"Ve mig jag förgås" och/eller en nådig Gud

Jag började i veckan tänka på vad som är en saliggörande tro. Är det kunskapen? Är det de starka upplevelserna? Är det inte ytterst just tron, tron på Gud.

Kanske orsaken till mina grubblerier är att jag skall ha en andakt på ålderdomshemmet och demens avdelningen. Nu i kväll, torsdag kväll. Bed för det tillfället, främst då för de äldre.

När jag var liten trodde jag på Gud. Det var en enkel tro. Där fanns ingen oro, inga teologiska finesser, inga grubblerier. Men jag är övertygad om att det var en saliggörande tro.

Hur kan jag då vara det funderade jag vidare. Jag har numera lärt mig att Gud alltid ger svar då det är något jag behöver få klarhet i. Den kunskapen och erfarenheten kan jag inte riktigt förklara, det bara är så. Bibeln vittnar också om det.

Och liksom förr, liksom Jesus lovat är han faktiskt med alla dagar. Ja han ger tron som jag behöver. Jag satte på lyssnar funktionen i bibelappen. Ja, med en kort bön att Gud skulle förklara och ge det jag behöver.

Bibelordet blev sedan Johannes evangelium, första kapitlet, ett kapitel jag minns att jag inte riktigt förstod i ungdomen. Inte kan jag säga att jag till fullo förstått det nu heller.

Men oj vad det blev klart. I begynnelsen var ordet. Han var där hos Gud. Han var själv Gud. Genom Honom har allt blivit till. Han blev människa. Han bodde bland oss..

Jag måste riktigt tacka Gud, ja Den Helige Ande som förklarar ordet. Det är ju barndomens Gud som rösten i bibelappen nu talar om.. 

Han som jag trodde på. Han som jag tror på nu. Han som är min Herre och min Gud.

Jag tror, jag tror på Gud. Tack gode Gud för trons gåva!

Väckelsekristendom

Jag lämnade att tänka mera på väckelse kristendom. En väckelse är ju Guds verk. Människor kommer till insikt om Gud och i syndanöd. Det blir en förändring i livet efter mötet med Gud. En människa som varit i syndanöd och sedan mött en nådig Gud förändras. Mycket som känns onödigt skalas då bort.

Man ser då på livet med andra ögon. Tron förändrar människan och det sker en helgelse. Men ibland spårar det ur efter en tid. Ändå behöver Guds folk alltid väckelse. 

Gud behöver få skaka om oss. Människan behöver få insikt om synd och nåd, att syndens lön är döden, men att i Kristus finns det nåd och liv, evigt liv.

Tiden är kort, men evigheten är lång. En dag i Guds hus, i Guds nåd är bättre än eljest tusen. Gud ge ännu en sann väckelse.

Det enda som var chockerande

Jag läste ett reportage om en avlägsen släkting, en ålänning. Egentligen kändes det litet komiskt. Det enda som var chockerande för henne när hon som ung började studera teologi, var mötet med väckelsekristna  österbottningar. Möten med sådana som aldrig dansat eller gått på bio.

Jag leker litet med tanken att skicka ett mail åt henne, inte direkt för att chockera henne, men för att berätta att det finns ganska många av dessa och dessutom släktingar. 

Ja sådana som dessutom tackar Gud för en fin ungdomstid. Ja jag har faktiskt aldrig dansat, inte gott på bio, aldrig druckit alkohol och är en lycklig och tacksam enda kvinnas  man.

Och Herren Jesus är min frälsare.

Skön är den jord du Herre gav

Så går en vilodag till ända. Tack Gud för denna dag. 

Av tro / till tro

Av någon anledning har jag en tid tuggat människans ofullkomlighet. Att varje människa i sig själv är oduglig och orättfärdig inför Gud.

Egentligen är Bibelns budskap här ändå ljuvligt och befriande, om än det är både rått och helt saknar glansbilder. Men just då uppenbaras förståelsen för det nya livet, behovet att födas på nytt i Jesus Kristus.

Då Jesus tar sin boning i människan kan hon glatt leva det nya riket i Guds rike. Fri, förlåten och upprättad i Herren Jesus Kristus.

Därför får vi med glatt mod redan höja och vifta med segerns palmer. Jesus gör allting nytt!

Gamarna skonades

Jag läste igår om fåglarnas, flyttfåglarnas instinkt som Gud satt i dem. De hittar sina sommar- och vinterställen. Redan de små ungarna har den här kunskapen vid födelsen. Flyttfåglarna vet också när det är tid att lyfta.

Idag läste jag om gamarna, en mycket annorlunda fågel som äter dött kött. Fula och obehagliga, men av Gud skapade fåglar.

I Romarriket var det sed att de korsfästas döda kroppar lämnades som mat åt gamarna. 

Då Jesus och rövarna nu korsfästes strax innan en av judarnas högtidsdagar skulle de istället tas ner från korset och föras till avstjälpningsplatsen för att brännas.

Jesaja hade profeterat om hur Messias skulle begravas bland de ogudaktiga, men få sin grav hos den rike. Jag har tänkt mycket på Nikodemus den här veckan. Tillsammans med Josef från Arimatea förde han Jesus till graven. Graven i klippan.

Månne inte Nikodemus också sedan fick se den tomma graven. 

Jesus var sargad för dina och mina överträdelsers skull. Hans död tog bort syndens straff den eviga döden från dig och mig.

Han dog för vår skull, inte för gamarnas. Vi behöver få del av hans kött och blod. Jesus själv säger i Koh. 6: Om ni inte äter mitt kött och dricker mitt blod har ni inte liv i er.

Men om vi gör det har vi evigt liv och Jesus skall låta oss uppstå på den yttersta dagen.

Jesus säger vidare. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.

När jag genom tron ser att jag är som gamen. Men att Jesus älskar mig reser sig håren på kroppen.

Min Herre och min Gud!

Den gamla människans dårskap

Skriften är tydlig med att människans egen väg, alla egna vägar till Gud är stängd. Ändå ligger det så nära oss alla att litet försöka hjälpa Gud.

Vi kommer med tillägg och avdrag till frälsningens väg Jesus Kristus. Det kan ofta vara hårfina saker, vi märker dem inte själva.

Vi vill bli såsom Gud. Det är lättare att se den här dårskapen på avstånd, i den "avfallna kyrkan", alltså utanför våra egna kretsar och utanför mig själv. Men det kommer även närmare. "Skulle då Gud ha sagt".

Den onde är också teolog. Han vet och känner människans tillstånd. Han vet att människan söker Gud, en väg till frid med Gud. Han utnyttjar det hänsynslöst.

Endast Gud älskar en fallen människa, en fallen mänsklighet. Människan måste försonas. Han gjorde det själv i mänsklig gestalt.

Därför har vi en öppen väg, en öppen dörr till Gud i Jesus Kristus. Den vägen försöker vi i vår dårskap göra smalare, bredare, svårare att finna o.s.v.

Istället för att uppmana till tro på Gud och på frälsningen i Jesus Kristus och det ord han givit oss på vägen hem.

I mig själv bor intet gott

Under några dagar har jag "kämpat" med Jesu undervisning till Nikodemus om den nya födelsen och behovet av att bli född på nytt.

Ja, egentligen skulle jag vilja sammanfatta det så, att den nya födelsen är Jesus Kristus och det nya livet i honom.

Men den gamla delen då, den del som alla människor har efter syndafallet. Hur förbättrar vi den och förädlar den?

Bibelns svar är förkrossande. Människorna älskade mörkret. Det ord som grundtexten använder är det samma som används om djävulen. För den finns inget hopp.

I min kropp finns alltså en del som älskar djävulen. Budskapet skakar om mig. Det svider. Nu förstår jag Paulus som talar om synden som bor i min kropp..

Men Jesus har besegrat djävulen. Ordet om frälsningen föder, fostrar och göder den nya delen, den nya människan.

Tack gode Gud för den nya delen, den himmelska gåvan, trons gåva. Redan nu får jag bo i Guds rike med den förvissningen att Han som börjat det goda verket, skall fullborda det. 

Därför kan vi ändå frimodigt tala om frälsningens dag och med glädje och hopp sträva vidare.

Striden är Herrens.

Gud är god!

Från härliga höjder..

Jag hade förmånen att ta en paus i arbetet här om dagen och lyssna på radion. Medan ett flygplan brummade på uppe i höjden fick jag via sången "från härliga höjder dit Anden mig för" låta tanken flyga. 

Liksom i fjärran fick jag höra den underbara sången och likt sångaren samtidigt konstatera "o nej, den är högt ovan skyn"

Men som ett synligt tecken lämnades spår av flygplanet synligt uppe i höjden. Där hade det gjort sina piruetter. På samma sätt får vi idag glädjas över Jesu fullkomliga verk. Bibelns blad vittnar synligt om Jesu seger. Själv sitter han på tronen och ber för oss, att vi i tro skulle ta till oss försoningens ord.

Gud är God!

Se Guds Lamm

Jesus säger: Den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Det är ord som håller. Tänk om vi skulle stanna vid Jesus och hans fullbordade verk och inte börja bygga egna vägar till Gud.

Skulle det vara för lätt? Nej, det är inte så lätt, människan vill förtjäna sin frälsning, fastän det är omöjligt. 



Sådd och skörd

Den varma våren har gjort att såningstiden börjar gå mot sitt slut. Likadant kan det väl också vara med sådden av Guds ord. Det vet endast Gud. Men då det gäller Guds ord behöver vi ändå inte bekymra oss över skörden. Den sköter Gud om.

Vi behöver inte heller tänka på växten, för Guds ord är likt mannat i öknen. Det är för den här dagen. Jag läste en gång en bok. Den handlade om attacken mot tvillingtornen i New York. Där var två män instängda, en kristen och en som inte trodde. Det fanns inte många sekunder kvar.

Men ordet om Jesus såddes och ordet väckte tro. Några få sekunder, men med evighetsvärde. Gud vet när en människa är beredd att ta emot ordet, frälsningens ord. Vi vet det aldrig. Vi är endast kallade att så om än skördemännen redan vore på väg.

Med knäppta händer får vi så i tid och otid. Herre fräls, Herre sök upp de som kämpar i otro. Du kan ge tro. I dina händer är liv och död, ja även det eviga livet.

Måndagens vers

Kyrka och stämning 1

I en predikan i går lyftes fram att Jesu vänner känner varandra. Predikanten nämnde också att de som motarbetar Jesus finner varandra och känner gemenskap med varandra.

Orden gav en rysning, så är det ju verkligen. Sadducer, farisser och de lagkloka fann varandra. De samarbetade också med den romerska ockupationsmakten då Jesus skulle röjas ur vägen.

Med vem känner jag gemenskap? Varför känner vi gemenskap. Är det inte panten, hjälparen, den Helige Ande som Jesus lovade. Om Han får bo i hjärtat så verkar Han där.

Nu börjar mötet så jag får fortsätta en annan gång.

Den himmelska dimensionen

Om trons fäder sägs det att de sökte ett hemland. De såg det i fjärran och målmedvetet vandrade de ditåt. Nog är den himmelska dimensionen viktig i en kristens liv.

Då himmelen är målet, får det jordiska livet en ny dimension. Blir det mindre viktigt att verka till Guds ära här på jorden? Nej, snarare tvärtom, då det eviga kommer nära upplivas tron. Curt Westman brukar tala om "evighetens vind", sunnanvinden som blåser från ett varmare land.

Må Gud välsigna pingstmötet att den himmelska sunnanvinden ännu får blåsa. Må han hålla tillbaka de kalla vindar som utgår från den onde och  människans fördärvade hjärta. Tack gode Gud!

Att leva i ljuset, att leva i Kristus (2)

I en sång sjunger vi: ”vi i Jesu Namn och Blod synderna förlåtna tror”. Det är en fin beskrivning av det kristna livet. När vi stämmer in i de orden blir det en trosbekännelse. Vi bekänner att synderna behöver sonas. Vi bekänner att Kristus Jesus har försonat dem. Vi bekänner också att denna förlåtelse vill vi tro på och leva i och leva av.

På Kristi himmelsfärdsdag var vi på en vandring i skogen. Där var det glest med folk. Några ödemarksstugor fanns längs rutten. Av någon anledning började jag tänka på, att hur skulle det vara att bo här. Långt borta från allt folk, ingen media, ingen telefon. Så långt var det riktigt skönt att låta tanken ila. Men sedan tänkte jag vidare, ingen bibel.. 

Mina tankar gick till patriarkerna. De hade ingen skriven bibel, men hade de Guds ord?

Jo, de hade Guds ord. Guds ord hade bevarats och tagits med vid ”utvisningen” från Paradiset. Orden om en helig Gud. Orden om människan som avfallit och löftena om försoning och upprättelsen i kvinnans säd, Kristus Jesus.

Gud som i sin allmakt visste att människan inte skulle bo som eremiter i ödekojor, utan sprida ut sig, förökas och uppfylla hela jorden talade till patriarkerna, till profeterna och sanningen om Gud och om människan utökades. 

Men ändå är det aldrig beroende av kunskap, utan av tro. Tron på Gud, tron på hans löften och tron på den han sänt Jesus Kristus.

Tanken gav frid. Om jag än vore ensam i min öde stuga, skulle jag ha löftena med mig. Gud är god. Där i stugan skulle jag kunna leva i tro på honom, Han som var, som är och som skall komma att hämta de sina till det himmelska paradiset.

Det håller! Ett liv i Kristus är det eviga livet..

Att leva i ljuset, att leva i Kristus

Att leva i ljuset, att leva i Kristus

Aposteln Paulus skriver till Timoteus: ”så kommer alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att bli förföljda”. Jag har den här veckan ofta funderat på vad ett kristet liv är. Ofta är ju livet här på jorden ganska intensivt. Det blir inte alltid så många tillfällen att stanna upp, några korta stunder nu som då, i bilen. Apostelns budskap, ovan nämnda bibelvers trängde ändå igenom alla barriärer och nådde fram till hjärtat. Ett kristet liv är ju att leva i Kristus.

Lever jag då i Kristus? Jag tror ju på Honom och hans fullkomliga verk, men lever jag i Honom? Svaret blir väl både ja och nej. Kan jag vara kristen utan att leva i Kristus? Nej, det går inte, det håller inte. Det håller inte varken nu, eller på domens dag. Men om jag lever i Kristus borde jag väl ha Kristi sinnelag. Har du och jag Kristi sinnelag? Kan vi likt aposteln säga att viljan har jag, men...

Livet i Kristus är ett liv i ljuset. Ett liv i ljuset är ett liv i Guds ords ljus. Människans förstånd och vilja är förmörkat. Därför behöver du, därför behöver jag ställa mig under ordet. Jag behöver ställa mina tankar under Ordets ljus. Vi kan inte tala hånfullt om 500 år gamla bibeltolkningar då de är i genklang med bibelns klara ord.

Det står skrivet, Det står också skrivet sade Jesus då han frestades av djävulen.

Jag vill inte heller säga annat, det står skrivet. Guds ord i bibeln visar Guds vilja, som också är Kristi vilja. Om jag lever i Kristus blir det inte då också min vilja. Om, då Kristus blev förföljd blir jag då inte även förföljd. Världen, människans fördärvade vilja kan ej tåla det klara ljuset. Kampen går också i människans hjärta.

Men en gång ställs jag i ljuset vid Kristi domstol. Då står jag i det eviga ljuset. Då hjälper inga mänskliga tolkningar av modell 2018. Inför Honom som har ögon som eldslågor står jag som en total syndare, men funnen rättfärdig inför honom. Rättfärdig blott av nåd, blott i Kristus, endast för Kristi skull.

Nej, därför skall vi inte övergiva Honom och hans ord. Han som är så god. Han som gett oss en fristad dit vi får fly. Ja vi får fly undan alla tvivel, från allt hån, från all osäkerhet till den klippa som håller. Till det eviga ord som håller då havet brusar, då bränningarna slår mot klippan, då den onde viskar eller ryter.

Det håller! Ett liv i Kristus är det eviga livet. I hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod..

Kalla vindar, vargar och ulven

Kalla vindar, vargar och ulven

I natt svängde väderleken och det började blåsa kalla vindar. Vi har under flera dagar fått njuta av en härlig sommarvärme. Vindarna växlar kan vi säga.

Från skolan kom information om att på grund av att en varg stryker runt i Lövö ordnas skolskjuts åt barnen. All heder åt skolan och kommunen för det beslutet, men det är något som inte stämmer. Vi flyttas några hundra år tillbaka i tiden, men med den skillnaden att händerna samtidigt är bundna.

Vi lever i ett gott land, det får vi tacka Gud för, tankarna går ändå till det goda land som Lina Sandell sjunger om (tills vi nått det goda land). Nej här på jorden (efter syndafallet)bor inte vargar tillsammans med lamm, ett avvant barn kan inte räcka ut handen mot giftormens öga. Landet är inte fullt av Herrens kunskap, nej kunskapen om Herren både förträngs och förvrängs.

Biskopar predikar lögn, vargar river och skrämmer, giftormar slingrar sig i gräset, men Herren är trofast och trogen. Kalla vindar blåser, boken Kejsarens nya kläder är som en exakt beskrivning av den tid vi lever i.

Det är något som inte stämmer. Den som har ögon, må se vad tiden lider..

Förbundet

Vid berget Sinai

På den dag då den tredje månaden (tredje månaden Maj-juni 1446 f Kr, några dagar före pingst. Därför firas pingsten i senare judisk tradition även till minne av laggivningen på berget Sinai ) började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget och Mose steg upp till Gud.

Då ropade Herren till honom uppifrån berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom, för hela jorden är min. Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”

När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom.  Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.

Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”

Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. 

Allt folket i lägret bävade. Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp. Och Herren sade till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, för då kommer många av dem att falla ner döda. Även prästerna som får komma inför Herren ska helga sig, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.”

Mose svarade Herren: ”Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, för du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det.”  Då sade Herren till honom: ”Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.” Mose gick då ner till folket och sade detta till dem.

Juda förbundsbrott

Dagens bibelläsning från Jeremias 11. kapitel

Detta ord talade Herren till Jeremia. Han sade: ”Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den som inte lyder detta förbunds ord som jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur smältugnen. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud. Då ska jag hålla den ed som jag gett era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett.” Jag svarade: ”Ja, amen, Herre.”

Herren sade till mig: ”Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. För från den dag jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till i dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag dem drabbas av allt det jag hade sagt i förbundet som jag befallde dem att hålla, och som de inte höll.”

_ _ _

Jag lyssnade igår till invigningen av den amerikanska ambassaden i Jerusalem. Visst talade många om Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Det var en religiös stämning på tillställningen. Där talade också en kristen pastor och en judisk rabbin (om jag förstod rätt). Man talade också om en frälsargestalt, men hans namn var Trump.

Mycket sker nu och med väldig fart. Jesus skall en gång stå med fötterna på Oljeberget i Jerusalem. Men Bibeln talar och varnar också om en annan som kommer före. Förbereds världen idag för hans ankomst? Skall Jesus finna tro på Jorden då han kommer?

Vaka och bed, den uppgiften och befallningen gav Jesus oss.

Gud och avgudarna

Gud och avgudarna

Hör det ord som Herren talar till er, ni av Israels hus. Så säger Herren: Ta inte efter hednafolkens sätt. Så börjar dagens bibelläsning från profeten Jeremias bok, kapitel 10.

Han liknar människornas avgudar vid fågelskrämmor på ett gurkfält. Stumma står de där och kan inte tala.

Men ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn. Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Han har skapat jorden med sin kraft, han har grundat världenm med sin vishet och spänt ut himlen med sitt förstånd.

Jeremia visar på jordiska avgudars förgänglighet. Men sådan är inte han, som är Jakobs del. Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.

- - -

I sin godhet har Gud vid tidens slut samlat sitt egendomsfolk från de länder dit han fört dem för deras trolöshets skull. Men Israel som nation söker inte ännu Gud. Likt våra folk prisar de och gläds och fröjdas över förgängliga och lömska avgudar.

Kapitlet avslutas med Profetens bön:

Jag vet, Herre: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg.Tukta mig, Herre, men med måtta, inte i vrede, så att du inte krossar mig. Ös din vrede över hedna-folken som inte känner dig, över stammarna som inte åkallar ditt namn, för de har slukat Jakob, slukat och gjort slut på honom och ödelagt hans boning.

Låt din Nåd vila över oss Herre!

I den 33. psalmen uppmanas vi att sjunga en ny sång till Herren, att spela vackert under jubelrop. För Herrens ord är rätt och han är trofast i allt Han gör. Han älskar rätt och rättfärdighet, jorden är full av Herrens Nåd.

Herrens plan består för evigt, Hans hjärtas tankar från släkte till släkte.

Du som bär glädjebud till Jerusalem

"allt kött är gräs och all dess härlighet som blomman på marken" Är detta ett glädjebudskap?

Visst är blomman på marken härlig. För några dagar sedan hittade jag en ensam krokusblomma i gräset invid landsvägen. Den blommade så vackert. Idag blommar den inte mera.

Kvar finns endast det gröna. Sådan är också människans härlighet, sådan är min härlighet. Är detta ett glädjebudskap?

Det är ändå Guds ord om människan (efter syndafallet)och det är sanning. 

Glädjebudskapet däremot är Kristus. Han består, hans nåd är var morgon ny.

Två sanningar, synd och nåd, människan som syndfull och bristfällig från vaggan till graven. Kristus som den samme igår, idag och i all evighet.

Accepterar jag detta och inser att Kristus och Kristi verk är mitt enda hopp. Då fattas mig intet.

Jesaja skriver ännu: Gräset vissnar, blomman faller av när Herrens Ande blåser över det. Se er Gud! utropar glädjens budbärarinna. Glädjen i Gud, han som upprättar i och genom Kristus.

Öppet, Kristi himmelsfärdsdag

Tänk att vi ännu har en helgdag som bär Kristi namn. Visst är köpcentren öppna, men i annonsen lyfts Kristi namn fram.

Kristus håller också öppet. Han är där uppe och ställer i ordning, medan Kristi församling här nere bjuder till fest.

Jag började läsa en bok i söndags. Nej, jag har inte kommit så långt ännu för jag har haft annat på gång, vägmöten, utjämning av grus och annat världsligt. Boken skakade om mig, rätt kraftigt egentligen, men sen kommer ett motstånd att läsa vidare.

Det som skrämmer mig är att jag lever som på Noa tid. Det skrämmer mig att Kristi kyrka lever som på Noa tid. Ja, det skrämmer att Gud har berättat allt, men vi får inte ut budskapet. Tänk på Johannes döparen, han som skulle bereda vägen för Jesus. Han skulle bli nertagen från varje predikstol på den här jorden idag.

Jag lyssnade litet på gamle Curt Westman igår. Han talar om att vi predikar ett bommullsevangelium. Vi lindar in evangeliet så att ingen ser det. Boken jag läser heter "Genom evangeliets kraft" och evangeliet är kraftfullt. Det predikades på Noas tid. Det återvände inte då heller fåfängt, det blev en predikan till dom.

Kristus kommer, vi är många som vet det, men ändå lindar vi in evangeliet i bomull. Hittar människan det och tar emot det blir hon frälst. Tar hon inte emot det glada budskapet om Herren Jesus, världens frälsare går hon förlorad. Himmelens dörr är och förblir då för evigt stängd.

Vi firar Kristi himmelsfärdsdag. En dag då det ännu är öppet, himmelens och nådens dörr är öppen. Jag skriver det i min dagbok. Johannes döparen ropade ut det. Han lindade inte in budskapet i sockervadd eller bommull.

Johannes dödades, man skar huvudet av honom. Det var tjänstens lön. Men Johannes vilar i Abrahams sköte, han behöver inte sitt huvud där. Gud har berett en ny kropp åt honom. Hur går det med mig om jag lindar in evangeliet i bomull eller sockervadd?

Eventuellt får jag behålla mitt huvud, det är inte heller säkert för allas liv,  både kristnas och icke kristnas är i Guds händer. Men vad händer då jag ställs inför honom som har ögon som eldslågor?

Men jag vet att Gud är god. I Kristus finns en fristad för alla som flyr dit. I ånger och bot får vi fly till honom, dag efter dag. Är då detta evangelium inlindat i bomull? Nej det är ett fritt och öppet evangelium.

"I tro under himmelens skyar har fäderna skördat och sätt och än genom städer och byar går väckelseropet de fått" Hur var då ropet? Gör bättring ifrån synden, tro evangelium.

Jag måste fortsätta att läsa i Boken och även i den andra boken. För jag vet att i evangelium finns kraft. Jag vet att jag bor i staden, byn undergång. 

Ute härjar vargen, den river redan hundar i granngårdarna. Ute härjar också ulven, nej han härjar inne i husen, han härjar i mitt hjärta. Han ropar och ylar. Vad väser han då? Linda in det där evangeliet, linda in det i bommull. Men där bredvid står en annan gestalt, honom flyr ulven för.

Stilla säger han åt mig, åt dig. Vad säger han? Det finns skrivet i boken, i Bibeln.

De små barnen, som älskar sin Jesus

Ibland oroar jag mig för de små. Men de små är Guds ögonstenar. Likt juveler skall han en gång samla dem i sin famn. Då tiden, hedningarnas tider tar slut och Gud en dag hämtar hem sin församling ingår i den tusentals av små.

Vilken nåd att de fick födas till jorden. Men vilken nåd att de får växa upp och fröjdas i himmelen, på en ny jord, under en ny himmel.

Liksom morgonens stjärnor får de nu lysa i en värld som blir allt mörkare. Som glänsande juveler lyser de sedan i skaran som möter Jesus i rymden.

Gud är god. Medan sigellena öppnas av Herren Jesus, han som är var frälsare och som har friköpt oss ser Johannes de själar som blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet de hade.

I väntan på att antalet skall bli fullt får de en vit klädnad. I den vita klädnaden, hos Gud får de vila en liten tid. På jorden finns då ännu bröder och medtjänare med samma vittnesbörd, en kämpande skara.

Jesus har allt i sina händer. Han är mäktig att bevara, ja även de små. För deras skull skall han också en dag förkorta tiden. Då byts tid i evighet.

Min framtidsdag är ljus och lång, den räcker bortom tidens tvång!

Till sitt rike skall han samla

I Uppenbarelsebokens femte kapitel finns några intressanta saker.

Jesus beskrivs åter som Lammet av Juda stam. Jesus föddes som människa in i Juda stam. Vi har väl aldrig betvivlat det. Men Gud för sin plan till slutet. Davids rotskott har segrat. Han är värdig att öppna bokrullen med dess sju sigill.

Men vad får Johannes ännu se och höra innan sigillen öppnas? Han får höra den himmelska sången sjungas av de äldste och de fyra varelserna.

Lyssna till sången du friköpta själ! " För du har blivit slaktad, och med sitt blod har du friköpt människor åt Gud, av alla stammar och språk, länder och folk."

Jesus överlämnades i hedningarnas händer för att slaktas. Tänk vilken kärlek sen visar till bödlarnas ättlingar. Han friköper oss genom blodet, det felfria offerlammets blod.

Nu lovsjunger församlingen på båda sidorna om floden, gamla testamentets folk representerad av de tolv stammarna och nya testamentets folk representerad av de tolv apostlarna att det har skett. Evangeliet har nått ut till alla folk, skaran är fulltalig.

Vad betyder det att lovsången ljuder, redan innan sigellena öppnas? Jag vet inte, men sångarna i himlen vet. I hjärtat uppstiger en aning, en stilla viskning. Gud är god!

När Han kommer!

Hesekiel var en präst och profet. Denna vackra lördagskväll fick vi i bönehuset lyssna till det profetiska ordet tolkad av en präst.

Jag tackar Gud för det tillfället. Allt profetiskt ord som är nertecknat kommer att gå i uppfyllelse. En del profetior uppfylls även flera gånger delvis och sedan slutgiltigt.

Efter kvällens predikan gick mina tankar till två profetior. Paulus tal om hedningarnas fulla antal (Rom 11) och talet om den laglöses ankomst (2 Tess 2).

Jag vet inte riktigt vad jag vågar skriva. Men sök Herren medan Han låter sig finnas. Då hedningarnas tider tar slut flyttas tyngdpunkten till Guds egendomsfolk. 

Då tecken syns på att Judarna börjar komma till tro är nådens tid snart slut för alla hedniska folk. Då hörs ropet, se Brudgummen kommer. Då är det viktigt att ha olja i lampan.

Bibeln talar om en förstlingsfrukt. Jesus kommer en dag att hämta sin församling. Klockan tickar. Var redo, bed och arbeta, Herrens dag är nära.

Så glad jag sjunger..

Jag kom att tänka på en kristens glädje. Är jag glad idag? Är jag glad över nåden? Måste jag vara glad?

Vi är olika som människor. Vi är skapade till avbilder av Gud, olika avbilder. Somliga går omkring med ett leende dag efter dag, en del ser så fridfulla ut och några är ofta ledsna.

Därför kan glädjen aldrig bli ett krav. En kristens glädje är nåd, av nåd. Jag är något fundersam då jag betraktar gudstjänsterna inom några snabbväxande nykarismatiska rörelser. Det känns på något vis som en ganska kravfull glädje. Jag känner det så.

Jag har funderat, är det så att den Helige Ande alltid ger glädje? Måste den glädjen dessutom se likadan ut? Bara det inte går som med de som går ut för att glädja sig, som ser så glada ut, då de på kvällen intar starka drycker. Efter en timme gråter någon, en del ser sorgsna ut, medan några tar en hujk till för att tvinga fram glädje. Men sedan kommer tomheten. Var det här allt?

Men visst får vi vara glada i Herrens hus. "Jag blev glad då man sade till mig, låt oss gå till Herrens hus". Vi har orsak att glädjas, vi får skratta och gråta av både sorg och glädje.

Jag är glad den här morgonen, glad och tacksam. Orsaken är nog Guds godhet. Gud är god, fastän jag skall byta ringar på bilen.

Jag minns inte att det någonsin skulle ha varit speciellt glädjefullt att byta däck. Kanske någon finner glädje även där, för egentligen är det även en gudstjänst. 

Han som bytte däck på den andra bilen igår var glad. Stressad men glad. Han servade också en blå minibuss. Jag bytte några ord med chauffören. 7000 kilometer sade han. De var på väg till Sibirien. 7000 km i en bil för att framföra det glada budskapet. 

Evangelium är ingen kravfull glädje. Där finns allt, möda, sorg och bekymmer, men även en oändlig, ofattbar himmelsk glädje.

För visst är det möda att köra 14 000 km. Visst är det bekymmer, håller bilen? Visst är det sorg, så många dör utan Jesus. Men visst är budskapet gott och nog är Herren god!

Be för de vänner som reser till Sibirien. Ja be även för bilen, redskapet som för dem dit. "När det bäst varit, det möda och arbete varit havit"

Jag får också be för de församlingar som jag nämnde om i början. Att inte glädjen skulle bli för kravfull. Att Herren Jesus skulle bli förklarad. Att inte tron skulle kvävas av sökande efter lyckokristendom. Att Guds vilja skulle ske.

Genom Förstlingen

Gudsmannen Mose skriver genom den Helige Andes ledning: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord".

Folkbibeln 2015 hänvisar till en annan översättning: Genom Förstlingen skapade Gud himmel och jord.

Johannes skriver: Allt blev till genom Honom, och utan Honom blev ingenting till utav det som är till.

Aposteln Paulus skriver: För i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter, - allt är skapat genom honom, och till honom. Han är till före allt och allt hålls samman genom Honom.

Jag förundras över hur Den Helige Ande redan i första versen förhärligar Kristus. 

Tre uti en, en uti tre, Guds hemlighet.

När du därefter tänker på att Gud skapade människan till sin avbild, förstår du hur stort och totalt syndafallet var. Människan är skapad till Guds avbild, till man och kvinna. En avbild som borde leva i harmoni likt Gud, Kristus och den Helige Ande. Hur är det idag?

Men när du också emellanåt ser vad Kristus verkar i människor, där man tar emot honom och vill leva i Hans efterföljd föds glädje, hopp och tacksamhet.

Visst är mycket fördärvat, men likt aposteln får vi utbrista: Kristus i Er, härlighetens hopp.

Ja i Kristus finns en framtid och ett hopp. En fullständig upprättelse, som blommar ut i sin fullhet på Evighetens strand.

Jeesuksen veri puhdistaa

Jag lämnade att höra på diskussionen i riksdagen om en ny lag som skulle tillåta eutanasi. Vi har rätt att bestämma om vårt eget liv hävdade många. Vi har rätt till en värdig död upprepade man gång på gång.

Nog var det ett ihåligt prat. Med förundran lyssnade jag på pladdret. Visa män och kvinnor talade nonsens. Därför missade jag kvällens svenska radioandakt.

Men den finska hann jag höra. Predikanten kände jag inte, men det var en helt annan röst, en annan ton och stämma, än det prat jag nyss lyssnat till.

Jag blev faktiskt riktigt förundrad. Vad är det jag lyssnar till? Det är ju en människas ton, men jag hör ändå Guds röst. Hur kan det kännas så annorlunda?

Istället för lögnarens röst, rösten från honom som kommit för att ljuga, slakta, och döda lyssnar jag plötsligt till Livets röst. Rösten försäkrar att evangeliet får jag ta emot nu. Jag får tro nu, jag skall inte vänta tills senare, eller i morgon.

Guds ord försäkrar att Jesus försonat all synd. Och jag tror, jag kan intet annat, för det är Guds ord som ljuder. Ordet om Herren Jesus och den Helige Ande stadfäster ordet i mitt hjärta.

Livets röst. Tanken går åter till den dödssjuke. Det finns inget hopp om att bli frisk. Han vill inte leva mera. Han kräver att läkaren skall ge en spruta gift, så att lidandet och livet tar slut.

Stopp! Inte är det så där. Guds röst vittnar om något annat, Jesu blod renar. Det finns liv. Liv i döden och efter döden. Tänk då läkaren istället skulle öppna sin mun. Min son, min dotter, var vid gott mod. Jesus har övervunnit döden. Jag ser att du lider svårt, men kära vän, lyssna..

Jesus har försonat din synd. Du får tro att all synd, all otro är förlåten i Jesu namn och blod. Jag kan ge dig medicin som lindrar kroppens smärta. Ta emot den. Ta emot medicinen, som renar ditt hjärta och tar bort all fruktan för döden.

Jesus tar emot dig. Räck ut dina händer, snart får du se Honom. Vill du att jag ännu skall sjunga om himmelen? "O, vad sällhet, då skall bliva, när Guds barn får komma hem, ingen kan den fröjd beskriva som de får i himmelen..

Vad väljer du, vad väljer jag? Döden eller liv mitt i döden. Kunde vi inte göra sådana lagar att den dödssjuke skulle ha rätt att få höra om Jesus?

Andakten slutar, sången ljuder: Jeesuksen veri puhdistaa. Jesu blod renar. Med det löftet lämnar vi en gång den här jorden. Men först då det är Guds tid. Den tid, som Herren över liv och död förutbestämt.

Liv, mitt i döden. Finlands folk. Välj välsignelse i stället för förbannelse. Bär varandras bördor. Trösta den dödssjuke. Ge honom livets ord, inte döden.

En treenig Gud

Då vi människor beskriver Gud, så är det den bilden som Bibeln ger av Honom som vi bör och får förlita oss på.

Men vi skapar så lätt våra avgudar. "Min Gud är inte sådan". "På gamla testamentets tid hade man en felaktig bild av Gud"

Gud är också större än våra tankar. Han har inte uppenbarat allt säger vi ibland. Visst är han större, det vittnar också Bibeln om.

Ändå går vi så lätt vilse, då vi börjar söka i det dolda. Vilse går vi också då vi börjar välja bland det som uppenbarats.

Vem är du Gud, Fader, Son och Helig Ande? "Kristus uppenbara för oss, undret med din offerdöd, som ur syndafallet gör oss, fria i din kärleks glöd"

En ny sång

Johannes fick höra en ny sång, någonting som han inte hört. Inte heller du eller jag har hört den sången. Det var en sång som sjöngs i himmelen av de fyra varelserna och de 24 äldste.

Sången börjar ljuda i himmelen, då Herren Jesus tagit emot den förseglade bokrullen av Gud. Då faller man ner på knä inför den enda som är värdig. Inför Honom som bokrullen var ämnad för. Han, den ende som kunde läsa och öppna den.

Så är då både varelserna och de äldste på knä inför Jesus. Harpan har de med sig och skålar som är fulla av de Heligas böner. 

I sången prisar de Herren Jesus, som med sitt blod friköpt människor åt Gud. Människor från alla språk, stammar, länder och folk.

Och sedan stämmer även en väldig kör av änglar in i sången:" Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången.

Jag undrar varför Gud ville visa detta för Johannes och därmed för oss? Må vi aldrig ge ära åt någon annan.

Jag funderar på skaran som Jesus friköpt, under olika tider och omständigheter. Samma blod har renat dem. De må då ha slutat sitt liv genom svält, farsoter, eller ha mött en "god död" i konungens palats.

Jag tänker på den generation som vuxit upp i välfärd efter världskrigen. Om de tvingas möta de prövningar, som nämns i det sjätte kapitlet, orkar de då sjunga lovsånger till Gud?

Hur är det om den luftkonditionerade kyrkan, där man idag i trendiga kläder sjunger "lovsånger" till Gud, accompanjerad av diskoljus, plötsligt byts mot en jordhåla, trasiga kläder och en mage som skriker av hunger?

Tystnar då lovsången? Orkar man då tacka Gud för kärleken i Jesus Kristus? Vad är orsaken till din och min lovsång? Är det frälsningen från synden, Guds stora Nåd, eller är det något annat?

Vi har en mäktig Gud som friköpt människor ur olika generationer och tidsåldrar. Han är också mäktig att både fostra och bevara om / då svåra tider nalkas. Därför behöver vi inte misströsta. 

Det stämmer också, att våra hårstrån är räknade, men vi har ingen garanti att freden och välfärden fortsätter för evigt.

Må Gud därför bevara oss att vi inte rycks med i vågen av framgångsteologi och lyckokristendom som breder ut sig allt mera.

Ge oss i stället Gud den nåden, att vi får fröjdas över syndernas förlåtelse och tacka Honom för hans goda gåvor.

Framtiden lägger vi ödmjukt i hans händer. Han vet vilket verk vi är.

Herre förbarma dig!

Du Israel, som jag har utvalt

Jag lyssnade igår till de två sista "predikningarna" av den svenske förkunnaren och bibelläraren  Sven Reichman.

Han flyttade hem till Herren i mars i år, sina sista predikningar hade han förra sommaren. Han sitter i en länstol, präglad av ålder och sjukdom, men klar i huvudet.

Svens eskatologi påminner om de messianska judarnas. Den vilar ändå helt på kristen evangelisk grund och har inte de lagiska, judaistiska inslagen, som är ganska vanliga i många kretsar.

Vad är Israels roll i den yttersta tiden? Vad sker då Jesus stiger ner på Oljeberget och vad sker strax innan? Är Israel sekundvisaren på den klocka som tickar mot den här tidsålderns slut?

De flesta liberala teologer är vänner av ersättningsteologin. Man hävdar att Israel och det judiska folket inte har någon speciell roll idag. Det samma säger man också förresten om Herren Jesus och då behöver vi inte ödsla tid på deras människotolkningar.

Men även bland bibeltrogna teologer finns det olika uppfattningar. Sven var en bibeltrogen teolog. I Svens undervisning finns också sådant som är ganska svårt att förstå (åtminstone då man är uppväxt i en laestadiansk, luthersk tradition). Främst då vad som är judarnas roll vid, strax efter Jesu återkomst.

Ändå tror jag Sven var ett av Gud utvalt redskap. Han kallades hem förrän Jesus återvände. Hans undervisning vilar ändå på det bibliska budskapet, tiden är nära, Herrens ankomst är nära.

Min rättfärdige skall leva av tro

Författaren till Hebreerbrevet citerar profeten Habackuk " Min rättfärdige skall leva av tro"

Habackuk var profeten som stod på sin vaktpost, som ställde sig i tornet. Han väntade på Guds tilltal, på svar på sin klagan.

Profeten hade ställt frågor om Guds rättfärdighet. "Dina ögon är för rena för att se på det onda, du står inte ut med att se någon orätt. Hur kan du se på de trolösa och tiga?"

Profeten får höra att Han (Messias) kommer. Om Han dröjer, så vänta på honom, för han kommer helt visst.

Guds klocka tickar annorlunda än vi ofta tror. Han som lever i evighet, från evighet till evighet har en tidsuppfattning som heter Nåd. En tid då frälsning finns att fås. Frälsning genom tro.

Frälsningen Jesus Kristus. Gamla testamentets folk levde i väntan på denna frälsning, nya testamentets folk i väntan på dess fullbordan vid Jesu återkomst.

Ett liv i nådens tid, ett liv i tro, ett liv där du lever av tro. Hebreerbrevet talar om uthållighet och att inte kasta bort frimodigheten. Den som tror går inte miste om lönen utan vinner sin själ.

Vilken tidsrymd ger denna väntan i en tid av nåd? Hebreerbrevet talar om en kort liten tid. Lina Sandell använder uttrycket "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" 

En kort liten tid och det goda landet nås. Men en ljuvlig tid i väntan, en tid i nådens tid, ett liv i tro, ett liv i hopp, ett liv i kärlek. Ett liv i förtröstan "Herren är god"