"Jag är en gäst på jorden, mitt hem det finns ej här men jag får tro de orden: Mitt hem i himlen är, långt bortom tidens strand uti Emmanuels land. Jag är en gäst på jorden, mitt hem i himlen är." (Sions sånger 304)
Sången kommer i mina tankar den här morgonen. Sångförfattaren lyfter fram hur tanken på hemmet i himlen ger mod.
"Till detta land jag vänder min håg och hämtar mod. Jag ser dess sköna stränder vid livets klara flod. En liten, liten tid, sen kommer han med frid. Jag är en gäst på jorden, mitt hem i himlen är."
Jesus kommer. Han kommer med frid. Han kommer till oss i ordet och genom sin Ande. Men han kommer också en gång synligt då han hämtar sin församling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar