Stolt över att tillhöra Jesus

Då jag studerar kyrkoårets texter för söndagen om två veckor fastnar jag vid en mening "stoltare över att tillhöra Jesus"

Paulus skriver att Filipperna skall bli stoltare att tillhöra Jesus genom honom, genom hans ord.

Tänk att vi får medverka till att människor får bli stoltare över att vara Guds barn. Folkbibeln använder ordet lyckligare.

Idag får du och jag vara lycklig, ja stolt över att tillhöra Jesus. Är du det?

del 5, veckor vid plogen

Veckor vid plogen

Sommaren lider mot sitt slut, fastän värmen ännu ligger kvar. Vi får tacka Gud för den sommar han gett oss. En sommar som var mycket torr och varm, men andligt sett har han rikt välsignat oss. Jag tänker nu på sommarmötena, där han gett oss riklig föda, samt de andra högtidsstunderna. Det finns mycket tacksamhet. men blandad med trötthet.

Ibland kan det vara svårt att landa i de vanliga jordiska rutinerna. Då får vi påminna oss om att bibelordet ofta även lyfter fram det dagliga livet som en gudstjänst. T.ex. aposteln Paulus ville i Tessalonika ge ett exempel, då han samtidigt som han undervisade i församlingen arbetade med möda och slit natt och dag, för att inte ligga någon till last.

Paulus nämner också i sitt brev, hur han förmanade den unga församlingen.” När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.” Han varnar för att leva oansvarigt. I församlingen fanns det tydligen sådana som gjorde allt möjligt istället för att sköta sitt arbete. Kanske man levde på andras bekostnad, fastän det hade funnits möjligheter och förutsättningar att själva tjäna sitt bröd och också ge åt andra.

Ja Gud har faktiskt åsikter om hur vi använder vår tid. Jesus föraktade inte det dagliga jordiska livet och arbetet, men inget fick bli ett hinder för att följa Honom. Kanske ”allt har sin tid” kunde vara en bra sammanfattning på Jesus synsätt. 

Han verkade antagligen även en tid som timmerman. I den bön han lärde oss be, tog han med det dagliga brödet och att Guds vilja skulle ske både i himlen och på jorden. Endast 3,5 år av sitt jordiska liv arbetade han ”på heltid” med predikan och att bota sjuka och rusta sina lärjungar för Guds rikes tjänst. 

Samtidigt öppnade han för evigt Himmelens portar för varje människa som söker och tar emot den frälsning som Gud erbjuder i Jesu fullkomliga försoning.

Gud är en ordningens Gud. Sådd och skörd skall fortgå intill tidens slut. När han slutligen återvänder lever människorna på jorden till det yttre som på Noas dagar. Man äter och dricker, man gifter sig och blir bortgifta. Men i det inre, i hjärtat finns det en skillnad. En del lever i gemenskap med sin frälsare och väntar på sin Herres ankomst och på Guds rikes fullbordan, en del har glömt eller förträngt att det kommer en dag då Gud kräver räkenskap.

Plötsligt går ljungelden och den ene som arbetar på marken rycks upp, den andre lämnas kvar. Två kvinnor malar vid kvarnen, de tillreder säd och mat för hushållet. Den ena tas med, den andre lämnas kvar.

Vi får be Gud om kraft att orka arbeta vid plogen, men med ett av Gud upplyst hjärta så att vi är redo för himlen. Det finns många slags tjänster och vi får be om Guds ledning. Herren Gud är ju faktiskt vår uppdragsgivare och vi får dagligen be honom om ledning, då må det sedan gälla jordiska eller andliga saker, speciellt då vi inte vet om vi skall gå till vänster eller höger. 

Det finns även tider då vi får avvakta i tjänst på den plats han ställt oss och minnas löftena att Jesus själv är med varje dag.

Jag fick nyligen kallelse till två kurser. Den ena överskriften var Guds frid, bröder i Herrens arbete! Den andra, Tervehdys ystävät. Mycket blir det att arbeta och även att studera, både andligt och jordiskt om han dröjer. Ja vi får tillägga: om han ger tid, krafter och hälsa.

En välsignad höst i Herrens tjänst!

Sions berg

I profeten Joels bok vittnar Gud om att han bor på Sion, sitt heliga berg. Jerusalem skall vara heligt.

Ibland verkar Sions berg finnas på jorden, ibland i himlen. Ja Gud bor ju uppe i himlen och hos dem som har ett ödmjukt hjärta.

Joels boks tredje kapitel beskriver annars något som skall ske i de dagarna, i den tiden då Gud gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap. Det är ju en tid som mycket låter som våra dagar.

Paulus vittnar om att det himmelska Jerusalem är fritt. Det jordiska Jerusalem däremot lever i slaveri med sina barn. En dag skall även det bli fritt?

Det tredje kapitlet i Joels bok är ett märkligt kapitel då Herren ryter från Sion och låter sin röst höras från Jerusalem så att himlen och jorden bävar. Då han samlar skaror på skaror i domens dal, medan han är en tillflykt för sitt folk.

Herren bor på Sion.

4. Vila i Nåden

Så har jag gjort en liten resa i den yttersta tiden. Tänk att Gud gett oss en karta, Guds ord och en kompass och vägvisare, den Helige Ande. Det är också gott att veta, att märka att Jesus är densamma igår, idag och i evighet. 

Ett Guds barn får alltid vila i nåden. Ja framtill evighetens morgon fylls livet av synd och nåd. Även för en kristen är det synd och nåd, mörker och ljus, men ytterst "nåd utöver nåd" Framtidsdagen, den är i Herrens händer. 

"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land." En dag där hemma ser vi det: allt var precis som det blivit sagt.

Den jord som är sparad till elden.

Nasa har publicerat en bild, eller egentligen ett kollage av olika bilder från torsdagen förra veckan. På bilden syns bl.a. med rött de sotpartiklar som färgade kvällssolen röd i går kväll.

Jag kom att tänka på aposteln Johannes som lyftes upp över jorden och fick se de sju änglarna med sina basuner. Bland annat fick han se tredjedelen av jorden förmörkas.

Senare fick han se vilddjurets rike läggas i mörker när den femte vredesskålen tömdes. Stora förändringar sker på vår jord idag inför våra ögon. Som kristna behöver vi inte ändå bli skrämda. Gud vet vad han tillåter ske. Han tecknar också sitt folk med sitt eget sigill innan den stora vredens tid drabbar jorden.

I arbetet träffade jag idag en man som berättade om hur unga är skräckslagna över vad som händer med jorden. Ja de förlorar livsmodet. 

Oskickliga lärare kan basunera ut att räddningen är att t.ex. sluta äta kött. Men det är nog frågan om mycket mera. Visst har vi ett ansvar för miljön, men vi är satta till att bruka och vårda jorden.

Nog är det konstigt att vi här uppe inte skulle kunna bereda vår egen mat, men däremot kunna resa runt halva jorden för att festa och slå runt.

Må Gud lyfta alla skräckslagnas blick mot Herren Jesus. Han är vår frid. Han låter oss ännu andas den friska kvällsluften. Jorden vilar i Guds händer. Herrar Trump, Putin och Macron förmår inget som inte Gud tillstädjer.

I hast min syn förvandlad blev

I sången "den Heliga staden" förvandlas hastigt synen och blicken lyfts till skuggan av ett kors. Så är det också i en kristens vandring till det himmelska Jerusalem.

Aposteln beskriver också kampen mot synden som ständigt pågår. I Kolosserbrevet uppmanas vi att döda alla begär som hör jorden till.

Han säger att sådant nerkallar Guds vrede över olydnaden barn. "Bland dessa vandrade ni också en gång då ni levde i dessa synder". Men han vill tydligt inskärpa att en kristen, en Jesu efterföljare inte kan leva i uppenbara synder.

Det är helt enkelt inte förenligt med ett kristet liv. Jesu liv var en kamp mot synden ända fram till korset. På samma sätt kan den nya delen i oss inte heller sluta fred med synden och acceptera den i det egna livet.

Den kampen kan vi inte vinna till hundra procent. Det blir dagligen fall, men också upprättelse. Men om inte Kristus får vara huvudet och vi börjar kompromissa med synden går det fel.

I dagarna uppdagas hemskheter inom den katolska kyrkan. Påven tar ändå ännu emot folkets hyllning som borde gå till det slaktade lammet.

Genom seklernas gång har den kyrkan utgjutit Jesu vittnens blod. Prästerna (en del av dem) har levt i otukt och skändligheter. Det är farligt och förödande att ställa människor framom Kristus.

Herre förbarma dig!

3. Arvet, medarvingar för Kristi skull

Det finns ett utvalt släkte, ett Guds eget folk som förkunnar hans härliga gärningar. Ett folk som han kallat från mörker till sitt underbara ljus.

Guds folk, hans församling lever ännu här i Babylon. Men genom tron har du och jag medborgarskap i den härliga staden, det himmelska Jerusalem.

Trots tidens dunkel kan vi för Jesu skull se något av dess strålglans. Den härliga himmelska staden där Jesus är hörnstenen. Staden dit Jesus är vägen medan apostlarnas undervisning glänser som ädelstenar i natten.

Paulus vittnar om att vi skall söka det som är därovan. Han säger att vi har uppstått med Kristus. Då måste vi ju också ha dött, om vi nu en gång uppstått. Alltså vi har dött och uppstått med Kristus.

Nu lever du kristne vän ett nytt liv i Kristus. Ditt nya liv får sin mat och näring från Kristus, ja från hans Ord.

Vet du vad? När Kristus kommer så kommer han för att hämta de sina. Då förvandlas den gamla kroppen och blir honom lik. Då är det ingen skillnad om kroppen har förmultnat i graven, eller om du livslevande går på fältet.

Redan nu är den nya delen syndfri och fullt duglig för Gud, men då förvandlas även den jordiska kroppen. I ett ögonblick är du då Guds fullkomliga avbild. Du går in i de uppgifter Gud tänkt för dig.

Skadan som Adams fall ledde till finns det då inte mera något spår av. Målet är nått. Kristus har hämtat de sina. Du får del av den himmelska härligheten, den himmelska sången där vid Guds och Lammets tron.

Aposteln beskriver det som något som intet öga sett. Varför? Det har inte funnits förut. Inte ens då den uppståndne Kristus vandrade här på jorden. För även jorden och himlen är då nya och den fylls av syndfria frälsta Guds barn.

Ja i det nya Jerusalem är allt nytt. Där har du och jag mitt arv, mitt nya hemland blott vi ännu en liten tid håller fast vid tron på Herren Jesus.

Då arvet förklaras, då ögonen öppnas blir synden och förgängelsen billig. Om vi sitter, ligger eller står ropar vår frälsta själ: Amen, kom Herre Jesus. Dig väntar jag på. Dröj ej länge, hämta din brud till din himmelska härlighet.

Amen, i Jesu namn Amen!

Då arvet är i gott förvar

En kristens lön, himlaarvet är i gott förvar hos Gud i himmelen. Själamördaren djävulen vill ändå inte att någon skall komma dit. Igår hörde vi om mannen som föll i rövares händer och låg halvdöd på Jerikovägen.

Prästen och leviten skyndade förbi. De hade så bråttom med sina andliga bestyr. Men samariten tog hand om den slagne. Han rengjorde såren och satte ännu förband på såren. Sedan förde han honom till värdshuset. Han betalde för mannens uppehälle. Om det kostar mera så skall han betala då han kommer tillbaka.

Ja den barmhärtige föraktade samariten kommer tillbaka. Då är det lönedag. Var och en får betalt enligt sina gärningar.

I boken jag läst en tid fick jag lägga ett bokmärke igår. Där talades det om Jesu liv. Det är en kristens gärningar. Genom tron har vi del av hans fullkomliga liv. Det blev ganska levande igår, men jag förmår inte riktigt beskriva det nu.

Men Gud är nöjd med Kristi verk. Han klädde de nakna, han gav mat åt de hungriga, han besökte de fångna. Det får vi hålla fast vid medan vi "bristfälligt" följer Honom.

Ja i världshuset finns det gott om arbete. Guds församling på jorden är som ett världshus där man vårdar sjuka. Må den gode herden leda allt flera slagna dit. Ännu rör han sig på Jerikovägen för där är det full trafik. Människor skyndar åt båda hållen.

Tänk att han fann mig där på vägen och förde mig till sitt värdshus.

2, Uppmuntringens ord

Om grunden hoppet som ger livsmod och glädje.

Petrus, hoppets apostel förkunnar trosvisst att Gud förmår styrka de kristna med allt mera nåd och frid.

Gud har lovat (förutbestämt) sin helgelse till sina barn genom den Helige Ande. 

Därför följer sedan "trons lydnad" som en ljuvlig, väldoftande behaglig frukt (något helt annat än syndens frukt som leder till död).

Sedan som en tredje följd utlovas bestänkelse av Jesu Kristi blod. Den får vi synligt och hörbart del av i Guds församling.

Gud själv utrustar en kristen för vandringen genom världen till det himmelska paradiset.

- Den Helige Ande som flödar ur Guds ord. 

- Ordet som föder helgelse genom den Helige Ande.

-  Och Kristi blod som talar så milt och styrker och upprättar.

Om Gud är med oss når vi målet. Och visst är han med dem som söker honom. 

I följande om arvet som är förvarat.

Att leva i de yttersta dagarna, del 1

Här om dagen kom jag att tänka på, vad är annorlunda i en människas liv under de yttersta dagarna av den yttersta tiden. Hur får människan livsmod och framtidstro? Varifrån kommer tryggheten?

Alldeles som förr kommer tryggheten från Guds ord. Det är via sitt ord som Gud vårdar, tröstar, upprätthåller och vägleder sitt folk. Situationen för en människa och människorna är ju på inget sett ny. Guds folk leddes bort från Egypten. Guds barn samlades utanför Arken, redan medan den byggdes. De som trodde på Jesu ord lämnade Jerusalem strax innan staden belägrades och ödelades.

"Och se jag kommer snart, salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok" Orden gavs av Jesus åt den åldrige Johannes. Det var egentligen en av de sju änglarna, med de sju skålarna som var fyllda med  de sju sista plågorna som förmedlade orden åt Johannes.

Allt har Gud berett i minsta detalj. När Jesus hade stigit upp till himlen började en ny tid. Vi lever i den idag. Gud är nöjd med Jesu verk. Vi lever i den tillvaro och under de omständigheter Gud berett oss. För det får vi prisa och tacka honom.

Kontraster

I Bibelns sista kapitel blir kontrasterna stora. I Babylon hörs inte mera ljudet av brud och brudgum medan Lammets bröllop stundar i Jerusalem. Guds folk säljer och köper inte mera utan Gud förser dem med föda och de prisar och tjänar Lammet. 

Antikrist märker de sina och de slavar åt Honom för att få daglig föda.

Gud förbereder sitt folk för en annan tillvaro, medan Vilddjurets rike ramlar sönder, fastän dess tjänare vägrar inse det och fortsätter att häda Gud. 

Det profetiska ordet i Bibeln målar en bild av tidens gång. Ändå är det svårt att få pusselbitarna att passa ihop. Gud har väl inte heller menat att vi skall veta allt. Jag tror att Gud vill ha det så, för ingen skall veta dagen och stunden. Som Guds barn får vi förlita oss på honom. Gör vi det är det välsignat.

Vi ser ändå idag rätt tydligt att världen ramlar sönder, men samtidigt fortsätter ändå allt ungefär som förr. Jesus själv profeterar ju också att det skall vara så.

I går skrev Helsingin Sanomat Om att Tysklands finansminister förespråkar ett eget europeiskt betalningssystem som är oberoende av USA. När jag läser vidare hickar jag till. Orsaken är att man vill kunna fortsätta att handla med Iran, det land som alltid förföljt Guds folk.

Bibelns profetior uppfylls men på ett ganska kaotiskt sätt. Vi lever i en tid då det känns som om Gud själv vänder vår blick uppåt. Han rycker upp bopålarna som vi alla har fäst vid jorden.

Vi får ändå varje dag fortsätta att tjäna honom och varandra. Det är en människas lott här på jorden. Vi behöver inte heller leva i fruktan för ingen kan vara tryggare än Guds barnaskara. Men nog är det en märklig tid vi lever i.

"Håll fast vid det du har, så att ingen tar din krona"

Lammets tjänare

Då jag läser Bibelns sista bok som beskriver staden där Guds och Lammets tron står fäster jag mig vid orden: "och Hans tjänare skall tjäna honom, alltså Lammet.

Där står också det förunderliga livets träd som bär frukt tolv gånger. Förbannelsen är borta, jorden bär inte mera törne och tistel. Där får du en gång tjäna Lammet. Hur känns det? 

Där får du leva, arbeta och verka endast till Jesu pris och ära. Om morgonen får du gå till den Guds tjänst du är skapad för. Där byggs inga förgängliga vägar som håller endast en kort tid. Där behövs inga onödiga dokument. Det finns ingen onödig byråkrati.

Tänk så annorlunda. Här nere ropar alla, jag! Jag! Man roffar åt sig, hamstrar och försöker klara sig utan Gud. Där tjänar man Honom som gjort allt nytt.

Visst har vi mycket att se fram emot. Ja en morgon glad hos Frälsaren där hemma. Då är det inte illa att få tjäna Honom. Ja det blir något att få!

Gudlösa och rättfärdiga

Aposteln Petrus talar i sitt andra brev om gudlösa och rättfärdiga. Han beskriver Noa som rättfärdighetens förkunnare. Om Lot vittnar han att denne hade en rättfärdig själ. Vidare bestyrker han att Herren förstår att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen.

Angående de gudlösa skriver han att han lät floden drabba de gudlösas värld. Då bevarade han Noa, mannen som förkunnade rättfärdighet tillsammans med sju andra. Städerna Sodom och Gomorra framställer han som ett exempel på vad som väntar de gudlösa.

Vi märker hur avgörande det är att bli förklarad rättfärdig, att ha en rättfärdig själ. För en rättfärdig själ har Gud i beredskap ett nytt och bättre liv. En räddning från att slutligen gå under genom ”stadens synd”.

Därefter skriver Petrus något som vi mycket noggrant behöver betrakta. ”Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.”

Ja det är allvarligt att vara en Jesu efterföljare. Många har blivit efter på vägen och slutligen gått under i synder och laster.

Det var kanske något sådant som drabbade Lots döttrar och också Noas son Ham och dennes son Kaanan. Folket i Sodom och Gomorra härstammade ju också från Kaanan. Moseboken vittnar: ” Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Het, vidare jebusiterna, amoreerna, girgasheerna, hiveerna, arkeerna, sineerna, arvadeerna, semareerna och hamateerna. Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim ända till Lasha.”

Synd och orättfärdighet är alltså mycket farligt även för den som blivit förklarad rättfärdig i och genom Jesus Kristus. Ljus och mörker har aldrig något gemensamt.

Petrus sammanfattar också hur han i båda sina brev genom påminnelser har velat väcka brevens mottagares rena sinne. Ja han uppmanar dig och mig att leva med ett rent och heligt sinne, att leva heligt och gudfruktigt och inte såsom de gudlösa.  Förlorar vi kontakten till vår frälsare och Gud ”bär det av”, för som människor vandrar vi här på jorden med syndens smitta boende inom oss.

Genom att ge efter för synden förlorar vi till sist fästet i Herren Jesus. Men tänk vilken nåd det är att istället dag för dag få växa i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. För här på jorden är vi i samma situation som Lot. Vi sitter bildlikt talat i Sodoms port. Den porten är platsen för handel, samtal och beslut här i världen.

Tack gode Gud för att du ännu sänder dina änglar så vi orkar verka och vaka vid de portar du satt oss.

Rättfärdighet, glädje, frid

Aposteln beskriver i Romarbrevet vad Guds rike ytterst är. Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet, glädje och frid i den Helige Ande. Allt detta har vi i och genom Jesus Kristus.

Ibland känns det som det kristna livet mera är kamp och strid. Synden, världen och djävulen skickar sina giftiga pilar och vill bryta ner friden. Glädjen försvinner och rättfärdigheten känns fjärran.

Jag funderade över dessa saker igår kväll. Aposteln skriver att vi har detta i den Helige Ande. Jesus själv sade ju att det är bättre att Han går bort och hjälparen kommer.

Dessa tre härliga ting finns så nära oss. Vi ser det inte alltid. Men i tron sträcker vi oss emot Guds goda gåvor. Nog skulle vi så gärna avstå från de frukter som "kunskapens träd på gott och ont" gav och ger oss. Hur gärna bytte vi inte striden mot det onda mot friden i Herren.

Men vi får genom tron lyfta blicken uppåt, mot de gröna ängar, mot det friska vattnet och mot kraften från ovan som lyfter och styrker en dignande själ.

Må Gud själv idag ge dig Glädje och Frid. Fäst din blick vid Kristi rättfärdighet!

Profetior, lag och evangelium

Kristian Nyman reder i en skrivelse igår förtjänstfullt ut begreppen om gamla testamentets lagar. Där fanns många guldkorn.

Paulus skriver ju att evangeliet är dolt för de som går förlorade. Ja det är väl så att Bibeln, Guds ord, som är en sådan otrolig skatt är fördolt för de otroende, de som inte har den Helige Ande. Gud är suverän och öppnar vad han vill. Det får vi ofta ödmjukt konstatera.

Jag fascineras för tillfället av profeten Sakarjas bok. Igår lyssnade jag litet på undervisning om några kapitel därifrån. Sakarja som Bibeln i övrigt är mycket hård mot falska profeter och ledare. Jag har ofta tänkt på att vad är det som driver en falsk lärare eller profet. Har de för otrons skull gått vilse eller predikar de lögn för egen kortvarig vinnings skull?

På ett ställe när Sakarja talar om de falska herdarna använder han ett ord som kan, eller borde översättas till bockar. Det sägs att fordom då man skulle föra fåren till slakt använde man bockar för att leda dem till avrättningsplatsen. Fåren följde bocken till slaktstället medan bocken som visste vad det handlade om själv hoppade undan i sista stunden. Sedan fick han ta itu med följande flock.

Bilden öppnar rätt bra vad olydnad och otro mot Guds ord leder till. Det leder alltid till döden, förr eller senare. Ett Guds barn, ett får skall inte följa falska herdar eller bockar som leder på en väg som ytterst för till helvetet. Nej en kristen följer den gode Herden som leder genom sitt ord till både gröna ängar och himmelens härlighet.

Nog är det viktigt att vi förlitar oss på Guds ord. Att vi aldrig ställer oss över det, utan i stället lyfter på hatten då vi inte förstår och ber att Gud genom sin Ande skall förklara vad vi behöver förstå. Då bevaras vi i tron och förleds inte mot slaktplatsen.

Damaskus floder

I en av dagens texter läste vi om Naaman som till först föraktade Elisas uppmaning att doppa dig sju gånger i floden Jordan. Han ville tro att vattnet i Abana och Parpar var bättre än allt vatten i Israel.

Men på tjänstens uppmaning så ändrade han sig och lydde profetens ord, men antagligen motvilligt.

Men undret skedde. Det finns kraft i ordet. Det finns kraft i Herrens ord. Säll den människa som tror Guds ord.

Glädje utan Gud

Johan Wallin skriver för 199 år sedan i en psalm att det finns ingen glädje, ingen frid utan Gud. I nöd och i lycka är han vår tillflykt.

Stilla är hans gång och säker skriver författaren. I ledaren i ÖT igår lyfts en läkare fram som hävdar att det "lätt" går att förlänga människans livslängd till 150 år.

Bibeln vittnar ju om att Gud begränsat människans livslängd här på jorden till 120 år. Gud har också satt evigheten i människans sinne. Han har gett människor, riken och folk olika platser att leva på för att de skall söka Gud.

Tomt är en människas liv, tomma är hennes spekulationer om hon inte räknar med Gud.

Tills du Lammets brud..

Så går tre intensiva veckor mot sitt slut. Ingen dag vi får av Gud är den andra lik. Allt har ju också sin tid. 

I en vacker sions sång "Här en källa rinner" sjunger vi i en vers: "tills du Lammets brud klätt i strålars skrud."

Tror inte jag skriver mer ikväll. De orden innehåller egentligen allt, alla Guds löften.

Det flammande svärdets lågor

I Moseboken läser vi att öster om Eden satte Gud keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

Lustgården förstördes inte för människans synds skull. Den finns än idag och därinne står det ljuvliga trädet, livets träd.

Vågar vi säga att vid syndafallet bröts kontakten med Jesus själv? Han själv är vägen tillbaka till gemenskapen med Gud. Hans blod öppnar vägen. Ordet om Honom, Jesus som är ordet själv, för oss tillbaka in i gemenskapen med honom. Redan här på jorden och sedan för evigt.

När Johannes på ön Patmos får se Jesus i all sin makt ser han att från Jesu mun utgår ett tveeggat svärd.

Likaså presenterar Jesus sig som den som har det tveeggade svärdet, då han skriver till församlingen som bor i Pergamon där Satan rest sin tron.

Där i församlingen som verkade där Satan hade sin tron fanns det också de som avfallit. Jesus säger: Om de inte omvänder sig kommer jag över dig och strider mot dem med min muns Svärd. Endast Guds ord kan slå den ondes makt. Det finns inget annat som han är tvungen att vika sig för.

Pergamon var ett centrum för dyrkan av kejsaren. De som för Jesu skull vägrade dyrka honom levde därför i livsfara. Där miste Antipas sitt liv för sin tro på Jesus.

Men ändå har han nu evigt liv hos Jesus.

Historieskrivaren Tacitus som skriver om Neros förföljelser skriver att de kristna dömdes till döden för "hat mot mänskligheten".

Idag uppfattas det som hat mot mänskligheten att tala om abort och att människan är skapad till man och kvinna. Det uppfattas som hat mot mänskligheten att säga att Jesus är den enda vägen till Gud.

Den tid då slutstriden drar ut över jorden närmar sig. Vi lever i allvarliga tider. Ändå vet vi att Jesus kommer att segra. Med sitt ord slår han vilddjuret och den falske profeten. Han framträder än med sin mantel som är doppad i blod. En dag framträder han på himmelens skyar.

Vi får trygga vara en del av de himmelska härarna som följer Jesus. Ja som följer Jesus och håller fram hans ord. Vi strider inte mot människor. Striden står mot de krafter som vill hindra människor att nå fram till friden hos Herren Jesus och ytterst till det nya Jerusalem, det nya paradiset.

Striden är Herrens. Segern är vunnen i hans blod. Vi behöver inte frukta för mörkrets härar. Om än vi kommer att bli benämnda som mänsklighetens fiender är vi endast på väg hem. Hem till Gud och himmelens paradis.

Han själv hämtar oss en dag.

Frestarens tillvägagångssätt än idag

Jukka Norvanto beskriver i boken "Eedenistä itään ja takaisin" på ett tydligt sätt den ondes tillvägagångssätt. Än idag arbetar han på samma sätt som i paradiset.

1. Han försöker övertyga människan att Gud inte menar det han sagt i sitt ord.

2. Istället för Guds eget klara och tydliga ord försöker han komma med en egen tolkning som helt svänger på betydelsen av bibelordet.

3. Den nya tolkningen tillfredsställer människan då den vädjar till dennes förstånd och känslor.

4. Människans tilltro till djävulen tilltar, inte kan väl en Gud som älskar människan vilja någon människas död.

"Se därför till att ingen förleder er"

Frestarens riktmärke

I min sommarläsning för semestern läser jag idag. Frestarens riktmärke (Tähtäyspiste) då han anfaller Guds barn har alltid varit Guds ord. Han gör allt för att skapa misstro mot Guds ord.

Dagens kyrkpressen är verkligen inget undantag.

Månne inte den onde njuter då han än en gång får enormt med spaltrum i en tidning som finansieras med kyrkoskatt.

Åter igen angrips Guds ord i en debattartikel som är så banal att det riktigt stinker från avgrunden. Jag vet, ingen vacker benämning, men än en gång används samma lösryckta bibelord, samma argument som skribenten använt "femtielva" gånger tidigare.

Biskopen är inte nu heller någon trospredikant utan går i samma fälla och ställer sina egna tankar över Guds ord. Dessutom önskar också någon, några att vi i församlingen behöver få undervisning i att använda svordomar (av en avfallen präst.)

Det bibliska "Huggormars avföda"  räcker nog bra för att beskriva ledsamheterna och dårskapen.

Vad annat kan man säga än att det avfall som Uppenbarelseboken och Petrus och Judas skriver om i sina brev nästan dagligen uppfylls inför våra ögon.

Den falska kristendomen får en gång sin dom. Vi skall inte döma, men vi får inte vara godtrogna och kompromissa med lögnen. Vi kan inte heller samarbeta med lögnare som ställt sig i tjänst hos lögnens Fader. Det är skillnad på att bli bedragen och att ständigt låta sig utnyttjas av bedragaren.

Hur var det nu Judas skrev: "mot andra skall ni vara barmhärtiga, dock med fruktan så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.

Där har jag nog själv något att bita i..

Glad idag!

I dagens bibelord ur ÖT läser vi: "Jag är Herren din Gud som ger dig nyttig undervisning och leder dig den väg du skall gå."

Gud har ju faktiskt lovat att vara med då man samlas i hans namn. Tänk om du eller jag skulle planera och i detalj skräddarsy undervisningen på t.ex. ett sommarmöte. Finns det inte en risk att det skulle bli ensidigt?

Gud däremot lovar att ge nyttig undervisning. Han ger också löften att leda oss den väg vi skall gå. En predikant på ett sommarmöte, en äldstegrupp som planerar predikoturerna är helt beroende av Guds ledning.

När Gud ser ner på jorden ser han varje lyssnare. Han ser den gamla kvinnan i Pajala, han ser den äldre mannen i Luleå, småbarnsmamman i Larsmo, paret i Jeppo och lyssnaren från Tammerfors. Han ser även dig och mig.

Vi glömmer väl inte att tacka Honom? Han låter oss i bland förstå något. Han lovar också att vi en dag skall förstå allt.

Idag gläds jag med vännerna från Jeppo. Trossyskon jag inte känner men människor med samma mål och längtan.

"Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå" skriver Emil Gustafsson.

Lejon och lamm

Jag drömde i natt att vi hade ett lejon boende hos oss. Lejonet var beskedligt, men jag kunde aldrig lita på det. Jag såg ju att det var ett lejon och jag vägrade sova så länge lejonet var inne. I drömmen visade lejonet senare också sitt verkliga jag.

Bibeln vittnar om en tid då lejon och lamm skall vara tillsammans, då spädbarn skall leka vid huggormens hål. Den tiden är dock efter Kristi återkomst. I ÖT skrevs det nyligen om en präst i den svenska kyrkan som har en dröm att få predika i Pedersöre kyrka.

Prästen som heter Kent Visti drömmer också att få visa sin erotiska utställning i Pedersöre kyrka. Jag läste litet om denne Kent. Han har inget att göra i en kristen kyrka, i bibelns ljus är han ett lejon. Jag läste vidare om hans "längtan" att få predika i Pedersöre. Han har fått en inbjudan av vissa i nejden.

Lejon trivs ilag med lejon. De har en lust att riva små lamm. Djävulen kommer också endast för att slakta och stjäla. Jag tror så gott om beslutsfattarna i min hemförsamling att de bestämt förmår avvisa denna konspiration. Allt annat vore dårskap.

Himlastrandens målare

På finska talar man ibland om "taivaanrannan maalaaja". Ordet har kanske en negativ klang. En synonym är epämääräinen kulkija. På svenska kan man tala om att sväva i det blå.

Ändå vill jag måla en bild av himlastranden, en bild av det som intet öga har sett. Varför? Jo, för att det är en verklighet. Ja faktiskt mycket verkligare än något synligt på den här jorden.

Det som Guds ord talar om är en verklighet. Den här tidsålderns gud vill fördunkla den bild som Bibeln ger och de olika avgudarna världen bjuder skymmer målet.

Men Guds ord och den Helige Ande som förklarar ordet visar vägen, Jesusvägen. Därför vandrar vi inte i dunkelhet utan i Guds sons ljus hem till vår Faders hus.

Skatten i lerkärl

Aposteln skriver om evangelium som kan vara fördolt. Det är fördolt för de som går förlorade. Varför är det fördolt?

Den här tidsålderns Gud har förblindat de otroendes sinnen. Hur är det då med våra sinnen. De är inte förblindade, men mer eller mindre fördunklade. Vi lever ju alla i den här tidsåldern, men vi har en annan Gud, himmelens Gud.

Därför nås vi av ljuset som strålar. Strålglansen från evangeliet om Kristi härlighet tränger in genom våra trötta sinnen.

Vi har del av den dyrbara skatten. En skatt som vi bär i vår bräckliga jordiska kropp. Tack gode Gud!

En lampa som brann och lyste

Medan jag väntade hade jag idag tid att svänga in på gravgården i Larsmo. Där vid en av gravarna träffade jag en kvinna som vårdade sin makes gravplats. Snart är det två år sedan Gud kallade honom hem.

Vi samtalade en stund om sorgen, om Jesus som går med varje dag intill tiden slut (dagens bibelord). Vi kom också in på andaktsboken som sammanställts utgående från Anselms skrivelser. Hemma i sin kammare skrev denne för oss båda bekanta trogne Herrens tjänare dag för dag olika bibelbetraktelser.

Idag finns texterna sammanställda i en andaktsbok. "Verket är inte färdigt, ens när du hembud får" sjunger vi i en psalm. Jag går vidare till släktens gravar. Senare då jag kommer ut från gravgården nås björkarna längs vägen av en vindens susning. En stilla susning som drar vidare från träd till träd.

Tankarna går till evangelisten Johannes ord, till den dagen då de döda får höra Guds sons röst. Jesus säger i den texten att den stunden redan är här då de döda som hör Guds sons röst får liv. Jesus vittnar vidare om Johannes döparen som verkade en kort tid.

Ja han verkade tills natten kom. Han var en lampa som lyste tills Gud tillät att lampan slocknade. Vägen var beredd, verket var över och fram över stoftet gick och går Guds egen son, Herren Jesus.

Tänk om även vi kunde få vara en lampa som brinner och lyser och vittnar om konungen Herren Jesus som snart kommer tillbaka till jorden.

Jag kan inte räkna dem alla

Vi kan inte nog beskriva Guds godhet. Orden räcker inte till, det finns så mycket kärlek. Vi kan inte fatta vilken nåd det är att Guds folk ännu får vandra på Jerusalems gator.

Än en gång har gamla män och kvinnor, dock med staven i handen för sin höga ålders skull, vandrat tillsammans med unga pojkar och flickor. Ja det finns ännu en kvarleva av Herrens folk.

Vi lever i de dagarna då det på något sett ter sig allt för underbart. Men för Herren är det inte för underbart. Han ville ännu samla sitt folk och Han har något mycket underbarare i beredskap.

Tiden går mot sitt slut. Vi vet inte om det rör sig om dagar eller år. Men vilken nåd det är att ännu få fira Herrens högtider medan den Jordans flod som skiljer tiden och Evigheten brusar kraftigt i bakgrunden. I Ordet som predikas stiger bruset redan till ett dån, ett mäktigt dån. Det blir som en basun, ja som stora vattens dån. Den som har öron må höra. Snart tystnar kanske kallelsen.

Nu kan vi höra den himmelska kallelsens vågsvall. Men det är så förunderligt, som om Jesu egna ord når oss: Bered dig för om xx dagar skall jag föra er över denna Jordan. Han säger inte tidpunkten för det skulle vara emot Guds ord. Men vi hör klockans stilla tickande. Gud vill säga oss något.

Ropet går ut: Se brudgummen kommer. Men samtidigt hörs också ännu rösten: "Gå ut i hela världen, gå ut i närregionen och gör alla folk till Jesu lärjungar"

Guds Ande vill hålla oss vakna. Han låter oss inte ännu somna in i den sömnaktighet, som den här världen vill tvinga oss in i. Det finns så många Demas som gått ut. Vi skulle så gärna lyfta dem tillbaka, speciellt då vi ser hur klockan tickar. Det kan vi inte själva göra, men vi lyfter händerna knäppta mot Konungen som kommer.

Kalla du dem, kalla du dem, grip du in och stoppa dem som går bort. De som går bort mot den eviga döden. Bedövade av den här världens toner, av dess drycker, av dess dårskap.

Visa oss Herre dina vägar. Säger du att jag skall gå, så led då mig ut på de vägar, ja in i de gränder där det ännu finns mottagliga hjärtan. Men människor som fienden bundit så att de inte förmår gå annanstans än längre och längre bort.

Vaka och be, verka tills natten kommer!

Konungen kommer

Lukas berättar i sitt tolfte kapitel om då Jesus berättar hur vi bör vara inför Människosonens ankomst. Tjänaren vet inte om hans Herre kommer hem från bröllopsfesten under den andra eller tredje nattväkten. Salig är den tjänare som hans Herre finner vakande när han kommer.

Idag börjar den tredje mötesdagen. Då jag tänker på gårdagens möten kan jag inte skriva annat än att Gud vill säga oss något. "Jesus kommer snart." Jag lyssnade på inledningen hemma. Den unga brodern från hembyn som jag delade skolklass med talar om österns himmel som börjar rodna. 

Förundrad ser jag utöver fälten hemma som vitnat till skörd, två månader tidigare än i fjol. Kraftiga vindar har torkat säden efter gårkvällens häftiga regn. En skördetröska tröskar på andra sidan vägen.

Kyrkoherden från Pyhäjoki talar om de änglar som stigit ner för att se om ropen som hörts från Sodom och Gomorra är sanna.

Senare på dagen sitter jag med frun i bilen på mötesområdet, ett stenkast från det ställe där Gud en lördag för 25 år sedan förde våra vägar samman. 

Nu är det en annan spänning. Den åldrige brodern från Luleå talar om Lammets bröllop. Det bröllop som skall vara på den tredje dagen. Gud har ett budskap till sitt folk, Jesus kommer snart.

Håret reser sig på armarna under predikan. Gud har något han vill säga oss. Att vi skall be och vaka. Stunden närmar sig. Fyra månader tidigare skickade brodern en hälsning till Kållby då vi diskuterade på lördagskvällen där i Boden.

Det lyste av frid runt den gamle mannen. Framför hälsningarna riktigt från predikstolen inskärper han. Vad menade han riktigt har jag funderat i sommar. Jag tror att han var osäker om han själv skulle kunna komma.

Gud gav honom krafter och hälsa och ett angeläget budskap. Jesus kommer snart! Så får vi börja den tredje mötesdagen. Vi får fira måltid med Herren. Därefter får vi börja sammankomsterna med morgonpsalmen, på den tredje mötesdagen.

En mötesdag då Herren manar oss att verka medan tid är. Välkommen till Kållby!

Under Guds beskydd

Under Guds beskydd började sommarmötet. Guds ord går än en gång ut över hela världen. Åter var han med, Jesus som vill vara din Herre och din Gud.

Nådastolen var med. Keruberna lättade på sina vingar och Guds folk fick höra om Jesus. Moses var med men Josua tog ledningen. Anden målade en bild av livet på den andra sidan floden. För Jesu skull är vi där.

Jag tänkte medan jag hämtade posten nu på morgonen. Mose lämnade ju kvar där på den andra stranden. Men över floden vandrar ett folk som har Guds lag skrivet i sina hjärtan. 

Vi har alltså en levande Gud. Ledd av hans Ord och Ande får vi ta det goda landet i besittning. Om vi vandrar i Guds ords ledning går det väl.

Världslig visdom

Paulus nämner i det andra brevet till korinterna att han och bröderna Timoteus och Silvanus har varit ledd av Guds nåd och icke av världslig visdom.

Redan då fanns det personer som för egen vinnings skull förfalskade Guds ord. Den här tidsålderns gud hade förblindat de otroendes sinnen att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet- han som är Guds avbild.

Idag kan vi säga att bilden av vem Kristus är har söndrats. Likaså har även bilden av vad människan är söndrats.

Hur länge kan en söndrig värld bestå? I Kristus finns upprättelse. Ja jag tror jag vågar skriva upprättelse för allt söndrigt. När avgudarna ersätts av Kristus, den levande Gudens avbild sker stora och mäktiga saker.

Han gör allting nytt.

"larmande hopens grav"

I Henriks bibelläsningsplan hör Hesekiels 39. kapitel till dagens läsning. Det välkända kapitlet talar om Gogs fälttåg mot Israel. Gog är en storfurste över Rosh, Mesek och Tubal.

Denne storfurste för Gud omkring, driver framåt och hämtar från landet längst i norr. Slutligen låter Gud honom komma till Israels berg.

Där slår Gud bågen ur hans vänstra hand och låter pilarna falla ur hans högra hand. Han och de härar som följer honom faller på Israels berg. Gud sänder också eld över Magog och över de som bor trygga i kustländerna. De skall då inse att Gud är Herren.

Även bland Guds folk Israel gör Gud sitt namn känt. Han skall inte mera låta sitt heliga namn bli vanhelgat. Detta kommer att ske på den dag Gud talat om.

Idag är Israel ett sekulariserat land, men på den dagen blir det en förändring. Gog får sin gravplats i Israel, öster om havet.

Platsen skall kallas Gogs larmande hops dal. Allt folket i Israel skall begrava dem.
Det skall bli till berömmelse för dem när Herren visar sin härlighet. Landet skall bli renat.

Gud skall uppenbara sin härlighet bland hednafolken. De skall få se den dom han verkställt. Israels folk skall från den dagen för evigt inse att Gud är Herren.

Guds ords spegel

Varför är det så viktigt att komma inför Guds ord? Guds ord är som en spegel för människan skapad till Guds avbild.

Inför och under ordet avkläs människans egen rättfärdighet. Det svider och därför flyr människan ofta från ordet.

Men ordet visar alltid på Jesus. Därför upprättar också ordet. Inför Guds ord Herren Jesus skall alla knän böjas. Han får bli större och vi mindre.

Ditt hjärta

Luther säger: "Det varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är i verkligheten din Gud."

Bibelordet ljuder: "Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig" och Gud själv presenterar sig som: "Jag är Herren din Gud."

Olof Edsinger behandlar det här temat i en artikel i den svenska tidningen, Världen idag. Rubriken är "en annan frälsningslära"

Är det Gud som vi förtröstar och tror på? Nog har vi många avgudar idag. Jag behöver inte räkna upp dem. Men dessa avgudar kan inte frälsa. Herren Gud däremot sände sin son till jorden för att frälsa den som tror på honom.

Om vi återvänder till budordet står det att denne Gud har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset.

Vad är ditt och mitt träldomshus? Vad har vi varit bundna av?

Är vårt hjärta fäst vid Jesus? Vad betyder Jesus för mig? Församlingen kallas för Kristi brud och en kristen vill därför vara en del av en församling. Församlingen eller Gudstjänstgemenskapen är viktig. Till kyrkan eller bönehuset går vi för att höra om Gud och hans ord.

Församlingen behöver ändå lyfta fram Kristus och inte sig själv. Mina tankar ligger ännu långt kvar i lördagens bröllopsfest. 

Bröllopsgästerna var från många olika kristna samfund, eller kyrkor. En del kanske saknade församling.

Det är ju långt bröllopsgästerna själva som gör ett bröllop. Brudparet gör ramen genom festprogrammet. Valet av festlokal sätter också sin prägel på festen.

Under festförberedelsena tog jag en del bilder av festlokalen. Mina tankar gick då till den himmelska bröllopsfesten "Lammets bröllop" som hålls vid Jesu återkomst. Där begränsar inte festlokalen deltagarnas antal utan varje människa är bjuden.

Kristus är i centrum, han är brudgummen. Den vita dräkten har han berett genom sitt eget försoningsblod på korset. Under jordelivet får vi ta den på oss, vi bli iklädda den genom tron på honom.

Tankarna gick, hur många söker han ännu? Hur vacker är inte himmelska bröllopssalen. Den är vacker redan nu, men tänk när frälsaren tågar in, ljuset slås på och människor från alla folk och stammar träder in. Där vill även jag vara med..

Konstnären

Att se Guds verk här på jorden är som att se en konstnärs arbete. Med sin ofattbara förmåga målar skaparen i Ordet en bild av den eviga världen. 

Då Anden öppnar ordet kan vi under korta stunder se något av Gud. Vi kan ana något av Guds storhet. Ibland kan även livet ge tillfällen då det ganska konkret känns som att tiden möter evigheten.

Jag fick en bild igår då jag stod utanför kyrkan, klockan 15.25 för att vara exakt. En av sjukdom präglad morfar med sitt barnbarn. Brudparet på väg till sin vigsel i kyrkan och den trötte på väg hem.

Men samme Far, samme Frälsare och samma hem där borta, en gång i evigheten. Den dimensionen har ju alltid livet, men den trängs ofta undan av de ting som förgås.

O Store Gud!

Hemma

Allt har sin tid skriver Predikaren. Allt som sker under himmelen har sin stund. Allt har han gjort skönt i sin tid. Också Evigheten har han lagt i människornas hjärtan.

Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas och från det kan inget dras.

Predikaren är en märklig bok. Men det är  stort att finna Herren Jesus både i orden, i tiden och i evigheten.

"Ändå kan de inte förstå Guds verk." Stort är ändå att av Nåd få se något. Att ana och förstå och känna. Framtiden är lång och ljus, den är även vacker.

Stilla ljuder sången, från paradis till paradis. Tack gode Gud!

Och det blev afton och det blev morgon

Dagarna bildar ett pärlband. Och det blev afton och det blev morgon den 4. augusti 2018.

Morgontankar

Det finns något som kallas "hypernåd". Kanske man kan säga att det är en motsats till lagiskhet. Enkelt sagt vill man ta emot nåden och frälsningen, men inte följa Jesus. Världsevangelisten Peter Ljunggren är kanske den mest kända av dessa förkunnare.

Det religiösa fältet idag är nog en ganska stor villervalla. Hur skall då en "sökare" finna Jesus och Guds rike. Bibeln vittnar ändå om att den som söker skall finna. Gud drar den människan till sig.

Det finns något falskt över dessa "väldiga profeter". De skymmer Kristus. De fanns redan på Paulus tid. Han talar om dessa som förkunnar Kristus med orätta motiv. Men ändå kan små smulor av Guds ord nå människor även genom dem.

Morgonens tanke var att Gud håller allt i sin hand. Även där bland skuggorna finns Jesus.

Herrens väg är inte rätt?

Det är vanligt att man förvränger Guds ord idag. Man vill inte tro det, för man vet själv bättre. Profeten Hesekiel skriver. Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt.

Tänkvärda ord, Guds ord är en fast klippa att bygga sitt liv på.