Älskar jag Jesus eller går jag bort?

Igår skrev jag om brödundret. Folket blev imponerade av Jesu verk. De vill göra honom till en jordisk konung. Vår Herre hade ändå inte kommit till jorden för att en kort tid vara judarnas konung. Visst är han judarnas konung och han kallas även lejonet av Juda. På korset där han dör står det också skrivet: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Det väckte också förargelse och man sade: Skriv att han sade sig vara judarnas konung.

Är Jesus min konung? Vill jag följa honom och vad innebär det i mitt liv? Min vän, skäms du över att vara en Jesu lärjunge? Nu gick det så redan för 2000 år sedan att många lämnade honom. Det beskriver också Johannes i samma 6. kapitel. Man började klaga över det som Jesus sagt. Men Jesus säger ”Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.” 

Jesus är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som Jesus ger är hans eget kött.

Jesus svarade de som tvistade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. Den som äter Jesu kött och dricker hans blod förblir i honom. Och Jesus förblir i den människan. Sedan säger ännu Jesus: Den som äter mig skall leva genom mig. Så undervisade han i synagogan i Kapernaum.

Därför drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.

Men tillbaka till frågan. Skäms vi för Kristi lära?

Många idag vill vandra med honom, men så där lagom. Man kompromissar och dras därefter steg för steg bort från honom. Det kan börja så oskyldigt. Nog kan man ju också göra något annat på vilodagen. Nog kan jag väl anpassa mitt liv litet mera efter världen. Kanske jag bättre kan vittna om Jesus om jag ser ut som mina kamrater i världen. Om jag sitter där dom sitter och dricker vad de dricker. Det finns ju så mycket lagiskhet. Behöver jag faktiskt leva på samma sätt som de som vandrat i tro tidigare?

Men låt Jesu röst klinga i dina öron: ”Inte tänker ni väl också gå?”

Många har gått bort, steg för steg? Till först ett litet lätt och oskyldigt steg. Sedan ett litet större. Är du också en av dem som går? Ser du då även dem som följer efter dig på samma väg, bort från Jesus?

Inte vill väl jag vara den som leder någon bort från Jesus? Skäms jag över Jesus som går mot korset bärande mina synder och mina lockelser till synd och värld? Jesus ser på mig, hans blick är full av kärlek. Gå inte!

Över sjön

Jag tror att vi inte riktigt alltid förstår vilken nåd Gud gett oss då vi får ha en levande tro på Herren Jesus. Johannes berättar i sitt sjätte kapitel hur det hade gjort stort intryck på folket då Jesus välsignade de fem kornbröden och de två fiskarna.  De hade bokstavligen fått äta mat som kommit från himmelen.

Ändå hade folkets ögon inte öppnats helt. Jesus förstod det och drog sig därför undan upp till berget, där han fick vara ensam. Då inte ens lärjungarna fann Jesus begav de sig därför ensamma ut på sjön. Stormen blev hård och sjön gick hög. När de då förskräckta befinner sig mitt ute på den Galileiska sjön kommer Jesus gående till dem.  Han säger till dem: "Det Är Jag. Var inte rädda!"  Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.

Folket ville göra Jesus till en jordisk kung. Jesus talar då åter till dem.”Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill.” 

De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk? Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt."

Folket kunde inte tro. Jesus säger då. Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte. Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Jesus säger. Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. Och vidare. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv

Kära vänner, tänk vilken Herre vi har. Han har gett oss trons gåva. Han är mäktig att föra oss över till den andra stranden. Vi behöver inte frukta fastän det blåser upp till storm och vi känner havets och vågornas dån. Jesus är nära. Han kommer till oss och en gång är båten framme på den andra stranden. Där ser vi honom.

Något mycket större

I Korinterbrevet skriver Paulus att Kristus är Guds avbild. "Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet."

Djävulen är den här världens gud. Tyvärr så vill han också förblinda oss troende. Men det kan han inte om / ifall vi håller oss till Kristus. Han försöker få oss att tvivla på att Kristus är kapabel att föra oss ända fram.

Just detta hände i öknen vid gränsen till Kaanans land. Gud hade fört Israels barn ut ur Egypten. De hade gått genom Röda havet. De hade fått dricka ur Kristusklippan som följde dem på färden. Kristus gick före som en eldstod och en molnstod.

Men där vid gränsen lyssnar de på de 10 spejarna som målar en bild av att Kaanans land är ointagligt. För otrons skull får de sedan inte komma in.

Men du och jag får komma in, för Kristi skull. Lyft därför blicken mot Kristus. Han är vägen in till det himmelska Kaanaan. Det finns en möjlighet, en väg och det är Kristus.

Då vi håller fast vid honom leder han oss in. Kristus, Guds avbild leder oss söndriga avbilder till ett himmelskt paradis. Där finns inga jättar. Där är inte Anaks barn, inget syndigt. Kristus den nya Adam är den som upprättat och upprättar Adams fallna barn.

Adam var skapad till Guds avbild. Han höll inte måttet. Synden bedrog honom. Kristus däremot klarade provet. Därför bär vi nu på ett löfte om att en gång bli honom lik. Hela och fullkomliga avbilder i en syndfri värld.

Om Anden uppenbarar något av vad som väntar Guds upprättade barn blir det verkligen stort. Då är världens gud simpel. En falsk och eländig bedragare. Hans huvud är sönder trampat av Kristus.

Visst ryter han. Visst försöker han, men då vi har blicken på Kristus förmår han inget. Se landet ligger öppet. Porten är öppnad!

Överheten

Så har då Gud åter utsett en president för vårt land. Aposteln skriver: Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. 

Aposteln vittnar också om att överheten är en Guds tjänare till ditt bästa och att de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig.

Så får vi då tacka Gud denna morgon. 

Vid Guds bud och tron på Jesus

Hur bevaras en kristen i sin tro? Hur bevaras jag i en saliggörande tro? Johannes beskriver hur de heliga ända till slutet håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.

Ja hela tiden är frälsningens väg den samma. Gud kallar och leder till tro på Jesus. Trons följd är att den kristne håller fast vid Guds bud. Kommer då Gud med nya bud när tidsåldern går mot sitt slut? Avskaffar han vissa bud då hela världen springer efter vilddjuren?

Nej! Han som är den samme från evighet till evighet ändrar sig inte. Oändlig nåd, fullständig försoning erbjuder han den som omvänder sig och vill följa Jesus.

I uppenbarelseboken står det: Saliga är de döda som härefter dö i Herren. Ja, säger Anden. De får vila sig från sina mödor för deras gärningar följer dem.

Saligt är det då att leva i Herren. Att få känna hans röst och ledning. Sångaren skriver: Din klädnad gör vit i din frälsares blod. Det gör till den dagliga bättringen mod. Låt ej dig besmittas av synd och av last, bed Gud att han gör din kallelse fast.

Tro stadigt, lid tåligt i frälsarens spår, och kraft till din vandring av honom du får. Hans börda är ljuvlig åt honom dig giv. Han ger dig sin nåd och sitt eviga liv.

Josia river sodomiternas hus

Förfallet och avfallet i Juda hade gått allt längre. Även i templet fanns det hus för dem som utövade manlig tempel prostitution. King James översättning talar här om sodomiternas hus.

Sodoms synd, homosexualiteten var ju en sådan synd och styggelse att Gud därför förgjorde Sodom och Gomorra. Ändå hade även Guds egendomsfolk fallit till sådant och det bedrevs öppet i Guds hus, i templet i Jerusalem.

Efter att man funnit lagboken, moseböckerna blev de upplästa för Josia. Man hade där innan levt länge utan Guds ord och följderna var förskräckliga. Men då Josia fick höra Guds ord ville han nu göra upp med synden både i sitt och folkets liv.

Guds folk har alltid velat göra upp med synden. Så borde det också vara idag. Biblar finns i nästan varje hem, men man läser ofta i otro. Kyrkor som accepterar och välsignar synd och ett syndigt leverne vänder Gud ryggen. Att vända Gud ryggen är en dårskap och följderna är förskräckliga.

Gud har satt gränser och bestämda tider för länder och folk. För syndens och avfallets skull blev även Juda folk till sist bortförda i fångenskap. Bibeln vittnar om att ett land som försvarar synd drabbas av Guds dom. Längden på Guds nådatid, den tid då han kallar till omvändelse kan vara längre eller kortare.

Syndens lön är alltid döden. Men Jesus Kristus har burit syndens straff.  Än i dag är det nådens tid. Gud kallar i sin nåd och kärlek.  Därför land och kyrka. Vänd inte Kristus ryggen! Omvänd dig till Honom och välsigna eller kompromissa aldrig med synden. Han visar i sitt ord sin heliga vilja. Det är då dårskap att bryta mot den.

Gud, kalla och välsigna Finlands folk. Låt ledare och regenter ännu finna ditt ord. I dina händer vilar vårt kära lands öden. Ske din vilja såsom i himmelen, så och på jorden. Ödmjukt böjer vi våra knän inför dig.

"Före detta Kristen"

Kan en människa vara före detta kristen. Kan jag tro att jag är en Jesu efterföljare, dvs. kristen och ändå inte vara det?  Visst är det hårda ord att kalla någon "före detta kristen"

Ändå tror jag att vi redan lever i den tiden och går allt längre in i en tid då vi hamnar att ta avstånd från många, som själva kallar sig kristna. Vi hamnar att ta avstånd för att inte dras med i förvillelsen.

När Jesus talar om tidsålderns slut börjar han med att varna "Se till att ingen bedrar er". Likaså berättar han i liknelsen om de tio jungfrurna hur brudgummen skall säga "Jag känner er inte" åt de fem ovisa.

I brevet till Pergamus straffar han församlingens tjänare för att han har några där som håller sig till Bileams lära, så väl som till  Nikolaiternas lära. Jesus säger: omvänd dig därför. Annars kommer jag över tjänaren och strider mot villolärorna med min muns svärd.

Tjänaren i Tyatira straffas för att den falska profetissan Isebel får hållas. Församlingen i Sardes är redan död och i Laodicea uppmanas man att köpa ögonsalva.

Sedan får vi ställa dessa varningar mot de varningar som Jesus gav till församlingen i Efesus. Där kan man inte tåla onda människor.  Man har varit uthållig. Man har kämpat för Jesu namn och inte tröttnat.

Men man har övergett sin första kärlek.

Kampen mot villoläror prövar även kärleken till Kristus. Då laglösheten tilltar svalnar kärleken hos de flesta. Agnarna skiljs från vetet.

Men den som håller ut till slutet skall bli frälst. Därför vill vi hålla fast vid Kristus och Kristi lära. Han har segrat. Segern är vunnen i Lammets blod. Under blodets beskydd bevaras vi när mordängeln drar fram.

Tro 2.0

En stor del har uppdaterat sin tro till 2.0 skriver en teolog. Den nya uppdaterade tron är den nya normen. Gud har också uppdaterats. Stolt dansar man runt sin nya avgud, samtidigt som man lovprisar sin goda förstående biskop.

Är vi människor som lever 2018 visare än tidigare generationer? Otaliga är de generationer som trott så. En kort tid därefter har ändå den "nya visheten" oftast visat sig vara dårskap.

Jag började igår läsa om konung Josia. Han började som ung söka sin fader Davids Gud. Han började rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna, aserorna och avgudabilderna.

Under tiden av upprättelse och återuppbyggnad fann man också Herrens lagbok. Boken som blivit given genom Mose hittades i Herrens Hus.

Senare utbrister Josia " Ty Herrens  vrede är stor och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens ord.."

Josia får sedan också höra att domen inte kommer över honom, ty Gud har sett hans omvändelse och han skall få gå till vila i frid.

Josia blev ett Herrens redskap. Ändå dog Josia strax därefter vid striden i Mediggo. Josia fick en varning att inte ge sig in i den striden. Ändå gick han förklädd ut i striden. Han sårades och dog.

När jag läser om Josias olyckliga slut kommer jag att tänka på situationen i dagens kyrka. Idag samlas en armé av avfallna, före detta kristna. Det är en brokig skara. De drar fram över jorden och genom kyrkan som ett segertåg. Huruvida och i vilken grad de allierar sig med ondskans andemakter vet Gud.

De skjuter sina giftiga pilar. Pilar fulla med ormgift som lätt tar modet av en kristen. Striden är ändå Herrens. Vår kraft är för svag. Vilken uppgift vi var och en har, både som enskilda och som församling vet nog också Gud. Då är det tryggt att vända sig till honom i bön.

Mäktig är han urtidens Gud. Han som även är mäktig att på en människas ord låta sol och måne stå stilla. Guds ord är det trygga även i striden mot avfall och förvillelse.

I bön får vi likt Aron och Hur bära dem som Gud utväljer för striden. Tro 2.0 är inget nytt, endast det samma uppror som började redan i Edens lustgård.

Tron på Jesus bär däremot människan hem. Jag befarar att en tro 2.0 för människan till en evig olycka, om inte Gud i sin nåd stoppar den vilsne i dårskapen.

En tillflyktsort är Han ännu, urtidens Gud. Här nere råder Hans mäktiga armar.

En gärning utför jag i era dagar

Profeten Habackuk hade haft en bönekamp. Han hade ropat till Gud och han tycktes inte få några svar.

Känner du igen dig? Kanske du ibland misströstar då du inte förstår, då du inte ser Herrens verk. Har du likt Habackuk undrat hur Gud kan se på allt elände.

Herren svarar. Se er omkring bland hednafolken, skåda! "Ty en gärning utför jag i era dagar".

Habackuk ser en syn för kommande dagar. Han påminns om att den rättfärdige skall leva av tro. Han uppmanas vara stilla inför Herren. Han som är i sitt heliga tempel.

Profeten ser i bön Herren dra fram över jorden. Jorden skakar och hednafolken bävar inför hans blick. Herren drar ut för att frälsa sitt folk.

Profeten får uppleva hur Herren är hans starkhet. Hur hans ben blir som hjortens.

Tryggare  kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara..

Liv igen

I profeten Habackuks bok fastnade jag inför en bön "Herre låt ditt verk få liv igen i våra dagar"

På ett annat ställe skriver han "Ty jorden skall bli full av Herrens härlighet"

Profeten levde i den tiden då domen över Juda var på kommande. Men Gud låter honom se längre fram.

Vi får också se längre fram. Det finns något bortom avfall, sorger och vedermöda.

Jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud!

Jesus och bröder och systrar

Så fick vi då samlas en onsdagskväll på bibelstudium. Nog är det gott att få diskutera om vår kristna tro och den uppgift Jesus gav sin församling.

Som lemmar i samma kropp och på väg till samma mål är det välsignade små stunder. En liten stund med Jesus och hans vänner.

Tack Gode Gud att du vårdar och sköter om oss i din församling!

Sin ende Son

Finns det då mera som Gud kunde ha gjort? Han offrade sin enda son för att jag skulle få en möjlighet att gå in genom himmelens port. För syndens skull var jag och alla människor utestängda. Dödsdomen kom med syndafallet och det var en dubbel dödsdom.

Förgäves skulle vi knacka på Himmelens port. Låt berättelsen om Abraham och Isak öppna dina ögon. Gud prövade Abraham då han befallde honom att offra sin son Isak. Slutligen hörs då Jesu röst från himmelen "rör inte pojken"

Guds löfte om kvinnans säd var då inte ännu uppfyllt, men Jesus var beredd. Tid och stund var också beredd. Platsen var beredd, en kulle utanför Jerusalem.

Vi kan inte förstå det till fullo, men vi tror då Guds ord vittnar därom. Det finns en plats beredd för dig hos Gud. Ditt namn är skrivet i Livets bok med Guds sons blod.

Predikan

Jag borde leda ett bibelstudium i morgon. Temat är predikan. Jag har suttit några kvällar och funderat och skrivit.

Många goda tankar har jag funnit och skrivit ner. Nu har jag ett problem. Allt känns så "torftigt". Människan spår men Gud rår.

Vi besökte igen Mona i kväll. Frun läste nu några avsnitt ur samma bok som sist. Mannen som suttit 25 år i fängelse har nu kommit till tro.

Mona återgav litet av de avsnitt vi "missat". Hans nya liv med Herren har börjat. Han har blivit evangelist och vittnar nu i fängelser om Mannen som på en gång befriade honom från tobak, alkohol och droger.

Kroppen är svag och märkt av ett hårt liv, men han har blivit ett Herrens redskap. En tid verkar han i Guds rike. En av Gud bestämd tid, sen tar det slut..

Ja, egentligen skulle jag bara vilja berätta om Jesus. Han som kallar, han som sänder, han som bereder och han som ger växten.

En planterar, en vattnar o.s.v. men allt är i Guds händer. Vi får se vad Gud har för tankar med morgondagen. Även den dagen är ju i Hans goda händer.

Ganska befriande!

Närmare Gud, likt Abraham

När vi tänker på Herrens ankomst och den här tidsålderns slut har vi något att lära oss av trons fader Abraham. I Moseboken läser vi. "När männen vände sig därifrån och gick mot Sodom stod Abraham kvar inför Herren".

Abraham ber. Sen står det att Abraham gick närmare och sade..

Abraham går in i en intensiv bönedialog med Gud och Gud svarar gång på gång. Sedan till sist står det: När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån och Abraham återvände hem.

Abraham fick ro. Herren hade talat med honom och styrkt honom. Innevånarna i staden dömd till undergång vilar i Guds händer. Änglarna leder de rättfärdiga ut.

"Så tar jag blott en dag i sänder och fruktar ej morgon som gryr, min framtid är lagd i hans händer som himlen och jorden styr"

Jesus kommer!

I dagens bibelläsning (Matteus 21) nås jag av det glada budskapet, han kommer. "Säg till Sions dotter, se din konung kommer till dig". I texten rider han på en åsna, i ödmjukhet kommer han till Sion. Än en gång skall han komma och då som en konung, i makt och i ära.

Sions dotter är ett bildlikt uttryck för Jerusalem och dess folk. Han kom till sina egna, men de tog inte emot honom. När han kommer andra gången kommer även vi hedningar att få se honom. Hedningarnas tidsålder kommer att avslutas. Gode Gud, vad betyder dessa ord? Hämtar du då bort oss, vi som fått liv under nya testamentets tid, bort från syndens jord till dina eviga boningar? När skall den stora dagen gry?

Gud styrk dem som väntar på dig, ge dem kraft att arbeta och tåligt vänta på din Sons saliga återkomst. Ge oss kraft att vänta i glädje, utan fruktan, i de uppgifter du gett och ännu ger oss. Jesus kommer ju en gång och vi väntar på den dagen, kanske på olika sätt. Sångaren Paul Wilbur, som för övrigt är obekant för mig, beskriver på ett mäktigt sätt Jesu ankomst. Sången finns i många versioner på Youtube. I en version sjungs den av den amerikanska marinkåren. Medan de flesta sjunger med glädje, jubel och rörelse, står en soldat andäktigt stilla i mitten. Blicken är långt borta, ögonen tåras nästan. Jag tror han väntar på sin frälsare..

Wibur hänvisar i sängen till Elia dagar (days off Elijah). Sedan vänds blicken mot Hesekiels beskrivning av då de döda benen får liv. Sedan stormar fyra hotfulla ryttare fram, men sedan kommer han Jesus, ridande på molnen, följd av de himmelska härskarorna.

Ja det är härliga dagar framför oss, även om vi ibland fruktar de stormiga tiderna innan han kommer. Vi får komma ihåg, att han även då är med oss och bär oss genom den tiden. Det har han ju lovat och även i Matteus 21 uppmanar han oss att inte tvivla, utan tro. Styrk du Herre vår svaga tro!

Den felfria predikanten

Ofta talar man om den felfria predikanten. Då syftar man naturligtvis på Jesus. Jesus höll flera predikningar. Vad predikade han? Han predikade Guds ord. Även när Jesus predikade var det en människa som predikade.

Han var sann Gud, men även sann människa. Han predikade med makt och myndighet och inte såsom farisseerna och de skriftlärda. Det var något fel med deras predikan. Hur förhöll de sig till Guds ord?

På ett ställe säger Jesus. Därför är varje skriftlärd som omvänder sig och blir en himmelrikets medborgare lik en vis man, som ur sitt förråd bär fram både nytt och gammalt. En predikan innehåller ju både Guds ord och tolkningar eller förklaringar.

Tolkningarna och förklaringarna bör vara i samklang med Guds ord. Var det där som farisseerna och de skriftlärda missade sig? Höll de sig inte till Guds ords auktoritet?

2000 är har förflutit sedan Jesus gick omkring och predikade. Är det inte litet som har förändrats? Inte tål man idag heller alltjämt Guds ord. Jesus blev utslängd från sin hemstads synagoga. Idag vill man på många ställen kasta ut honom från sin kyrka. Tål jag Guds ord? Ibland tar ju ordet fast mig och gör mig till en syndare. Visst svider det. Det gör ont då salt kommer i öppna syndasår. Men saltet förhindrar förruttnelse och Jesu blod renar och helar.

Men åt alla som tar emot Honom ger han ännu kraften att bli Guds barn. Guds barn älskar Guds röst. De får vila av den gode Herdens röst. De finner vila i hans ord. De gläds över evangeli ord. Med förväntan och glädje lyssnar de efter fotstegen av glädjens budbärare. Må de skynda sig, då de kommer över bergen..

En välsignad vilodag! Må Gud välsigna dagens sammankomster och predikningar. "Jag blev glad då man sade mig, låt oss gå till Herrens hus". Tala Herre, dina barn vill lyssna.

Från Evighet till Evighet

Dagligen talar vi med Gud i bön. Ibland känns han nära, ibland fjärran. Ändå är Gud alltid lika nära. Rosenius beskriver det så här "var jag går bland skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Väl osynlig är han men han talar, stundom varning, stundom tröst."

Han beskriver vidare hur Herden god följer, vårdar, föder. Ibland försvinner vännen kära. Sen en tid igen och han är nära. Då blir åter frid och fröjd.

Sedan målar han en bild av Jesu hjärta för lärjungen Tomas. Han går full av sorg och otro. Segerfursten visar sig. Han skyndar i sin Nåd. Tomas får se såren. Han får röra vid såren som Kristus fick då striden utkämpades.

Marterskrud, Guds vredes vinpress. Rörda av Jesu hjärta får vi utbrista min Herre och min Gud. Förunderlig är den, Nåden då den förklaras.Otron fördrivs då Korsets bild och väsen förklaras.

En kristens vila finns i Jesu sår. Evangeli ljud, förkunnelsen om Kristus. Där finns trons och frälsningens grund. På den grunden får vi leva våra liv. Grunden är lagd, den håller. I vårt liv kommer vi ständigt till korta. Det är inga tomma fromma fraser, utan syndafallets konsekvenser.

Här i syndens land, blir vi inte bättre, men som försonade vandrar vi vidare. Kristus går med, han förnyar vilja och sinne. Mona berättade också något om Gustav Westerlund igår. Han sammanfattar vandringen så här i sin dyrbara sång. "I Herrens Namn och blodets kraft, vi kämpar mot all ondskans kraft. Förlåtelsen vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav"

Och visst går han Kristus med. Det skall vi inte glömma. Han som är den samme från evighet till evighet. Han har gett löften om en evighet  tillsammans med Honom själv. Han själv är vägen dit. Han går före, vi följer Honom.

Herrens budbärare

Vi hade förmånen att få gästa hos en Herrens tjänarinna. Mona har fyllt 86 år och är blind. Hon har en bok som hon vill läsa. Boken är skriven på finska. Därför ville hon ha hjälp och få finskspråkiga som kommer och läser för henne.

Ikväll var det fruns tur och jag tänkte att jag kan väl också fara med. Jag tänkte att du nog också kommer sade Mona, när vi hälsade på varandra. Efter en timmes läsning fick vi koka kaffe och Mona berättar.

Hon berättar om Ryssland, om hur Gud lett arbetet där. Hon berättar om  människomöten. Om mor hon lärde känna under ungdomstiden i Vasa. Om moster Linnea, om Gud, om sitt liv, om hemstranden som är nära.

Hon talar om Guds ledning. Jag känner den. Denna ängel behövde vi, jag möta i kväll. Gud ordnade ett möte. Jag tackar honom för det. Ibland får man änglar som gäster. Ibland bjuder änglar in till besök.

Gud har sina knep. Ännu finns det fiskar med guldmynt. Andlig föda och näring som han ger i stora mått. Herren använder sina tjänare och tjänarinnor. Annu vid hög ålder bär de frukt, himmelsk frukt.

Fridshälsningar från Mona!

Gud betalar tempelskatt

I dagens bibelläsning kan jag inte undgå att le över Guds förfarande. De som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade. Betalar inte er mästare tempelskatt? Petrus som var i Herrens tjänst svarar jo. Av texten framkommer inte om det rentav var en nödlögn som Petrus levererade. Judas var ju den som hade hand om kassan. Den stackars Petrus hade väl inte några pengar.

Men Jesus ansvarade för Petrus uppehälle. Vilken tröst det ligger i detta konstaterande. Gud gör än i dag på samma sätt. Petrus och Jesus bodde väl under samma tak vid det tillfället. Gud som ser hade läget under kontroll. När Petrus kommer hem tar Jesus saken till diskussion innan Petrus ens hinner berätta om sitt bekymmer. Matteus publikanen (tullindrivaren) är den som berättar om den här händelsen i sitt 17. kapitel.

Tempelskatten var tydligen något som judarna själva tog in och motsvarade två dagslöner för en Israelit. Tempelskatten var alltså något större än dagens kyrkoskatt, speciellt för Petrus som antagligen saknade inkomst.

Men berättelsen har ett gott slut. Jesus betalar tempelskatt (skatten för Guds hus) för både Guds son och lärjungen Petrus. Han skickar den gamle yrkesfiskaren på ett specialuppdrag. Petrus fiskar guldmynt och skatten blir betald.

Är det inte trösterikt att vara i Herrens tjänst. Läs själv det 17. kapitlet. Texten har väl också ett mycket djupare innehåll. kanske Guds Ande uppenbarar det för dig..

Sångaren skriver ”Han ger här nere vad jag behöver och himla arvet blir också över”

Avtar kärleken?

Jesus säger: "Och eftersom laglösheten tilltar kommer kärleken att avta hos de flesta". Oundvikligen går vi mot dessa dagar, ja vi är inne i den tiden. Då den onde drar bort många från tron genom laglöshet har han också ett annat vapen. Han vill så okärlek bland de som han inte får med sig i den första villfarelsen.

Nu förstår jag inte till fullo vad Jesus menar med sin varning. Men jag tänker nu på den ofördagsamhet som lätt kommer in i en församling. Ibland missförstår vi varandra. Vi kan t.ex. reagera på någon mening, eller något i en predikan. Vad gör vi då?

Förskjuter vi personen? Börjar vi tala illa om honom? Tillåter vi att misstänksamhet eller förakt får börja gro?

Eller låter vi Herren Jesus påverka oss och väljer en annan väg, ett annat förhållningssätt?

Någon däruppe

Jag har nu läst Erlings bok. Det är på många sätt en ovanlig bok. Den tar inte länge att läsa, jag läste den inom ett dygn. Boken rekommenderas varmt som mycket läsvärd.

Erling målar en bild av sitt liv, av Norrland, väckelsen, Sverige och livet. Rakt på sak, utan förskönande. Mitt i allt detta finns Gud. Där finns Kristus.

Läs den..

De vita kläderna

Om jag förstår det rätt, så har påsken i något skede av kyrkans första tider varit en högtid då många döpts. Efteråt fick man då bära den vita dräkten hela veckan. Sedan kom den söndag då dopdräkten togs bort.

De vanliga kläderna togs på och i vardagsdräkten fick man sedan vittna om den uppståndne frälsaren. Den exakta tidpunkten för den här seden vet jag inte.

I föregående inlägg tog jag fasta på den vita Kristusdräkten. Den ser vi ju inte heller. Om jag nu ser mig själv i en spegel så har jag en blåvit rutig skjorta och mörka farmarbyxor. Men tänk att jag ändå får se en i Kristus försonad människa.

Även jag är för Kristi skull skuldfri, vit och ren inför Gud. Skuldfri, men inte syndfri. Har jag då förtjänat min rättfärdighet? Nej, den är en gåva av Gud. Det finns ett talesätt. "För att kunna uppstå med Kristus, måste du först dö med Kristus"

Alltså då vi nu är uppståndna med Kristus.. Tänk om vi då likt aposteln skulle få ha den nåden, att inte enbart känna Kristus på ett ytligt sätt. Att vi skulle få ögon att se, att vi i Kristus är en ny skapelse. Det gamla är förbi och det nya har kommit. Genom Kristus är vi försonade med Gud.

Kristus är vår rättfärdighet. I honom är vi dugliga och iklädda rättfärdighetens vita dräkt. Då släpper vi inte taget. Jesus släpper inte heller taget om oss. Vi håller fast i honom och låter ingen, inget ta av oss den himmelska dräkten.

Varken synden, världen, eller vår egen av synden förstörda natur. För Kristi klädnad, det är en så skön och ljuvlig dräkt. Den enda resedräkten som håller i livets kamp och strid.

Tack gode Gud!

    

De bortlagda vita kläderna

En broder ville igår byta predikotur med mig. När jag då efteråt kontrollerade predikotexterna för den "nya söndagen" fastnade jag vid en benämning i kyrkohandboken "de bortlagda vita klädernas söndag"

Kan jag lägga bort de vita kläderna? Vad gäller för en människa som lagt bort de vita kläderna? Vad är de vita kläderna?

De vita kläderna är det inte just den dräkten, Kristi rättfärdighetsdräkt. Dräkten som är klädkoden vid Lammets bröllopsfest i himmelen. Utan den dräkten kommer jag aldrig in i Himmelens bröllopssal.

Ve den människa som lägger bort de vita kläderna. Renhetens klädnad som vävdes på Golgata. Tänk, det finns ett exemplar för varje människa. Det finns alltså dräkter för varje människa, miljarder dräkter som är identiska.

Hur många är ännu bortlagda? Visst har du och jag dräkten i användning. Visst är jag bekväm med den dräkten, för den är den enda som duger i himmelen.

Lammets bröllop, vilken fest det då blir.

Än han ber varje dag..

På vägen hem från arbetet idag kom jag att tänka på en mening från en sång: "Än han ber varje dag och för dig som så svag och för frestelsen bävande är"

I dag har jag glatt mig över vissheten om att ha en förebedjare i himmelen. En Gud som har mig kär. Ja, den enda Gud som finns, himmelens Gud älskar mig.

Hurudan är han Herren Jesus? Han var sann Gud även då han vandrade här på jorden. Sann Gud och sann människa.

Ingen har sett Gud, han är Ande. Men redan före Jesus föddes till jorden uppenbarade han sig för gamla testamentets folk. Bibeln använder då ofta uttrycket Herrens ängel.

Tre uti en, en uti tre skriver sångaren. Ja store Gud får vi utbrista. Varje dag under vandringen får vi sätta vårt hopp till honom. Han leder, han går bredvid och han även beder. Ja över både berg och ner i dalar går färden och en gång in i Himmelens ljusa salar.

Tänk även in i himmelens tronsal leder han oss. I ödmjukhet tackar vi honom där.

Ljus från Himmelens tron

Glädjens källa

I mina tankar kom aposteln Paulus. Från fängelset i Rom skriver han flera brev som varit till tröst och vägledning för Guds barn. Glädjen kom inte från hans sönderbrutna sargade kropp. Glädjen kom från Himmelens Gud, från Frälsaren på Faderns högra sida.

Jesus bad för Paulus. Egentligen är det ganska svårt att fatta det. Världens skapare, sitter eller står med sina sårmärkta händer i bön för aposteln. Jag vet att bilden haltar något, men mänskligt sett kan vi inte beskriva det. Vi kan ju inte fatta det himmelska ljuset. Vi vet inte hur det ser ut i den himmelska tronsalen.

Det vet vi. Jesus är Gud. Han blev människa. Han dog, men uppstod. Han segrade över mörkrets makter. Han tog bort syndens straff från sina bröder och systrar. Han bor i ett evigt ljus. En sak vet vi ännu. Även idag ber han för dig, för mig.

Han som sade varde ljus, må upplysa din dag!

Blinda får sin syn, döva hör..

Verkar Gud idag? Har du likt Johannes kommit i tvivel? Från himmelen kommer ännu bud. Gud går fram här nere. Budskapet om frälsaren bärs fram av Guds barn, Jesu vänner. 

Du just du, är en av dem!

Berätta om honom, gör den tjänst du är kallad till. Fälten vitnar till skörd. Gud är nära! Vi behöver inte vänta på någon annan.

(Matteus 11)

Din Gud är nära

Gud är nära. Tror jag det? Han är nära, ibland får du känna det. Den onde vill inte att du skall vara nära Gud. Han vet att Gud kan han inte påverka eller flytta. Därför anfaller han dig.

När vi nu går mot vedermödans tid så håll dig nära Gud. Sök honom i ordet. Vandra med honom i daglig bön och åkallan. Släpp inte taget om honom, han den enda som för dig igenom mörker och töcken.

Nära Gud behöver jag inte frukta. Han som skapat mig till sin avbild.

Herrens här

Herren Sebaot mönstrar sin skara.

Jag hade möjlighet att närvara vid en karasamling. Utgående från en del inlägg och de tankar jag fick igår kväll, samt under vintermötet i Karleby, skriver jag något.

På vägen längs ån slingar sig kön av bilar framåt i mörkret. En del kommer ensamma. Några tillsammans med bröder eller söner. Under dagen har de skött sina dagliga uppgifter. De flesta har varit hemma, en liten stund hos sina familjer. Nu har de lämnat dem och är på väg till Herrens hus. Herren Gud kallar dem. När Herren kallar vill man vara lydig.

Män efter män går in i Herrens hus och hälsas välkomna med ett varmt handslag, Guds frid! Friden är blandat med en viss spänning. Vad vill Gud, vad gör jag här? Vad vill befälhavaren över Herrens här säga, för visst är Han här ikväll?

Kaffet smakar, män talar med män. Vilka är då dessa, som sakta fyller salen? Någras hår har redan grånat, medan en del kanske just fyllt 18 år. Men nu är de kallade till strid, i och för Guds rike. Vilka är motståndarna? En broder beskriver dem som starka, vältränade, unga elitspelare. Mörkrets krafter, ondskans här, syndens makt.

Det är slutspel, eller slutstrid. Världens skapare Herren Gud har gett litet tilläggstid. Han som bär visselpipan, som låter som en basun. Den skall en gång ljuda. Då är striden över. Noggrant har Gud utmätt tiden, för han gör inga misstag.

Herren Sebaot mobiliserar, mönstrar sin här, sin skara. En skara av långa och korta, ärrade och halta, döva och synskadade, men alla utvalda av Herren Gud, skapade till hans avbild. Striden har märkt dem, såren svider, en del sänker blicken mot jorden. Men Gud har ett gott budskap. Synden är förlåten, såren förbinds och blicken vänds uppåt och framåt.

Striden pågår, vapenvilan var endast ett taktiskt drag av mörkrets furste. Freden som han erbjuder är falsk. Tro honom inte, varje stridsman han vinner går förlorad, lurad och lockad i syndens och dödens fälla. Var och en må se om sitt eget hus. Den som tror sig stå, må se till att han inte faller.

Använder jag min tid rätt? Står jag troget på den post där Gud ställt mig, eller har jag av likgiltighet, ljumhet och lättja glömt Guds vilja, hans kallelse? Har jag inte haft tid att läsa hans ord, har jag slumrat? Har jag varit den man Gud skapat mig till och är Jesus min förebild? Lockas jag av mörkrets furste? Har jag glömt rustningen, har jag glömt delar av Guds vapenutrustning? Utför jag de trons gärningar, som varje man är kallad till?

Genom salen går ett budskap, segern är redan vunnen. Herren har segrat, för ut det glada budskapet! Skynda ty om tiden vet vi inget. Bibeln säger den är kort. Mörker och töcken råder över världen.

Samlingen går mot sitt slut. Skaran reser sig och sångens toner går ut över salen. ”bliv du min ro min starkhet, min visdom och mitt råd”

Längs älven slingrar sig igen en lång rad av bilar, framåt, hemåt, genom mörker, dimma och töcken. Hemma väntar de nära och kära. Gud har styrkt sin skara. Må han välsigna och bevara, så att budskapet inte glöms. Må trons frukter synas, må segerns budskap föras ut till allt flera ”segern är vunnen, Lammet har segrat”

Evangelisten kallas

En man som heter Matteus sitter utanför tullhuset. På sin vandring genom bygden får Jesus se honom. Jesus säger till honom: "följ mig". Då steg Matteus upp och följde honom..

Ungefär så här beskriver Matteus i sitt 9.kapitel sin egen kallelse.

När Guds son kallar ger han också kraft att stiga upp och börja en ny vandring. Vandringen med Gud.

Jesus, mitt liv, min hälsa

Under vintermötet i Karleby har Kristus fått lysa. Vi har i anden fått se hans stjärna lysa klart, ja allt klarare. Vi har fått ge honom vår hyllning, det sämsta vi har, dvs. våra synder och vår ofullkomlighet.

Vi har hört om dödens väg och livets väg. Viljan och sinnet har fått förnyats och då vi stundom även stapplat på dödens väg får vi ta en annan väg tillbaka. Livets väg som är Jesus Kristus.

Han, vägen, sanningen och livet blir allt kärare då vi med förundran får höra om hans fullkomliga verk. I dödsskuggans land strålar ett ljus. Jesus är det ljuset. I hans ljus fortsätter vi vandringen till ljusets och livets land. Stjärnan, ordet leder oss och få når vi målet.

Nog är det ljuvliga och härliga stunder då han själv vandrar med oss. Då han förklarar skrifterna. Han min Herre och min Gud.

Den goda kampen

Den finns kraft i Guds ord. Ordet är tveeggat och skarpt. Det tränger igenom och åtskiljer själ och ande, märg och ben. Egentligen har ordet alltid dessa egenskaper. Vi människor är inte bara alltid lika mottagliga för Guds ord.

Ibland bereder Gud oss så att vi är mera mottagliga för ordet. Gud gav mig en sådan stund på tisdagsmorgonen, den första vardagen det här året.

Jag har som vana att lyssna på bibelundervisning då jag kör bil. Bilresan brukar jag inleda med en kort bön, att Gud skulle tala genom ordet. Det är fantastiskt att alltid ger han också något. Bibelordet må då vara från vilken bok som helst.

På tisdagen då jag körde mot HVC var jag både rädd och orolig. Bönen var kanske mera intensiv än vanligt. Det är gott att tala med Gud och lämna allt i hans händer. Jag hade plötsligt fått kraftiga problem med synen och var orolig. Klarar jag av att köra hela vägen?

Jag visste inte vad som hände i min kropp och vad det skulle innebära. Då jag "på högt" valde ett bibelavsnitt och började lyssna blev jag den här gången mycket förskräckt.

Bibelavsnittet börjarde.. "Själv offras jag redan som ett dricksoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne" Medan hjärtat bultar fortsätter den lugna rösten."Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet."

Den här gången var det inte någon livshotande sjukdom, utan en ögonsjukdom, som det går att leva med. Nu har jag fått begrunda dessa ord några dagar. Jag är tacksam för de orden Gud gav mig där på vägen i Ytteresse. Jag är tacksam att jag blev påmind om kronan.

En dag är trons kamp över. Gud vet den dagen, men vi människor vet inte och skall inte heller veta den stunden. Vi kan inte ändra den dagen och stunden men ett jag vet. Då, den dagen tar Gud över, då får vi släppa taget. Då möter vi Gud.

Vårt liv är alltid i Guds goda händer och Jesus är det eviga livet. Han kämpade den goda kampen för min skull, för din skull.

Närmare Gud

Vi lever i en speciell tid då det händer så mycket. Alla världshändelser kan vi ta del av i realtid. Allting kommer så nära. Det påverkar oss alla, men kanske på olika sätt.

Tänk om vi kunde leva lika nära Gud som vi lever nära världen och det som sker. Jag har ofta tänkt på Hanok, han som vandrade tillsammans med Gud. Moseboken berättar att han vandrade med Gud i 300 år. Han levde sitt liv, han fick söner och döttrar.

Bibeln beskriver hans liv på ett intressant sätt: "Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.

Världen går sin gång. Gud har kontroll på läget. Vi kan ana att den värld vi känner står inför dramatiska förändringar. Bibeln ger en ganska tydlig bild av vad som skall ske. Vi vet ungefär ordningsföljden, men inte tiden.

Även den värld som Hanok levde i gick mot sin undergång. Gud kallade Hanok vid sonen Metuselas födelse. Grovt räknat levde Hanok i den första delen av perioden mellan Adam och floden.

Men Hanok levde med Gud. I 300 år fick han vandra med honom. För Hanok var det knappast så dramatiskt att bli hämtad av Gud. Vi kan säga att han var väl förberedd.

När skeppet Titanic sjönk började orkestern spela "närmare Gud till dig". Dansmusiken byttes mot himlatoner först då jordlivets färd var vid sin ände. Då blev det dramatiskt, på samma sätt som i liknelsen om de tio jungfrurna.

Jag tror att vi lever mera i en tidsrymd som påminner om Titanics seglats än om Hanoks tid. Men visst väljer vi Hanoks förebild, det liv som Gud kallat oss till. Vi är ju skapade till Guds avbild och avbilden vill väl leva nära sin skapare.

Med Hanok som förebild får hjärtat fyllas av tonerna "närmare Gud till Dig"! Då är det saligt att vandra hemåt.

Aposteln Jakob skriver 1

Guds och Jesu tjänare Jakob riktar sitt brev till de tolv stammarna i förskingringen. Vi får tro att det även är riktat till oss. Vad skriver aposteln?

- Gläds över prövningar. När tron prövas så gör prövningen er uthålliga. Låt uthålligheten visa sig i fullbordad gärning, till en fullkomlighet utan brist.

- Vi får be Gud om vishet då vi känner vår egen brist i vishet. Gud ger. Be i tro, tvivla inte. En som tvivlar blir splittrad och ostadig på alla sina vägar.

- En ringa broder skall berömma sig av sin höghet. En rik av sin ringhet, för den rike vissnar bort mitt i sin strävan.

- Salig är den som håller ut i prövningen. När han bestått sitt prov skall han få livets krona . Den krona som Gud lovat dem som älskar honom.

- Ingen som frestas skall säga att det är Gud som frestar mig. Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Den som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När begäret blir havande föder det synd. När synden är fullmogen föder den död.

- Bedra inte er själva mina älskade bröder!

Upprättelse, syndens börda

Synden är märklig och grym, den skiljer oss från Gud. Ändå vet vi att den kristnes synd inte skiljer från Gud. Den synden, all synd har Jesus tagit på sig och den är försonad. Hur bör då en kristen förhålla sig till synden? Kan jag som kristen välja att acceptera synd, då den ända är förlåten och försonad? Nej!

Jag tror att alla som vill vara Guds barn har kämpat med dessa saker. Om jag lärt känna min frälsare, så kan jag inte leva i synd och olydnad. Jag kan inte leva emot Guds ord. Ändå faller jag i synder, även gärningssynder. I en insändare i tidningen i går, skriver en skribent om bättring.

Jag förstår inte teologin bakom hans tankar, även om tankesättet är bekant. Om jag tror att jag i egen kraft kan göra mig fri från synden, har jag inte lärt känna dess väsen. Skillnaden i tankesätt kan tyckas vara hårfin, men är ändå mycket väsentlig. Det har ofta splittrat och leder ännu till splittring av församlingar. Det är farligt då jag medvetet eller omedvetet ställer mig själv, eller människan, framom Jesus.

Tror jag att jag själv, genom min bättring kan förtjäna nåden? Då leds jag lätt in i en hård lagisk gärningskristendom. Nej, trons sanna fäder och mödrar har aldrig förstått det så. Abraham blev rättfärdig genom tro, inte genom gärningar.

När den Helige Ande uppenbarar en gärningssynd, så visar Han nog på synden, men visar och leder även till Kristus. Jag vill inte på något sätt förringa bikten. Den är en möjlighet för en kristen, genom bikt och avlösning blir ett plågat samvete fri från syndens börda, fri för Kristi skull.

Även jag har fått känna den glädjen och vet att då känns himmelen vara nära. Men jag har även fått se, att om jag där lyfter fram min egen bekännelse av synden som det avgörande, så hamnar jag lätt i egenrättfärdighet. Egenrättfärdighet som är en styggelse inför Gud, ja en stor synd som leder bort från Herren Jesus.

"Må däri aldrig blanda sig, en tråd en enda tråd av egen dygd ty inför Gud är fråga blott om nåd." Så har trons fäder och mödrar också fått sjunga. Till kommande släkten har de velat föra vidare budskapet om Herren Jesus, syndares vän som kallar syndare till frihet. Frihet från synden och rening från synden i Jesu namn och blod.

Jesus kallar till en vandring ledd av Anden, till en daglig omvändelse till, till ett förnyat sinne, en vilja, ny, ren och god, till frihet i Kristus, till en frihet, inte frihet till att synda utan till att följa Jesus i trons lydnad.

Må Gud genom sitt ord förklara bättringens innebörd. Må Gud förklara så att vi inte genom krav och påbud och egna eller gruppers tolkningar binder människor till träldom, syndens träldom. Var fri du friköpta skara! Fri från synden är Kristi brud! Frigjord genom Jesus. Fri att följa honom och inte synden som bor i oss.

Guds söner

Vilka är Guds söner? Vem är Guds söner? Paulus skriver att de som drivs av Guds Ande är Guds söner. "Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner"

Guds söner (och döttrar) äger barnaskapets Ande. I denna Ande kan vi ropa Abba Fader! Utan fruktan, i tillit kan vi vända oss till Gud. Jag har förstått att ordet Abba, det ord som finns i grundtexten bara förekommer på tre eller fyra ställen i bibeln.

Ordet för Fader som här används kan anses motsvara det rop som ett hjälplöst barn använder, då det i nöd vänder sig till sina föräldrar. Vi vet också att den som i sin nöd vänder sig till Gud inte blir avvisad. Gud hör, Gud hjälper och förbarmar sig i Jesus Kristus. Jesus säger också att han inte skall förlora en enda.

I det föregående skrev jag om de som avföll och gick förlorade. För dem blev synden viktigare än Gud. Synden skilde dem därför från Gud. Synden ledde till döden, den eviga döden. 

Vi som har världens slut in på oss

Aposteln Paulus lyfter i sitt första brev, kapitel 10 fram ökenvandrarnas avfall som ett avskräckande exempel. Han skriver "det som hände dem tjänar som ett exempel och skrevs ner, för att varna oss, som har världens slut inpå oss.

Vi bör komma ihåg att brevet är skrivet till en kristen församling och inte till otroende. Den som förkastar Kristi verk och inte tror på Guds son, har ingen del i Kristi frälsningsverk på Golgata och är därför redan dömd och går mot en evig död.

Men orden riktas nu till Guds folk, de som påbörjat vandringen med Herren Jesus till det utlovade himmelska Kaanan. Jesus ger också ett exempel i liknelsen om de tio jungfrurna, hur fem av dem lämnar utanför och missar den himmelska bröllopsfesten. 

Vad var det som skedde då?

Då var alla under molnskyn, alla gick de genom havet. Alla blev i molnskyn och havet döpta till Mose. De hade alla samma andliga mat och dryck. De drack alla ur den andliga klippan Kristus som följde dem.

Så långt väl, men sedan fortsätter aposteln. De flesta av dem hade inte Gud behag till. Nu blir det allvar. Varför hade inte Gud behag till dem?

De föll och låg kringspridda i öknen. Sen förklarar aposteln, att det är en varning för oss, att inte ha behag till det onda. Aposteln varnar oss för att bli avgudadyrkare, som en del av dem.

Vilken avgud dyrkade de? Folket satte sig ner för att äta och dricka och stod upp för att dansa. De dansade runt den avgud av guld och silver som Aron byggt dem. En egen avgud som de bett Aron göra. De bad prästen göra en sådan Gud de ville ha, en Gud som skulle gå framför dem, då de inte visste vad som hänt med den Mose som lett dem ut ur Egypten.

De sade, detta är din Gud Israel, han som lett dig ut ur Egypten. Således avföll de från himmelens Gud och föll därför under hans vrede. Den dagen dog omkring tretusen av dem.

En del av dem gjorde senare otukt (sexuell omoral) och som en följd därav föll 23 000 på en enda dag.

En del frestade Kristus och dödades av ormar.

En del knotade och dödades av fördärvaren.

Aposteln förmanar: Den som tror sig stå skall se till att han inte faller. Därför mina älskade, fly bort från avgudadyrkan!

Men Gud är trofast mot dem som inte viker av från Honom. Ur frestelserna bereder han en utväg..

Syndig och oren / helig och ren

På nyårsaftonen hade Olle valt sången 238 som en av sångerna vid sammankomsten. Författaren Fredrik Engelke har ledd av Anden skrivit en fantastisk, förklarande vers. Läs den med eftertanke:

"Tack då, min Jesus, Frälsare kär, att du har köpt mig sådan jag är!

Syndig och oren är jag i mig, helig och ren i dig"

Sedan fortsätter refrängen: "äran, äran den skall Jesus ha...

Är det inte mot denna Guds fullkomliga nåd som djävulen, världen och vårt eget fördärvade hjärta reser sig gång på gång.

Versen sammanfattar så klart frälsningens hemlighet. Jimmy nämnde på nyårsdagen om vårt av syndafallet fördärvade hjärta. Fastän vi är kristna är även vårt hjärta fördärvat av syndafallet.

Men in i hjärtat, in i vårt innersta kommer Herren Jesus och bereder sig en boning. Han tar plats i hjärtat och den av synden fördärvade avbilden nås av Guds ljus.

Synden, olydnaden bär vi med oss i graven. Men synden, ofullkomligheten täcks och övertäcks av Guds underbara nåd i Jesus Kristus.

Därför lämnar vi en dag den här jorden som syndiga, men heliga i Jesus Kristus. Därefter vaknar vi en morgon utan synd hemma hos Gud. Som syndiga sluter vi ögat förlitande på Jesus.

Men tänk, heliga och rena i Jesus lämnar vi den här världen och heliga och rena och för evigt syndfria vaknar vi i det land där Jesus är.

Kunde det vara bättre? Med denna visshet fortsätter vi vandringen, varje ny dag vi får som en gåva av Gud. 

När Gud vill förtydliga

På nyårsdagen hade vi i bönehuset gäster från Albanien. Våra missionärer i Albanien  besökte oss. De har nu varit där ett år. Både predikan och informationen väckte många tankar. Jag tackar Gud för det.

Dagen före hade jag själv en predikan. Då på söndagen var det några saker ur Guds ord som jag tog upp. Saker som jag kände en Andens maning att lyfta fram i predikan, fastän jag inte riktigt till fullo förstod det. Ibland kan det faktiskt vara så. 

Jag försöker förklara: Den gamle Simeon kom ju ledd av Anden till templet när Jesus bars fram där. Jag vet inte, men jag antar att Gud ledde honom dit och Simeon lydde Guds röst. Sedan fick han ta Jesusbarnet i sin famn och fick därefter gå till vila i frid.

Under nyårsdagens predikan upplevde jag konkret hur Gud förklarade för mig, det som jag själv predikade dagen före. Vid sådana tillfällen blir man styrkt i tron. Gud är stor, han är god! 

Led milda ljus

I den sista psalmen i psalmboken skriver Johan Kahl "Fast blicken svag och tung ej tål det klara ljuset, får du dock, min själ, nu stämma upp din jubelton"

På grund av en störning och därpå följande undersökning i det vänstra ögat fick jag tillbringa några timmar med svarta glasögon. Men om ögat inte fungerar, så nog är det då gott om hörseln finns kvar.

För människans andliga del är Herren Jesus ändå alltid en ljuvlig ögonsalva. Hans fullkomliga verk räcker om än ögon, öron och kroppen tröttnar. Och himmelska toner är inte beroende av människans fysiska kropp.

De himmelska tonerna når ändå in i den frälsta människans själ. Störningar i himlarymden av andra krafter kan ibland fördröja eller fördunkla tonen, men förr eller senare tränger segertoner igenom mörkret. Därför får hjärtat stämma upp sin jubelton. Tonen om Jesus, världens ljus och ljusets land, Guds himmelska paradis. 

"Kallelsen ljudit, den har dig bjudit till Lammet stora bröllopsfest i himmelen" Ljuvliga ord lämnade Johan Kahl efter sig, även om människan inte alltid kan ta det till sig. Löften som är grundade på Guds ord håller ändå, då må vardagen se ut hur som helst.

Skymma Kristus

Den onde, djävulen har ett mycket effektivt vapen då han vill hindra en människa att bli frälst. Vapnet är de kristna, Guds församling.

Nej jag skrev inte fel. Den onde använder ofta de kristna, då han vill skapa och upprätthålla motstånd mot Gud. Den onde är en mästare på att göra falska kopior av Guds verk.

Gud har ju grundat sin församling på jorden, Guds församling där Kristus är huvudet och de kristna är lemmarna i församlingen, Kristi kropp.

Kristi församling är satt att föra ut det glada budskapet, som de själva fått del av. "Ty så högt älskade Gud världen att han utgav sin älskade son, för att var och en som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv"

Nu gör då den onde de kristna till de otroendes bibel. Då har han en bristfällig bibel som det är lätt att hitta fel i. Även Guds ord är tydligt på den punkten, ingen rättfärdig finns, alla har de avvikit.

När den onde lyckas skapa förakt för de kristna på en ort, stänger han för många den dörr som Kristus öppnat. Den här striden har pågått allt ifrån syndafallet och kommer att pågå till världens slut.

Då man redan beskyllde Jesus för att vara besatt av Belsebul (Djävulen), vad skall man inte då beskylla Kristi efterföljare för.