Gud och Abraham sluter förbund

Herrens ord kom till Abram i en syn: Frukta inte Abram, jag är din sköld.

Abram och Gud diskuterade. Gud visade för Abram stjärnorna på himlen. Så stor skall din avkomma bli.

Och Abram trodde på Herren och Han räknade honom detta till rättfärdighet.

Herren sade till Abram. Jag har fört dig ut från det kaldeiska Ur och detta land skall jag giva dig. Gud bekräftade ännu det för Abram genom ett tecken.

Gud berättade för Abram att hans ättlingar skall bo som främlingar i Egypten. De skall bli förtryckta i 400 år.

På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: Åt dina efterkommande skall jag ge detta land. Från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat.

Guds löften uppfylls men Israel och Juda bröt gång på gång löftena. Guds dom var därför oundviklig.

Men Gud är nådig. Han har församlat de förskingrade. Folket som inte ännu tror på sonen Jesus. De har fått återvända till sitt fäderneland.

Han har också samlat en stor skara av hedningar. Ett folk som också har Abraham till sin far, trons folk, vars rättfärdighet är Jesus Kristus.

Sion är i dag omringat av fiender. Striden står om det jordiska Jerusalem. Också trons folk, skaran ur hednafolken som följer Lammet ansätts allt hårdare. Hela Sion är belägrat.

Det brusar av folk. Från himlen följer man noga med. Allt sker precis som det blivit sagt.

Du som tror på Jesus, frukta inte. Gud bryter inte sitt löfte. När tiden är inne, då mörkrets alla härar står utanför Sions portar. Då kommer han som komma skall.

Fridsfursten, konungen i makt och ära, Herren Jesus vår förlossare. Han är vår sköld. Då skall vi inte frukta. Lyft blicken mot himmelen.