Ett ord som håller i döden

Guds barn i Närpesbygden har länge haft en plats i mitt hjärta. I dag fick jag fira en mäktig sammankomst med Herrens folk där. Av olika anledningar blev det först något senare som jag fick tillfälle att delta i gudstjänsten, så när jag började lyssna hade gudstjänsten just slutat och jag lyssnade på den bandade versionen.

Jag deltog alltså i en annan tidszon och fysiskt sett nästan 1000 km därifrån. Men Jesus är inte beroende av tid och rum. Han som lever i evigheten är ju på intet vis beroende av vår tideräkning. Dina och mina synder försonade han för 2000 år sedan.

Idag firar vi midfastodagen eller brödsöndagen, som den också kallas. De fem sista dagarna har jag inte ätit mycket bröd på grund av en febersjukdom och sedan klockan 8 i går kväll hade jag inte ätit något, endast druckit vatten, med tanke på en spysjuka som härjar där vi nu befinner oss.

Trött lade jag mig alltså ner för att ta del i Gudstjänsten. Sällan blir Guds ord så talande som i en sådan situation. Redan vid tanke på det naturliga brödet vänder det sig i magen, men hungern efter det andliga brödet är stort.

Predikan börjar och jag lyssnar i stor tacksamhet. Jag anar att jag inte klarar av att lyssna så länge. Jag kan inte minnas att jag haft magsjuka på över 20 år, men så är det då dags.

Det blir endast våldsamma kramper då magsäcken är tom. För mig blev det en "nära döden upplevelse". Hur länge klarar jag ännu dessa skakningar. I bakgrunden hör jag ändå i något skede broderns röst och jag inser att tron på Jesus både håller att leva och dö på.

I mina tankar kommer vad det kan innebära att bli utspydd ur Guds mun som bibelordet talar om.

Jag vill kraftigt uppmana alla läsare att ta vara på både det naturliga och andliga brödet så länge Gud låter det finnas.

Finlands kyrka och Finlands folk: Gå aldrig med i djävulens sista angrepp både mot den naturliga maten och speciellt mot Guds ord, den andliga maten.

Gud har gett Nordens folk kött och mjölk att äta i ett kallt och ogästvänligt land. För 150 år sedan dog stora skaror av svält då frosten lamslog våra nejder. Antikristliga krafter har antagligen en stor andel i den världsvida helt vansinniga propagandan mot den mat som Gud gett oss, som nu rullar fram över så gott som hela jorden.

Är det en tillfällighet att propagandan sväljs lättast i de avkristnade delarna av världen? Är det en tillfällighet att propagandan sväljs lättast i de grupperingar som motarbetar Jesu lära?

Antikristliga krafter vill lyfta både den naturliga och andliga bröstkorgen högt. Den som tack vare att han ännu förmår ta Guds ord till sig kan ha både öppna ögon och öppet förstånd i en svår tid.

Den som tyr sig till frälsaren Jesus blir inte utspydd ur Guds mun. Genom att värdesätta och högakta och ta Guds ord till sig bevaras trons människa från den andliga döden.

Fastan fortsätter nog ännu en tid för mig. Men visst är det nåd då Gud gör ordet levande, ja fastän han skakar om oss rätt kraftigt så att vi inte skall somna på halva vägen.

Gud är god. Då krafterna återkommer får jag lyssna till de orden jag missade. Mycket mera kunde jag skriva men dock inte här på detta forum. Ett förnyat hat mot Gud och Herrens folk breder nu ut sig steg för steg. Den som inte inser det har nog mistat sin andliga klarsyn. Må Gud bevara oss för andlig blindhet.

Den dag då förföljelsen blir mera omfattande tystnar Guds ord i så gott som all allmän media. Om Gud tillstädjer en sådan tid före Jesus kommer stängs himlens fönster och nådens tid för detta folk och den värld som förskjutit sin besökelsetid.

En välsignad fortsättning på vandringen med Herren! Ta vara på Guds ord. Vi behöver det på vandringen hemåt.

Motstånd

Det finns en kraft som står emot Gud och i allt vill hindra Guds vilja. Jesus övervann och krossade den onde genom sitt syndfria liv, sin försoningsdöd och sin uppståndelse.

Djävulen är slagen och bunden. Om jag förstår något så förmådde den onde ytterst ingenting mot Stefanus. Hans livsdagar var utmätta av Gud och han kämpade i Guds kraft sin egen kamp till slutet.

Jesus har all makt i himmelen och på jorden och han använder den i enlighet med Guds vilja. Stefanus fick se himlen öppen och Jesus stå där i härligheten. Stefanus använde samma ord som Jesus när han bad för de som stenade honom.

Av sin frälsare fick han kraft att be sin frälsares bön. Redan här visade Gud sin kraft över Saulus, en av huvudarkitekterna bakom Stefanus avrättning. Han Saulus var ett utvalt redskap i Evangeliets segertåg över jorden och djävulen hade bundit honom hårt.

Steningen av Stefanus var säkert en av de törntaggar som Paulus fick leva med i sitt liv. Vilken törntagg som han själv senare hänvisar till när han talar om en Satans ängel som slår honom vet jag däremot inte.

Saulus var bunden av djävulen i sitt hat och förakt mot Jesus och Jesu efterföljare. I världen finns det idag många "Saulusar". Även den av Jesus friköpte Paulus fick möta motstånd från djävulen. Han blev hindrad att besöka församlingar o.s.v.

Trots det motstånd som alltid funnits mot Jesus och hans folk visar även berättelsen om Stefanus vilken Herre och Konung som håller uppe Guds rike här i världen.

I hans seger har vi mod. Idag får vi förena oss i frälsarens bön. Må Guds ord idag få ljuda mäktigt och lösa i synd och otro bundna människor över hela jorden. Må de tjänare som för ut budskapet få kraft och visdom från tronen i Himmelen.

Att be och vara förebedjare är en uppgift som Gud kallar oss till. Gud hör bön och han svarar som han ser det för gott. Det svaret har även jag fått i bönekamp under morgonens timmar.

Gud är god. Det är gott att få lämna sitt liv i frälsarens händer.

En annan kung

I dagens läsning enligt folkbibeln är Stefanus på väg hem. Men innan han stenas håller han ännu en lång och mäktig predikan. Han berättar om fäderna som levde i Egypten. Han beskriver hur tiden närmade sig att Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham.

Folket växte i antal och blev allt fler, ända tills en annan kung kom till makten. En ny kung, en annan kung som inte kände Josef. Den nya kungen gick fram med list mot Herrens folk. List och förtryck! När tiden för uppbrott närmar sig framträder en annan kung. En kung som inte känner Josef.

Namnet Josef anknyter till de hebreiska orden för "ta bort" och "ge ytterligare". När Rakel fött Josef sade hon: Gud har tagit bort min skam. Före hemfärden framträder en annan kung som inte känner honom som tar bort skammen. En kung som inte känner han som ger ytterligare, han som ger flera barn, han som tagit bort skammen.

En annan kung som inte känner Jesus.

Glädje eller jämmer

På läkarmottagningen tog jag dagens ÖT och bläddrade i den. Tre andra satt där vid bordet men ingen verkade riktigt orka läsa.

Men där i tidningen fanns en hälsning från himmelen. Jag läste orden några gånger: "Man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet"

Visst är det ett glädjens budskap för ett Guds barn att bli påmind om att en dag kommer frälsaren.

Texten i sin helhet ljuder:
"Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet"

Jordens folk jämrar sig men Herrens folk lyfter från jorden. Visst blir det en förunderlig dag..

Det himmelska Jerusalem

Många människor bär på ett hopp om att en stor väckelse ännu skall gå över jorden innan Jesus hämtar sin församling och hedningarnas tidsålder upphör. Som kristna skall vi be om väckelse. Vi skall aldrig sluta att hoppas och be.

Ändå behöver vi vara vaksamma för även falsk väckelse finns. Under den senaste tiden har det diskuterats en färsk forskningsrapport om hur unga förhåller sig till kristen tro. Intresset för andlighet verkar vara större än tron på Jesus.

Då jag sökte efter den rapporten på nätet fastnade jag vid en pinfärsk undersökning där 50 % av prästerna understöder kyrklig vigsel av samkönade par. Andelen som motsätter sig är cirka 40 procent.

Var kan vi då finna sann väckelse? Sann väckelse kan vi förvänta oss där man håller fast vid Guds ord. Väckelse är aldrig i våra händer, utan det är något som Gud verkar genom sitt ord.

När Bibeln talar om väckelse har den alltid börjat via syndakännedom, som kommer via Guds ord. Vid väckelse är den Helige Ande i rörelse och ibland syns också synliga tecken därpå. Det enda "mätbara" är ändå att människors liv förändras genom tron på Jesus.

Det finns andlighet som inte är av Gud. Hur skall man kunna känna igen den? Det enda mätbara är att man där inte håller sig till Guds ord. Tecken och under kan också följa en falsk väckelse.

En annan sak är att den Helige Ande inte upphöjer sig själv. Han för till Kristus Jesus som äras i församlingen. Den Helige Ande upphöjer inte heller människor.

Väckelse eller inte, det är i Guds händer. I brevet till församlingen i Filadelfia finner vi något intressant. Jesus vittnar om att han öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna. Det finns inga vägar vid sidan om Jesus.

I Filadelfia var den egna kraften ringa. Man hade hållit fast vid Jesu ord som också är Guds ord och inte förnekat Jesu namn.

Till den mänskligt sett svaga församlingen överlämnar Jesus några från Satans synagoga. Jesus själv har friköpt dem och för dem till sin församling.

Till sist några tröstens ord. Även under Laodiceas tid, den sista församlingens tid står Jesus vid dörren och klappar. Han vill komma in i både jordiska församlingar och i människors hjärtan.

Släpper vi in Jesus så att han kan städa bort allt bråte. Kristi brud, Kristi kyrka på jorden, det himmelska Jerusalem är trogen sin Brudgum.

Som Guds folk får vi vänta på den dagen då skaran är fulltalig och festen börjar. Då vi lever i väntan på den dagen, i väntan på Jesu ankomst lämnar den Helige Ande inte oss. Gud är god. Hans godhet möter oss i Jesus Kristus.

Österns Jerusalem

I mitten på 1920-talet började man kalla Pyongyang för Österns Jerusalem. Ännu idag räknar man med att det finns cirka 400 000 kristna som jagas som djur. Uppemot 70 000 av dem kan sitta i fångläger.

Officiellt har landet bara en gud idag - en treenig. Kim Il-Sung, Kim Jong-Il och Juche-anden, som representeras av en eldslåga och betyder självtillit. 

En ideologi som lär att människan är Herre över allt och har allt i sin egen hand.

Hur kunde det ändras så snabbt i Nordkorea. Ännu på 20-talet räknade man med att 50 till 60 procent av invånarna i huvudstaden var kristna. I staden bodde många missionärer och man levde starkt för att nå ut med evangeliet.

Kristendomen i landet fick genomslag i slutet på 1700-talet. Redan på 1500-talet fanns den kristna tron i Korea. Tiderna förändrades och fri sex, alkohol och hednisk avgudadyrkan tog fart. Ett par mord på landets ledare resulterade i att Korea ändrade kurs och en förföljelse mot kristna bröt ut.

Men mitt i det värsta mörkret händer något. En väckelse börjar röra sig 1903, för att sedan komma till huvudstaden 1907. Det var en stark väckelse och den lär ska ha haft manifestationer av den Helige Ande nästan likt den på apostlarnas tid. 

I kristen regi bygger man skolor, sjukhus, bibelsinstitut och kyrkor. Med en befolkning på 180 000 i staden, hade man snart 800 kristna skolor. Billy Grahams fru lär ha gått högstadiet i en av dessa på 30-talet. Hennes föräldrar var kinamissionärer, men man valde Pyongyang - Österns Jerusalem - för hennes skolgång.

Det märkliga är att Kim Il-Sung kom från en familj där föräldrarna var aktiva i kyrkan och de hade generationer av predikanter i släkten.

Hur kunde det gå så fel. Gud vet. Hoppet för landet är att avgudakulten byts mot Jesus. Det är varje lands och folks hopp.

Som kristna sätter vi vårt hopp till Herren Gud och frälsaren Jesus Kristus. Kyrkor kan falla, väckelser dö ut, men Herren är trofast.

Självtillit

När man ligger på soffan i feber finns det inte mycket självtillit. De korta stunder då febern är borta känns det bra, men man anar att den kommer igen. Men det finns tid att läsa Guds ord.

Självtillit var grunden då Kimdynastin byggdes upp i Nordkorea. Man ville inte vara beroende av någon Gud. Att följa Jesus som i allt håller fast vid Guds bud uppfattades som livsfarligt.

Likadant var det i Israel och Juda. Man avföll från Guds ord och tog efter hednafolkens seder. Även Israels kungar införde nya seder. Man hade lätt att ta till sig sådant som Guds ord förbjöd.

Idag kallar man det för att "göra sin resa". Visst är det en resa att vänja sig vid att inte sätta tro till Guds ord. Man omtolkar först något, sedan något annat och till sist går det av bara farten. Då lämnar Guds Ande människan och hon går förlorad om hon inte får nåd till bättring.

Den andre Hosea, den falske Hosea vittnade ännu med sitt namn om Herrens räddning, men i sitt hjärta hade han avfallit från Gud.

Den kristnes samvete bör vara kalibrerat enligt Guds ord. Detta väcker nu stort motstånd. Av någon anledning finns det nu många före detta "politiker" som driver en kraftig kampanj mot bibeltroende präster.

En av dem, en kvinna från Nyland ifrågasätter bibeltroende prästers samveten. Hon får understöd av en kyrkoherde i Hfors som skriver "är dock rörande överens om att präster inte skall ha några förmåner för sitt eget samvetes skull. Den mätaren är helt oanvändbar."

Ja självtilliten är stor. Kyrkan verkar gå in för ett nordkoreanskt system där endast ett tankesätt tolereras.  Det syns också när det gäller sammanslagningar av församlingar. Man vill slippa in och söndra i de församlingar där Guds ordning ännu någorlunda råder.

Nordkoreas huvudstad kallades för inte så länge sedan för "Österns Jerusalem". I Svenskfinland talar man ännu om ett bibelbälte. Gud vet hur länge den benämningen kan användas.

Självtillit framom tro till Guds ord kan vara förödande. Historien har tyvärr en tendens att upprepa sig. Dock är Gud god. Hans bud, stadgar och förmaningar är nyttiga.

I Jesus Kristus finns det ännu frälsning!

"En sista kallelse"

Hosea skriver:

"Prästernas hop är som rövarband i bakhåll för människor. De mördar på vägen till Shekem, de gör skamliga ting."

Hosea beskriver det allvarliga avfallet i Israel. Profeten använder ett klart språk. Synd och avfall från Gud har sina följder.

 

Hoseas bok slutar med följande ord:

"Den som är vis förstår detta, den förståndige besinnar det, för Herrens vägar är rätta och där vandrar de rättfärdiga. Men syndarna kommer där på fall."

Hoseas namn betyder "Herren är frälsning" Hosea profeterade i 30 år. Några år därefter kommer Guds dom genom den assyriska stormakten (722 f. Kr.)

Profeten Hosea var son till Beeri. I andra Konungaboken kapitel 17 finner vi något mycket märkligt. De sista 9 åren före slutet kommer sätter Gud en annan Hosea på tronen i Israel. Denne Hosea bär också det ljuvliga namnet "Herrens frälsning". Han är son till Ela.

Om honom vittnar skriften:  "Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom."

Konungaboken sammanfattar det straff och den ödeläggelse som Israel drabbades av:

"Detta hände därför att Israels barn hade syndat mot Herren sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand. De hade tillbett andra gudar och levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. "

"De lyssnade inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren sin Gud."

"De följde tomma avgudar och blev själva tomma liksom folken omkring dem"

"De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar."

"Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren sin Gud."

"De hade gjort det som var ont och därigenom väckt Herrens vrede. "

"De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: ”Ni ska inte göra så.” 

Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar"

Den falska Hosea som satt på tronen de 9 sista åren kunde inte rädda folket. Det går inte att göra det som är ont i Herrens ögon. Det är farligt att förleda Herrens folk.

Guds sista varning

Jag fick tillfälle att studera profeten Hoseas bok. Det handlar om Guds sista varning för Israel. I nordriket hade det ekonomiska välståndet övergått i moraliskt förfall och synkretism (religionssammanblandning).

Deras gärningar hindrar dem att vända om till Herren. Ja de känner inte Herren ljuder det profetiska ordet. De söker Herren men finner inte honom, för han har dragit sig undan för dem. De har svikit Herren och fött barn som inte är hans.

Nog liknar det mycket situationen i västvärlden idag. Det finns någon slags andlighet men det är inte saliggörande kristen tro.

Jag går min väg, jag återvänder till min boning tills de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden ska de vända sig till mig.

Mycket tyder på att hedningarnas tidsålder går mot sitt slut. Klockan tickar mot midnatt och nådens tid tar slut för hednafolken.

”Kom, låt oss vända om till Herren! För han har rivit oss, han ska också hela oss. Han har slagit oss, han ska också förbinda oss. Efter två dagar gör han oss levande igen, på tredje dagen låter han oss uppstå, så att vi får leva inför hans ansikte.

"På vakt mot avgudarna"

Vad säger Bibeln om Gud och avgudar? Jesus själv säger i sin översteprästeliga bön: Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 

Vi lever i en tid då många har förlorat sin frimodighet att bekänna att det finns endast en Gud. Jag har svårt att förstå att så många har svårt att vara tydlig. Fastän man själv leder trosbekännelsen i kyrkan blir svaret ofta luddigt och svävande.

Hurudant svar skulle du ge din sjuåring om han ställer den frågan? Det får inte bli som i bilden ur Kalle och Hobbe. Bibeln är nog mycket tydlig vem Gud är. Den som själv blivit förmörkad av tidsandan kan gott ta till sig den bekännelse som trons fäder och mödrar har avlagt.

Jag tror på Gud Fadern, den allsmäktige,
himlens och jordens skapare,

och på Jesus Kristus,
Guds ende Son, vår Herre,
som blev avlad av den helige Ande,
föddes av jungfru Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ner till dödsriket,
uppstod på tredje dagen från de döda,
steg upp till himlarna,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån
för att döma levande och döda,

och på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse,
kroppens uppståndelse
och det eviga livet.

Den bekännelsen håller att leva och dö på. Den behöver inte rivas, omformas och byggas upp på nytt. "Lyckliga barn som har Gud till sin Far"

Från kristen till ett vilddjur

Den svenska tidningen Dagen skriver ett reportage om Nordkoreas diktator Kim Il-Sung. Han växte upp i kyrkan under väckelsetider i Nordkorea. Pojkens mamma är frälst och fadern är äldste och missionär i den underjordiska kyrkan i Kina. Hans morfar är pastor. Kim Il-Sung spelar i lovsångsteamet.

Så når den nya trenden "ett nytt fritt och upplyst sätt att tänka" Nordkorea. Den lilla pojken som spelat orgel i lovsångsteamet tar 1948 makten i Nordkorea. Slagorden är nu befrielse från Gud.

Kim visste att Jesus var ett hot mot hans fortsatta makt över folket. De kristna som höll fast vid namnet Jesus möttes av extrem förföljelse, kyrkor jämnades med marken. Troende mördades och biblar och kristna böcker brändes.

Kulten som Kim skapade runt sig själv kallades "Juche" som betyder självtillit. Ideologin hävdar det nordkoreanska folket som oberoende och självförsörjande. Mänsklig förmåga upphöjs. Kim säger: "Folket är min gud".

En treenighet baserad på fadern Kim Il-Sung, sonen Kim Jung Il och "folkets ande" skapas. Även Kims mor Kan Pan-sok  vördas som Koreas moder. Att hon faktiskt höll fast vid den kristna tron döljs.

3. Den uppståndne Kristus

Liksom synden kom in i världen genom en människas fall behövde synden sonas av en människa, Jesus Guds son, Människosonen. Liksom döden kom in i mänskligheten genom människans fall måste döden besegras genom en människa. En människa som är sann människa, men även sann Gud.

Döden är ju en följd av synden, en följd av olydnaden mot Guds ord. I Jesus Kristus vinner döden däremot sin överman. Kristus uppstår som den förste människan. Döden kunde inte behålla Jesus därför att han var syndfri. I Jesus Kristus blir människan en ny skapelse. Syndaren blir en benådad syndare. Allting blir nytt.

Den uppståndne Kristus kropp är en annorlunda kropp. Bibeln talar om jordiska kroppar och himmelska kroppar (uppståndelsekroppar). Jesus lämnade synligt den här jorden. På samma sätt kommer också de som dött i Kristus och de som lever vid Kristi återkomst lämna den här jorden som då går under.

Därför då Kristus blir predikad, då han predikas som korsfäst och uppstånden och även uppfaren till himmelen för att komma tillbaka därifrån för att döma levande och döda. Då, då är kyrkan hel och då är kyrkan Kristi kyrka. En sådan kyrka vänder inte ryggen åt någon. En sådan kyrka predikar Kristus som människans och mänsklighetens hopp.

För Gud är ingenting omöjligt. För människan finns det möjlighet till bättring och omvändelse så länge som Kristus predikas. Predikan om Kristus är även det enda hoppet för de människor som vänt honom ryggen. Som benådade syndare får Guds barn leva och vandra här på jorden. Det är ett förvandlat liv

”Din klädnad gör vit i din Frälsares blod.

Det ger till den dagliga bättringen mod.

Låt ej dig besmittas av synd och av last,

bed Gud om att han gör din kallelse fast.”

(Psalm 410, vers 7)

2. Den korsfäste Kristus

Nutidsmänniskan har svårt att förstå Guds vilja och vem Kristus är. Därför behövs nåden att få en hjärtats kunskap och insikt om den korsfäste Kristus. Det behövs predikan om Jesus Kristus och honom som korsfäst. När vi funderar över om människan är ond eller god är det nödvändigt att lyfta blicken mot det kors där Kristus hänger. Han hänger inte där enbart för rövarnas skull, inte enbart för obotfärdiga mördares skull utan för din och min skull.

Jesus, Guds son levde syndfri som människa. Hans liv behagade den himmelske Fadern, där fanns inget bristfälligt. Men han tar hela världens syndaskuld på sig och dör där en försoningsdöd, en syndares död i ditt och mitt ställe. Korset ger oss den rätta bilden av Guds helighet, av den fallna människans tillstånd och av Guds kärlek till syndaren.

Många är de som nu endast ropar efter tolerans, jämlikhet och respekt. Det skall rädda kyrkan tror man. Evangeliet är ändå inte en predikan om tolerans, jämlikhet och respekt. Evangeliet innebär däremot att att Kristus hänger på korset även för de människors skull som vill ersätta predikan om Kristus med ett svammel och mot ett budskap där allt prövas utifrån människans uppfattning om tolerans, jämlikhet och respekt år 2019 efter Kristus.

Finns det ännu rum för Kristus och den utgjutande kärleken, en kärlek som är oändlig och villkorslös men en kärlek som förändrar allt. En kärlek som även river ner felaktiga tankebyggnader av ”otrogen kärlek och kärlekslös tro”

”Man bygger åt sig sin bedrägliga bro

av otrogen kärlek och kärlekslös tro.

På den vill man komma till himmelens port,

men faller, och fallet blir evigt och stort.”

(Psalm 410, vers 2)

Att predika Kristus 1

I en predikan i helgen som gladde mig sade predikanten att han vill predika Kristus och inte endast om Kristus. Aposteln säger "Kristus i er, härlighetens hopp". Ja han säger också hur vi kan predika Kristus:

"Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig i Kristus. För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig."

Idag tål inte världsmänniskan eller den egenrättfärdige riktigt höra att hon är ond. Hon förstår inte vad syndafallet innebär och hon vet inte vem Kristus är.

Människan tror sig vara god och behöver inte Jesus. Ja det är faktiskt sant. Världsmänniskan som tror sig var så vis förstår inte att någon kan hata synden men älska syndaren. Hon förstår inte att det är just det som Gud gör när han i Kristus försonar världens synd.

Djävulen har nog verkligen lyckats få människan att tro att hon är som Gud och kan skilja mellan gott och ont.

Hur kan en människa som tror sig vara god och inte behöva Kristus få insikt om att hon egentligen förföljer och står emot Kristus själv?

För Gud är inget omöjligt.

Möten med Jesus och hans ord

Paulus skriver till Korinterna om hur Jesus visade sig för de sina. Vid ett tillfälle visade Jesus sig för mer än 500 män vid samma tillfälle. Han visade sig även för Paulus.

Även jag har fått möta och se Jesus. Därför vittnar jag om honom. I ordet har jag mött honom. I Anden har jag fått se honom och han har själv målat en bild av sig på min näthinna. Det är nåd att få se och möta skrifternas Jesus. Det är nåd att få vandra med honom. Det är nåd att få vänta på den dagen då kroppen förvandlas och ögonen får se honom i klarhet.

Aposteln förklarar uppståndelsens betydelse:  "om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor. Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade.

Den uppståndne Jesus visar sina händer och fötter för sina lärjungar. De ser såren. De ser honom äta inför deras ögon. De hör honom vittna att omvändelse och syndernas förlåtelse skall förkunnas i hans namn för hela världen.

Inför den uppgiften som han ger åt de sina lovar han att kraft från höjden skall komma över dem. Rustade i den kraften som är Guds kraft får vi vittna om Jesus med stor glädje.

Tänk vilken kraft det finns i Guds ord. Tänk vilken glädje tron kan ge. En människa kan inte i egen kraft eller i egen tro vittna om Jesus. En förkunnelse som bygger på mänsklig visdom är död, kall och glädjelös. En människa som för olydnadens skull mist sin bibliska tro är vilsen och eländig och utlämnad till tvivel och hopplöshet.

I HBL sammanfattar en "stackare" sin otro mot Guds ord enligt följande: "Äkta bibeltrohet innebär att man går in i kamp med Bibeln i hela dess mångfald, och försöker förstå enskilda bibelord dels i ljuset av varandra, dels i relation till den kunskap och de erfarenheter människor bär på i dag. Tack vare sådan tolkning har synen på jämlikhet och rättvisa mellan könen, socialklasser och etniciteter efter hand förändrats inom kyrkorna."

Nej, nej, och åter nej! Guds barn har aldrig sitt hopp till Kristus endast för detta livet. Guds ord uppmanar aldrig till tvivel utan till tro. Jesus vittnar i Lukas 20:  "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. De kan inte dö längre"

"Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Han är inte de dödas Gud utan de levandes."

Möten med den uppståndne

Kleopas (Klopas) och den andre lärjungen återvände glada från Emmaus, de hade ju sett Herren. I Jerusalem är "de elva" och de andra lärjungarna församlade och Emmausvägsvandrarna ansluter sig till skaran.

Där blir det härliga sammankomster, möten med den uppståndne förändrar en människa. Kleopas och hans broder får nu höra vittnesbördet att Herren har verkligen uppstått och att han har visat sig för Simon Petrus.

Även den sorgsne Petrus som fallit i förnekelse då mörkret rådde i Jerusalem hade fått möta den uppståndne Herren. Själva berättar de vad som hänt på vägen och hur Jesus hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

Medan de fröjdas över sina möten och uppenbarelser står Jesus själv mitt ibland dem. När de hör frälsarens stämma blir de uppskakade och rädda.

De hör Jesu röst "Frid vare med er!" De ser honom livslevande stå mitt ibland dem. De kan inte tro det, utan tror att de ser en ande.

Jesus talar till dem. Varför är ni så oroliga? Varför kommer det tvivel i era hjärtan?

Varför är vi som snart skall få se Jesus komma bland molnen tvivlande och oroliga? Varför skräms vi när vi hör själafienden och hans hantlangare ryta?

Varför blir vi som borde vittna om den uppståndne tysta och modlösa? Tiden är för kort för att vi skulle ha tid att vara tysta, sorgsna och modlösa.

Igen är det helg och vi får glädjas över och se fram emot möten med den uppståndne. I ordet möter han oss. I gemenskapen med hans bröder och systrar får vi livas.

Herren är med precis som han lovat. Djävulen och världen kan ryta och väsnas men de kan aldrig hindra att Jesus får tala till de sina.

Kom ihåg Jesu löften, för de kan du lita på..

På en öde väg i Nedervetil

I onsdags på eftermiddagen var jag på väg till en arbetsplats öster om Jolkka. Medan jag funderar över hur man skulle kunna möta möta en bil då vägen var smal och saknade mötesplatser som finns på nyare skogsvägar ser jag en bil komma.

Nå vi möts på vägen och den andra bilen stannar vid min sida. Vi hälsar på varandra och han hälsar med Guds frid! Det är kanske tredje eller fjärde gången vi kort samtalar med varandra.

Mannen är från grannförsamlingen. Via händelserna dagen innan (biskopsvalet) kommer vi in på trons saker. Han berättar om en högmässa långt borta i ett annat land och Guds ord som predikats ljuvligt av en obekant präst.

Han nämner om uttåget ur Egypten som faktiskt var gemensamt för Herrens folk. På samma gång fick hela skaran lämna träldomen ledda av Herrens själv. Vi diskuterar om Herrens måltid och mycket mera.

Ett möte i en dyster tid på ett ställe där det inte finns rum att mötas. Ett möte med hopp och framtidstro. Ett möte mellan två "vandrare" och en tredje kommer med.

Jag såg inte Jesus, men han var där. Han styrkte en trött vandrare. En måltid med Herren, men utan bröd och vin. Gud är god. Vi lever i en antikristlig tid men Jesus är med de sina.

Därför skall vi inte somna av sorg eller gå eller köra förbi varandra. Må Herren öppna våra ögon! Det finns ännu många som inte böjt sina knän för den här tidens Baal.

Visst är ännu "Farao" vred men hans tid är begränsad. Kommer Guds folk ännu ihåg att be? Har även vi en vilja att få fira en högtid med Herren i öknen?

En öken som byts mot ett land som flödar av mjölk och honung. Ja den som håller ut till änden skall bli frälst.

Med slutna ögon

I "dagens kapitel" från Lukas 24 möter vi två lärjungar som med slutna ögon vandrar mot byn Emmaus. De gick och samtalade om allt som hänt under påsken.

Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. Men deras ögon var slutna så de kände inte igen honom.

Känner vi då igen den uppståndne frälsaren? Han går faktiskt ännu med oss.

Att somna av sorg

Efter att Jesus hade ätit påskmåltiden med sina lärjungar gick han till Getsemane som han brukade. Han säger åt sina lärjungar, "be så att ni inte kommer i frestelse"

Jesus går ett stenkast bort för att be. En ängel från himlen visar sig för honom och gav honom ny kraft. I Himmelen följer man noggrant med vad som sker på jorden.

Jesus ber under svår ångest och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. När han sedan kommer tillbaka till lärjungarna finner han att lärjungarna hade somnat av sorg.

Lärjungarna hade somnat av sorg. Kanske de hade påbörjat bönen men sorgen hade tagit över och de föll i sömn. Jesus säger:

"Res på er och be att ni inte kommer i frestelse"

Babylons fall

I dagens kapitel från Lukas 21 beskriver Jesus kort Babylons fall. Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån.

Markus beskriver samma händelse så här:
Men i de dagarna, efter den nöden, ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen och himlens makter ska skakas.

Matteus skriver: Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. 

Jesus använder Jesajas ord. Jesaja beskriver den tidens Babels undergång:  För himlens stjärnor och stjärnbilder ger inte längre sitt ljus. Solen går upp mörk och månen ger inte sitt sken.

Har då dessa bibelord någon betydelse i dag. ÖT gläds över att stiftet igen får en liberal biskop. Visst kan människan glädjas däröver en tid. Däremot den dag då Guds rike bryter fram är den enda rätta glädjen nog att namnet är skrivet i Livets bok.

Lukas beskriver en tid då vi skall kunna se att Guds rike är nära. En tid då Fikonträdet knoppas och hedningarnas tidsålder går mot sitt slut.

Gud behöver inte en avfallen kyrka. Kristi kyrka består även i de dagarna när befrielsen närmar sig. Den består i de dagar då huvuden lyfts uppåt i tro och hjärtat sänker sig i bön.

Befrielsen är inte en rad av liberala biskopar. Befrielsen kommer i en tid då himlens makter skakas, då Gud tar makten.

Det är bra att läsa Bibeln före tidningen. Guds ord ger perspektiv som styrker Herrens folk. Gud har nog full kontroll.

En märklig vänförfrågan

Jag fick en vänförfrågan på FB. Den verkade komma från en kristen man. Jag läste några av hans inlägg. Han skrev om Gud och om Jesus. Någonting verkade ändå främmande.

Jag kontrollerade därför vilket budskap hans kyrka hade. Man skriver att Jesus kommit tillbaka. Han verkar nu i östra Kina och därifrån renar han nu sin kyrka.

Vad säger skriftens Jesus? "Många skall komma i mitt namn och säga jag är Messias". Visst är det en märklig tid vi lever i. I Sverige verkar redan sådana sekter. De missionerar och vill få ut sin villolära. Stackars människor som blir vilseledda.

Bibelns Gud

I en predikan eller en andakt kan vi i ibland fastna vid något ord. Vi minns det och tuggar det en tid. Vi kan säga att det blir "levande" och påverkar oss.

Under veckan då jag lyssnade till en bibelförklaring var det uttrycket "Bibelns Gud" som lämnade i mitt minne. Jag vill ge vidare samma uttryck åt dig, alltså Bibelns Gud"

Finns det då andra gudar. Jo det finns det! Finns det andra gudar i kristna sammanhang? Tyvärr finns det! Finns det andra gudar i mitt hjärta?

Frågan är viktig om än smärtsam. Vi tror att det finns endast en Gud, de andra är avgudar. Bibelns Gud skapade universum. Han förbarmade sig över de människor som han skapat, då de genom synd (olydnad mot Guds ord) avföll från honom. Han gav ett löfte om Messias som skulle upprätta allt och återskapa gemenskapen med Gud.

Messias kom och hans namn är Jesus. Bor han genom tron i mitt och ditt hjärta? Har han rum där? Jesus dog en försoningsdöd för alla människor. Han öppnade vägen till gemenskap med Gud.

Synden, eller olydnad mot Guds ord är det som skiljer människor från Gud. Genom tron på Jesus, på hans försoningverk har du gemenskap med Gud, med Bibelns Gud. Genom tron på Jesus har du ett evigt liv. Det jordiska livet fortsätter en gång i det som Bibeln kallar himmel.

Det är gott att ha blivit funnen av Jesus. Synden är då inte mera ett problem. Vi vill inte leva i den utan fly den. Som en Jesu vän går det inte riktigt att leva i synd för Guds ord, som också är Jesu ord uppmanar oss att vända om från all synd.

Bibelns Gud, tänk att vi får tro på Honom och följa Jesus. Gud uppenbarar sin vilja i bibeln, Guds ord, den skatt som han gett oss.

Gud är god! Han sände sin son för att frälsa dig och mig! Sådan är han bibelns Gud..

Den kämpande tron

Folkbibeln anger "den kämpande tron" som tema för den här helgen. Herren Jesus för en god kamp i oss. Tron kämpar då den nöts och stöter mot synden, världen och vår egen fördärvade vilja.

Jag gläder mig över orden "den kämpande tron". Bön och tro är inte vår egen prestation utan bakom kampen står en väldig gestalt.

Jesus, han som segrat för kampen. Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

En frestelse är en prövning, en påfrestning. En prövning är en frestelse att överge Gud. Det första steget är att vi börjar tvivla på Guds ord. Sedan kan människan överge Guds ord. Slutligen överger människan Gud.

Då Gud accepterar människans val är det illa. Då inträder den andliga döden.

"Att bli lyftad upp"

Jesus botade sjuka och förlät synder. Han kämpade mot mörkrets makter genom att bota sjuka och förlåta synder. Det blir en enorm glädje för den sjuka när hon märker att hon är frisk.

På samma sätt gläds syndaren när han hör, inser och förstår att synden är förlåten. Människan gläds några dagar. Vad händer sen?

När Jesus var på väg in i en by mötte han 10 spetälska. Han hör deras rop: Jesus, mästare förbarma dig över oss. Jesus såg dem, Jesus sade dem "gå och visa er för prästerna". Medan de gick blev de friska.

En av dem vände tillbaka och prisade Gud med hög röst. Där hos Jesus fick han höra rösten "Res dig och gå, din tro har frälst dig". Vad hände med de nio andra. Spetälskan var borta, men de kom aldrig nära Jesus. Redan på avstånd hade de blivit friska, men något lämnade på hälft.

Jesus ger nog kraft till ett ny liv. Ett nytt liv fri från syndens sjukdom. Ett liv nära Jesus. Ofta tror vi att den egna viljan, styrkan och de goda avsikterna bär genom livet. Är det så? På himlavägen får vi gå tillbaka till Jesus. Han ger ny kraft att vandra vidare som Guds barn.

Att förneka Gud med sina gärningar

Aposteln skriver i brevet till Titus om en sund tro och sund undervisning. På Kreta fanns det upproriska pratmakare och bedragare. Speciellt bland judarna som borde ha haft en Gudstro. Dessa pratmakare vände upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Paulus uppmanade Titus att strängt tillrättavisa dessa, så att de blir sunda i tron och inte ägnar sig åt judiska myter och bud från människor som vänder sig bort från sanningen. På Kreta fanns också orena och otroende hos vilka både förstånd och samvete var orena. De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. Paulus skriver att de är avskyvärda, trotsiga och odugliga till varje god gärning.

Bibeln kan alltså kalla en människa för avskyvärd. Det är hårda ord som uppmanar människan till omvändelse från orenhet och trots. Nu skall vi märka att Paulus talar om människor som försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar honom.

Titus uppmanas att predika det som stämmer med den sunda läran. Äldre män uppmanas att vara nyktra, värdiga och förståndiga, sunda i tro, kärlek och tålamod. De yngre männen uppmanas att visa gott omdöme i allt, eller att själv vara ett föredöme.  En kristen är kallad till att vara ett föredöme i goda gärningar. Jakob skriver att en tro utan gärningar är en död tro.

Titus undervisning bör förmedla oförfalskad sanning och värdighet. Undervisningen bör vara sund och oklanderlig. Då måste motståndaren skämmas skriver Paulus. Han måste skämmas när han inte har något ont att säga om de kristna.

Kunde vi leva så förnekar vi inte Gud genom våra gärningar. Motståndaren Djävulen ler då Guds folk förnekar Gud genom sina gärningar. Paulus förmanar också kvinnorna. De äldre skall vara lärare i det som är gott och fostra de unga kvinnorna. Själva uppmanas de leva så att Guds ord inte blir hånat.

Sådana uppmaningar får det folk som Jesus har offrat sig för. Så förmanas det folk som Jesus friköpt. Varifrån får Jesu eget folk, det folk som han renar åt sig till ett eget folk kraft till att leva som Guds barn?

Är det inte från Jesus själv, genom hans eget ord som han talat och det ord som han  låtit nerskrivas av sina profeter och apostlar, det ord som han själv förklarar genom sin Ande?

Ett eget folk

Paulus skriver till Titus att Jesus har renat åt sig ett eget folk. Egentligen skriver han så här: Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

Brevet är skrivet av en man som är sänd för att föra Guds utvalda till tro. Ja till tro och insikt om den sanning som hör till gudsfruktan. En tro som ger hopp om ett evigt liv.

Det är intressant att jämföra: Jesus renar sitt folk från laglöshet. Någon annan samlar ihop ett folk som lever i laglöshet.

Ett folk som lever i en tro som har insikt i den sanning som hör ihop med gudsfruktan och ett folk som hatar sanningen.

Jesu egna, hans folk, ett folk med ett evigt hopp..

Sanningslös kärlek

Jag fortsätter mina betraktelser utgående från breven till Tessalonikerna. Aposteln är full av kärlek till sina bröder och systrar i församlingen.

Han lägger inga bördor på de kristnas axlar, men han kommer med några förmaningar till de "unga" kristna. Till en Kristi tjänares uppgifter hör också att troget förmana då det är nödvändigt. Allt annat vore kärlekslöst.

I kapitel påminner han om hur han tidigare gett föreskrifter från Herren Jesus om att en kristen skall avhålla sig från sexuell omoral. Gud har inte kallat någon till orenhet.

Syskonkärleken är så klar att han inte ens behöver skriva om den. Ändå uppmanar han dem att ännu mer älska varandra. Ett  lungt och ärbart liv under troget arbete är vi kallade till.

Så må de fortsätta livet i Herren då hans ankomst står för dörren. Sedan ber han dem uppskatta dem som leder församlingen och också förmanar dem. Att leda utan förmaningar vore kärlekslöst och ansvarslöst.

Förmana de oansvariga. Uppmuntra de missmodiga. Ta hand om de svaga. Ha tålamod med alla. Löna inte ont med ont. Sträva efter att göra gott. Var alltid glada. Be utan uppehåll.

Tacka Gud i allt. Ja det är Guds vilja med de som lever i Kristus Jesus. Att leva i Jesus Kristus innebär faktiskt något. Förstår vi de orden så skäms vi nog alla.

Nej, vi har inte kunnat leva rätt i Kristus Jesus. Vi har inte förmått följa honom i liv och leverne. Nu uppmanas vi att hålla oss bort från allt ont och att inte släcka Anden.

Må fridens Gud själv helga oss, må han ge en vilja ny och god. I Honom kan vi stå utan fläck när han kommer.

Trofast är han. Han ska också utföra sitt verk. Vår Herre Jesu nåd vare med er..

Bönekontakt

”Vi knäpper våra händer och ber.” Och så ilar tankarna iväg till alla världens håll. Så är det ofta här i livet när vi skall be. Ett ord nådde mig idag, ett ord som både skakade om mig och gladde mig. ”Ni som har en fri bönekontakt skrev en broder”.

Hurudan är min bönekontakt till den Himmelske Fadern? Är den så fri som den kunde vara? Är den så fri som den borde vara? Från Guds sida finns väl inga hinder, då synden är försonad i Jesus dyra blod och då namnet därför är skrivet i livets bok hos Herren Jesus. Då borde vi fritt kunna närma oss den Himmelske Fadern.

Men då det ibland finns så mycket ”skräp” som kan hindra från den egna sidan. Vi människor kämpar med våra egna misslyckanden. I bland kan de binda oss och bli som väldiga bjälkar eller timmerstockar som skymmer synfältet och det kan kännas som om vi aldrig riktigt når fram till den himmelska tronen med våra suckar.

Låt oss lägga ner bjälkarna vid Jesu kors och frimodigt rikta blicken mot den snövita tronen. I bönen tar vi nu med de vänner och ovänner som vi vill möta där vid tronen i den segrande skaran. Har vi faktiskt någon människa, nära eller fjärran som vi inte kan unna den eviga friden i himmelen?

Har jag någon vän eller trätobroder som jag missunnar saligheten hemma hos Gud?  Då nu missunnsamheten är nerlagd vid korset tål vi bättre det himmelska ljuset. Oj, så klart det nu blir.

Vi ber: Käre Himmelske Fader, låt ingen bli efter på vägen och gå förlorad. Käre Fader giv mig ett förlåtande hjärta mot de som förbrutit sig mot mig. Käre Himmelske Fader, tillåt aldrig att jag blir ett hinder för någon på himlavägen och att jag skulle bli en timmerstock som skymmer ljuset från den snövita tronen.

Käre Himmelske Fader hjälp oss alla att strida för sanningen enbart i ditt Heliga namn. Styrk oss så att vi inte tappar modet och ger upp. Käre Fader hör min tysta bön. Ske din vilja såväl på jorden såsom i Himmelen.

Kära Jesus, kommer du faktiskt snart och upprättar allt söndrigt och bräckligt?

Mörkrets makter

I helgens texter läser vi om hur Jesus kämpar mot mörkrets makter. Han botar sjuka och förlåter syndare. Mörkret får ge vika. Bibeln talar om demoner. Då förstår vi att en människa verkligen kan vara bunden av mörker.

Det onda som binder vill inte släppa människor till frihet i ljuset hos Jesus. Människans egna krafter räcker inte till då det mörka skall besegras.

Hur kan vi nå människor som på olika sätt är bundna av mörker. Det behövs bön och tro. Må Gud föröka vår tro. Må Gud ge oss krafter att be.

Hundarnas smulor

I söndagens evangelietext förföljer en kanaanaeisk kvinna Jesus och lärjungarna med sina rop "Herre hjälp mig". Herre, Davids son förbarma dig över mig!

Hennes dotter var svårt besatt. Kvinnan hade nöd för sin dotter. Hon hade funnit Jesus och trodde att han kunde hjälpa. Därför förföljde hon Honom med sina rop.

Jesus förklarar för Henne att han är sänd till de förlorade fåren av Israels hus. Kvinnan faller ändå ner inför honom med bönen "Herre hjälp mig".

Jesu svar till henne är att det inte är rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna. Då svarar kvinnan: Jo Herre! För också hundarna äter de smulor som faller från deras herrars bord.

Hon ber om en smula, likt en hund som ligger under bordet. Hennes dotter blir frisk vid den stunden. Kvinnans tro är stor och det sker för henne som hon tror.

Bön och tro. För en människa som i bön och tro närmar sig Jesus finns det hopp. Smulorna är mat. Det finns kraft i Jesu ord.

Vem vill idag förlikna sig vid en hund när han söker sig till Jesus? Hundarna dessa orena djur som på Jesu tid sprang runt i staden förlitade sig på att de får någon smula.

Idag haltar liknelsen för hundarna är i dag bortskämda. De får mycket tid, omsorg och kärlek. Ja ofta är de mer eftertraktade än barnen.

Hur är det då med människor som söker Jesus? Är de också bortskämda? De måste lockas genom många olika konster. Det behöver vara show och "go". Ja, Jesu röst kan ofta drunkna i allt det andra.

Ändå tror jag att Jesus finner den stackaren som ensam kommer in. Han finner den som sitter på sista bänken. Han finner den som bär en längtan efter en smula.

Med sorgsna ögon vänder sig nådetiggaren  till Jesus. Han behöver Jesu barmhärtighet. Jesus går inte då förbi. Guds ord finns ännu rikligt i den tid vi lever i. Det finns många smulor. Finns det ännu hunger?

"Att avvisa Gud"

I inkommande söndags episteltext möter vi begreppet "att avvisa Gud". Paulus skriver brev åt en församling som är känd för sin tro och kärlek. Hur kunde då de kristna i Thessalonike avvisa Gud.

Jo genom att leva i sexuell omoral och orenhet. En människa som fått nåden att komma till tro på Herren Jesus får ett förnyat liv. Men hon kan också avfalla och därmed avvisa Gud.

Temat är bön och tro. Bön och tro var Jesu redskap i kampen mot mörkrets makter. Samma redskap vill Gud ge även oss. Tro på Honom och bönen att få följa honom i liv och gärning.

Må ingen avvisa Gud!

Jesu predikan fortsätter

Tiotusentals människor är samlade inför Jesus. Han har ändå riktat sitt tal till lärjungarna. Då hörs ett rop ur folkhopen. Någon i folkmassan har bekymmer. Kanske han tyckte att Jesu budskap inte varit tillräckligt jordnära.

Mästare! "Säg till min bror att han skall dela arvet med mig." Var brodern kanske också där, det vet vi inte. Mannen vill ha Jesus på sin sida i en arvstvist.

Jesus tilltar mannen med ordet "Människa". Människosonen ställer en fråga. " Vem har satt mig till skiljedomare mellan er ?" Ett svar ger han ändå också "Se till att ni aktar er för all slags girighet"

Livet handlar inte om att ha överflöd på ägodelar. För att understryka orden berättar han liknelsen om den rika dåren. En man hade fått rika skördar och tyckte därför att han kunde slå sig till ro. Först skulle han ändå bygga nya lador. Han ser fram emot ett liv med mat, dryck och glädje.

Från Himmelen ljuder en röst. Din dåre! I natt skall din själ avkrävas dig. Åter finns det risk för en ny arvstvist. Så går det för den som inte är rik inför Gud.

Hur det gick för bröderna berättar inte Lukas. Jesus däremot fortsätter att undervisa sina lärjungar: Livet är mer värt än maten. Kroppen är mera än kläderna. Gud föder även de asätande korparna.

Det jordiska livet är viktigt för Gud. Vi lever här och nu, men Gud vet att efter livet kommer en evighet. Därför är det inte gott att låta det här livets bekymmer påverka förberedelsen för det kommande.

Inte ens en halv meter kan vi påverka vår utmätta tid här på jorden. Då vi inte ens förmår lägga ett fotsteg till, varför då bekymra oss för alla de andra dagarna som ändå vilar i Guds händer.

Månne folket kan ta orden till sig? Gräset får sin näring ur jorden. Liljorna får näring till sin stora fägring. Människan bör söka Guds rike. Näring för det dagliga livet sköter Gud nog om.

"Var inte rädda du lilla hjord, för er Far har har beslutat att ge er riket" Och han som säger de orden är dörren till det riket. Så nära var Guds rike. Förstod månne de tiotusentals?

Jesus talar till sina lärjungar

Fariséerna och de skriftlärda tog inte Jesu ord till sig. När Jesus gick ut från måltiden började de kraftigt angripa Jesus. De hade varit öga mot öga med Jesus men inte tagit tillvara på nådatiden.

Ordet de förkastade ledde till förhärdelse. Nu ställde de frågor till honom. De ville däremot inte få kunskap om sanningen, utan de vaktade på honom för att få fast honom för något av det han sade.

Under tiden hade människor samlats tiotusentals och de höll på att trampa ner varandra. Återigen ser Jesus till åhörarnas hjärta. Först och främst talar han därför till sina lärjungar, folket får vänta eller nöja sig med den undervisning Jesus ger till sina egna lärjungar.

"Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet! Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. Därför ska allt som ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken.

I Guds rike finns det inte rum för falskhet och hyckleri. Guds rike är ett annat rike, ja det är inte av denna världen. Guds rike är alltså öppet och oskyddat mitt i en falsk värld där hyckleri och falskhet råder.

Guds rike beskyddas ändå av den hand och det ord som skapat universum. Vad månne de tiotusentals tänker när Jesus nu talar till lärjungarna:

Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra mer.

Jag ska visa er vem ni ska frukta: Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna.

Även hårstråna på lärjungarnas huvud är räknade. Gud vet när de faller till marken. Inget sker utan att Gud tillåter det. Trettio år senare har de alla dött för tron på Herren Jesus. Endast Johannes var kvar. Han skulle förmedla kunskapen om den himmelska världens realiteter och den här tidsålderns slut för Jesu vänner.

Jesus fortsätter undervisningen till de sina:

Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. 

Var och en som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande kommer inte att få förlåtelse.

Jesus tröstar ännu sina lärjungar med att den Helige Ande kommer att leda deras tal, när de står till svars för evangelie predikan både i synagogor och inför furstar och konungar.

Sedan pockar folket på hans uppmärksamhet..