Bröder och systrar!

Vi brukar tala om bröder och systrar i Herren. Ofta kan ett talesätt bli så vanligt att vi glömmer dess innebörd. Guds barn, de som tror på Gud och hans son Jesus Kristus, som sin frälsare och förlossare är faktiskt bröder och systrar. Jag tänkte också ännu skriva ” de som följer honom i liv och leverne”, men det är väl snarare en följd av att en människa blir medveten om gemenskapen eller släktskapet.

Johannes skriver i sitt evangelium:  Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.

Känner jag idag min Far, som fött mig till ett Guds barn, eller har tidsandan fördunklat mina ögon att jag inte ser hans vilja? Johannes skriver i sitt första brev: ”Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.”

Den sista meningen lämnade jag att fundera på i morse. Den är skyldig att leva som han levde. Förklara du innebörden för mig!  Tack för att du har förklarat något. Är det inte frågan om mitt genetiska arv, som jag bär som ett Guds barn? Tänk käre bror och syster i Herren! Tänk på ditt dna, dina gudomliga arvsanslag, som den nya människan har. "Kristi kärlek tvingar" men det är inget vanligt tvång, utan något som fyller oss med glädje, tacksamhet, frid och förundran.

Ja det blir något att få, det blir något i himlen för barnen att få. I den himmelska stad där var tunga är glad..