sju församlingarna. Jag tänkte nu ännu något betrakta hur djävulen verkade i Guds församlingar. 

Hans plats är inte i församlingen som är på väg till himlen, för djävulens eviga hemvist är helvetet, den brinnande sjön. 

Nog är det stället borta från Guds ansikte verkligen en dyster plats. Där kan den onde inte förklä sig. Hans väsen är synligt. Han är en slaktare, mördare och lögnare.

Men där har han ingen makt. Den är honom helt fråntagen men hans blotta närvaro gör stället till en ryslig plats.

Men Jesus som övervunnit djävulen varnar församlingarna för denna bedragare. Vad skriver Jesus om honom?

Församlingen i Efesus får en uppmaning: "Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats."

Vi skall alltså inte frukta för djävulen för vår Herre Jesus har besegrat honom. Aposteln Petrus skriver hur vi skall stå emot honom:

"Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden."

Den onde vill att vår första kärlek till Jesus falnar. Han vill få oss till hårda och cyniska kristna. Sådana som ser ner på bröder och systrar som kämpar. En lagisk och hård kristen har ju lämnat Jesus. Han ser inte Jesu milda ögon. Han hör inte hur Jesu hjärta klappar ömt för alla människor. Han har ju burit hela världens syndaskuld. Ljuvligt och kärleksfullt kallar Jesus på dig och mig..

Sjukdom, lidande och nöd

"Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet."

Bibelordet för dagen lyfter fram nöden. Bibel 2000 talar om kortvariga lidanden. Här tror jag att Paulus också tänker på sina egna lidanden. 

Nöden som varar endast ett ögonblick, när evigheten är perspektivet bereder på ett oändligt rikt sätt en härlighet. En härlighet som är verklig, lika verklig som nöden. Och denna härlighet varar i evighet.

Som Guds folk får vi bära varandras bördor. För bördorna är plågsamma och tunga ett bära. Vår väg mot härlighetens land går också genom tåredalen, men se: Den är rik på källor.

Om än vi vandrar i dödsskuggans dal fruktar vi inte för Jesus går med. Han själv bereder oss tröst.

Som Paulus skriver bryts kroppen ner, den kropp som vi här bär i 70 eller 80 år om vi får leva länge. Men i evigheten bär vi en förvandlad och förhärligad kropp.

"Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. 

Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. 

Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." (Andra Korinterbrevet 4: 16-18)

Abrahams tro

I Romarbrevet 4 beskriver Paulus Abrahams tro: "Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft - han var då omkring hundra år - och att Saras moderliv var dött. 

Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. Därför "räknades det honom till rättfärdighet."

Men dessa ord "det räknades honom till rättfärdighet" skrevs inte bara för hans skull utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Den rättfärdiggörande tron

"Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet." (Romarbrevet 4:5)

I sången sjunger vi: "Salig för intet, frälst blott av nåd enligt Guds fasta evighetsråd: I Jesus Kristus får syndare nåd och förlåtelse. Äran, äran den skall Jesus ha här på jorden och i himlarna. Han har borttagit alla synderna. Amen, halleluja!

Trösta varandra med Guds ord!

Guds ord uppmanar oss att trösta varandra med Guds ord. Där finner vi i sanning verklig tröst. Aposteln Paulus skriver till Guds folk:

"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 

Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. 

Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. 

Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. 

Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." (Första Tessalonikerbrevet 4)

Aposteln fortsätter: "Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 

När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. 

Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. 

Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 

Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm."

En (atom)bomb över Nordsjön

Ur dagboken 24.04.2023:

Härom dagen lyssnade jag till en intervju med predikanten Emanuel Minos. Han dog 2014.

I intervjun nämnde han norrmannen Anton Johanssons syner, som han såg innan det första världskriget.

Han lyfte då också fram profetian om en bomb över Nordsjön som orsakar våldsamma tsunami-vågor. Kustområdena i alla länder runt Nordsjön dränks av vatten..

Minos satte ändå främst fokus på Johannes syner på ön Patmos, där en tredjedel av jordens befolkning går under.

I Guds ord läser vi om basunstötarna som en gång skall drabba jorden, då tiden för Guds dom över jorden är inne (Uppenbarelseboken 8):

"Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom det hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brändes upp liksom en tredjedel av träden, och allt grönt gräs sveddes av.

Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg hade kastats i havet. En tredjedel av havet blev till blod, och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.

Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna, brinnande som en fackla, ner från himlen, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades då till malört, och många människor dog av vattnen, som hade blivit förgiftade."

Vi vet att allt Guds ord är sanning och nyttigt att läsa, att det som Gud förutsagt genom sina profeter och apostlar går i uppfyllelse när tiden är inne.

Utombibliska profetior behöver däremot prövas vilket Minos också håller fram. Ändå tror jag att det är nyttigt att vi även i Natofinland betänker var vi har vår verkliga trygghet. 

Den finns i Herren Jesus. Guds ord är vår ledstjärna.

Om Gud tillstäder att väldiga flodvågor en dag täcker så gott som alla nordeuropeiska städer är Herren Jesus den ända tryggheten. 

Den dagen är prästernas välsignelse över allt ogudaktigt leverne endast en förbannelse.

Den dagen är en skräckens dag för alla falska herdar som verkat och predikat utan fullmakt av Gud och vilselett folket.

Vi har i sanning orsak att be om väckelse, att vi tar vara på den tid av nåd som vi ännu får leva i.

Morgondagen vilar i Guds händer. Han är Herren över liv och död. Liksom vi idag har fått öppna våra ögon till en ny dag av nåd vaknar vi en morgon i det land som Gud berett för sitt folk redan innan jordens grund lades.

Himmel och jord går en dag under, men Guds ord står fast. Därför får vi be om nåden att bygga och verka på Ordets grund.

Intervjun med Minos påminde mig om att tiden är kort och att var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet, då vi sätter den i den gode Herdens sårmärkta händer.

Visst skakade intervjun och synen också om mig. Den fick mig att begrunda vad ordet säger. Guds ord är sanning.

Herre bevara oss i din Sanning..

Livets vattenkällor

"En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 

De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 

Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon." (Uppenbarelseboken 7)

Min herde Herren Jesus är

"Min Herde Herren Jesus är, ej något gott mig fattas" (Psalmboken nr 400)

David skriver i herdepsalmen:

"Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen"

Profeter och apostlar

"Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.

Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull. Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus."

Bibelläsningen har flyttat till Romarbrevet. Gårdagens läsning, det första kapitlet lyfter också fram profeterna. Guds löften frambars till folket av profeterna. Guds evangelium är Jesus Kristus, den utlovade Messias, kvinnans säd som söndertrampar ormens huvud.

(Herrens tjänare, aposteln Thomas)

Guds bud och tron på Jesus

"De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn. I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

(Uppenbarelseboken 14)

Aposteln Johannes beskriver den märkliga oron och avsaknaden av Guds frid som kommer att råda i världen vid tiden för Jesu återkomst. 

Men vi märker att där finns en skara som inte drabbas av världens oro och hopplöshet. Johannes ser en uthållig skara, Guds heliga. Deras helighet kommer av delaktigheten av Jesu rättfärdighet. En rättfärdighet som de äger genom tron.

De heliga håller fast vid Guds bud. Bibeln talar på andra ställen också om apostlarnas undervisning. Man håller fast vid apostlarnas undervisning såsom den är nedskriven i bibeln, Guds ord.

Ordet löser och binder. Guds ord ändras inte även om människor ställer sig över det eller går runt det. Guds ord står fast. Därför håller de heliga fast vid det.

Vi kan inte lösgöra tron på Jesus från tron på Guds bud. De hör ihop. Båda hör till den tro som Jesus ger oss.

Uthållighet och tro

"Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. 

Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning. Den som har öron må höra. 

Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro." (Uppenbarelseboken 13)

Det viktiga är inte hurudant vilddjuret är eller hur det ser ut. Det som är avgörande är att namnet är skrivet i Livets bok, att tron på Guds verk i Jesus Kristus är bevarad. 

Aposteln Johannes skriver om de heligas uthållighet och tro som visar sig. Både uthålligheten och tron kommer från himlen, från Gud. 

När vi tror på Jesus som vår Frälsare behöver vi inte frukta för vilddjuren, Guds ord talar om två.

Tron på Jesus ger uthållighet. När vi tror på Jesus vill vi också hålla fast vid Guds ord. Uthålligheten i tron är alltså Guds verk.

Guds vilja eller människors begär

"Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja" (Första Petrusbrevet kapitel 4)

Jag har litet fått betrakta aposteln Petrus undervisning den här veckan. Petrus brev är innehållsrika. Vid stranden av Gennesarets sjö möter han den Uppståndne. Jesus förnyar sin kallelse till Petrus: Följ mig!

Petrus liv och leverne förändrats. Men det är tryggt att följa den uppståndne. För då är målet himlen, där Jesus är..

Kyrkoherde och den gode Herden

Det blev en sökande till tjänsten som kyrkoherde i Pedersöre församling. Det blev alltså inte den valsituation som domkapitlet och Borgåbiskopen ansåg att vi behövde. Gott så, människan spår och Gud rår.

Brevet till Titus är ett av de sista breven som Paulus skrev. Där skriver han: "Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan och som ger hopp om evigt liv. 

Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet. Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning. Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare."

Vi märker att det är Gud som står bakom ordet och att han anförtror förkunnelsen åt människor. I den kristna kyrkan var apostlarna de första som av Gud sattes in i predikoämbetet och Paulus var en av dem.

Apostlarna var de första och direkt kallade av Jesus, den gode Herden. Så har det fortsatt ända fram till våra dagar. Gud insätter tjänare i sin kyrka. Bakom finns både en yttre och inre kallelse. Vi talar om predikoämbetet. 

Gud har alltså ett ämbete, predikoämbetet då Guds ord skall förkunnas offentligt. Det märker vi tydligt i apostelns brev till Titus.

"När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. 

En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 

Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 

Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna."

En kyrkoherde skall alltså hålla sig till lärans tillförlitliga ord. Läran finns redan, Kristi lära. 

Folkbibeln förklarar: Församlingsledare och äldste är olika benämningar på samma tjänst. Senare började man också använda benämningen biskop.

Pedersöre församling får alltså en ny kyrkoherde om Gud så vill. Som församlingsmedlemar och för Jesu skull medlemmar i Kristi kyrka får vi be för herden. 

En kristen skall inte syssla med ryktesspridning. Det hör inte till Kristi lära. Däremot skall vi be för Guds tjänare.

Gode Gud, hjälp och led dina tjänare att hålla sig till lärans oförvitliga ord. Led ännu alla Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan och som ger hopp om evigt liv. 

Tack god Gud för att du hör vara böner. Låt ingen förlora hoppet om det eviga livet. Det hopp som vi får bära för Kristi skull..

 

I Rom

"I två hela år bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom. Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad."

Apostlagärningarna slutar med att Paulus är framme i Rom. Bibeln vittnar inte huruvida Paulus där ställdes inför rätta eller inte. 

Efter två år i fångenskap företog han nya resor och skrev första och andra brevet till Timoteus och brevet till Titus. Senare lider han martyrdöden i Rom.

Syndernas förlåtelse och arvslott bland de helgade

"Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. 

Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. 

Till dem sänder jag dig, för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade. (Apg26)

Paulus står inför konung Agrippa och vittnar om den himmelska synen, om mötet med Jesus.

En kristen har vänt sig bort från den ondes makt och fått fly till Gud. I den himmelska synen som Paulus vittnar om är det Jesus själv som talar. Genom tron på Jesus får människan syndernas förlåtelse, en arvslott bland de som är helgade.

Vågar vi tro att vi är helgade och delaktiga av arvslotten bland de vars rättfärdighet är Jesus Kristus. Jo det skall vi våga tro. Genom tron på Jesus äger vi syndernas förlåtelse..

Ljus och mörker

"Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet. 

Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker.

Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt klara sken." (Lukas 11)

Se till att ljuset i dig inte är mörker säger Jesus. Människan kan alltså bli förblindad och leva i mörker då den andliga klarsynen har fördunklats. Det sker om något annat tar den plats som Gud och hans ord behöver ha i en kristens liv.

I natt mötte jag i drömmen ett sådant mörker som jag aldrig sett. Herre låt ännu ditt ords klara ljus få lysa över ditt folk..

Tjänster och ämbeten

"Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. 

En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar.

En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill." (Första Korinterbrevet 12)

Det finns olika tjänster, men Gud är densamme skriver aposteln. Paulus hade fått sitt ämbete av Gud. Jesus hade kallat honom till apostel, om än han tidigare hade förföljt Guds församling.

Jesus ledde också Paulus i den tjänsten han hade. Efter att Paulus hade mött Jesus och börjat vittna om Honom ledde Gud honom till Arabien där han var i tre år. Han vistades i Syrien och Kilikien och i Damaskus. Först efter 14 år kom han till Jerusalem.

I Galaterbrevet skriver Paulus: "Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna."

Vi märker att samme Herre som kallade Paulus också utrustade Honom. Så har Gud alltid gjort. 

Biskopsbesök i bönehuset

Igår hade vi besök av biskopen i Burmas Lutherska kyrka, som också predikade och berättade om situationen i Burma.

Det var ett välsignat besök och ett besök som berörde. Det fick mig också att reflektera över biskopsämbetet.

Nog har jag hört många biskopar predika. Ofta har jag blivit både bekymrad och besviken. Biskopen har kommit i egen kraft och biskopen har predikat annat än Guds ord och även mot Guds ord.

Då har biskopstiteln inget större värde. Eller kanske snarare,  bäraren av titeln har inte uppträtt värdigt mot det ämbete som han fått. Egentligen har ämbetet alltid värde då det är givet av Gud. 

Den biskop som nu besökte oss är en gammal man. Hans egna krafter har avtagit och han behövde hjälp att komma upp till predikstolen och ner därifrån. Han kom inte i egen kraft, men budskapet var kraftfullt. Han predikade Guds ord.

Visst bär vi alla de karaktärsdrag som Gud gett oss, men då budskapet grundar sig på Guds ord blir det välsignat.

Med tacksamhet till Gud får jag begrunda det budskap vi fick. Att inte vara rädda och hålla fast vid Guds ord. Att inte ställa oss över ordet eller gå runt det. 

Gode Gud, vi ber för kyrkan i Burma. Vi ber för din kyrka i hela världen. Vi ber också för alla biskopar och Herrens tjänare. Ta du bort onödig människofruktan och låt oss frimodigt tala ditt ord. Lär oss att inte förlita oss på egen vishet utan visheten i Guds ord. Lär oss att inte förlita oss på egen kraft, eller tystna på grund av egen kraftlöshet då kraften finns i ditt ord..

Tron på de dödas uppståndelse

"Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna. 

Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång. Därför strävar jag också själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.

I bibelläsningen läser vi om hur Paulus blir fängslad för sin tros skull. (Apg 24)

Inför ståthallaren säger han: "Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."

Den som lever och dör i tron på den korsfäste och uppståndne Jesus skall en gång stå inför Guds domstol som rättfärdig, frikänd för Jesus Kristi skull och frälst genom tron på Honom..

Vi får ha samma hopp som aposteln. Buren av tron på sin frälsare jagade han mot målet..

Trons grund

"Det hjälper inte att tala om försoningsdöd utom i förbindelse med Jesu uppståndelse"

Orden är från andaktsboken. Jesu försoningsdöd och hans segerrika uppståndelse hör ihop. Ja, Jesus levde också ett syndfritt liv. 

Vår tros grund är det som Gud gör i Jesus Kristus. Jesu liv, Jesu försoningsdöd och Jesu uppståndelse. På samma sätt tror vi på en treenig Gud, Fadern, Sonen och den Helige Ande.

Den kristna tron är inte invecklad och vi skall inte heller göra den invecklad. När Jesaja får se Guds väg, Jesusvägen skriver han: "En banad väg ska gå där, en vandringsled, och den ska kallas "den heliga vägen". Ingen oren ska färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen ska inte gå vilse, även om de är dårar."

Jag minns att jag som yngre fruktade att tänk om det kommer tvivel och jag inte orkar tro. Hur går det då? Visst möter vi tvivel under vår livsresa och vi känner av synden som vill trötta ut oss.

Men tron är ju grundad på Guds ord, vad Gud gör i Jesus Kristus. Ja vad han gjorde för dig och mig.

En människa blir inte bättre kristen när hon blir äldre, men hon får växa i tron på Gud, på hans nåd i Jesus Kristus. Inte i tron på sig själv. 

Den som vandrar på Jesusvägen går inte vilse. Han går inte förlorad om än han är fåkunnig eller dåre. 

Det är kraftiga ord. Tron på Guds verk i Jesus Kristus håller..

(Det tomma korset, Jesusvägen, korset blott)

Hos Jesus

Förra lördagen köpte jag andaktsboken "Vid källan". I dagens andakt vittnas det om att de frälsta alltid är hos Jesus. Vi har alltså en konkret gemenskap med honom. Han omsluter oss. 

Med trons ögon ser vi detta. Genom tron känner vi honom och i tron rör vi honom. Jesus berör oss genom sin Ande.

I dagens andakt skriver författaren, som sedan 1994 är hemma hos Herren: "Vart går de troende när de dör? Var är de under tiden mellan döden och uppståndelsen?

Han skriver: I Guds ord är svaret enkelt. Mellan döden och uppståndelsen är de frälsta hos Jesus.

Öyvind Andersen vittnar redan på förhand om var han befinner sig. Han är hos Jesus!

Är det inte trösterikt och ljuvligt att vi alltid får vara hos Jesus. Här får vi nu sjunga och vittna om honom. Han får bli större i vårt liv. Då tyglas också den gamla människan.

Biblisk syndakännedom är också kännedom om nåden. Jesus har uppstått till vår rättfärdighet. Jag glädjs över de orden..

Måltidsgemenskap

"Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Efter en veckas paus från skidningen tog jag en liten skidtur i morgonsolen. Bilradion var ställd på Radio Patmos och där talade man om måltidsgemenskapen som Jesus kallar oss till.

Måltidsgemenskapen är något som förenar människor, men också människan och Gud. Den uppståndne och förhärligade knackar på vårt hjärtas dörr och erbjuder måltidsgemenskap.

" På Sions berg har Herren Gud berett ett härligt gästabud av feta rätter, klarat vin vars droppar glänser som rubin." (ss 88)

Fullkomlig glädje!

Tänk att vi redan här på jorden får uppleva en fullkomlig glädje. I en sång sjunger vi:

"Mina synder nu Gud har förlåtit, hela skulden med blod betalt! Tack och lov, tack och lov, Herre Jesus! Tack och lov, tack och lov, min Gud!

Det jag lever i tron jag nu lever och förtröstad i Jesus är.  Tack och lov, tack och lov, Herre Jesus! Tack och lov, tack och lov, min Gud!"

Sången är översatt till svenska av Elis Sjövall. Vi får dela trons glädje här på himlavägen. Tron på den uppståndne är inte dyster. Tron är fylld av glädje. 

Jesus är vår glädje. Och den glädjen är fullkomlig. Aposteln Johannes skriver: "Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig."

Det finns en fullkomlig glädje. Gud ger den redan här nere - gemenskapen med Fadern och hans Son Jesus Kristus!

Rör inte vid mig!

"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. 

Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. 

Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning."

Så skriver aposteln i det andra brevet till korinterna. Orden kom till mig då jag idag öppnade min bibel. Aposteln visste något om vad som väntar ett Guds barn i himlen. Gud hade uppenbarat något.

På väg hem från Purmo på torsdagen diskuterade vi en vers i evangelietexten. Orden som Jesus sade till Maria: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern."

Varför fick inte Maria röra vid den uppståndne Jesus? Vi vet att lärjungen Thomas fick löfte att röra vid Jesus. Vi läser därom:

"Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

Thomas trodde då han fick se Jesus. Och Thomas bekänner Jesus som sin Herre och Gud. 

Människan behöver inte röra vid den uppståndne för att tro. Jesus ger tron som vi behöver. Tron är från himlen. Det är skillnad på jordiskt och himmelskt.

Vi hittade inget svar varför Maria inte fick röra vid Jesus där vid graven. Inte kan jag svara på den frågan nu heller. Men Gud uppenbarar något. Det är saligt att tro. Jesus sade till Thomas. "Saliga är de som tror, fastän de inte ser".

Idag säger han: "Salig är du när du tror fastän du inte får röra vid mig. Vi får med glädje i tro ta emot apostlarnas budskap. Vi får tro på deras ord. Johannes skriver: 

"Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord. 

Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 

Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig."

Det är saligt att tro på den uppståndne. Uppståndelsebudskapet går vidare från tro till tro.

Gud har gett oss något som för och bär oss till himlen - tron på den uppståndne!

Behöver vi något mera här på jorden? Nej! Han ger här nere vad vi behöver och himlaarvet det blir ännu över. 

Det är nåd att få tro, utan att se och röra. Den tro som Jesus ger är bergfast. Den är större än döden. 

Tack Gode Gud!

Den goda tiden

"Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!" (Markus 1)

"Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."

(2 Korinterbrevet 6:2)

Guds ord talar om att tiden är fullbordad. Ordet talar om den rätta tiden, men också om att tiden är ute.

Från gårdagens andaktsstund lämnade en bild i mitt minne. Två händer som var sammanknutna och ett par ögon som sade många ord. Jag förstod och kände att där fanns det mycket kärlek, men anade att där fanns det litet tid.

Tid är något som Gud ger oss. Och tid är något som Gud använder och vill använda då han frälser människor. Gud kom själv in i tiden då han sände sin son till jorden, då tiden var inne.

Tid och tro hör ihop. När vi lever i tro på Guds frälsning i Jesus Kristus lever vi i behaglig tid.

Vi vet inte hur mycket tid vi har. Det behöver vi inte heller veta. Men det är livsviktigt att vi här i tiden lever i tro på Jesus och genom den levande tron har gemenskap med Gud.

Tack gode Gud att du visar den rätta tiden och för att din nåd finns här i tiden. Låt din nåd bli till nytta för alla. För utanför nåden är evigt mörker..

Eftermiddagsbön i Purmo

Tack Gode Gud för att Jesus har uppstått.
Låt det budskapet ge glädje i vårt liv.

Tack för att vi också får uppstå med Kristus Jesus.
Tack för att vi idag får tro att Jesus är med oss.
Tack för att vi får berätta åt honom varför vi gråter, om vi är ledsna.
Tack för att vi genom tron får äga den himmelska glädjen
Tack för att vi också en gång skall få uppstå.
Tack för att vi för evigt skall få vara med Jesus i himlen.

Tack för att vi får lämna vårt liv, alla dagar i Guds goda händer.
Tack för att vi av nåd får kallas Guds barn.

Välsigna du den här dagen och alla de dagar du av nåd ger oss.
I Jesu namn, Amen!

Kvinna, varför gråter du?

Änglarna som visade sig för Maria när hon stod i den tomma graven frågar: "Kvinna, varför gråter du?"

Maria svarar änglarna: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 

Sedan får Maria se Jesus stå bakom henne, men Maria känner inte igen Jesus. Hon tror att det är trädgårdsmästaren. 

Men Jesus frågar av henne: "Kvinna, varför gråter du?"

Maria som inte vet att hon talar med Jesus säger: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom."

Då hör Maria Jesu röst. Jesus talar personligen till henne. Maria känner igen Jesus. 

Och Jesus ger en uppgift åt henne: Att gå till lärjungarna och berätta att Jesus lever och att han far upp till himlen till sin Gud, till vår Gud.

Jesus är i himlen idag, men han är också här med oss. Han är mitt ibland oss som tror på honom. 

Genom tron har vi gemenskap med Jesus, med Gud.

Varför gråter vi då? Ja varför får vi alltid berätta åt Jesus.

Jesus har tid. Jesus hör oss. Jesus är inte begränsad av det som vi kallar tid.

Herre lär oss att använda den tid du ger oss..

Påskalammet (2)

Idag blir det ett avbrott i arbetsdagen för en andaktsstund med de gamla. Om än det kräver praktiska förändringar och planerande är det en förmån att få vittna om Jesus.

I vardagen för de gamla är tiden inte en bristvara. Det finns tid att stanna upp och åter återvända till Påskens stora högtid.

Påskens stora högtid minns vi med fröjd.

"Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. 

Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 

När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." 

Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. 

Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." 

Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne."

Betydelsen av att påskalammet är slaktat (1)

"Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. 

Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 

I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 

Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare.

Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? 

Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!"

(1 Korinterbrevet 5)

I församlingen i Korint förekom det svår otuktsynd och aposteln tar mycket kraftigt avstånd mot den. 

Jesus Kristus har gett sitt liv för att sona världens syndaskuld. Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat skriver Paulus.

Men här lyfter han fram vad det innebär gällande synden, d.v.s. att leva i synd. Det hör inte till det kristna livet. I församlingen lever vi inte ut våra syndiga begär.

Här nämner Paulus otukt, alltså sexuell omoral, girighet, avgudadyrkan, förtal, dryckenskap. En församlingsmedlem kan inte heller vara utsugare.

Det onda, synden skall inte florera i församlingen och förorsaka skada och lidande, andlig död.

Paulus undervisning här är på inget sätt tidsbunden, utan det som Paulus lyfter fram hör till Kristi lära. I församlingen kan man inte heller idag upphöja eller tolerera förtal eller det som Guds ord kallar otukt.

Guds ord ger alltså ingen tillåtelse för en kristen att förtala, eller leva ut sina syndiga begär. 

Att förtala blir lätt en ovana. Girighet leder ofta till att man blir en utsugare. Begäret efter alkohol leder ofta till alkoholism. En kristen kan inte heller upphöja priderörelsen med alla dess bokstavskombinationer.

När och där man så gör vållas oro och skada i församlingen. Synden och kärlek till synden leder faktiskt till att människor går förlorade.

Guds ord är alltså normen för det kristna livet. Kristi kärlek förvandlar. Jesus kan göra allting nytt.

Våra egna tankar, det som vi kallar medkärlek eller acceptans kan inte ställa sig över Guds ord.

Jesus försonar synden. Han förhärligar eller upphöjer aldrig den. Det kristna livet är också en kamp mot de osunda begären. En kamp som vi för i Jesu namn, i det slaktade och heliga påskalammets dyra namn.

Det slaktade påskalammet lever. Jesus sitter på tronen. Vi har en mäktig Gud som kan förvandla, rena och hela.

Stor är hans godhet, helighet och renhet. Evig är hans sanning och evigt är också det nya livet..

Jesus och Petrus

"När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." 

För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."

För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete."

(Johannes 21)

Kärleken till Jesus är oundviklig för en herde. Den äkta kärleken till Jesus hindrar att en herde blir en rovlysten varg.

Jesus frågar av herden om han har kärlek till Honom. Jesus som ser rakt in i hjärtat behöver inte herdens svar. Det inser också Petrus då han säger: "Herre du vet allt"

Ja Jesus vet allt. Han vet mycket mera än vad vi själva vet. Men det är bra. Det är bra att han visar och vägleder.

"Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv"

Apostelns tårar

"Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 

Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 

Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar."

Med tårar tar Paulus avsked av de äldste i Efesus. (Apg 20)

Gud hade uppenbarat för Paulus att det skulle bli svåra tider i Efesus. Rovlystna vargar skall ställa till med oreda i församlingen. Sanningen skall förvrängas och tydligen skall det bildas olika partier inom församlingen.

Inför detta borde herdarna vaka. Guds församling i Efesus hotades av splittring. Skaran som var köpt åt Gud med Jesu blod var i fara.

Bibeln lyfter också fram dessa faror. Ge akt på er själva säger aposteln. Det är farligt om rykten, baktal och "hemmagjorda sanningar" börjar spridas bland Guds folk. 

Gud varnar oss för detta. Och han varnar i förväg..

Uppståndelseglädjen

Den här morgonen reflekterade jag över uppståndelseglädjen, glädjen i Herren. Jag tror att den kan ta sig olika uttryck. 

Johannes skriver: "Och lärjungarna blev glada när de såg Herren."

Vid gudstjänsten i en frikyrka hoppade och dansade man. Någon annan kanske stilla grät glädjetårar. Någon kände sig kall och torr.

Någon försöker kanske manipulera fram en glädje. Man kan sätta ett "teflonleende" på. Någon kan kalla en äkta glädje för teater. 

Aposteln uppmanar oss att glädjas i Herren. I olika kulturer kan denna glädje se litet olika ut. Vi minns också den äldre sonen som inte kunde tåla glädjen när den förlorade sonen kom hem.

I mina tankar kom Paulus och Silas som sjöng lovsånger i fängelset. "Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av."

Jag tror att vi behöver ge rum för människors olika sätt att visa sin glädje. Vi är också olika som människor. Någon är mera stillsam. En annan mera impulsiv o.s.v.

Men Gud låter oss nog glädjas. Jesus uppmanar lärjungarna att glädjas över att namnet är skrivet i livets bok. 

När den Helige Ande föll över lärjungarna trodde någon att de var druckna av vin. Aposteln skriver i Romarbrevet 12:

"Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.

Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 

Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka."

Tack gode Gud att vi får vara dina barn och att vi får glädjas över att Jesus lever.. 

Apostlarnas tjänst

I bibelläsningen är vi framme vid APG 19:

Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" 

De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten." Då frågade han: "Vilket dop blev ni döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop." 

Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus." 

När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.  Tillsammans var det omkring tolv män."

Nog var den första tiden efter Jesu uppståndelse en omstörtande tid. Jesus visade sig för de sina. Den Helige Ande blir utgiven på pingsten. Budskapet går ut över världen.

I texten möter vi en grupp lärjungar som först nu får del av det kristna dopet. Och de talar med nya tungor och profeterar.

På pingstdagen uppfylls profeten Joels profetia: 

"Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.

Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera. Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök.

Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga."

Gud har omsorg om sitt folk. Hans rike går framåt. Allt håller han i sin hand..

Påskens stora högtid

"Påskens stora högtid minnas vi med fröjd" (Sions sånger 42) "Öppnad är nu graven, templets förlåt. Hör! Öppnad är Guds himmel, vägen som dit för. Uppstånden är Kristus – segerfanan vår!  Barnaskaran samlad fridens hälsning får."

Ja, vad kan man tillägga. Påskens budskap är så fantastiskt och fullkomligt. Det lyfter oss in i själva himlen. Och där skulle vi vilja stanna kvar. 

Men himmelsfärden är först då Jesus kommer. Ändå får vi fortsätta vår vandring med den uppståndne. Hjärtat får stanna kvar i himlen om än vi återgår till våra jordiska sysslor.

"Giv oss, Jesus, nåd att hela vandringen under blodets tecken gå mot himmelen! Tag av livets bröd och duka här ditt bord, törstande låt dricka här med fröjd ditt ord!"

Tack och lov min Jesus, tack och lov min Gud!

Den himmelska synen

"Till dem sänder jag dig, för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.

Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen."

(Apostlagärningarna 26)

Ibland ger Gud något ord som jag känner att jag måste ta fasta på. Den här morgonen fick jag vakna med ett ord på tungan "Den himmelska synen. Vad kan det handla om?

Det är aposteln Paulus som talar därom och jag märker att han syftar på mötet med den uppståndne och förhärligade Jesus.

Där har vi den himmelska synen. Mötet och synen som för oss ända in i himmelen.

Jag vill inte bli olydig mot den uppståndne utan vill vandra med Jesus..