"Bröder, vad ska vi göra?"

Uppfylld av den Helige Ande håller Petrus en mäktig predikan där han talar om Jesus som utlämnades till döden men uppväcktes av Gud.

Jesus upplyftes till Guds högra sida. Av Fadern hade han fått den Helige Ande som han nu också utgjutit över lärjungaskaran.

Judarna som var parter, meder, elamiter, som bodde i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus, Asien, Frygien, Pamfylien, Libyen, Rom, som var judar och proselyter, kretensare och araber såg mäktiga ting. Tungor av eld vilade över apostlarna. Dånet hade de i sitt minne och berörda av vad som uppenbarades för dem frågade de:

"Bröder, vad ska vi göra?" När Den Helige Ande är i rörelse får människan nåd att fråga: Vad skall vi göra? Och ett tydligt svar ges:

"Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."

Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!"

De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

Med hjälp av de laglösa

Sedan världens grund lades har det på jorden funnits två skaror. En skara som mognar till dom och en annan som går mot den slutliga frälsningen. Ogräs och vete växer sida vid sida fram till åtskillnadens dag.

Petrus lyfter i sitt pingsttal fram för judarna hur Jesus i enlighet med Guds bestämda  plan blev utlämnad och fastspikad med hjälp av de laglösa. Petrus syftar här på romarna då han talar om de laglösa.

Men Gud har uppväckt Jesus då döden inte kunde hålla honom. Petrus hänvisar också  till Davids psalm:

Jag har alltid Herren för ögonen.
Han är vid min högra sida
för att jag inte ska vackla.
Därför gläds mitt hjärta
och jublar min tunga.

Även min kropp
får vila i trygghet
att du inte lämnar min själ åt dödsriket
eller låter din Helige se förgängelsen.

Du har visat mig livets vägar,
du ska mätta mig med glädje
inför ditt ansikte."

Som Jesu vänner behöver vi inte heller se den eviga förgängelsen. Därför kan hjärtat glädjas och även tungan får jubla.

Profetiornas uppfyllelse

På pingstdagen talar Petrus till judar. Den Helige Ande är över honom och han uttyder profeten Joels profetia, men en del lämnar han bort:

"På Sions berg och i Jerusalem
ska det finnas en räddad skara,
så som Herren har sagt,
bland de överlevande
som Herren kallar."

Även Paulus citerar Joel i Romarbrevet när han talar om hedningarnas frälsning "Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst."

Profeten Joel talade om Herrens dag som den stora och skrämmande, medan Petrus talar om stora och strålande.

I Jesus och vid Andens utgjutande byts det skrämmande till strålande. När profeternas profetior uppfylls i Jesus finns det inget skrämmande för ett Guds barn.

Det är ljuvliga ord för oss som förtröstande på Herren ser svåra tider komma då jorden skakar och folken står rådlösa.

På Sions berg står ännu en räddad skara med blicken fäst vid Jesus.

Ett dån i övre salen

Jesus är inte mera synligt med i lärjungakretsen som samlas i övre salen. På pingstdagen fylls hela huset där lärjungarna satt av ett dån som när en våldsam storm drar fram.

"Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala."

Anden ingav lärjungarna att tala. Dånet samlar en folkskara av fromma judiska män från hela världen. De är skakade av att de hör lärjungarna tala på deras eget språk om Guds väldiga gärningar.

En del frågar vad det här kan betyda. En del är hånfulla och hävdar att lärjungarna är druckna.

Då stiger de elva fram och åter för Petrus ordet. "Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen på morgonen! Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

Och det ska ske i de sista dagarna,
säger Gud,
att jag utgjuter av min Ande
över allt kött.
Era söner och era döttrar ska profetera,
era unga ska se syner
och era gamla ska ha drömmar.

Ja, över mina tjänare och tjänarinnor
ska jag i de dagarna
utgjuta av min Ande,
och de ska profetera.

Och jag ska göra under uppe på himlen
och tecken nere på jorden,
blod, eld och moln av rök.

Solens vändas i mörker
och månen i blod
innan Herrens dag kommer,
den stora och strålande.

Och det ska ske att var och en
som åkallar Herrens namn
ska bli frälst."

Från Olivberget till Jerusalem

"Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån."

Så är de elva av Jesus utvalda tillbaka i det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig tillsammans med sin mästare.

Nu vet de att de inte mera skall få se Jesus på en tid, men de håller endräktigt ut i bön. Där tillsammans med de elva är också några kvinnor. Jesu mor Maria är där. Där är också Jesu bröder med.

Guds husfolk, de av Jesus utvalda är samlade mellan Jesu himmelsfärd och pingst. En av de 10 dagarna, innan den utlovade Helige Ande har uppenbarats blir Petrus ivrig eller otålig, Gud vet.

Petrus ordnar apostlval. Man ställer fram två män och ber att Herren skall visa vilka av dessa två små som han utvalt till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade.  De kastar lott och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel.

Lukas är ärlig. Han skriver ner vad han hört. Månne inte Petrus berättat detta för Honom.

Bibeln tar inte ställning till detta val, men noterar det. Senare utväljer Jesus Saulus till apostel. Enligt traditionen led även Mattias martyrdöden i sin tjänst.

Mattias var nog kallad av Jesus och han hade varit med i den stora lärjungakretsen. Mattias nämns likt Sackeus endast av Lukas. Båda fick de träda in i Herrens tjänst. Vissa utombibliska källor hävdar att de är samma person. Det behöver vi inte spekulera om utan vi får tro att Gud hade en uppgift för dem.

Män i vita kläder

Medan apostlarnas blick ännu var riktade mot himlen står två män i vita kläder hos dem. De himmelska gästerna förkunnar att Jesus ska komma tillbaka på samma sätt som de såg honom fara upp till himlen.

Förstår du Guds vän hur plötsligt det då skall ske när den stunden som Fadern i sin makt har bestämt är inne.

Du vänder blicken, eller din blick vänds och så ser du Jesus träda fram ur molnen. Budskapet från de himmelska gästerna är så stort och ofattbart. 

Vi har svårt att förstå det, men Lina Sandell uttrycker det så väl. Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Och en gång öppnas det goda landet för våra ögon.

Genom den Helige Ande

Genom den Helige Ande gav Jesus sina befallningar till de apostlar han utvalt. Efter sitt lidande visade han sig för dem. Han gav dem många bevis på att han levde.

Före sin himmelsfärd gav Jesus apostlarna ett löfte om att de skulle få bli döpta i den Helige Ande.

Tider och stunder ville han inte uppenbara för dem men när den helige Ande kommer över dem, skulle de få kraft att bli Jesu vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.

Och så såg de hur han lyftes upp och ett moln tog Jesus ur deras åsyn. Nu såg de honom inte mera ansikte mot ansikte men de hade hans löfte med sig.

Ett brev till Guds vänner

Apostlagärningarna är ett brev till Teofilus, nertecknat av läkaren Lukas som noga efterforskat och även varit en medarbetare till apostlarna.

Namnet Teofilus betyder Guds vän, så vi får studera ett brev skrivet av en icke-jude från Antiokia. Lukas är således även själv ett vittnesbörd om Guds frälsningsplan som också innefattade det att evangeliet skulle nå ut till alla folk.

För mig personligen är Apostlagärningarna inte så väldigt bekant, speciellt inte de senare kapitlen. Brevet är ändå en gåva given åt mig och dig, åt alla Guds vänner.

Vi träder ödmjukt in i berättelsen för att se och smaka vad Gud vill uppenbara..

Guds barmhärtiga kärlek

Någonstans ifrån hörde jag att ordet kärlek inte förekommer i Apostlagärningarna. Det stämmer också att i den svenska texten saknas det ordet, som är ett av de mest missbrukade orden idag.

Lukas använder ordet kärlek fyra gånger i sitt evangelium. "genom vår Guds
barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång
från höjden besöka oss"

"Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek."

"Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."

"Ve er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra."

Ordet älska använder Lukas nog lika mycket som de övriga evangelisterna, men i Apostlagärningarna förekommer det inte.

För mig blev den här iakttagelsen intressant. Det finns något som jordiska ord inte kan beskriva och omfatta. När Jesus som är vägen, sanningen och livet sänder ut sina apostlar och tjänare är det också ett sådant allvar att vanliga jordiska ord lämnas åt sidan.

Jag tror att i den här iakttagelsen av att vissa ord saknas finns något som vi behöver ännu idag. Om Gud öppnar vad det är skall jag skriva något om det.

Apostlarna var utvalda av Jesus och de förde ledda av Honom ut evangeliet. Som lamm sändes de ut bland ulvar, men de var utrustade av Himmelens Gud.

Änglabud

Ett vänligt ord är änglabud sjunger vi en psalm. En hälsning ifrån Herren Gud. Det var dags att veckohandla ikväll, men det smakade inte riktigt.

Men då butiken en torsdagskväll är full av kristna vänner försvinner tröttheten, den tröttes börda lyftes av.

Hjärtat får åter fyllas av tacksamhet. Några hjärtliga blickar, upplyftande ord ger nytt mod.

Ännu har Gud sina sändebud..

I den tid som nu är

Paulus skriver i brevet till Titus om Guds nåd som verkar, fostrar och ledsagar: Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.

Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

Guds nåd fostrar till att säga nej till världsliga begär, till det ogudaktiga.

Guds nåd fostrar till att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt varje dag.

Guds nåd ger oss ett saligt hopp.

Dyrbara löften

I breven från Jesus ger Anden dyrbara löften som styrker och uppmuntrar i alla tider.

1. Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis.

2. Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.

3. Den som segrar ska jag ge av det dolda mannat. Och jag ska ge honom en vit sten, och på stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner utom den som får det.

4. Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. Han ska styra dem med järnspira som man krossar lerkärl, liksom jag har fått den makten av min Far. Och jag ska ge honom morgonstjärnan.

5. Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar.

6. Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn.

7. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron

Dessa löften ger han som är trofast och hämtar de som väntar på honom när tiden är inne. Gud är god!

I en tid som denna

Jesus predikar på Oljeberget: "Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas."

Vi lever i en tid då mycket skakas och känslan av kaos ökas av att vi kan följa med allting som sker på olika håll i världen i realtid.

Jesus berättar en liknelse om fikonträdet och alla andra träd. Då vi ser att de knoppas förstår vi av oss själva att sommaren är nära.

Gud har gett oss en tid som denna att leva i. En på många sätt märklig tid och i Anden kan vi känna att världen förbereds för något. Kan vi då från Bibelns blad avläsa i vilken tid vi lever?

Aposteln Paulus skriver: "Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer.

Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen. Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst."

Jesus avslutar sina brev med orden "Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!" Sju gånger säger han samma ord. I det trettonde kapitlet möter vi än en gång uppmaningen " Du som har öron, hör! " Därefter talas det om uthållighet och tro.

Jag tror att det är just uthållighet och tro som Gud nu vill uppmuntra oss till. När vi lever med ordet låter Gud oss höra Andens röst och där möts vi av dyrbara löften..

Fästet - att hålla fast

Aposteln Petrus skriver i slutet av sitt avskedsbrev: "Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste."

Han lyfter fram det väsentliga och viktigaste för Guds folk: "Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus."

Där i Kristus, i Guds nåd i och genom Jesus Kristus fästs vi vid det eviga hoppet. Men vad är det som Petrus hävdar att åhörarna redan vet?

Han lyfte fram att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som vill ta bort evighetshoppet och förtröstan på Jesu snara återkomst.

Han lyfter fram att för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.

Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.

Efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Detta ger kraft och mod i de prövningar, under de kaotiska dagarna vid världens sönderfall.

Gud har kontroll även i en svår tid..

Prövningens stund

Herren Jesus ger dyrbara löften i brevet till församlingen i Filadelfia. Jesus själv skulle bevara och rädda dem ur prövningens stund som skulle komma över hela världen för att pröva jordens invånare.

Inför prövningen fick de också ett ljuvligt budskap: "Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona."

Jesus ställde inga krav för han hade själv fullbordat allt. Men det gällde att hålla fast vid hans verk och i den kampen gav Jesu löfte om hans snara ankomst både mod och glädje.

Jesu brev till församlingen med liten egen kraft, de som hållit fast vid Jesu ord och hans namn är ett både trösterikt och förmanande brev.

Ser vi då något av prövningens stund? Kan vi känna att tron nu prövas? Känner vi oss svaga inför den analkande stormen?

Har vi blicken fäst vid Jesus eller vill vi pröva våra egna hemlagade lösningar? Har då Gud verkligen sagt?

Eva och Adam föll i prövningen när de ifrågasatte Guds ord. Den enda lösningen och räddningen efter fallet var Jesus, kvinnans säd.

Ajalons dal

Domarboken förlägger Ajalon till Sebulons land. Av Samuelboken förstår vi att filistéerna hade sitt hemland väster om Ajalon på Gazaremsan.

Det är förunderligt att nu i den yttersta tiden ser vi hårda strider bryta ut i det land som Gud gav åt Israels barn fram till evig tid.

Filistéerna härstammade annars ursprungligen från Ham, den av Noas söner vars son Kaanan blev förbannad. Återigen känner vi hur Guds mäktiga hand ännu vilar över olika folkslags öden.

Filistéernas stamfar var Misrajim (Misrajim är det hebreiska namnet för Egypten). Ondskan slår mot sig själv när Gud låter den löpa fritt. Det ser vi ännu bland palestinierna på Gazaremsan. Fulla av hat och hämndbegär gräver de sina egna gravar.

Bibeln vittnar om hur Gud utrotade filistéerna i Gaza. Gud använde sig av Farao då han utrotade filistéerna från jordens yta.

Men om Sebulons land vittnar ordet: "Sebulons och Naftalis land,
havsvägen,
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen –
det folk som sitter i mörker
ska se ett stort ljus,
och för dem som bor
i dödens land och skugga
ska ett ljus gå upp."

Sebulon var ju en av Israels söner och även av den stammen finns det en i Herren Jesus utvald skara.

Det är trosstyrkande att ibland även studera det som vi ofta tycker är onödiga detaljer. Då förstår vi att det i Bibeln inte finns något som Gud inte ämnat att skall vara där.

Det som Gud låtit bli nerskrivet skall vi inte förakta, förlöjliga, förminska eller stryka ut. Då kan det gå så att vi själva stryker ut vårt namn ur Livets bok.

Visst får vi ofta likt Luther lyfta på hatten och gå vidare, men Guds ord skall vi alltid behandla med vördnad.

Även i Ajalons dal stod månen en gång stilla då Gud stred för Israel.

Gud strider för Gibeon

Visst minns vi det välbekanta gudsordet allt ifrån barndomen. "På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel:

”Sol, stå stilla i Gibeon,
måne, i Ajalons dal!”
Och solen stod stilla
och månen blev stående
tills folket hade hämnats
på sina fiender.

Detta står skrivet i ”Den redliges bok”. Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. Aldrig har någon dag varit som denna, varken förr eller senare, då Herren lyssnade till en mans ord. Herren stred för Israel."

Men sammanhanget mindes jag inte riktigt. Fem kungar ledda av kungen i Jerusalem gick till strid mot Gibeon för att de slutit förbund med Israel. Gibeoniterna, det svekfulla folket vände sig i sin nöd till Josua med bön om hjälp i striden.

Och Gud gav de fem kungarna i Josuas händer och stred således också för Gibeon. Herren lät stora hagelstenar falla från himlen och de allierade fiendeskarorna dödades medan tiden stannade.

Herren lyssnade till en mans ord. Solen stod stilla på himlen och även de fem kungarna som flydde tillfångatogs och dödades.

Även vid läsningen i Josuas boks 10. kapitel vänds blicken mot Herren Jesus, mot Golgata och den med stenen förseglade graven.

Gud är den samme idag, igår och i Evighet. Stor är hans nåd och barmhärtighet mot dem som tar sin tillflykt till Jesu fullkomliga verk.

Gibeon

I Josuas bok nämns en stad vid namn Gibeon, belägen 10 km nordväst om Jerusalem. Med list och svek lyckades gibeoniterna få till stånd ett avtal med Israels folk.

Josuas bok nämner också gibeoniterna som hiveer och de var således ett folk som Gud hade förbjudit Israel att gå i förbund med. Israel fick inte sluta förbund med dem och deras gudar.

Gud hade tydligt sagt: De ska inte bo kvar i ditt land. Annars kan de få dig att synda mot mig. Om du tjänar deras gudar blir det en snara för dig.

Gibeoniterna kom med list: "Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, handlade de för sin del med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt."

Israels män glömde att fråga Herren och lät sig därför luras. Men för gibeoniterna gick det ändå inte väl. För lögnens skull hamnade de under förbannelse och deras lott blev att vara slavar.

Det går inte att komma inför Gud med lögner och halvsanningar. Visst är det mera regel än undantag här i världen, men i Guds rike kan det inte vara på samma sätt.

Plågorna i denna bok.

Den sista varningen i Uppenbarelseboken kommer direkt från Jesus märker vi, när vi läser noggrant. Det är ju samma person som varnar för straffet som betygar att han kommer snart.

Jesus var redan när han vandrade på jorden mycket tydlig med att poängtera vad alternativet till frälsning är.

Lycklig och salig är de som tvättar sina kläder för att få del av det eviga livet inom den himmelska stadens portar.

Tack gode Gud för att du berättar sanningen i den heliga boken. Tack för att du ger både nåd att tro och glädje i tron.

Från begynnelsen till änden

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. "Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom Herre Jesus!
Herren Jesu nåd vare med alla."

Mellan dessa Guds ord har Den Helige Ande satt in frälsningens budskap. Den kristne filmregissören Klaus Härö har fått ta emot en del smädelse sedan han offentligt vittnade om att han tror att det som står i Bibeln håller än idag och att vi inte har fritt mandat att omtolka det.

Givetvis är det omtolkarna som får bråttom att misskreditera. Guds ord låter sig inte omtolkas och även i Evigheten står det fast som ett vittnesbörd både för den frälsta skaran i himmelen och de fördömda i den eviga elden.

Jesus, ängeln, Anden och bruden vittnar samstämmigt om att himmelens dörr står öppen för den som tror. Lika samstämmigt ställer de sig alla bakom Guds ord: "För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok."

Svårare än så är det inte. Guds ord får vi alltid sätta tro till. Och det lönar sig, för genom Bibelns ord har vi fått blicka in i det saliga som av nåd väntar alla Guds barn.

En hunger efter Guds ord

Amos profeterar: "Se, dagar ska komma,
säger Herren Gud,
då jag sänder hunger i landet –
inte en hunger efter bröd,
inte en törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
De ska irra omkring från hav till hav
och springa hit och dit
från norr till öster
för att söka efter Herrens ord,
men de ska inte finna det."

Amos har tidigare hört Herren säga: "Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag ska inte skona dem igen. Sångerna i borgen ska på den dagen övergå i klagan, säger Herren Gud. Döda kroppar i mängd ska i tysthet kastas överallt.”

Bibeln vittnar om hur synden haft kraftiga konsekvenser för Guds egendomsfolk. Tragedierna vid Jerusalems förstörelse och under Hitlers förföljelser är kanske de som vi närmast kommer att tänka på.

Herren talar om hur högtiderna vänds i sorg och visorna i klagovisor. Herren skall göra alla huvuden skalliga. Det är svårt att läsa orden då man betänker vad Israels folk tvingats genomgå.

Men det profeteras också om en märklig dag, då även solen mister sitt sken. Men för dig och mig är den dagen en hoppets dag, dagen då synden försonas..

"Det ska ske på den dagen,
säger Herren Gud,
att jag ska låta solen
gå ner vid middagstid
och lägga landet i mörker
mitt på ljusa dagen."

Davids fallna hydda

Profeten Amos sista profetia ser vi uppfylld i våra dagar:

"På den dagen ska jag resa upp
Davids fallna hydda,
mura igen dess sprickor
och resa upp dess ruiner.
Jag ska bygga upp den
som i forna dagar,
så att de kan ta i besittning
vad som är kvar av Edom
och av alla hednafolk
över vilka mitt namn har nämnts,
säger Herren som gör detta.

Se, dagar ska komma, säger Herren,
då plöjaren ska följa
skördemannen i spåren
och druvtramparen
såningsmannen,
då bergen ska drypa av druvsaft
och alla höjder flöda över.

Jag ska göra slut
på mitt folk Israels fångenskap.
De ska bygga upp ödelagda städer
och få bo i dem,
de ska plantera vingårdar
och få dricka vinet från dem,
de ska anlägga trädgårdar
och få äta deras frukt.

Jag ska plantera dem
i deras eget land.
De ska inte mer ryckas upp
ur det land som jag gett dem,
säger Herren din Gud."

Då förstår vi att även det andra som Amos profeterade om skall gå i uppfyllelse. Guds domar skall gå över världen och ingen som inte lever i Kristus Jesus kan då bestå.

Amos, den jordnära profeten

Amos var en boskapsherde som verkade som profet i både Israel och Juda. Hans profetior gick ända fram till den tiden då Davids fallna hydda upprättas.

Själv kallar han sig för en av herdarna från Tekoa (söder om Betlehem). Hans profetior börjar två år före jordbävningen på kung Ussias (Asarjas) tid.

"Han sade:
Herren ska ryta från Sion,
höja sin röst från Jerusalem.
Då ska herdarnas
betesmarker sörja
och Karmels höjd torka bort."

Han profeterar om grannfolken och om både Israel och Juda. Israel var det folk som Herren känt som sitt eget folk och de skulle också tvingas bära straffet för sina synder. Amos vittnar om att Herren inte gör något utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna. När Herren talar, vem skulle då inte profetera?

Trots att sot och rost drabbade åkrarna och gräshopporna åt upp vad som fanns i trädgårdar och vingårdar. Trots att fikon- och olivträd förstördes av gräshoppor hade Israel inte vänt om till Herren.

Har då Amos ord någon betydelse 2020? Har Gud ändrats eller behöver folket omvända sig till Herren? Nej Gud är ännu den samme och människorna tror sig ännu vara visa när de föraktar hans ord.

Medan mörka moln tornar sig på himlen och stora städer lamslås är många journalisters största problem att någon kan ifrågasätta skilsmässa. Däremot ses alla nya konstellationer så värdefulla att för dem måste det finnas ett "heligt äktenskap".

Det är allvarligt då människor som till det yttre säger sig bära det kristna namnet är längre bort från Kristi lära än hedningar som aldrig fått möta Jesus.

Guds ord kallar ännu till omvändelse. En omvändelse till en levande tro på Herren Jesus där Guds ord högaktas och är ett rättesnöre.

Akans synd

I Josuas boks sjunde kapitel finner vi ett allvarligt Guds ord. Innan prästerna på den sjunde dagen hade blåst i basunerna och syndens stad Jeriko föll hade Josua sagt: Staden och allt som är i den ska vigas åt förintelse, det tillhör Herren. Guds folk skulle inte för egen del ta något från syndens stad.

Men en man som hette Akan hade trots varningen fått begär till Jerikos skatter och för egen del tagit av det förbjudna. Och Herrens vrede upptändes mot Israels barn.

Israel fylldes av övermod och led ett stort nederlag vid striden om staden Ai. Det visade sig att för stöldens, lögnens och begärets skull kunde inte Israel stå emot sina fiender.

Guds folk har under alla tider uppmanats att vandra med ett rent samvete inför Gud. För den stackaren Akan blev synden dödlig. Texten väcker många tankar..

En nådig Gud

I sin nåd kallar Gud genom profetens ord folket till en sann omvändelse:

"Men nu, säger Herren,
vänd om till mig
av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
Riv sönder era hjärtan,
inte era kläder,
och vänd om till Herren er Gud,
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd,
och han ångrar det onda.

Vem vet?
Kanske vänder han om
och ångrar sig
och lämnar kvar en välsignelse
efter sig
till matoffer och drickoffer
åt Herren er Gud.

Blås i basun på Sion,
pålys en helig fasta,
utropa en helig sammankomst.
Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.

Låt brudgummen komma ut
ur sitt rum
och bruden ur sin kammare.
Låt prästerna, Herrens tjänare,
gråta mellan förhuset och altaret
och säga:
”Herre, skona ditt folk
och låt inte din arvedel hånas
och bli en nidvisa
bland hednafolken.
Varför ska det få sägas bland folken:
Var är deras Gud?”

Guds dom genom gräshoppor

I  Juda verkade en profet med namnet Joel (”Herren är Gud”). En invasion av gräshoppor leder hans tankar till domsbudskapet om ”Herrens dag”. Men om folket omvänder sig, ska de upprättas och domen drabbar deras fiender.

Gud är ännu idag allsmäktig och på olika sätt förmår han väcka och kalla de som vandrar utan Gud, utan hopp i världen.

Vad hände då på Joels tid? Profeten skriver:

"Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.
Hör detta, ni äldste,
lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant hänt i era dagar
eller under era fäders tid?

Det här ska ni berätta för era barn,
era barn ska säga det till sina barn
och deras barn
till ett kommande släkte.

Det som gräsgnagarna lämnade
åt gräshopporna upp,
det som gräshopporna lämnade
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade
åt gräsätarna upp."

Som gräshoppor

Profeten Jesaja skriver:

"Vet ni inte det?
Har ni inte hört?
Har det inte förkunnats för er
från begynnelsen?
Har ni inte förstått det
sedan jordens grund blev lagd?

För honom som tronar
över jordens rund
är dess invånare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält
att bo under.

Han gör furstar till intet,
förvandlar jordens domare
till tomhet.
Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam
slagit rot i jorden,
så blåser han på dem
och de förtorkar,
och en stormvind
för bort dem som strå.

Vem vill ni då likna mig vid,
vem är min like?
säger den Helige.

Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.

Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren,
Gud bryr sig inte om min rätt"?
Vet du inte? Har du inte hört
att Herren är en evig Gud
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och mattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas."

Herren tröstar sitt folk

Trösta, trösta mitt folk!
säger er Gud.

Tala till Jerusalems hjärta
och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess skuld är försonad,
och att det fått dubbelt igen
av Herrens hand
för alla sina synder.

En kamp under ordets ledning

Aposteln Paulus hade fått möta den uppstånde Kristus, som tagit honom i sin tjänst. Men hur kan aposteln så trosvisst tala om rättfärdighetens segerkrans? Paulus tro vilar på Guds ords löften! I avslutningen av det sista brevet till Timoteus ber han Timoteus ta med sig böckerna och fram för allt pergamentskrifterna som han lämnat hos Karpus i Troas.

Vem var Karpus och varför hade Paulus lämnat skrifterna i Troas? Troas var en romersk koloni vid ruinerna av det gamla Troja. Man menar att Paulus hade varit i provinsen Troas och i Makedonien i mitten av femtitalet eller cirka 10 år tidigare. I Troas hade Paulus väckt den unge mannen Eutychos till liv, han som hade somnat under Pauli predikan.

Paulus skriver i andra Korinterbrevet om hur Herren hade öppnat en dörr för honom, då han kom till Troas för att predika Kristi evangelium. Paulus vittnar om hur han även där i Kristus hade predikat med ett rent sinne inför Gud, det som kom från Gud. Men Paulus hade dragit vidare till Makedonien för att finna Titus. Några andra hade fortsatt i Ordets tjänst, då Paulus drog vidare och de hade tydligen behövt Paulus skrifter.

Nu när Paulus stod inför uppbrottet längtade han efter styrkan och trösten som finns i Guds ord. Vi vet inte om Timoteus hann fram med skrifterna och om Paulus ännu öga mot öga fick rusta honom för den fortsatta kampen. Men jag är övertygad om att den tro som Gud gett Paulus vid mötet med Jesus bar ända fram.

En intressant sak märker vi också när vi läser om Paulus omvändelse. Han blev döpt på den tredje dagen. Jesus hade visat sig för Paulus. Otrons fjäll hade fallit från hans ögon. Han hade blivit döpt. Han hade blivit uppfylld av den Helige Ande.

Nog är Gud god, som i Kristus ger oss ett helt nytt liv i det inre. Här på jorden är det ofta en kamp och strid, men det nya livet får pulsera och fylla vårt liv och våra livsdagar. På Evighetens strand, då synden och döden för evigt är borta slår allting ut i full blom. På Herrens stora dag som vi likt Paulus ännu trofast väntar på och längtar till är allting fullkomligt. Den dagen delas rättfärdighetens segerkransar ut. För Kristi brud, alla friköpta från seklernas gång väntar vad intet öga har sett, det som Gud i Kristus berett.

Rättfärdighetens segerkrans

Inför sitt uppbrott vädjar Paulus till Timoteus att denne skulle utföra en evangelists tjänst och fullgöra sin tjänst. Paulus visste nu vad som väntade. Bödelns svärd skulle avsluta hans jordiska tjänst.

Men Gud hade styrkt aposteln och han hade fått nåden att lyfta blicken och var i tron övertygad om att rättfärdighetens segerkrans väntade. Redan i samband med omvändelsen hade Gud uppenbarat för Paulus vad han skulle få lida för Jesu namns skull.

Paulus hade beräknat kostnaden men som en Kristi slav hade han gjort den tjänst han var utvald till i Kristus.

De första kristnas livsöden förstummar. De vittnar om världens och den fallna människans ondska. De vittnar om Evangeliets kraft. Det Guds ord som vi har som rättesnöre i vår troskamp, Bibelns brev och Apg. skrev de under några tiotal år under sin vandring mot uppbrottet och mötet med sin Frälsare.

Om vi någon gång får nåden att väga deras kamp mot de små försakelser som Jesu efterföljare idag får göra tar det nog bort mycket suckan och klagan.

Men visst får vi också beräkna kostnaden. Gripen av Kristi kärlek och i hoppet om rättfärdighetens segerkrans formulerar Anden ett klart ja i vårt inre. Det lönar sig att följa Jesus. Gripna av nåden kan vi inget annat.

Vi håller fast vid det som nått fram till och jagar mot målet, trons lön, rättfärdighetens segerkrans på Segerfesten på Herrens stora dag.

Vart för jag mina synder?

Vart för jag mina synder?

Efter min betraktelse i morse utgående från Israels lovsång på den andra stranden ledde den här dagen mig till tankar om nåden. Ledd av nåden stod Israels barn på den andra stranden. Nåden hade också en fortsatt funktion under de långa åren i en brännhet öken som väntade. Och av nåd kom en liten sargad skara ända fram till gränsen av Kaanans land och fick ta det i besittning. Även där i det goda landet, det land som flöt av mjölk och honung behövdes samma nåd.

Herren nåd står var morgon ny framtill den dagen då Guds nåd tas bort från jorden. Då byts Guds nåd mot Guds vrede. Men Nåden för och leder Guds folk ända in i Himlen. Guds folk bär nåden ända in i Evigheten och till det som Gud där berett, men på jorden finns då ingen nåd mera. Bibeln vittnar nog att det då kommer att finnas ånger på jorden. Då finns det också en verklig syndakännedom då de människor som förkastat Guds nåd i Kristus Jesus ställs inför en Helig Gud. Men det finns ingen nåd mera.

Nog är det ett hemskt tillstånd då synden bränner och ingen nåd mera ges. Judas, förbannelsens son lämnade den här jorden i ett sådant tillstånd. Bibeln vittnade om att Esau också på något sätt fick uppleva samma sak. Han sökte välsignelsen under tårar. När han sedan ändå ville ärva den välsignelse som han förkastat blev han avvisad.

Jag förundras ofta över hur annorlunda bibelns budskap är jämfört med det urvattnade liberalkristna budskap som blir allt mera dominerande på vår jord. Tillika visar det hur farligt det är att hålla nåden billig. Det är förödande att bortse från Guds helighet. Det är livsfarligt att medvetet leva i olydnad mot Guds ord för det leder till förhärdelse. Ett Guds barn skall inte synda på nåden.

Vart för jag mina synder här i nådens tid? Bär jag på en ånger enligt Guds sinne som för mig till Kristus? Att leva i egenrättfärdighet och att leva öppet i synd leder till samma dom. Syndens slaveri leder till död. En tro i lydnad inför Guds ord leder till rättfärdighet, en delaktighet av Kristi rättfärdighet.

Idag blev det allvarliga tankar på vägen hem. I min dagbok blev det allvarliga tankar. I mina tankar finns en altartavla där fem går in i sin Herres glädje, medan fem missar målet. Alla 10 hade begett sig på en vandring hem till himmelen, men då Brudgummen dröjde somnade de alla och sömnen blev dödlig för var annan himlavägsvandrare. Vad hade hänt då de inte blev funna i Kristus och en saliggörande tro? 

Hade de följt bedrägliga mänskliga filosofier och förskjutit och föraktat Guds ord? Hade de lyssnat till endast mänsklig vishet, utan Guds Ords väckande klara stämma?

”Ditt Ord o Herre kallar oss och leder, bort från den väg som ofärd oss bereder. Jag vet din vilja, hör din varning nå mig. Jag hör din röst, jag vet du kallar på mig. Var Jesus, vägen för den vilsegångna, ge krafter åt den trötte, lös den fångna och kom med liv till livlös, modlös själ och med din sannings ljus till lögnens träl” (utdrag ur psalm 337)

En trumpet med otydlig signal

När aposteln Paulus talar om de olika nådegåvorna målar han också en bild. "Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?

Pauli ord hör till undervisningen om tungomålstalandet och han säger:  Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er. Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.

Att tala och undervisa tydligt och klart är en nådegåva som behövs i vår tid. Men det är inte så lätt. Ordet, Guds ord är ju oftast så tydligt. Guds ord avslöjar och sårar.

Vi behöver ord som väcker, straffar och avslöjar, samt för till Kristus. I Djävulens strategi idag verkar ingå det att han vill översträcka allt mera av Guds ord. Det kan man inte tala om för det sårar den och den. Om det ordet kan man ju ha olika tolkningar. Skulle då Gud verkligen ha sagt?

Tänk om Guds folk skulle våga och orka lyfta fram allt Guds ord för att det skulle föra oss allt närmare Kristus.

Tänk om trumpetens signal skulle vara så tydlig att den skulle bära fram ett rent och klart Guds ord.

Tänk om trumpetens ljud blir så grumlig att ingen får mod och kraft i striden..

Själv har jag aldrig spelat trumpet men apostelns ord gjorde mig litet orolig. Apostelns ord gör ändå inte oss nedstämda. Tack gode Gud att du påminner oss om att även trumpeten behöver ljuda klart. Att Guds ords innebörd bör komma tydligt fram så att ingen går under i striden..

Ledd av Jesus

Dagens bibelvers är från Moseboken och Israels lovsång på Röda havets andra strand. Ännu i dag leds Guds folk av Jesus genom hans mäktiga ord.

I Herren Jesus är vi återlösta. Genom sitt ord och sin Ande leder han oss här i tiden. Guds barn har en fristad här nere och ett evigt hopp.

"Du ledde med din nåd
det folk som du återlöst,
du förde dem med din makt
till din heliga boning.

Du för dem in
och planterar dem
på din arvedels berg,
den plats som du gjort
till din boning, Herre,
den helgedom, Herre,
som dina händer berett.
Herren ska regera alltid
och för evigt.”

Fri att lyfta

Efter karakvällen stod vi några kristna bröder en stund ute på gården diskuterade. Vi kom något in på de himmelska boningarna och det som Jesus där berett. Vi vet inte vad som väntar och har kanske litet olika tankar och förväntningar.

I mina tankar kom att Gud i Kristus gjort oss fria att lyfta. Att resa med Honom när han på den utsatta tiden kommer. Vi är fria att förvandlas.

Tänk att Gud i Kristus gör oss fria. Tänk att han tar bort syndens hinder. Tänk att han utvalt mig och även gett en vilja att följa med.

Fri att följa Jesus

På karakvällen igår var temat den kristnes frihet. Vi fick lyssna till god undervisning. I mina tankar lämnade att Gud gjort oss fria att följa Jesus.

I en sång sjunger vi: Men jag valt att följa Jesus. När Jesus kallar blir vi fria att följa Honom. Då är det gott..

De sista direktiven

I Josuas bok kan man nästan ta i den känsla av förväntning som finns i luften. Folkets förmän går genom lägret. Om tre dagar är det dags. Gör i ordning färdkost åt er!

Efter en bedrövlig resa med fall och misslyckanden skall Guds folk nu få se löftena gå i uppfyllelse. Gud har varit trofast fastän folket varit trolöst.

Folket ställer sig under Josuas ledning. Och Herren är verkligen frälsning..

Över Jordan

Vi har kommit fram till Josuas bok och Herren har gett befallning om att gå över Jordan och in i det land som Herren skall ge Israel. Den långa ökenvandringen var över. Guds tjänare Mose var död. Gud talar till Josua.

"Var stark och frimodig, för du ska som arv åt detta folk fördela det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. Var bara stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har gett dig. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster, så ska du ha framgång vart du än går."

Josua, vars namn betyder Herren är frälsning uppmanas vara stark och frimodig. Det kräver både starkhet och frimodighet att hålla fast vid Guds ords undervisning.

Ja egentligen så är det mycket lättare att avvika, men den som har sin styrka i Herren älskar Guds ord. På Guds ords löften går även vi en dag över floden in i det land som Gud med ed har lovat.

"Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”

Sådden av Guds ord

Dagens Evangelietext talar om att så ut Guds ord. Troget har Guds ord såtts ut i förlitan på att Gud i sinom tid ger växten.

Vi är vana att så om våren då jorden är beredd och passligt fuktig och varm. Gud som är allsmäktig sköter om att människans hjärtas jordmån är beredd. Vi är endast kallade att så. Gud ger växten.

"Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig, himlarnas Gud."

Det står skrivet!

Det står skrivet! De orden använde Jesus så ofta. Även för Paulus var orden kära. Människan gillar inte alltid Guds ord. När Guds ord på något sätt begränsar eller klart visar vägen får människan ett behov att vända och vrida på ordet.

Det skall ältas och analyseras sönder istället för att man lugnt konstaterar "Det står skrivet", Guds vilja är tydligt nerskriven.

Salig är den människa som tar vara på Bibelns skrivna ord. Den troende finner ständigt tröst i Guds ord. "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."

Se vilka stenar, vilka byggnadsverk

I dagens bibelläsning enligt folkbibeln vill en av Jesu lärjungar fästa Jesu blick vid templet. Jerusalems tempel var det största och ståtligaste byggnadsverket i regionen.
"Se vilka stenar, se vilka byggnadsverk!"

Jesus visste ändå att allt skulle rivas ner. Drygt 30 år tidiare hade Jesus vilat i Simeons armar i samma tempel. Drygt 20 år tidigare hade han suttit med lärarna i templet och ställt frågor. Jesus hade velat vara i det som tillhörde hans Far.

Jesus var på väg för att fullborda sin uppgift på jorden. Templet skulle snart inte behövas. De ställföreträdande offren skulle förlora sin kraft då Guds Lamm hade offrats på jorden.

I bibelordet för dagen läser vi att natten går mot sitt slut och dagen är nära. Sedan den Lutherska kyrkan för drygt 30 år sedan officiellt vände ryggen mot Guds ords auktoritet har en stor del av kyrkomöten och diskussioner gett Guds folk en känsla av modlöshet och de som vänt ryggen mot Guds ord har uppehållit en både lång och medveten uttröttningstaktik.

Det här fenomenet finns inte endast i folkkyrkan utan även inom väckelserörelser och andra samfund. När avfallet eskalerar blir det ofta tungt och många tröttnar och ger upp.

Därför behöver vi fästa blicken mot det som består. Alla mänskliga byggnadsverk rivs en gång ner. Mycket av det som sker idag ger en känsla av världens sönderfall. Här på jorden ser vi hur människor spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse.

Aposteln Paulus lyfter fram samma tendenser i Efesierbrevet. "Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet."

Gud är god, även i ändens tid! Hos Honom finns ny styrka för trötta och modlösa. Han ger här nere vad vi behöver och himlaarvet blir över.

Äktenskapsbrott och Abrahams, Isaks och Jakobs Gud

Äktenskapsbrott och Abrahams, Isaks och Jakobs Gud

På vägen till löftets land Kaanan ger Gud sin heliga lag åt Israels barn. Ättlingarna till patriarkerna hade blivit ett stort folk och ett egendomsfolk åt Gud här på jorden. I det nya fridsförbundet i Jesus Kristus blir alla folk hans egendom. En kristen, en Jesu efterföljare vandrar här på jorden mot Löfteslandet i himlen. Vi lever i väntan på Jesu återkomst och upprättandet av det eviga fridsriket där Guds och Lammets tron är synlig för alla återlösta.

De tio budordens lag som blev nedskrivna på stentavlor är i Herren Jesus inskrivna i Jesu efterföljares hjärtan. Vi är ständigt, i allt helt beroende av Honom, som i vårt ställe uppfyllde lagen till minsta prick. Ingen prick, inte en enda skall tas bort innan himmel och jord förgår och Herrens egna får ta det nya landet i besittning. När vi då förblir i nåden i Herren Jesus kommer vi också att få tillbringa Evigheten med Honom.

I förbundet i Herren Jesus har också äktenskapet en central betydelse. Aposteln framställer äktenskapet mellan man och kvinna som en förebild för förhållandet mellan Kristus och församlingen. Äktenskapet är i Guds ord så stadigt förankrat vid förhållandet mellan kvinna och man att ingen som med ärligt hjärta studerar Guds ord inte skulle se det.

Profeten Jeremia skriver i sitt 3. kapitel om Juda folk som också likt Israel gick bort och bedrev otukt. Hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. Hon visade alltså andlig otrohet med avgudar och levde mot, eller i uppror mot Guds förbund. Jeremia skriver att Juda inte vände sig tillbaka till Herren av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri.

Hyckleriet i kyrkan idag är stort och mycket allvarligt. Man älskar synd och vill synda på nåden för att få världsligt beröm och världslig rikedom genom många betalande medlemmar. Israel och Juda hade inte lyssnat till Herrens röst. Men mitt i detta elände kommer Jeremia med följande ljuvliga profetia:

”Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren, och skall inte vara vred för evigt. Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.

Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte Herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.

När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då skall man inte mer tala om Herrens förbundsark eller tänka på den. Man skall inte komma ihåg den eller sakna den och man skall inte göra någon ny. På den tiden skall man kalla Jerusalem " Herrens tron", och alla hednafolk skall samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.

Jag sade: "Vilken plats skall jag inte låta dig få bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig, den allra härligaste arvedel bland folken." Och jag sade: "Då skall ni kalla mig Fader och inte mer vända er bort från mig."

Men som när en hustru är otrogen mot sin man, så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig, säger Herren. Därför hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels barn, ty de har gått på villovägar och glömt Herren, sin Gud.

Vänd om, ni avfälliga barn! Jag skall bota er från er otrohet. Se, vi kommer till dig, ty du är Herren, vår Gud. Sannerligen, förgäves var vårt hopp till höjderna, vårt larm på bergen.”

_ _

Sannerligen, hos Herren, vår Gud, finns frälsning för Israel utropar profeten. Israel hade tidigare inte lyssnat till Herrens, Guds, röst. Vi har idag så mycket lättare då vi har Guds ord nerskrivet. Nog är allt klart och tydligt om vi inte låter vår egen otro dölja Guds ords klarhet. Ännu lever Israels Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud och tiden för hans återkomst till jorden närmar sig med stormsteg.

Varför skulle vi nu då avfalla bort från hans förbund då han är trofast? Därför Guds folk, håll ut ännu en kort liten tid. Herren Jesus är nära och han dröjer inte, utan återvänder på den utsatta tiden vilket han lovar i sitt ord:

Landets sed, Laban och stiftets biskop

Landets sed, Laban och stiftets biskop

Visst är det en litet märklig rubrik på vändagen. Idag får vi glädjas över vänskapen med Gud genom Jesus frälsaren. Jag får glädjas över den nya sången att varje själ på jorden är Jesu egendom och brud, otron är enda fienden. Därför får vi och bör vi möta alla människor med vänlighet, även om vi inte klarar av det. Till normal vänskap hör också att varna för bedrägeri och falskhet.

Biskopen tror att kyrkan nu kan lösa äktenskapsfrågan. Han har en helt annan lösning i sikte än Gud som skapade människan och instiftade det bibliska äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Jag lyssnade på morgonen till undervisning om Jakob och Laban. Namnet Jakob betyder bedragare och han hade också själv bedragit. Men i Laban möter han sin överman, en som förlitar sig på samma konster.

Jakob hade fått begära lön för arbetet hos sin morbror Laban. Han begärde då Labans dotter Rakel till hustru. Jakob erbjöd sig att arbeta sju år för Rakel och Laban accepterade. Men eftersom Laban var en bedragare utnyttjade han situationen och Jakob gick i fällan. I det land där Laban bodde fanns nämligen en sed som blivit en lag. Man gifte inte bort den yngre före den äldre. Antingen var Jakob okunnig om landets sed eller så litade han på Labans ord.

Men en bedragare kan man aldrig lita på och Jakob blev lurad. Han blev mot sin vilja bedragen och genom svek blev Lea hans hustru. Nu hade Jakob en hustru som han inte älskade och genom följande svekfulla erbjudande från Laban hade Jakob plötsligt två hustrur och senare också två bihustrur.

Det blev aldrig harmoni i Jakobs familj, vilket det inte kan bli i ett liv emot Guds vilja. Bibeln lyfter fram hur Guds mening med äktenskapet var och är en kvinna och en man i ett livslångt förbund. För mig talade utläggningen av bibelordet om bedragaren som själv blev bedragen direkt om de avfallna biskoparnas svekfulla lockelser.

När det gäller Guds ord behöver en Jesu lärjunge aldrig kompromissa. En som av nåd, helt utan förtjänst blivit återlöst i Guds Sanning Herren Jesus varken behöver, kan eller skall gå med i en ohelig allians som strider mot Gud själv.

Gud är trofast! En dörr står öppen i Himmelen. Enligt sina löften är Jesus med de sina till tidens slut när vi lär och undervisar Guds folk att hålla allt som Jesus befallt.

Varifrån kommer då kopplingen till landets seder. Det har nog biskopen länge talat om. Ingen som inte böjer knä för kyrkans nya ordning och sed blir präst i hans kyrka. I artikeln i ÖT påminner nog också den nyvalde ledamöten i kyrkomötet mycket tydligt därom.

Nog är Gud god som ställer fram allt i ljuset. Han vill inte att en endaste återlöst själ skall behöva bli bedragen..

En välsignad vändag! Gläd dig i vännen Jesus..

Min sannings son

Profeten Jona var son till Amittaj. Faderns namn betyder min sanning, medan namnet Jona betyder Duva. Vi får då en talande kombination Min sannings son Duvan.

Jona fick ett uppdrag av sin himmelske Far att predika mot Nineve för deras ondska  hade kommit upp inför Guds ansikte. Inför Guds ansikte kan inte ondskan bestå. Antingen blir då människan bortvisad från Guds ansikte eller frälst genom Sonen Jesus som visar Guds nådiga ansikte för en ångrade syndare.

Men Jona gjorde ett fel. Han gick själv bort från Herrens ansikte. Men Herren hämtade Jona genom en stormvind.

Nineve blev senare räddad genom Jona predikan. Man trodde ordet och gjorde bättring. Men Gud fick ändå senare förklara sin nåd för profeten. Jona hade nämligen tagit illa vid sig och blivit arg. Gud befriade Jona från hans missmod.

Jona sade sig ha förstått Guds nåd, men Gud måste förklara den tydligare för Honom.

Gud vill uppenbara sig för sina skapade barn och ge en rätt insikt om sig själv och Gud. Det gör han i Jesus. Då blir människan fri att leva till Guds ära.

Skapad för Jesus

Leif Nummela skriver i Uusi Tie att en av vår tids största frågor är frågan om identiteten, vem jag är.

Ingen kan finna sin egen verkliga identitet och sitt livs verkliga mening, förrän han hittar sig själv som Kristi egen.

Vårt livs dyrbaraste sak är att lära känna Jesus Kristus som sin egen frälsare. Nog är det gott att få bli påmind om det.

Bitterhet

En kristen blir också ledsen, bekymrad, trött och uppgiven och kan bli bitter. Men Guds ord varnar för bitterhet. Esau är den första människan som Bibeln vittnar om att blev bitter.

Noomi klagar över att den Allsmäktige gjort livet bittert för henne. I Esras bok läser vi om att folket grät bittert när de bekände sina synder.

Även Job blev trött på livet och ville släppa fram sin klagan och sin själs bitterhet. I den 73 psalmen är Asaf förundrad över de ogudaktigas framgång. Han kämpar med sin bitterhet:

"När mitt hjärta var bittert
och det stack i mitt inre,
då var jag oförnuftig
och förstod ingenting,
jag var som ett djur inför dig.
Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand."

Profeten Jesaja grät bittert över Jerusalems högmod. Jeremia grät bittert över avfallet och den kommande domen:
Din väg och dina gärningar
vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig
ända in i hjärtat.

Ja människan kan gripas av bitterhet och bli besviken och gråta bittert, men Guds ord varnar för bitterhet.

Genom min trohet

"Men den rättfärdige skall leva genom sin tro" Visst är det ett mäktigt ord. Profeten Habackuk ställer sig i tornet. Han står på sin vaktpost. Profeten väntar på Herrens ord. Vad skall Herren svara åt Honom?

Vilket svar skall han få på sin klagan? Varför är profeten så bedrövad? Habackuk har sett fram till tidens slut. Han har sett en förskräcklig kraft. Han har sett den vars själ är uppblåst och oärlig.

Av Herrens svar förstår vi vad Habackuk i Anden sett. Kanske inte profeten själv förstod det förskräckliga. Kanske han våndades över sin oro och öppnade sitt hjärta för Herren.

Och då säger Herren: Men den rättfärdige skall leva genom sin tro. Vilken tro? Min trohet enligt Septuaginta, den grekiska översättningen.

Den rättfärdige skall leva genom Herrens trohet, genom Guds trohet, genom Jesus. I den finska översättningen: Mutta vanhuskas on elävä uskostansa. Mutta vanhuskas saa elää kun hän pysyy uskollisena.

Den rättfärdige får leva när han är trogen. Vem är då rättfärdig? Vem har förklarats rättfärdig inför Gud?

Den som Gud förklarat rättfärdig inför sig genom Jesus Kristus får leva när han håller fast vid Jesus. Där på skogsvägen var orden så klara och tydliga.

Får en Herrens tjänare gråta när han ser vad som komma skall? Bibeln vittnar om att ett Guds barn får sörja. Han får ropa ut sin nöd och sitt bekymmer.

Habackuk fick ett svar. Luther fick tröst och klarhet ur samma ord. Gud är trofast även när människan är trolös.

Guds röst och andra röster

Profeterna kände alltid Guds röst. Därför kunde de säga: Så säger Herren. Jesus vittnar om sig själv att han är den gode Herden och han berättar en liknelse. Jesus är dörren till fåren. Den som går in genom Jesus blir frälst. Jesus talar också om tjyven som kommer för att stjäla, slakta och döda.

Fåren känner den gode Herdens röst. Den gode Herden kallar på sina får och nämner dem med deras namn. Fåren är ju både inne i fårfällan i skydd om natten och ute om dagen för att få bete och näring. Ute på betet är det gott, om än det finns faror, ormar och rovdjur. Den gode herden vakar över fåren och skyddar dem. Han flyr inte när vargen kommer.

Jesus säger att hans får känner honom liksom han känner fåren. Han anknyter att igenkännandet är likadant som mellan Fadern och Honom. Som Guds barn, återlösta genom Jesus så har vi den Helige Ande och vi kan även bli uppfyllda av Honom.

Den Helige Ande går aldrig emot Guds ord för han har själv nertecknat det. Vi lever i en tid med så många olika röster och många tvärsäkra röster som går emot Guds Ord. I Guds ord finner vi den gode Herdens röst.

Hebreerbrevets författare gör en intressant sammanställning. Den är nödvändig för oss som har nåden att tro och följer Jesus genom att följa Guds ord. Vi kan ju inte synligt (synligt för världen) följa Jesus på annat sätt än att följa hans ord (Guds ord) och visa att Guds ord är kärt för oss i tro och gärning. Författaren skriver att Gud i forna tider många gånger och på många sätt talade genom profeterna. 

Nu talar han till oss genom sin Son. Sonen Jesus har han satt som en arvinge och genom Jesus har han skapat världen. Sonen Jesus utstrålar Guds härlighet. Jesus uppenbarar Guds väsen. Jesus uppehåller allt genom sitt mäktiga ord (Det finns ingen konflikt mellan Guds ord och Jesu ord). Jesus har utfört en rening från synderna och sitter nu på Majestätets högra sida i höjden.

Därför kan vi ännu frimodigt ha allt Guds ord som ett rättesnöre. Även gamla testamentets ord som uppfyllts då löftena fullbordats genom att Kristus steg ner till jorden och fullbordade allt som var tillfälligt eller ställföreträdande och fullkomnades i Kristus Jesus.

Hebreerbrevet vittnar om att Kristus är vår överstepräst. Av honom har vi både fullmakt och befallning att vittna om hans väldiga och fullkomliga gärningar som är vår frälsning.

En trogen och uthållig tjänst under nådens fostran

När man betraktar den tjänst som apostlarna och Jesu bröder utförde i nya testamentets morgon märker man hur Gud ger dem nåden att förvalta tiden rätt.

Paulus drar sig tillbaka en tid och i Timoteusbrevet lyfter han fram att en församlingsledare inte skall vara nyomvänd.

Trots att det hela tiden finns ett allvar i förkunnelsen om att tiden är kort är det aldrig panik och oordning. Ingen tjänare blir pålagd en börda som han inte förmår bära.

Har vi som lever i tidens slut något att lära oss av det? Då liksom nu spelar människorna sitt spel. I den Lutherska kyrkan råder till det yttre en ordning, men den strider mot Guds ord på många sätt. Inom den ordningen verkar falska tjänare ha ganska fritt spelrum, men tjänare som vill hålla sig till Guds ord blir allt mera trängda.

Apostlarna blev efter en tid utestängda ur synagogorna och splittringen mellan judendom och kristendom blev total. Det uppstod kristna församlingar där det sedan uppstod nya problem.

Nikolaiternas lära florerade, Isebel fick hållas. En del höll sig till Bileams lära och andra blev ljumma. Så har evangeliet om Guds son Jesus i motvind gått ut över hela världen.

Och ännu är Gud trofast och trogen. Genom sitt ord styr han, nåden fostrar och ännu bereder han möjligheter för sina barn att samlas.

Gud är god! Stor är hans trofasthet!