Frukten från livets träd

När Johannes får se den härliga staden runt Guds och Lammets tron beskriver han Livets träd som ger frukt tolv gånger.

Trädet ger sin frukt varje månad i en stad som inte behöver ljus från sol och måne. Ändå beskriver Johannes en tid där månen reglerar tiden.

Gudsmannen Mose skriver om vilodagen: "Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn. För på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt verk och vilade."

Tänk att Gud upphörde med sitt verk och vilade. Om Gud hade tid att göra så är det nog dårskap att tro att inte vi skulle ha tid att göra likadant. 

Gud vet att människan behöver vila och det bröd och den mat han ger på vilodagen är annorlunda mat, en mat likt frukter för Evigheten.

"Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina."

En härlig tid väntar för Guds folk. En tid när Livets träd bär frukter varje månad och dess löv ger läkedom..

27.02.

"Guds väg är fullkomlig,

Herrens ord är rent.

Han är en sköld för alla

som flyr till honom.

Vem är Gud förutom Herren,

vem är en klippa utom vår Gud?

Gud är mitt starka värn,

han gör min väg fullkomlig."

(Ur 2. Samuelsboken kapitel 22)

Himladräkten

Igår kväll fick jag i bönhuset lyssna till en av mina älsklingssånger, Lina Sandells sång om himladräkten. 

Den rymmer mycket den sången som är skriven 1859. Lina föddes 1832 och var ganska ung då hon skrev sången.

Himladräkten är den samma i livets olika skeden. Den är den samma i blomstrande ungdom och under ålderns höst.

Den är den samma i med- och motgång, i glädje och i sorg. Medan jag lyssnar på sången tänker jag på den botfärdige rövaren och hans himlaklädnad.

Han bad om en tanke av Jesus och blev klädd för himlafärden. På Jesu ord bereddes han för himlafärden. "Idag skall du vara med mig i Paradiset."

Det gamla rövarlivet var borta. Det gjorda kunde inte göras ogjort men han blev ett märkligt trosvittne.

En rövare i Paradiset. En rövare som fick tvätta sina kläder vita och rena i Lammets blod.

Han blev den förste rövaren i Paradiset då Jesus öppnade vägen till Paradiset och till livets träd.

Gud är god!

En ren gudstjänst

Herrens tjänare Jakob skriver om den rena gudstjänsten:

"Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. 

Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern."

Falsk gudstjänst

Paulus skriver i första Korinterbrevet om ordningen vid Gudstjänsten. Aposteln lyfter där fram att församlingen skall pröva det som talas. 

I Romarbrevets 12. kapitel skriver han om den andliga gudstjänsten. Då skriver han: "Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom."

Paulus visar på en annan väg än anpassning efter världen. Han talar om en förnyelse av sinnet så att den kristne kan pröva vad som är Guds vilja, vad som behagar Gud.

Vi vet att Gud är nöjd med Jesu Kristi verk. Det är gott och fullkomligt och behagar Gud. Paulus kommer också med en uppmaning i avslutningen av kapitlet:  "Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda." 

Jag nämnde i föregående om en gudstjänst i Svenska kyrkan som när den prövas inför Guds ord nog visar sig vara en falsk gudstjänst. Inte var det något fel på bibelordet som lästes. Sången var dyrbar och biblisk, men där fanns en mycket stark villfarelsens ande.

Den som ännu äger den Helige Ande genom tron i sitt hjärta kan känna det falska, det antikristliga och de ting som rentav påminner om förödelsens styggelse. Då vill man ta avstånd från villfarelsen. 

Om Gud tillstäder och Herren dröjer kommer vi att möta sådana tillfällen där vi kanske måste gå ut. Vi kan inte och skall inte delta i tillfällen om än de skulle kallas gudstjänster om en främmande ande råder.

Då blir apostelns uppmaning värdefull: 'Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda."

Gud är god. Han vill ingen syndares död. Men ordet vittnar klart om att syndens lön är döden. Jakob skriver:

"Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död."

Till församlingen i Laodicea säger Herren Jesus: 

"Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. 

Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se.

Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Gud bevisar sin kärlek till människosläktet genom att han ännu genom sitt ord, Bibelns ord straffar synden och visar på Jesus som tar bort världens synd.

Gud är god!

Ett träd planterat vid vatten

Den första psaltarpsalmen beskriver människor som är likt träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar.

"Han är som ett träd,

planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid

och vars löv inte vissnar."

Psalmen beskriver två helt olika vägar. På den ena vägen har man sin glädje i Herrens undervisning, i Guds ord. 

På de andra vägen följer man de gudlösas råd. Man går in på syndares väg och sitter bland föraktare. På den vägen blir människorna som agnar som skingras för vinden.

Psaltarpsalmen slutar med orden "Herren känner de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till fördärvet."

Med anledning av en väns skrivelse gick jag igår kväll in på Byske- Fällfors församlings fb- sida. Där hade personalen för 6 dagar sedan gjort en uppdatering genom ett filmklipp. 

I bakgrunden ser man kyrkan. Från kyrkan leder en väg inramad av snökarmar på båda sidor. 

Bort från kyrkan kommer en färgglad skara med väldig fart jagad av en stor figur med en väldig regnbågsflagga som till slut uppslukar hela rutan. Därefter blir det svart.

Församlingen är en del av svenska kyrkan och har aktivt deltagit i en regnbågsvecka som högtidligt inleddes i kyrkan för en vecka sedan.

Under gudstjänsten sjöng man den vackra sången "Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv."

Det var en märklig tillställning i ett land och en stad där man tidigare tjänat Bibelns Gud och trott på skriftens Jesus. 

Bibeln talar om två vägar där den ena slutar i fördärvet. Vägen bort från Guds vilja slutar i fördärvet. Vi lever i en märklig tid då vi i sanning behöver Guds rena och klara ord..

Tron

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser."

Folkbibeln antyder att grundtexten också kan översättas så att övertygelsen och vissheten är "ett förverkligande av, eller ett bevis för ting som man inte ser.

Trons objekt är Jesus Kristus. Genom tron griper vi tag i honom. Vi tar till oss hans verk, hans försoningsdöd och uppståndelse, som en öppen väg till livets träd, symbolen för Guds eviga liv.

Kanske vi kan säga att genom tron griper Gud tag i oss och vi flyttas från döden till livet. I tro lever vi i syndens och dödens land i förvissning om att vi en gång skall se honom som vi trott på.

Vi ser alltså honom i ett annat land som Guds ord beskriver som en stad. En fast boning där livets träd står mitt på stadens gata och livets vatten strömmar fram genom staden som en mäktig flod med kristallklart vatten..

 

Guds ljus, Guds ords ljus

"Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! Människors barn har sin tillflykt i dina vingars skugga. De mättas av rika gåvor i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka. Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus."

Herrens tjänare David beskriver i en annan psalm Guds ljus som är så mycket klarare än ljuset från sol och måne. Där finns livets källa. 

Mose beskriver hur Gud vid människans skapelse blåste in livsande i hennes näsa. Om än människan i övrigt var av jord från marken var hon formad av Gud och blev satt i Lustgården.

Dit satte Gud också två träd "Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont." Vi kan nog kalla dem dödens träd och livets träd.

Gud hade nog en avsikt med att han satte dödens träd mitt i lustgården. Det framgår inte direkt i Guds ord varför, men dödens träd var mycket, mycket tydligt märkt. "men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

Finns det något tydligare märke än Guds ord? Nej, det finns det inte. Vi vet att genom sitt ord skapade Gud ljuset "Varde ljus". Innan det skapade han i Begynnelsen, genom förstlingen Kristus himmel och jord.

Senare läser vi också: Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss." I ordspråksbokens 8 kapitel (om vilket jag skrev den 14. 2) finner vi en liten inblick i Guds skapelseglädje.

Hos Gud finns livets källa. Den finns ännu fastän döden kom in i skapelsen genom syndafallet då människan första gången gick emot Guds ord. Guds levande ord Herren Jesus är livets källa. Ordet om Jesus är livets ström för oss människor.

Nog var det gott att Gud satte livets träd mitt i lustgården. Idag står det i blomning. Dess frukter och löv får vi äta. 

Och vid den levande strömmens porlande ger han oss liv genom sitt ord..

När morgonen gryr

I en psalm av Koras söner läser vi:

"En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, den Högstes heliga boning. Gud bor där inne, den vacklar inte. Gud hjälper den när morgonen gryr."

Psalm 46 innehåller väldiga kontraster. Jorden ger vika och bergen störtar i havet men i Guds stad ger strömmens flöden glädje åt Guds folk.

I Guds ord finner vi flera gånger denna livgivande ström som går ut från Guds och Lammets tron. Där finner vi också livets träd med de näringsrika bladen som ger läkedom åt folken.

I Guds stad finns ingen förbannelse. Den har aldrig funnits där.

Ord på vägen

På morgonen lämnade profeten Amos ord i mina tankar. I profetens bok läser vi:

"Se, jag ska trycka ner er som en vagn trycks ner när den är fullastad med kärvar."

Amos var en herde eller bondson och när Gud talar till honom använder han ett jordnära språk. I dagen jordbrukssamhälle skulle det kanske låta: "Se jag skall trycka ner er som en balkärra trycks ner när de är fullastad med balar.

Vi förstår att kärran inte kommer någonstans om det inte finns en stark dragare. Och om än traktorn är stark orkar den inte om marken ger vika.

Nå, varför skull då Gud göra så med Israel, sitt egendomsfolk? Han hade utvalt dem och räddat dem ur Egypten. Men de hade övergivit honom och blivit lik de andra folken, eller kanske värre.

Är det inte litet på samma sätt som Gud nu gör genom Coronan, då han tillstäder den? Inget är som förr förutom Guds nåd som är var morgon ny för den som söker den och med glädje tar emot den.

Vi kan inte till fullo förstå Guds vägar, men i sin kärlek har han genom tiderna stoppat sitt folk, även med hård hand när de övergivit honom.

Men åter till kärran där på fältet. Vem kan flytta den när ingen dragare finns. Gud kan! Han kan på många sätt. Han förmår dra den. Han förmår tömma den. Han förmår lasta om den.

Han kan ge människan nåd att börja om, att sätta sådan börda som kärran tål. Genom Jesus gör han allting nytt.

I Klagovisorna läser vi: 

"Det är Herrens nåd

att det inte är ute med oss,

att det inte är slut

med hans barmhärtighet.

Den är ny varje morgon,

stor är din trofasthet.

Herren är min del,

det säger min själ,

därför hoppas jag på honom.

Herren är god

mot dem som väntar på honom,

mot den själ som söker honom.

Det är gott att i stillhet

hoppas på hjälp från Herren.

Det är gott för en man

att bära ett ok i sin ungdom.

Må han sitta ensam och tyst

när han lägger det på honom.

Må han sänka sin mun i stoftet,

kanske finns det ännu hopp.

Må han vända kinden

mot den som slår honom

och låta sig mättas av hån.

Herren förkastar ju inte

för evigt.

Om än han bedrövar

förbarmar han sig i sin stora nåd,

för det är inte av hjärtat

han plågar och bedrövar

människors barn."

Om Herren vill

"Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det."

Som människor skulle vi gärna vilja veta hur morgondagen ser ut. Vi kan också frestas att tänka, att nog vore det bra om Gud litet skulle visa oss vad framtiden för med sig.

Ändå vet vi genom tron att morgondagen vilar i Guds goda händer. 

Jakob visar på en annan väg, en väg som är i enlighet med Guds vilja. Ordet uppmanar oss att ta Gud med i våra beräkningar. 

Som människor gör vi våra planer och beräkningar enligt bästa förmåga. Men bekymret för de osedda dagarna får vi lämna åt Gud.

Om Herren vill och vi får leva, det är ett gott tillägg till våra planer. Jag tror det är något som vi får be Gud om att han skulle lära oss.

Det kunde nog också vara grunden för vårt planerande. Trots allt är vi endast blott på genomresa här i världen. Här på jorden är vi Guds gäster den tid han utmätt för oss.

En dag kallar han oss hem.

Ordet som uppläst

"Lova mig inför Herren att brevet blir uppläst för alla bröderna." 

Jag har den här veckan i olika etapper fått lyssna till första Tessalonikerbrevet som uppläst. Kanske är det så att man fäster sig vid olika saker då man läser Bibeln själv jämfört med när man lyssnar till bibelordet.

Att läsa och lyssna kompletterar och själv vill jag ofta skriva för att memorera ordet när jag har tid och möjlighet. Men nog känns det förunderligt att vi på samma sätt som de kristna i Tessalonike kan lyssna till Paulus brev såsom uppläst.

Paulus upplästa budskap till Guds folk är att Herrens stora dag kommer plötsligt. För de som lever i mörkret i otro kommer den oväntat. Men ljusets barn, de som tror på Jesus blir inte överumplade av dagens ankomst.

Gud har bestämt oss till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Tider och stunder vilar i hans goda händer.

Tron på syndernas förlåtelse

I en kortandakt av Luther som handlade om nåd och sanning fäste jag mig vid orden "tron på syndernas förlåtelse".

Så länge vi tror på den så har vi den. Ordet vittnar för ett Guds barn om syndernas förlåtelse. Att Gud i Jesus Kristus har sonat dem alla.

Luther hänvisade till den yttersta dagens eld då ett Guds barn kommer ur den elden helt renad och aldrig mera kan synda. Synden är för evigt borta.

I en av morgonens sånger ljöd refrängen "för att Jesus har älskat mig så". 

Guds barn äger genom tron tillgång till syndernas förlåtelse för att Jesus älskat dem så. Evangeliets röst är ljuvlig.

Det är gott att få ha Jesus med sig i en annorlunda vardag. En vardag då de dagliga arbetsuppgifterna är få.

I en av söndagens predikningar sade predikanten att vi endast kan tjäna Gud genom att älska våra medmänniskor. Nog är det väl så på den här jorden då synden ännu bor i ett Guds barn och därför behöver hon få höra om syndernas förlåtelse.

Den här veckan är för mig en annorlunda vecka. En vecka då man får glädja sig över de små sakerna och över Guds gränslösa godhet.

Men tron på Jesus och syndernas förlåtelse i honom leder till en annorlunda framtid. Där det som ögat inte sett väntar i ett land där ingen synd finns.

Nog är Gud god. Nog är detta gott att få vara ett Guds barn och äga tron på syndernas förlåtelse.

Bibelns personporträtt

Gamla testamentets heliga vandrade i tro på löftena. Mose och profeterna vittnar om Jesus, men i Herrens tjänare finner vi också den mänskliga svagheten som är en följd av syndafallet.

Vi finner missmod och övermod. Vi finner ensamhet och depression o.s.v. Men där finner vi likt Lina Sandell " Herrens röst mitt i stormens gny, nåd uti agan".

Löftena vittnar om att Herren kommer och att hans dag är nära. 

För Elia började hans tjänst lida mot sitt slut. Herren styrkte honom och han fick se de 7000 som inte böjt knä för Baal och gett honom hyllningskyss. Och han fick i uppdrag att smörja Elisa till profet.

Elia var inte längre ensam. Bibeln vittnar om att Elisa blev Elias tjänare. Gud hade åter två profeter som tjänade den skara som följde himmelens Gud.

Och när vi läser vidare i Konungaboken möter vi både profetlärjungar och profeter. Guds röst tystnar inte. Och Guds röst kommer åter även till profeten Elia.

När Elias tid att verka är förbi tar Gud honom till sig genom en stormvind. Från himmelen kommer en vagn av eld med hästar av eld och för Elia hem till den Gud han av nåd tjänat.

”Vad gör du här, Elia?”

 ”Vad gör du här, Elia?”

Vid Sinais berg eller berget Horeb som det också kallas får profeten Elia en fråga av Gud. 

Eller egentligen står det att Herrens ord kom till Elia. "Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: ”Vad gör du här, Elia?”

Profeten hade styrkt av Guds mat vandrat i 40 dagar och 40 nätter. 40 dagar tidigare hade han varit nära att ge upp. Ensam och uppgiven hade han suttit i öknen under en blombuske.

I öknen hade en ängel kommit med mat till den utmattade profeten. "Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: ”Stig upp och ät!”När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. Men Herrens ängel rörde vid honom igen, för andra gången, och sade: ”Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig.”

Men nu där vid Guds berg Horeb verkar det som om det inte var Gud som befallt Elia att göra den tunga långa resan genom öknen. 

Gud skolar sin profet och ställer ännu en andra gång samma fråga till Elia. ”Vad gör du här, Elia?”

Två gånger hade ängeln styrkt Elia med himmelsk mat. Två gånger ställs frågan vad Elia gör vid Horeb.

Och Elia får sedan en marschorder av Gud. Nog är Guds ord innehållsrikt. Gud har alltid full kontroll. Stor är hans trofasthet..

Hans glädje både dag och natt

I dag vittnar ordet om Guds kärleks offerväg. På jorden talas det om vändagen och gott så. Men vänskapen här i världen är flyktig och kort jämfört med Guds vänskap, hans kärlek och hans kärleks offerväg.

I Ordspråksboken talar visheten och där möter vi en förunderlig bild innan skapelsen, före världens grund var lagd.

Vi möter en far och en son och en sprudlande glädje. Läs och begrunda: 

"Herren hade mig

vid begynnelsen av sin väg,

före sina gärningar i urtiden.

Av evighet är jag insatt,

från begynnelsen,

innan jorden fanns.

Innan djupen blev till föddes jag,

innan källorna flödade av vatten.

Innan bergen grundades,

innan höjderna fanns föddes jag,

innan han gjort land och fält

och jordens första stoft.

När han beredde himlen

var jag där,

när han välvde ett valv

över djupen,

när han fäste skyarna där uppe

och djupets källor bröt fram

med kraft,

när han satte en gräns för havet

och vattnet stannade

där han befallt,

när han lade jordens grund,

då var jag verksam

vid hans sida.

Jag var hans glädje dag efter dag,

ständigt jublande inför honom.

Jag jublade över hela hans värld

och hade min glädje

hos människors barn."

Kan du min vän känna och erfara den glädje som Jesus sprudlade över när han vid Faderns sida såg skapelsen växa fram av Guds ord. En glädje han vill ge människors barn.

Bilden är så vacker och skön. Och jag tror att vi en gång, kanske snart skall få uppleva något liknande när Gud skapar ny himlar och en ny jord.

Då är förbannelsen och synden evigt borta. Då får vi med Jesus ständigt jublande vara inför Gud.

Världens skapelse

Herren Jesus talar några gånger om världens skapelse och han talar även om tiden före världens skapelse. Idag finns det de som säger sig tro på Jesus, men förkastar hans ord. Nog är det en märklig tro. Den saknar grund.

När Jesus i sin översteprästerliga förbön talar med sin Fader säger han: "Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. 

Jesus hänvisar till Guds kärlek före skapelsen, före Gud skapade himmel och jord. Jesus vädjar i bönen till Guds kärlek till sin son före världens skapelse.

Jesus hänvisar i bönen också till Guds ord som är sanning. Jesus önskar att vi skall förstå att Gud sänt honom till världen.

Han vill att vi skall förstå att Gud älskar oss på samma sätt som han älskar Jesus. 

Nu räcker inte tanken riktigt till för att beskriva denna Guds kärlek. Men i Guds ord finner vi den. Må den Helige Ande förklara Guds kärlek till oss. Den kärlek som är likadan som Herren Gud har till sin älskade son..

I Kristi segertåg

"Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de ska få del av frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten."

Bibelversen för dagen är från Paulus andra brev till Timoteus. Överskriften för det andra brevet är trohet i tjänsten. 

Paulus skriver: "Den som tävlar får ingen segerkrans om han inte följer reglerna." 

För en tid sedan läste jag ett vittnesbörd av en kvinna och före detta präst i den svenska kyrkan. Av olika orsaker hade hon blivit präst, men senare blev det klart för henne att det var något som Gud inte avsett för henne.

Hon skriver att hon tidigare saknade grundtron på att hela Bibeln är Guds ord och att hon där med intresse forskade i vad som var mänskligt och vad som var gudomligt.

I hennes liv blev det så att hon bytte arbete då hon förstod Guds goda vilja som framträder ur skriften. 

Igår läste jag delar av Erik Wikströms bok "Jag,  Johannes" som handlar om Uppenbarelseboken. När Erik förklarar kapitel 13 skriver han om odjuret, citat: han vill behärska både tankesätt och handlingar, både pannans tankar och handens gärningar. Han vill tränga in i vår djupaste tro och gudstjänst för att få vår tillbedjan.

Nu vet jag inte vad Erik tänkte, men jag blev glad över det vittnesbördet från Erik. Gud har gett oss sitt nerskrivna ord som vi alltid tryggt kan luta oss mot. Det håller när tankesätt och seder ändras under seklernas gång. Det håller när antikrists sista krampaktiga försök att vilseleda de utvalda en gång kommer.

Vi har inget annat att stå emot det antikristliga med än Guds ord. Men just Guds ord, det som står i den bibel han gett oss är det som vi behöver. Därför behöver vi inte frukta när vi tror på Jesus i enlighet med Guds ord. Då får vi vara med i Kristi segertåg. En gång randas den stora dagen då Jesus med sin muns ande förgör alla Guds fiender. 

Paulus skriver:

"Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst.  Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

Livets vatten - en dröm

 "Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken."

I en dröm stod jag utanför en stor gul kyrka på en främmande ort. Jag var något försenad och jag hörde att en broder redan predikat en stund. Men jag sökte mig in i kyrkan som till min förvåning var fullsatt.

Människorna var bekanta på så vis att jag förstod att det var bröder och systrar i Herren. Men i mitten hittade vi någon plats och satte oss. Då såg jag att där satt bekanta.

Ni kom sade man. Vi visste inte att ni var här sade någon. Jag hade min bibel med så jag förstod nog i drömmen att tanken var att jag skulle predika.

Jag visste endast texten. Den var om livets vatten, det vatten som släcker människans törst. Den handlade om de förunderliga löven som varje månad ger läkedom åt folken.

Det var sommar och det var skönt och fridfullt. Ingenting vittnade om någon Corona.

Det var en vacker dröm och jag trodde det var morgon när jag vaknade så torr i munnen. Jag hade sovit en liten stund och vattnet smakade så gott.

Det var endast en dröm, men den var ljuv och skön. En dröm som påminde om Jesu närvaro och Guds godhet.

Livets vatten och läkedom för folken på båda sidor om floden. Vatten som smakar så gott och en vila så skön. En dröm där Jesus var vid sidan och jag kände hur god Gud är.

En dröm om livets vatten och läkedom för folken. Blott en dröm, men så ljuv, så sann, så skön. Gud är god!

I hans ord och löften har själen sin ro.

Gud och / eller Mammon

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."

Så ljuder Jesu rena och klara budskap. En bibelapp är ganska obarmhärtig för den gamla människan då den själv väljer och levererar bibelorden. Vi tillåts inte att välja och vraka.

En annan sak är att vi kanske inte alltid är mottagliga för Guds ord. 

Men nu säger Jesus att vi behöver välja sida. Vi tjänar inte Gud endast då vi råkar ha tid och kraft över. 

Vad och hur väljer då människan? Som en följd av syndafallet är det ju människans lott att tjäna sitt bröd i sitt anletes svett. Och det dagliga arbetet är ju också en Gudstjänst.

Vi förstår att vi behöver ta Jesus med på färden. Vi får gå in i dagens sysslor vad än det är i Jesu namn. Men Guds ordet ger nog ett stygn i hjärtat. 

Den där Mammon tjänar jag nog också..

Och det går inte säger Jesus och han är Gud. Han är min Gud. Gud är allsmäktig. Han kan nog ge nåd och kraft till rätt tjänst. Hans vilja är god. Han leder dem där de går bedjande fram..

En halv timme med Herren

Av Guds nåd fick jag idag köra det vackraste vägavsnitt jag någonsin kört. Vid halv 10-tiden var riksväg 13 mellan Emet och Murick bedårande skön. Solen belyste snötung skog på båda sidor om vägen. Skönheten i den kalla vintermorgonen var bedårande.

Mot Karlebyhållet reste sig moln som liknade höga fjäll vid horisonten. Hur skönt och vackert måste det inte vara i himlen hos Gud tänkte jag.

En halvtimme fick jag samtidigt lyssna till Sions sånger med dess trösterika ord. Jag  fick erfara den trygghet som vi verkligen har som Guds barn. 

Och Gud var i enlighet med sina löften med också den här dagen, som på många sätt var utmanande. 

Mina tankar gick till patriarken Jakob vid Betel. Han hade sovit med endast en sten som huvudkudde. Där fick han vila sitt trötta huvud. Han såg en stege rest på jorden och Guds änglar steg upp och ner på den.

"När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.”

Det är gott att någon gång få uppleva små korta stunder inför en mäktig Guds ansikte. Och bli påmind om att för Guds folk väntar en evighet i hans sköna salar..

Av morgonens skönhet fick jag ingen fysisk bild men ännu en stadfästelse på Guds godhet och hans majestät för hjärtat..

Kunskapen om Gud

Paulus skriver i Romarbrevet om människor som inte satte värde på kunskapen om Gud. Det fick följder, eviga följder.

Vilken är den första kunskapen om Gud som han själv ger oss? Är det inte de orden han gav Mose - I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 

Sätter dagens uppblåsta teologer värde på de orden? Det ärliga svaret är nog nej.

I en tidning skriver någon att människan växer och mognar och vetenskapen utvecklas. Om jag förstår henne rätt leder det till att vi också får ny kunskap om Gud.

Är det verkligen så att Gud ger oss ny kunskap om sig själv som strider mot det som han uppenbarat i sitt ord?

Nej, det är inte så! Den människa som vänder ryggen åt Guds ord går bort. Förblindad av egna falska föreställningar går hon bort från Guds ansikte.

Då kan mörkret upplevas som ljus. Då kan dårskapen kännas förnuftig. 

Jordens vinstock mognar till dom. Men salig är den som har sin glädje i Guds ord. Den första psaltarpsalmen vittnar därom:

"Salig är den som inte följer

de gudlösas råd,

som inte går in på syndares väg

och sitter bland föraktare,

utan har sin glädje

i Herrens undervisning

och begrundar hans ord

både dag och natt.

Han är som ett träd,

planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid

och vars löv inte vissnar.

Och allt han gör, det lyckas väl.

Sådana är inte de gudlösa,

de är som agnar

som skingras för vinden.

Därför ska inte de gudlösa

bestå vid domen,

inte syndarna

i de rättfärdigas församling.

Herren känner

de rättfärdigas väg,

men de gudlösas väg

leder till fördärvet."

Guds ord är fritt

"Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt."

Nog är det ett mäktigt vittnesbörd som Paulus bär fram. Gud är alltid steget före den onde. Han kan vända det onda till något gott och det gör han gång på gång.

Det tjänade evangeliet att Paulus blev tillsidotagen. Från fängelset kommer himmelska toner och fridens hälsningar. De av bröderna som inte var fängslade började plötsligt predika Guds ord ännu mera oförskräckt.

Och ingen jordisk makt eller prövning kan tysta ett Herrens sändebud då Gud låter Anden vara fri. Gud är den som öppnar och stänger. Och allt sker enligt hans rådslut.

Vi har en förunderlig Gud. Paulus fängelsetid är ett vittnesbörd därom. Gud styrker och vårdar den som fängslas för Kristi skull.

Guds ord bär inte bojor. Dess toner bär och når ända fram till Evighetens strand. 

Herren är stor

Även psalm 40 är en psalm av David och han utbrister "Låt alla som söker dig få jubla och glädjas i dig, låt dem som älskar din frälsning alltid säga: "Herren är stor!"

David hade väntat och väntat på Herren och Gud hade vänt sig ned till honom och hört hans rop. Gud är alltså en Gud som hör och ser.

Gud drar upp David ur fördärvets grop. Han blir upplyft på klippan. Han fick känna stadig mark under sina fötter. Gud gjorde hans steg fasta.

Och..

Och David skriver: "Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.

Många ska se det och frukta och förtrösta på Herren.

Salig är den som har Herren till sin trygghet."

På jorden finns det inget bättre, inget större, inget skönare än att få sjunga den nya sången. Att få sjunga en lovsång till min Gud i sorgens, prövningens och förgängelsens land.

En ny sång, en lovsång till min Gud, den himmelska sången..

Var inte tyst inför mina tårar

Dagens psaltarpsalm enligt folkbibelns bibelläsningsplan - psalm 39.

Psalmen är skriven av David. Han som skriver hur Herren är hans herde och för honom genom dödsskuggans dal. Men psalm 39 handlar inte om de gröna ängarna.

Psalm 39 är skriven under tårar. Tänk att den Helige Ande visste att det också behövs psalmer skrivna under tårar. Psalmer för de dagar då sången tystnar och tungan blir stum och tyst.

Psalmer för plågsamma dagar då hoppet ändå står till Gud. Dagar då Guds hands aga vilar tungt över vandraren. Dagar då människan känner att hon blott är en gäst och främling på jorden.

Och David avslutar sången:

"Hör min bön, Herre,

lyssna till mitt rop!

Var inte tyst inför mina tårar,

för jag är en främling hos dig,

en gäst som alla mina fäder.

Vänd bort din blick från mig,

så att jag kan le igen

innan jag går bort

och inte finns här mer."

Psalm 39 ljöd i Jerusalems tempel. Körledaren och lovsångsledaren höjde sin röst mot himmelens Gud. Sångens stilla klagande ljud steg upp emot Herren Gud.

Och Gud hörde. Och Gud hör. Och oron ger vika. Och den plågade känner Herrens närvaro. Och en förunderlig frid skänker sig ner över jorden.

Det finns ett hemland. Det finns ett land där trötta vandrare fått vila. Det finns en viloplats så ljuv och skön. 

En viloplats i Jesu famn. Varsamt torkar Herren ögats tårar. Den trötte får nytt mod och ett stilla tack stiger mot Himmelens Gud..

Herrens nåd sinar inte

Profeten Jeremia skriver: 

"Det är Herrens nåd

att det inte är ute med oss,

att det inte är slut

med hans barmhärtighet.

Den är ny varje morgon,

stor är din trofasthet.

Herren är min del,

det säger min själ,

därför hoppas jag på honom.

Herren är god

mot dem som väntar på honom,

mot den själ som söker honom.

Det är gott att i stillhet

hoppas på hjälp från Herren."

Enligt en annan översättning sinar inte Herrens nåd. Det är tröstefulla ord. Det kristna hoppet kan inte slå fel.

Såsom Gud vill

Aposteln Petrus ger i sitt första brev råd hur man verkar i Kristi kyrka. Vi märker att det är en motsats till hur Kain reagerade då han vredgades då Gud inte såg till hans "själv upphöjande" offer.

Petrus skriver: 

"Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.

Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.

Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. 

Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er."

Det är inte så självklart att vi som kristna verkar som Gud vill eller på Guds sätt. Guds tankar är nämligen mycket högre än en människas tankar.

Petrus talar om att ödmjuka sig under Guds mäktiga hand. Petrus hade med smärta fått erfara hur fel det gick när han inför Jesu lidande började gå sina egna vägar.

Om jag minns rätt förtäljer inte bibeln ens att Petrus skulle ha varit med vid Jesu kors. Där stod däremot åtminstone tre kvinnor och Johannes.

Petrus hade huggit örat av en soldat. Han hade förnekat då han svurit att aldrig överge Jesus. Petrus hade övergett Jesus, men Jesus hade inte övergett Petrus.

Gud styr allting som han vill. Visst rasar den onde mot Guds vilja och Guds rådslut, men djävulen kan inte rubba det som står skrivet.

Synden vid dörren

Första Moseboken har blivit kär för mig. Den berättar så mycket om oss människor och på ett så konkret sätt hur synden påverkar oss människor.

Gud talar också direkt till människan. Han ger dem sitt ord. Han talar genom sitt ord. Ibland kan vi nästan bli svartsjuka och tänka att om Gud ändå skulle tala lika tydligt till mig.

Men ändå är det så att han talar ännu tydligare idag. Vi har så mycket mera Guds ord. Ja vi har det rikligt mitt ibland oss, men tyvärr så stänger vi ofta våra öron och hjärtat för ordet.

"I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son."

Det är ljuvligt då vi får möta Jesus i ordet, Guds ord ofta uttalat av andra kristna bröder och systrar.

Igår fick jag på eftermiddagen idissla Guds ord till Kain. Gud säger något mycket viktigt som han också skrev ner genom Mose:

"Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”

Synden hade begär till Kain. Synden har begär till dig och mig. Efter syndafallet har synden begär till oss människor. Men vi kan vara så förblindade av den att vi inte ser den.

Den stackars Kain kände sig oförrättad av både Gud och människor, av sin bror Abel. Han gick omkring med mörk blick och vreden ökade och tilltog i styrka.

Ingen människa borde låta solen gå ner över sin vrede. Här på jorden råder konflikter och strider och människor drabbas och blir både offer och sårade. Ofta blir människan också vred.

Men vreden åstadkommer inget gott. Den tär på människan. Den påverkar henne både fysiskt och psykiskt. En människa kan inte alltid skapa försoning och får inte heller alltid se konflikter och svårigheter lösas innan solen går ner.

Men Gud kan ta bort sinnets mörker och vreden som tär på människan. Han vill göra det och han vill alltid göra det innan solen går ner.

Det är egentligen ett litet problem att människor sårar oss och att vi blir orätt behandlade bara vi vandrar på himlavägen. Där kan vi tala ut med Jesus som ledsagar oss genom sitt ord.

Han renar och upprättar. Han ger en vilja ren och god. Han ändrar vår riktning när det går åt fel håll. Han läker såren. Han helar genom förlåtelsens balsam även öppna sår. Han binder dem och vi får känna hur de läks. För Gud är ingenting omöjligt.

Och vi får stämma upp den nya sången till Guds och Jesu ära: "Min Gud, min Gud vad jag är glad. En dräkt jag fått av dig. Den passar för den nya stad dit Gud har kallat mig.

När vi får nåden att i hjärtat sjunga hemlandets ljuvliga sånger blir färden lättare. Då hålls blicken ljus. Då lämnar synden på utsidan av hjärtats dörr. Då vårdar och sköter Jesus hjärtat.

Gud vill råda över synden som hotar att förstöra vårt liv. Han gör det i och genom sin son Jesus Kristus.

Gud är god!

Två släkttavlor (2)

Abel lämnar ingen släkttavla efter sig. Hans rättfärdiga själ får en boning hos Gud i väntan på uppståndelsens morgon.

Men Kain har tagit sig en hustru och hon föder Henok. Men märk, detta är inte den Henok som i 300 år vandrar med Gud och blir upptagen till himmelen.

I Kains släkt kan man ta sig himmelska namn men man är av jorden jordisk. Man söker sin glädje och tröst i den jord som Gud förbannat. Hjärtat saknar längtan till nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Kain bygger en jordisk stad och ger den namnet Henok efter sin son. I Kains stad Henok vandrar man inte i gemenskap med Gud.

Åt Henok föddes Irad. Det namnet finner vi ingen annanstans i Bibeln. Irad blev far till Mehujael. Hans namn har inte heller något evighetsvärde. Han lever en tid på jorden och blev far till Metushael.

Namnet liknar Metushela, ett namn som ingår i det himmelska släktregistet. Metushela var ju den son som fick Henok att börja vandra med Gud.

Men Metushael blev far till Lemek. Han blev far till den skrävlare som blir den förste som tar sig två hustrur.

Lemek hädar Gud och missbrukar Guds ord. Och Lemek skrävlar inför sina fruar: "Jag dödar en man för ett sår och en ung man för ett blåmärke. Om Kain blir hämnad sju gånger, blir Lemek det sjuttiosju gånger.”

Livet utanför Guds ansikte är inget vackert liv.  Men Bibeln nämner ännu Lemeks söner Jabal och Jubal. Jabal blev stamfar till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

Jubal blev stamfar till alla dem som spelar harpa och flöjt. Guds sol lyser ännu över både onda och goda. Även konung David var fåraherde och när han spelade på harpan fick den hemlöse Saul ro i sin sargade själ.

Bibeln är Guds ord och inget ord i den boken saknar mening eller betydelse. Anden uppenbarar något vad Gud ser för gott. Vi behåller det goda och tar det med oss på himlavägen till tröst och varning.

Vad finns då ännu att berätta om Kains dystra släkttavla? Lemeks andra hustru Silla födde också en son, Tubal-Kain. Han var smed och hade en syster som hette Naama.

Den rättfärdige Abel vilar hos Gud men Kain gick en dyster väg och dystert och ledsamt är det vittnesbörd som Bibeln ger om Honom.

Kains ättling Lemek har ett kraftigt övermod och tror sig vara odödlig. Bileam vittnar om att Kain skall skövlas. Kains kyrka kan inte bestå inför Guds ansikte. Dess offer bringar ingen försoning utan försoningen kommer genom Sets ättling Herren Jesus.

"Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han vittnesbördet att han var rättfärdig, när Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han än, trots att han är död."

Johannes skriver: "Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga."

Kains kyrka förföljer och vill utrota Kristi kyrka. Kains kyrka är det som Bibeln namnger som en Satans synagoga.

Herrens tjänare kommer ännu med ett dystert vittnesbörd:

"Ve dem! De har gått in på Kains väg, de har kastat sig ut i Bileams villfarelse mot betalning, de har gjort uppror som Kora och gått under.

De är skamfläckar vid era kärleksmåltider där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. 

De är moln utan regn som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt när hösten är inne, dubbelt döda och uppryckta med rötterna. 

De är vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter, de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt."

Att inte ta vara på Guds ord leder till olycka. Att inte råda över synden är emot Guds ord. Eva misstog sig fatalt om sin son Kain. Han var ingen löftets son utan en antikristlig förebild.

Johannes som kände frälsaren Herren Jesus skriver att Kain var av den onde. 

Kains väg i olydnad mot Guds ord slutade i fördärvet. Han gick längre och längre bort från Guds ansikte. Så gör också den kyrka som förkastar Guds ord, Kains kyrka, den ondes synagoga.

Välsignelsen flyr och endast förbannelse blir kvar. Gud har också i sin nåd gett oss dessa dystra och skrämmande bilder och berättelser i sitt ord.

Varför? För att vi skall söka oss allt närmare frälsaren Herren Jesus och fly det onda.

Gud är god!

 

Två kyrkor - två arkar (1)

Ibland kan vi som Guds barn bli skrämda eller upprörda, Gud skakar om oss. Vi skall jämföra Kains och Sets släkttavlor. Vi börjar med Kains:

Vi befinner oss nu på utsidan av det härliga paradiset och vägen tillbaka ditin och till livets träd bevakas av heliga keruber och det ljungande svärdets lågor.

Adams röst har tystnat och det är Eva som talar. Adam har inte ens sitt namn kvar utan han kallas för mannen. Men Eva föder en son och då häver hon upp sin röst: Jag har fått en man från Herren. 

"Då sade hon: ”Jag har fått en man från Herren.” Men det är blott en brodermördare som föds.  

Berättelsen om Kain börjar; "Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda."

Kain har också blivit präst men Gud ser inte till det offer som han frambär för det är falskt. Och Kain blir vred och slår ihjäl den av Gud utsedde prästen som offrade av det förstfödda i sin hjord.

Gud varnade ändå i sin godhet Kain. Han varnade Kain för synden som fått begär till honom. Kain blev av Gud uppmanad till att råda över synden och inte låta den få makt över honom. Men Kain lyssnar inte till Guds ord.

Kains kyrka har ännu Guds ord men lyssnar inte till det. Man tar inte emot det i tro. Man böjer sig inte i ödmjukhet inför Guds ord. Man talar ändå ännu om försoning och offer, men det är endast dåliga förfalskade kopior av vad Gud sagt.

Djävulen kan inte skapa något nytt eller gott. Han försöker endast kopiera och avbilda det som Gud skapat genom sitt ord. I Kains kyrka tjänar man ormen och gudstjänsten är falsk. Istället för frid skapas det strid. Istället för liv blir det död. Man talar om himlen men hamnar i helvetet.

Det är skrämmande att i ordet finna Kains kyrka. Det är skrämmande att se den växa fram på jorden. Det är skrämmande att se att den i dag tar allt mera överhand och mognar till dom.

Efter mordet talar Gud ännu till Kain. Han får höra Guds stämma men kan inte ta Guds ord till sig. Han går rotlös och hemlös bort från Guds ansikte och bosätter sig i landet Nod. Landet för de hemlösa. Landet för de som förkastat Gud och hans ord. Landet öster om Eden.

Där tjänar man en annan Gud. Där dyrkar man en annan Jesus.

Tröst bland törne och tistel

I Moseboken kan vi läsa om Lemek och om Lemeks ord: "När Lemek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”

Jag har inte märkt det förut men namnen i Kains och Sets släkttavlor liknar varandra. I Kains släkttavla finner vi t.ex. också en annan Lemek som var en skrävlare och våldsverkare.

Men Noas far Lemek verkade ha valt en annan väg. Han sökte och fann tröst hos Herren när han brukade den jord som Herren förbannat.

Jorden hade Herren förbannat för syndens skull. Efter syndafallet sade Herren Gud: "Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever.Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”

Men människan var ändå inte utelämnad utan det fanns en tröst som kom från Gud. Noa var en tröst för folket och han arbetade under Guds ledning när han under kanske 120 års tid byggde arken under Guds och Guds ords ledning.

När människan får nåden att vända sig till Gud och Guds ord får hon tröst i livet på den jord som synden har förbannat. 

Jag tänkte inte skriva om Noa nu på morgonen utan om Davids missmod som blev till välsignelse och Linas sjukdom som gjorde att hon skrev psalmer åt Gud.

Men Noa blev till tröst i livet bland törnen och tistel. Den törnekrönte Jesus ger tröst och liv och förlitande på Guds löften om nya himlar och en ny jord får vi leva bland törnen och tistlar med knäppta händer och i ett levande hopp. Och prisande Gud, tröstens Gud..

Nådelön

Lina Sandell skriver år 1863 sången "Jag är ej mer min egen". Hon fick nåden att se sitt tillstånd, att hon hörde till Jesus. Hon var hans och friköpt med Jesu blod.

Hon skriver: Hans jag vara vill! Jesu kärlek väckte en genkärlek och såg fram emot nådelönen. Jesus hade vunnit en skön ärekrona åt henne och i bön vänder hon sig till sin frälsare:

"Men lär mej själv, o Jesus,

att detta barnsligt tro,

och ge mitt arma hjärta

därav en salig ro,

att jag ej endast skådar

med sorgsen blick på mej,

men frälst och glad och tröstad

får se mej ren i dej!

Lina visste att Jesus inte behövde någon tjänst av henne men såg det som en nåd att få tjäna honom.

"O låt mej inte leva

mej själv till välbehag,

nej, leva till din ära

och tjäna dej var dag.

Och fast du ej behöver

en ringa tjänst av mej,

ge mej den nåden, Herre,

att dock få tjäna dej!"

Nog är det en skön sång redan här på jorden och i himmelen är den underbar..

Herrens omsorg

I dagens lösen hänvisas till gårdagens psaltarpsalm enligt folkbibeln: "Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande."

I en annan översättning: Herren är nära de förtvivlade. Han hjälper de modlösa. Psalmen är skriven av David när han är på flykt undan Saul.

Missmod och förtvivlan är något som även Guds barn får möta här i syndens land. Vad gjorde då den hårt ansatte David? Vi läser:

"Jag sökte Herren

och han svarade mig,

han räddade mig

från allt som skrämde mig.

De som ser upp till honom

strålar av fröjd,

deras ansikten behöver inte

rodna av skam.

Här är en plågad som ropade,

och Herren hörde honom

och frälste honom

ur all hans nöd."

David ropade till Herren och han slöt upp vid hans sida. Sådan är han vår frälsare och Gud..

Guds samverkande

"Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.  

Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder.

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat."

Det är verkligen innehållsrika och tröstefulla ord vi finner i Romarbrevet. Aposteln skriver att allt samverkar till det bästa för Jesu vänner. 

Dem som älskar Gud.. Hur kan en syndig människa älska Gud? Är det inte genom att gripa tag i nåden och sanningen hos den som Gud sänt, frälsaren Jesus Kristus.

"Dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat." Aposteln syftar på det som Gud gör då Jesus genom tron bor i en människas hjärta.

I psalmen sjunger vi:

"Jesus, kom och lär mig vaka,

giv din bild inom mig liv

lär mig lida och försaka

och mitt ljus i natten bliv.

Dröj ej länge, gör mig värdig

att dig följa, när du vill,

för att alltid vara när dig

och dig evigt höra till."

När bilden av Jesus får liv känns det igen bättre i en dyster tid. Det är gott att få den nåden att älska Gud. Det kan människan inte av egen kraft.

Gammal är kyrkan Herrens hus.

Det är en mycket deprimerande diskussion som nu råder på tidningen Kotimaas nätsidor. Där framträder en avfallen kyrka som vänt Guds ord ryggen. 

Men på radion ljuder psalmen "Gammal är Kyrkan" trosvisst. Guds kyrka står fast medan människoverk faller.

Jag läste ikväll på nätet om Noas kyrka. Luther skriver: Någon tid efter floden var hela jorden i ett välsignat tillstånd. Det färska minnet av Guds omåttliga vrede genom floden höll deras hjärtan i gudsfruktan.

Noas son Ham är den förste som stör detta välsignade tillstånd. Som om han hade glömt den stora vreden, föraktar han först sin faders auktoritet och gör hån av honom som han borde ha respekterat.

Sedan lämnar han sin fader och sina gudfruktiga bröder och inrättar ett nytt rike för sig på jorden. Slutligen får Hams äldsta son ett barnbarn, Nimrod. Efter att han inrättat sin makt med förtryck, plågar han de gudfruktiga efterkomlingarna till Noa på olika sätt, grundar ett rike åt sig själv, och antar ensam suveränitet över det.

Luther jämför Ham med Kain. Även Kain lämnade sin fader, grundade en särskild kyrka utan Guds befallning, och föraktade den sanna kyrkan.

Luther skriver. Från Ham, som från en ogudaktig och ond källa härstammar den falska och lögnaktiga kyrkan. 

Luther fortsätter: Jag tror att deras motiv kan uttryckas i orden: "Kom låt oss bygga ÅT OSS SJÄLVA en stad och ett torn." Dessa ord är bevis på självbelåtna hjärtan, som sätter sitt hopp till ting i denna värld utan att förtrösta på Gud och med förakt för kyrkan.

"Gud får dem att tro att det i deras egen kraft finns något skydd mot Guds vrede."

Luther tror att synden på den tiden då Babels torn byggdes inte var någonting annat än självbelåtenhet och stolthet sammanlänkad med förakt för Gud. 

De ogudaktiga är vana att göra på det viset. När de blir uppblåsta genom framgång tror de att de sitter i Guds famn; och i sin stora självsäkerhet har de djärvheten att göra vad helst de vill. 

- -

Så långt Luther. Det nu ser i vårt Land och dess kyrka är alltså intet nytt. Men Guds kyrka går inte under. Gud är god!

En läropsalm

I Psaltaren finner vi två läropsalmer, den ena är skriven av David och den andra av Koras söner.

Dagens psaltarpsalm är en läropsalm av David. Han hade tigit. Han hade inte bekänt sin synd inför Gud. Synden hade vilat tung över honom och hans livskraft hade försvunnit.

Men så dolde konungen inte längre sin missgärning inför Gud. Han berättade om sina överträdelser inför Herren.

Och David berättar: "Då förlät du mig min syndaskuld. Sela."

"Den ogudaktige

har många plågor,

men den som förtröstar på Herren

omger han med nåd.

Var glada i Herren och fröjda er,

ni rättfärdiga,

jubla, alla ni rättsinniga!"