"Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv, mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör och för mig"
Med Linas vackra sång får jag inleda den nya veckan. "Öppnade ögon Herre mig giv". Då Gud öppnar mina ögon och jag ser Jesu verk, kan jag lik lärjungen utbrista: min Herre och min Gud.
"På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd."
Så var det på Paulus tid, vilket han vittnar om i Romarbrevets 11. kapitel. På Elia tid var det 7000 som inte böjt knä för Baal. Hur många det finns idag vet endast Gud.
På semesterresan har jag med en viss bedrövelse tänkt på hur litet det är som synligt vittnar om Herren Jesus idag, medan världens nöjen marknadsförs i varje gathörn.
Städerna är fulla av affärer och matställen. Man lockar in människor med - 40 % eller - 70 %. Svenska kyrkan rik på ägodelar, "lockar"med att för 6 kronor så får du delta i bönen. Domkyrkan i Helsingfors står ändå öppen. Där sitter rätt många asiater andäktigt och betraktar altartavlan och njuter av friden.
På båten bar några ett enkelt kors runt halsen. I tunnelbannan hade en man ett stort kors på sin t-skjorta.
Utanför järnvägsstationen ligger en uteliggare som inte klarar av att ta sig upp. En del av kamraterna hejar på, medan några har slocknat.
Som ett vittne om vart världens furste vill föra de, som han får i sina klor är en avloppsbrunn öppen ett stenkast ifrån den utslagne.
Jag sitter och vilar, försjunken i tankar vid Fazers cafe. Plötsligt talar mannen vid bordet brevid om Jesu grav och Oljeberget. Han har besökt Jerusalem och berättar åt sin kamrat om sina nya vänner i Keuruu.
Utanför järnvägsstationen står en predikant. Via högtalare predikar han: Var kan du finna Bibelns Jesus? Du finner inte honom i dig själv, på Bibelns blad finner du Honom.
Jag knäpper händerna, lyssnar någon på honom. Budskapet han har är ju faktiskt radikalt, nästan som Noa utanför den färdigbyggda arken.
Gud har en skara, som Han har utvalt av nåd. Predikanten vid järnvägsstationen hade han sänt för någon, det tror jag..
Kanske någon öppnade sin Bibel på hotellrummet, kanske den utslagne mannen hörde om Jesus. Gode Gud, rädda honom, så han inte faller ner i den öppna brunnen.
Välsigna militärpojkarnas lediga helg. Låt dem få bli styrkta av dig. Välsigna Helgens möten och sammankomster. Ge även mig den Nåden att få vittna om din godhet.
Välj du själv ut den skara, som du vill förklara dig för, liksom du en gång visade dig i härlighet för Jakob, Johannes och Petrus.
Välsignad Helg!
Petrus uppmanar de kristna i Mindre Asien att leva efter Guds vilja och inte efter människors begär.
Före de kom till tro hade de levt på hedningarnas vis, i utsvävningar och begär, i fylleri och supkalas i vilda fester och förbjudna avgudakulter.
Han uppmanar nu de kristna till att vara förståndiga och nyktra.
Det liv som så många lever idag är inte enligt Guds vilja. Guds ord är så tydligt att det finns inget försvar för den dryckeskultur som florerar i våra länder.
Den som fått nåden att dricka av det livgivande vattnet, från källan Kristus förstår att fylleri alltid är emot Guds ord. Därför är det inte något som det är svårt att avstå ifrån, utan den som kommit till tro, såväl som den barndomskristne kan tacka Gud för att Han genom nåden och tron friköpt henne från de begären.
Petrus uppmanar oss till att spänna bältet om livet och vara vakna och sätta hoppet helt och fullt till den nåd som uppenbaras vid Jesu Kristi ankomst.
Den nåden kan en människa gå miste om genom att leva ett ogudaktigt liv, genom att inte leva i sanning.
Lydnadens barn skall inte styras av tidigare begär.
Ja, Petrus säger att vi är friköpta från det meningslösa livet med Kristi dyrbara blod, med blodet av ett lamm helt utan fel och lyte.
Aposteln Petrus skriver om Guds tideräkning. Han skriver då att Gud har tålamod, eftersom han vill att alla skall få tid att omvända sig. Gud vill alltså inte att någon skall gå förlorad.
Sedan påminner han om att Herrens dag kommer som en tjuv. Aposteln uppmanar till ett heligt och gudfruktigt liv i väntan på Gud. En tid då du får vittna om Kristi verk.
Ett liv i frid, rena och oförvitliga inför Gud i och i förtröstan på Kristi verk.
Den människa som missar sin besökelsetid och förkastar Herren Jesus. Den människan dör olycklig. Hon må då ha utfört storverk i människors ögon, men det kan inte rädda hennes själ.
"Glädje utan Gud ej finnes"
Jesus säger att Han är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Det finns alltså en möjlighet till upprättelse och en väg till himmelen för varje människa. Luther kallar det för en utväg. En utväg som för dig till Gud, när livet på jorden tar slut.
Vi förstår att fastän Jesus försonade hela världens, varje människas synder så finns det ingen automatik i frälsningen. Människan kan gå förlorad. Om du inte tar till dig, griper fast i utvägen Jesus går du evigt förlorad (också enligt Luther).
Det finns ingen annan räddning och tröst, ingen annan väg eller stig än min Herre Kristus, för mig korsfäst, död, uppstånden och uppfaren till Himmelen.
Jesus är den rätta trygga vägen och bryggan, fastare än någon byggnad eller skepp. Du kan lita på att det håller, fastän den onde ofta viskar något annat.
När jag nu har rört mig på färjan mellan Helsingfors och Stockholm, så har jag sett många olyckliga människor. På båten erbjuds nästan allt synligt förutom Herren Jesus.
Men frälsningen är ändå i Guds händer. Alla människor har en besökelsetid, en tid då Gud kallar. En tid som är längre eller kortare. En tid som tar slut.
Därför fylls hjärtat av tacksamhet att man fått växa upp med Jesus. Att jag redan som barn fick vara med i skaran som gick till Guds hus.
Att jag fått och får leva i den saliga vissheten att Jesus även är min. Han är med på skeppet.
På Golgata kulle restes det kors som delar världen. Du minns att Jesus var omgiven av två rövare. Jesu död blev till frälsning för den ene och till ingen nytta, eller till fördömelse för den andre.
På samma sätt är det idag och även på domens dag. Luther tar ställning till den här delningen i samma betraktelse som jag hänvisade till här innan.
I evangelierna säger Jesus: Gör bättring, eller om ni inte gör bättring skall ni alla förgås. Det är också Kristi egna ord som alltid måste sarga ett bedrövat ängsligt samvete när det träffar. Och då måste man invända: Säg vad du vill, detta är ju Kristi egna ord, vem kommer undan dem.
Hur kan man förhålla sig rätt till detta och göra en rätt åskillnad. Så att Kristi ord fördelas åt båda grupperna?
Kan vi inse hur?
- Kristus tröstar den som djävulen förskräcker och vill göra försagda.
- Kristus förskräcker dem, som djävulen vill göra säkra och förmätna.
Så ligger dessa båda tillstånd i strid mot varandra. Vad djävulen fördärvar och förstör, det måste Kristus uppbygga och upprätta. Vad djävulen anstiftar, det förstör Kristus.
Amen!
Luher skriver att han här och på alla andra ställen hör att alla Kristi ord går ut på att trösta mig.
Allt vad han talar, gör eller tänker är ord av tröst, gärningar av kärlek.
Han fortsätter, lyssna nu noga vad han säger.
"Därför måste det vara visst och kan inte slå fel att när en människa går sorgsen och har ett skyggt, förskräckt samvete, så kan det inte komma från Kristus."
"Ty han är inte den som vill göra våra hjärtan förskräckta, sorgsna eller svårmodiga."
"Han har kommit hit och utfört allt, han har sedan farit upp till himmelen för att ta bort hjärtats sorg och förskräckelse och i stället ge oss ett glatt och frimodigt hjärta och samvete och ge oss liknande tankar.
Aposteln Petrus talar on en tid då Gud tåligt väntade. Gud väntade tåligt medan Arken byggdes.
När Arken byggdes gick den sista kallelsen ut. Genom arken blev några få 8, personer frälsta genom vatten.
Petrus fortsätter: Efter denna förebild frälser nu också dopet er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse.
Så får vi leva i det rena samvetets bekännelse. Fastän vår jordiska kropp aldrig blir helig och syndfri, seglar själen tryggt till ett bättre land.
Själens hopp och ankare är förankrad i klippan Kristus. Noas ark strandade på berget Ararat, men vår frälsta själ glider en gång in i hamnen i det nya Jerusalem.
Det är tryggt att förlita sig på Kristi död och uppståndelse. När är samvetet rentvättat i Jesu blod? Är det inte då vi tryggt förlitar oss på att nåden i Jesus Kristus räcker.
Att den räcker varje dag på livets hav.
Så skriver Herrens tjänare, gudsmannen Mose. Låt dina gärningar uppenbaras för din tjänare och din härlighet över deras barn.
Må Herrens, vår Guds härlighet vara över oss..
Mose såg honom i Anden. På ett förunderligt sätt fick han vara med honom på det härliga berget.
Mose, tjänaren som blev begravd av Gud, sedan han från berget Nebo skådat in i Kaanans land.
Vi har en förunderlig Gud, stor i nåd och trofasthet. I Herren Jesus ser vi honom.
"Jag skall och vill inte veta av någon annan Gud, utom den som möter mig i min Herre Kristus."
Luther ger oss ett sådant råd. Om din tanke, ditt förnuft eller någon människa visar och leder dig åt andra håll så slut ögonen och tänk (enligt ovan)..
Jesus "hjälper" världen och gör Fadern till vår vän. Han gick åstad och fullbordade allt, predikade, led och dog på korset.
I Kristus uppenbaras Faderns hjärta, vilja och verk för mig. I Kristus lär jag känna Gud, som ingen annars kan se och komma till.
Väljer du en annan väg och vill klättra upp till Gud, så törnar du emot, förskräcks och faller tillbaka..
Väljer du en annan väg så rycker du dig bort från hans nådesblick. Du stirrar blott in i hans majestät som är för högt och för svårt för oss.
Utanför Kristus kan vår natur inte se eller få någon nåd eller kärlek hos / från Gud.
Då finns endast vrede och fördömelse hos Gud. Så är det nu och så kommer det alltså att vara i mörkret utanför bröllopssalen.
Men på Lammets fest finns inget mörker, ty där strålar Jesus såsom solen och djävulen och synden finns inte där inne.
Käre Jesus, min Herre och Gud, min vän och frälsare, bliv kvar hos oss, ty det lider mot afton och dagen nalkas sitt slut!
Det är underbart att få se Kristi härlighet. Johannes säger: den härlighet som den enfödde har av Fadern.
" och han var full av nåd och sanning"
Luther skriver att om du vill lära känna Kristus och förstå vem han är, så måste du se Honom, såsom hans ord framställer och målar honom:
- född av jungfrun
- för dig död och åter uppstånden
- och insatt till Herre över allt
Då kan du få känna och erfara kraften av hans död och uppståndelse.
Du ser honom som din egen Frälsare och Herre över allt.
Efter lidandet, döden och uppståndelsen går han in i den andra världens liv. Han förhärligas och allt på jorden och i himmelen måste vara underlagt Honom.
Så att han med stor makt regerar hos alla som tror på honom, emot allt som står emot dem.
Ser du Kristus på detta sätt eller som endast timmermannens son? (ur boken Gläd dig du Kristen)
Jag fick idag två tidningar att läsa. Den första var ett exemplar av Zions missionstidning från 1972. Den andra var dagens upplaga av tidningen Uusi tie.
I den första återges en intervju med en gammal predikant. Han fick en natt drömma att han var på en främmande plats. Där fick han se ett stort, mycket vackert fält. Fältet var plöjt, harvat och dikat, allt var slätt och brukat. Solen sken och det hade nyss regnat. I drömmen kom han gående till fältet. Fältet var stort. Arealen var så stor att han inte kunde uppskatta den.
Han betraktade det vackra fältet. Tänk om man ägde ett sådant fält. Då kom en man i vit rock till honom och sade: Du har fått i uppdrag att så detta fält. Han svarade. Jag har inte utsäde ens till mina egna fält.
Tillsammans med mannen fick han gå in i en sädesbod. Boden var helt tom och rensopad. Mitt i boden fanns en ränna som räckte ända upp till himmelen.
Han fick som genom ett fönster se en annan vitklädd man sitta vid rännan och han hade handen vid en lucka.
Den andre mannen öppnade luckan och predikanten blev stående i säd som räckte ända upp till knäna. Det var en vacker säd.
Han fick veta att han skulle så av den vackra säden, säd betad i Jesu blod enligt den mängd han fick. Du skall så så mycket jag mäter.
- - - -
Både predikanten och skribenten är i dag hemma hos Herren. Säden är sådd och skörden är riklig, säd för himmelen.
Idag fick jag tillsammans med min far betrakta en annan åker, en mycket vacker åker. Den åkern var redan sådd och säden går snart i ax.
Och den andra tidningen. Där berättas om en liten flicka som föll från ett lidertak. Hon blev botad från sin svåra hjärnskada. Men hon var länge trött efter olyckan.
Den lilla flickan hade drömmar om himmelens härlighet. Där fanns rum med gyllene väggar. Där var blommor och rinnande vatten. Där var Herren Jesus i vita kläder och med ett rött bälte runt midjan.
Den sista tiden har drömmarna blivit färre. I en av de sista fäste Jesus "post it-lappar" på alla ställen, en till och med på flickans panna. På dem alla stod det: Odota. Minä palaan pian.
Kom snart, Herre Jesus! Kom innan ogräset förstör den gyllene säden.
Det är ganska ovanligt att man i "vanliga biblioteksböcker" får läsa om att människor kommer till tro. Förr hittade man nog mera av de här böckerna.
Det är fängslande att läsa om den här processen, som ytterst är Guds verk. Hur han genom olika händelser kallar en människa tillbaka till barnatron.
Världen är däremot full av beskrivelser på hur en människa förlorar sin tro. Man riktigt frossar i att måla bilder av synden, som för människan bort från tron och Gudsgemenskapen.
Man kallar det förstås inte för synd, utan vill få det att framstå som normalt mänskligt liv. Att leva i synder är ändå aldrig något som vi är skapade till. Det är ett onaturligt tillstånd som till sist leder människan till förtappelse, en evig skilsmässa från Gud.
En skilsmässa från Gud redan här i tiden och sen efter döden, i det som bibeln kallar för helvetet. Det är en plats som inte är skapad för människan utan för djävulen och de fallna änglarna.
Jesus är skiljelinjen. Förkastar vi frälsningen som Gud erbjuder genom Honom går vi faktiskt till sist förlorade. Den vetskapen trängs allt mera bort idag.
Men när vi vänder om från livet i synder och otro, från avsaknaden av tron på Jesus och hans försoningsverk får vi börja på nytt.
Vägen är åter öppen. Du får leva med honom redan här och nu och sedan i himmelen.
Egentligen är ju tron ytterst en gemenskap med Gud. Gemenskap med Gud och Guds son Jesus Kristus, som försonat världens och dina synder.
Då människan kommer till insikt om att hon inte har levt efter Guds vilja blir det ofta en kamp. Man känner en ovärdighet, syndanöd. Kan jag verkligen duga inför Gud?
Men för Jesu skull duger du. Till dig som tvivlar. Du får faktiskt tro. Jesus kallar dig till ett nytt liv. Ett liv där du får ha frid med Gud, då du får en visshet om att det som Jesus gjort också gäller dig.
Idag är det således en stor dag. Denna regniga sommardag är en glädjens dag. Jesus kallar dig! Lyssna till den rösten.
Gud kallar människor tillbaka till den himmelska släkten, till ett nytt liv! Till det kristna liv som Gud skapat människan för.
Då jag har semester har jag igen läst en bok. Det blir någon per år.
Författaren är kristen, väckelsekristen om jag förtydligar något.
Boken handlar om ett ouppklarat mord. Det är ändå den andliga dimensionen som är den stora behållningen.
- - - -
I världen finns det ju en ständig kamp mellan Guds rike och den ondes rike, vilket vi ofta kallar världen.
Det finns den himmelska släkten, som består av folk ur alla folk och stammar, ja kanske också alla släkter (åtminstone om man går tillräckligt långt tillbaka i släktutredningen)
Jesus är släktets återlösare. Han för människan tillbaka till ett tryggt Gudsförhållande.
"Jag har hört on den himmelska släkten" När Kari Tapio sjunger den (på finska) är det svårt att vara oberörd.
Visst hör du väl till den släkten? Visst är väl ditt namn skrivet i släktboken, "livets bok i himmelen"?
Jesus är den som skriver in namnen. Han Jesus, som var med redan då världens grund skapades.
Du känner väl honom, Jesus Kristus, den himmelska släktens återlösare och huvudperson?
Om inte, skynda dig! Skynda till Jesus, i boken (bibeln) är det skrivet om honom..
Fortsättning på Jesu bergspredikan..
Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig!
Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.
Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.
Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
- - - -
"må intet för mitt öga här, bli kärare än Jesus är."
Jesus fortsätter sin bergspredikan:
- Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.
- Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår skall inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.
Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.
Jag säger er, om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och farrisseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er. Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen och den som säger till sin broder: ditt dumhuvud är skyldig inför Stora Rådet, och den som säger: Din dåre är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.
Därför om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
Var angelägen om att göra upp med din motpart, när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalt till sista öret.
- - -
" Han fullgjorde vad vi borde" Jesus säger i Matteus 11: Kom till mig alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag giva er vila.
Tala du Jesus till mig. Du ser att jag är trött och uppgiven och inte frimodigt orkar lovsjunga dig och ditt heliga namn. Giv mig en ny vilja, en vilja ren och god, styrk du mig genom ditt heliga blod!
- Ni är jordens salt, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?
Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.
Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas som ligger på ett berg.
Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.
Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader.
- - -
Så ljuder Jesu ord..
Från berget ljuder Frälsarens röst. Öppna du Gud mina öron att jag nu kan få höra hans röst. Låt mig också på den stora dagen få höra rösten: kom ni min Faders välsignade.
- Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
- Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
- Saliga är ni när människor förföljer och hånar er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
- - - -
Tack o Jesus, för dina livgivande ord. O Gud, en gång får jag se Jesus, profeterna och apostlarna i ditt rike. En gång får jag sjunga ditt lov med frigjord tunga. En gång får jag stå där i den skinande dräkten, vit och rentvagen i Lammets blod.
Tack Gud!
