Igår läste jag vidare ur boken "Från Eden till Ararat" Och kom fram till Enos födelse. "Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn."
Jag har inte tidigare riktigt noterat denne Enos. Men hans födelse verkade leda till något som man kan kalla väckelse. Man började åkalla Herrens namn.
Det hade gått över 200 år sedan Edens port stängdes. Nu började man åkalla Herrens namn.
Jag har svårt att tänka mig in i ett liv utan tro på Gud. Kanske man ännu tror på honom som någonslags högre makt, men kontakten är bruten. Då behövs det väckelse.
Författaren målade en bild av väckelse bland Adams och Evas ättlingar. Man började leva nära Herren.
Jag såg utöver skaran där i flygplanet. Jag visste att där fanns det nog människor som ville leva nära Herren. Där satt folk ur många olika folkslag instängda i ett litet flygplan mitt mellan himmel och jord, högt över ett brusande hav.
Jag såg att klockan närmade sig 15 och den tiden då Guds folk samlas för att åkalla Herrens namn. Det var söndag och jag var inte i Guds hus. Men jag fick vara nära Herren.
Gud är aldrig långt borta. Han är nära. Han möter oss i sitt ord och vi får åkalla Herrens namn.
Monitorn visar att ute är det minus 58 grader. Men nära Herren är det varmt. Där får vi känna Edens ljumma varma vindar. Jesus har öppnat Edens stängda port..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar