Den 104 psalmen är en lovsång till skaparen. Sångaren prisar sin skapare som låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden.
Med förundran betraktar jag än en gång biskopars och ärkebiskopars förfarande. Den förra ärkebiskopen är beskyddare för en "anarkistisk" demonstration och stiftets biskop ägnar en sida åt att lovorda samma evenemang.
Jag är medveten om att jag får mitt levebröd av skogen, likt många generationer av landsmän. Nyttjandet av skogarna har varit en välsignelse för vårt land.
Istället för att prisa skaparen och tacka Gud för det dagliga brödet lyfter biskopen fram alla de mer eller mindre anarkistiska rörelser han samarbetar med.
Vi hörs då vi är många skriver man. På domkyrkans trappa vill man än en gång vifta med sina eländiga flaggor och banderoller.
Är detta vad Herrens tjänare skall syssla med? Nej, jag tror inte det.
I en av förra helgens texter förbjuds profeten Amos att predika i Betel, för det är kunglig helgedom. Det var instiftat av Nordrikets kungar för politiska syften. Det stod i opposition mot Guds tempel i Jerusalem, det tempel som var byggd med cedrar från Libanon på konung Salomos tid.
Amos var en fattig boskapsherde som odlade mullbärsfikon, en enklare sort av fikon som fungerade som fattigmansmat. Men Herren tog honom från hjorden och sade, gå och profetera för mitt folk Israel.
Intet är nytt under solen. I dag föraktar kyrkans ledare det enkla folket på landsbygden som får sitt bröd av att vårda, odla och ta tillvara det som skapelsen ger.
Guds ord får inte predikas helt och till prästjänster sätts i första hand de som föraktar och förskjuter vissa delar av Bibelns ord.
Det här blev ingen vacker text, men det är inte vackert att alliera sig med gudsförnekare, som prisar det skapade istället för Skaparen. Vad som följer därav vittnar Romarbrevet om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar