Runt Jesusbarnet

I dagens evangelietext möter vi två äldre fromma Hanna och Simeon. Ja egentligen tre, för även Josef var antagligen rätt gammal. Om Josef vet vi inte så mycket, men han var utvald av Gud att bli Jesu fosterfar. Josef var en hantverkare och antagligen lärde sig Jesus även det yrket.

Nog är det förunderligt. Han som skapat himmel och jord lever i samma verklighet som varje människa. Lukas skriver att pojken växte upp och fylldes av kraft och vishet och Guds välbehag vilade över honom. Han besökte varje år templet i Jerusalem tillsammans med sina föräldrar. Han växte till i ålder, vishet och välbehag inför Gud och människor.

Josef dog antagligen när Jesus blivit fullvuxen. Enligt en legend dog han i armarna på Jesus och Maria. Josef hade bokstavligen varit i Herrens tjänst. Lönen får han på uppståndelsens härliga morgon. Gudasonen Jesus skall då uppväcka honom till evigt liv.

Ja de äldre förundrade sig över Jesus. Simeon välsignade den heliga familjen. Det var en förunderlig välsignelse. En välsignelse som innebar att ett svärd skulle gå genom Marias själ. Men en välsignelse som innebär evigt liv för Herrens folk.

Men Simeon kunde sluta sina dagar i frid. Hans ögon fick se Guds frälsning. Han som skulle bli till frälsning för både egendomsfolket och alla hednafolk. För alla som i tro tar emot Guds frälsning.

Ledd av Anden kom Simeon till templet för att finna Jesus. Guds helige Ande som även lett och leder oss till honom.

Helige Ande förbliv i oss intill den dag våra ögon ser vår frälsare. Väck du vår tro och förtröstan till en stilla förundran. Min Herre och min Gud!

84 år

I en av morgondagens texter berättas det om Hanna, en Herrens tjänarinna och profetissa som hade sin boning i Jerusalems tempel. Enligt de flesta översättningar var hon 84 år gammal. Men t.ex. i den nyare finska översättningen står det att hon redan varit änka i 84 år. I så fall var hon redan över 100 år gammal.

Men hennes liv var full av mening och innehåll. Hon gjorde en gudstjänst där i templet. Endast sju år hade hon varit gift innan hennes man dog. Därefter hade hon levt helt för Gud. Herren hade gett henne en ny uppgift.

Hon lämnade aldrig templet. Hon tjänade Gud med fastor och bön, både dag och natt. Och så en dag möter hon nya testamentets morgon. Det lilla Jesusbarnet bärs fram i templet.

Just då kommer Hanna fram och Hanna både tror och vittnar. Prisande Gud  berättar hon om Jesus för alla där i templet. Hon vittnar för alla om Jerusalems frälsning. Ja, hon vittnar för dem som väntade på Jerusalems frälsning.

Genom Jesus har du och jag del i det himmelska Jerusalem. Vi har redan genom tron trätt in i det himmelska Jerusalem. Från ovan, från Gud sänkte sig frälsningen ner över jorden. Övertäckta av nåden flyttades vi in i fridens stad och ljusa boning.

Staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare är Herren Gud. Där har vi kära vänner en evig boning. Vi har fått del av Herren Jesus, det nya templet. Ja, det tempel som revs ner men byggdes upp på den tredje dagen.

Likt Hanna vill vi aldrig lämna templet. Vi har vår boning där genom Herren Jesus. Där har även vi ett eget rum berett av Herren. Ja där finns det en plats för dig och mig.

Där finns en plats. Där är vårt namn inskrivet, ja för evigt. Inne i Guds hus, som en del av Guds husfolk väntar vi på den dag vi ser honom, med nya förklarade ögon.

Vi har honom så kär att fastän Han ännu skulle dröja något väntar vi i glädje och frid. Genom tron äger vi redan det eviga livet. Förblir vi hos honom är vi evigt saliga.

Välsignat Nytt År! Ett år i Jerusalem i Herrens tempel. Som nya förbundets folk behöver vi inte ens hälsa varandra med den judiska hälsningen "nästa år i Jerusalem". För vi är ju redan där i fridens boning. Hos Jesus är det frid. Även den dag då blixten ljungar från öster till väster.

Ett ögonblick sluts då ögonen. Med förundran och med en förhärligad kropp  öppnar vi stilla ögonen. När vi öppnar dem ser vi då Honom, vår frälsare kär. I evighet, dag efter dag prisar vi honom och tackar Gud för frälsningens gåva.

Tack Gode Gud

Tack Gode Gud! Tre korta ord som beskriver Herren Gud så väl. Under de två och ett halvt år som jag haft denna dagbok har det blivit många olika texter. Glädje, bekymmer, sorg, fröjd, oro, fruktan, tillit. I denna natt när jag ligger vaken kommer den korta tacksägelsen " Tack Gode Gud, tack Gode Gud"

Tänk kära vän då du och jag är hemma hos Gud. När tidens dunkla höljen har försvunnit och vi tillsammans får betrakta vad Gud ledde oss genom under livet på jorden. Då tror jag att dessa tre korta ord täcker allt.

Författare till lovsången "O store Gud" är Carl Boberg. Han var yngre än 30 år då han skrev psalmen. Hans jordeliv varade därefter ännu över 50 år och innehöll både det ena och det andra. Om det stämmer som jag hittar på nätet skrevs psalmen efter ett åskväder av Carl Boberg, en svensk frikyrkopredikant och senare även riksdagsman.

Egentligen blev jag besviken då jag nu läste något om hans livshistoria.Men en människas liv efter syndafallet innehåller mycket elände. Desto större blir då nåden, men må den ändå inte bli billig, för den kostade livet för Frälsaren.

Ändå får vi tro att Gud lyfter, renar och bär ända till den sista dagen. Och då vi inte släpper taget om frälsaren, så leder han även till sist oss ända in i himmelen. Då blir det mycket tack..

Hur bevaras tron?

Har du någon gång funderat över, hur du bevarar tron, eller hur du bevaras i tron? Frågan är ju viktig, ty utan tro är det omöjligt att behaga Gud.

Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker Honom.

Ja, Gud älskade världen och dig så högt att Han utgav sin ende son, för att den som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Noa verkade i helig fruktan för att rädda de sina. Genom tron blev han världen till dom.

I tron lydde Abraham. I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält. Han väntade på staden med de fasta grundvalarna. Staden som Gud har skapat och format.

Kanske vi redan nu vågar säga: Det är Gud som bevarar tron i dig. I Jesus Kristus bevaras du i tron. Guds son är din tro. Gud bor genom tron i dig. Genom tron har du den Helige Andes sigill. Anden som vittnar att du är ett Guds barn.

Jesus Kristus är trons upphovsman och fullkomnare. Svaren på frågan hittar vi i Guds ord. Ja Guds ord bevarar dig i tron.

Hittar vi då något i människan som för bort från tron. Kanske, synden som bor i mig. Synden vill föra mig och dig bort från Gud. Räddningen mot synd och otro är åter Herren Jesus.

Brodern berättade idag något om Herren Jesus. Han som likt hönan vill samla under sina vingars beskydd. Bilden är faktiskt heltäckande. Kycklingarna klarar sig inte själva. Men under Herrens skyddande vingar finns beskydd. Där finns en viloplats. Där får tron formas och gro.

Men vi får förbli där hela tiden. Han kör inte bort oss. I mina funderingar kommer jag inte fram till någon annan lösning. Inget annat svar:

I Jesus, genom Guds ord bevaras jag i tron och tron bevaras. I går kväll såg jag på ett program om en vilsen kvinna. En kvinna som ville tro, men ändå ville tro att hon kunde bli en man.

Hon brottades med frågan, men någonstans gick det fel. Hon ville tro på Guds ord, men ändå.. Jag dömer inte kvinnan, Guds ord dömer Henne liksom även oss andra.

Programmet som ganska långt var gjort med tanke på att rättfärdiga ett onaturligt val, är ändå i sig själv ett tydligt bevis på, att du inte skall söka i dig själv, i dina känslor och tankar, i ditt av den onda tidsåldern fördunklade förnuft och förstånd. Då går du vilse. Sök i ordet. Låt ordet leda dig. Förbliv under Jesu vingar.

"Lys du morgonstjärna klara, lys som fyrbåk uti natt. Lys för dem som vilse fara, Herren har dig därtill satt"

En sång för dig!

Onsdagsdräkten

I en julsång sjunger vi om det som vi vet att barnet bär, att vår långa vandring är över. Är vandringen över? Har du funnit Jesus?

En dag då Johannes döparen igen stod vid Jordanflodens strand tillsammans med två av sina lärjungar såg han Jesus komma. Johannes utbrister: Se Guds Lamm! Johannes lärjungar tar orden till sig och börjar följa Jesus. Andreas, Simon Petrus bror var en av de två. Andreas fick därefter vara en dag med Jesus.

Kanske du likt Andreas fått tillbringa en dag, kanske flera med Jesus. Har du likt Andreas blivit berörd av mötet med Herren? Hur blev Andreas berörd?

Han sökte upp sin bror Simon och berättade: Vi har funnit Messias. Andreas förde Simon till Jesus och Simon får då höra Jesu ljuvliga stämma: Du skall heta Kefas, det betyder Petrus.

Jag har kallat dig vid namn, du är min. I kväll fick jag glädjas över måndagens vers, något försenat. Men budskapet var ljuvligt, den vackra sången "O Gud min Gud, vad jag är glad".

Sångaren gläds över dräkten han fått. Dräkten som passar för den nya staden, dit Gud har kallat honom.

Dräkten är Kristi rättfärdighet. Tänk att få äga den en onsdagskväll.

Han dog för ett syndigt släkte

I lustgården i Eden levde människan i gemenskap med Gud. Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut. Och han satte där människan, som han format. Där fanns livets träd och kunskapens träd. Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården.

Känner du igen bilden? Liknar det inte det paradis, dit vi är på vandring. Men där finns ändå något som skrämmer mig. Detta kunskapens träd. Märk, trädet är skapat av Gud, men ändå skrämmer det.

Skall det vara så funderar jag, medan jag lyssnar till julsånger från julsångkvällen i Risöhäll. "Herren Gud tog mannen och satte honom i lustgården för att odla och bevara den." Där i paradisets lustgård ljuder Herren Guds röst, Guds ord. "men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta"

Ty den dag du äter av det skall du döden dö. Vår jord fylls allt mera av dödens lukt, olydnad och förakt mot Guds ord. Förbannelsens lukt sänker sig även över våra nejder. Visst har den funnits förr, men på något vis blir den så intensiv idag.

Ni vet, bilden av lugnet före stormen. Solen skiner, det är varmt. Fåglarna kvittrar ännu, men kalla vindilar känns redan och molnen hopar sig.

Och sedan...

På den öppna himlen formas konturerna av en vit häst. Ryttaren heter trofast och sann. Han, ryttaren som strider och dömer i rättfärdighet. Ögon som eldslågor, många kronor på huvudet. Namnet som är skrivet, men ingen annan än skribenten känner. Manteln doppad i blod. Namnet hann fått - Guds ord.

Himmelska härar följer honom, klädda i vitt rent linnetyg. Det skarpa svärdet glimmar. Konungarnas konung, Herrarnas Herre.

Dagen för slutstriden närmar sig. Ängeln syns i solen. Ett skri går till fåglar som flyger högst uppe på himlen.

Allt medan den onde mobiliserar sina skaror till en meningslös slutstrid. Skarorna som samlas runt slagordet "skulle då Gud ha sagt" De omringar de heligas läger. De omringar den Heliga staden. Allt medan dagarna förkortas.

Därför får vi äga frid. Den frid som han ger oss. Blicken får vi fästa på Honom, han som vi redan skådar i Anden. Han som berett rum och vill att vi skall få vara där han är.

Han som ger ny kraft för varje dag. Nytt mod genom Hans Ord. Ny glädje genom ett levande hopp. Han som dog för ett syndigt släkte och håller allt i sin hand. Han som strider och viskar: var ni stilla, min är striden.

Bortom tidens gräns strålar redan en förunderlig sol. Gatorna glänser som guld. Där flyter en gnistrande flod runt hela landet. Där finns inte det skrämmande trädet. Där finns endast livets träd. Herren Gud vill att vi skall få vara där. Snart, en gång är vi där. Det lönar sig att tro på Honom. Underbar är lönen och helt av Nåd. Nåd från en god Gud. Nåd genom Jesus Kristus.

Guds Ord

Så gryr en ny dag över jorden. En ny dag med Guds ord. Jorden är skapad i kraft av Guds ord. Jorden består genom Guds ord. Ja, jorden förvaras genom Guds ord till den dag då de ogudaktiga skall dömas.

Vi firar de heliga martyrernas dag. Glansbilden har bleknat. Guds ord blev allt ifrån begynnelsen motsatt av människan. Skull då Gud ha sagt? Människorna följde honom, som gjorde uppror mot Gud. Än idag ligger Guds barn och djävulens barn i strid. Den onde använder alla vapen. Guds barn har endast ett, Guds ord.

Men Guds ord har redan segrat. Segern är fullkomlig och den vanns på det blodiga korset. Segerfursten väcktes ur graven. Han steg upp. Han sitter på Guds, faderns högra sida. Därifrån mönstrar Han sin här, den himmelska härskaran som förlitar sig på Guds ord.

Än, en kort liten tid skall striden pågå. Ja intill den dag då Herren själv stiger ned. Då tar Han helt över. Redan idag leder han. Han påminner oss genom ordet om segern. Segern i kraft av Lammets blod.

När juldagsmorgon glimmar

Den är inte så populär numera, den gamla julsången. När man läser orden förstår man nog. Den passar inte riktigt in. Stämningen kanske förstörs.

Men för ett Guds barn är den kär. Den lyfter blicken bort från glansbilden, till den verklighet vi lever i på den här sidan om Edens stängda port.

Gud vilar på strå, han kom ner till jorden i sin godhet. Men en godhet som får konsekvenser, omvändelsens vilja, bättringens nåd. "Nu ej i synd jag spille"

Synden hör ju inte till julen, den är ju avskriven som föråldrad, icke rumsren som benämning på människans uppror mot Gud. En uppror som syns i tankar, ord och gärningar. Ett uppror som lyfts upp som en glansbild i tidningen på julaftonen. Ett uppror som fyller bygdens största kyrka några veckor före jul.

Men ett uppror som även syns i mig, jag vill ju vara litet bättre. Jag klarar ju mig ganska bra. Jag vill ju högakta Guds ord. Då svider det. Då gör det ont.

Men där finns glädjen, julens glädje. "Dig Jesus vi behöva". Honom behöver jag,  Jesus, den kära barnavännen. Honom behöver norrmannen som hyllas stor i våra nejder, i vår kyrka. Honom behöver den stackars amerikanskan som sålde sina barn till norrmannen och hans finländske man. Honom behöver Pedersöre församling som upplåter sin kyrka, av otänksamhet eller av list.

Vi behöver honom! Det kostar inget, men det innebär något. "Jag vill ej dig bedröva med synder nu igen" Varken med egenrättfärdighet, självgodhet, elakhet, småaktighet, kärlekslöshet..

Listan kan göras lång. Korset var tungt. Segern fullkomlig. Kallelsen världsvid.

Låt oss följa honom, bort från synder, världen och bort från Babel sist en gång.

Mina tankar till hemmet då går..

Det är julafton, förmiddag. Jag sitter på sängen i det rum, där mor och far numera sover. Jag har en bild av, att det då var fyra sängar där.Två högsängar på varsin sida, den nedre till vänster var min. 

Farfar har det ena rummet bredvid. Mor o Far har också två sängar i sitt rum. I det lilla rummet bakom salen finns också några sängar, kanske någon, de två äldsta flickorna sover i vardagsrummet.

Tanken går idag över 40 år tillbaka i tiden. Även då är det jul, julefrid. Jag sitter på sängen. Jag minns orden jag gnolade. "Ty över stad och land ikväll går julens glada bud". Budet som förts från släkte till släkte, pilgrimssånger om Frälsaren.

Tanken går idag till det barndomshem där jag lärde känna Jesus. Hemmet som var en gåva från Gud. Det är nu rätt länge sedan, men Herren är den samme, än i dag.

Och budet går över jorden.

Julafton

En välsignad Jul !

"Och över stad och land ikväll går julens glada bud, att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud."

Nära jul

I morgon är det julafton och samtidigt fjärde advent. Helgfriden sänker sig över bygden. I en av morgondagens texter profeterar Jesaja: Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält och det bördiga fältet skall räknas som vildmark.

Den dagen skall de döva höra bokens ord. De blindas ögon skall se ur mörker och dunkel.

De ödmjuka skall få allt större glädje i Herren. De fattigaste bland Israel skall fröjda sig i Israels Helige.

Det finns inte rum

Det blir jul. När du kom Herre, fanns det inte rum i härbärget, men du kom ändå för du skulle födas i Betlehem, så var det sagt. Du kommer på nytt Herre, men nu finns det inte rum i Jerusalem. Idag samlas hela världen för att besluta om den stad där du dog. För att besluta om den stad, varifrån du uppfor.

Nej, det finns inte rum nu Herre, vi skall ju köpa och sälja och om Jerusalem får endast FN besluta, inte kan du komma dit. Men du kommer Herre, ordet vittnar därom. Snart står du igen med dina fötter på Oljeberget, precis som det är skrivet. Välkommen Herre!

Helig, Helig, Helig

Den vackra psalmen var måndagens "vers". "När den nya dagen gryr, till dig vår lovsång går". Gud är helig, vi är syndare. Alla är vi likadana på ett sätt: Ingen kan vara fullkomlig inför Gud. Inför Gud finns inte stora och små syndare, endast benådade syndare och "syndare"

Jesus, Guds son, sann Gud och sann människa är då den avgörande. Tar vi emot Guds nåd som strålar emot oss ännu idag. Men en människa som inte vill höra om Jesus, vad är då vår uppgift? Vi som känner honom och har vår frid i honom.

Ondskans andemakter skyr Jesu Namn. Johannes blev sänd till en av dem, Herodes. Johannes hamnade i fängelset. Han, som kom med budskapet om Jesus, syndens försonare förvisades till fängelsecellen. Ondskans andemakter härjade och tilläts ta Johannes liv.

Herodes gick förlorad och Johannes liv på jorden tog slut. Det första förstår vi, det andra är svårare. 

Johannes har varit mycket i mina tankar de sista dagarna. Guds tankar är så mycket högre än våra tankar. Tillika är just det vår största trygghet. 

Helig, Helig. Visst ljuder lovsången i himlen än i dag.

På jorden, från jorden går ännu suckar till den Helige: o trängde sig hit ner, en ton, en enda ton, förnyat mod vi fick i striden.

Gud är Helig. Han hör även suckar. Han låter tonen gå genom himlarymden, mitt igenom ondskans krafter.

Och även idag hörde Gud böner. Även idag trängde några toner ner..

Gud är god!

En julgåva

Jag köpte en julgåva åt mig själv. Jag tog den i bruk i dag, en andaktsbok av Rosenius. I andakten för den här dagen utgår Carl Olof från (Rom 9:15)

Jag skall vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.

Rosenius avslutar: Gud är helt nöjd med alla dem, som har iklätt sig Sonens rättfärdighet.

Genom Kristi rättfärdighet blir vi rättfärdiga inför Gud. Så länge vi är i Kristus gäller detta och vi är fria från fördömelsen.

"Salig den, som då går fram och på nåden dristigt vågar
och allena med Guds lamm sig i denna sak befrågar;
för det är för alla skrivet, att den Sonen har, har livet."

Kristus, uppenbara för oss..

Kristus uppenbara för oss, undret med din offerdöd, ur syndafallet gör oss, fria i din kärleks glöd.

Med sitt blod, så är vår tro, på sitt kors han ger oss ro.

Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull.

O vilken kärlek, underbar sann, aldrig har någon älskat som han.

Öppnade ögon, Herre mig giv.

Idag skapas en "kristendom" utan Kristus. Det är en grym religion. Det talas om en tro på det goda, en tro på människan, eller vissa människor. Du behöver inte förlåta, ja du får egentligen inte förlåta.

Då är det gott att påminnas om Honom. Han som helar det söndriga. Han som säger, Fader förlåt dem. Han som flyttar en rövare till paradiset. Han som kan ge en vilja ny och god.

Hos Jesus finns ingen hopplöshet. För Jesus finns inga hopplösa fall. Han säger ömt - följ mig. Han säger - gå, men synda inte härefter.

Han säger - idag skall du vara med mig i paradiset.

Välsignad vilodag!

En julhälsning, tredje advent

Guds Frid!

Kära vänner, det lider mot jul. Om Gud så vill firar vi nästa söndag julafton. Vi får än en gång fira Jesu födelsedag. Nu vill vi förbereda oss och bereda oss själva för den här festen. Men vet ni vad jag tror. Jesus vill bereda oss. Han skrev själv ett brev till sin församling. Där skriver han:

Se, jag står vid dörren och klappar på.
Om någon hör min röst skall jag gå in till honom
och hålla måltid med honom och han med mig.

En gång för länge sedan var Jesu lärjungar samlade bakom stängda dörrar. Lärjungarna var rädda, lärjungarna var ledsna. Minns ni vad som hände? Minns du, som kanske är trött och ledsen idag. Minns ni vem som kan komma genom stängda dörrar?

Plötsligt kommer han, Herren Jesus. Han ställde sig mitt ibland dem. Då säger Han: Frid vare med er! Han kommer även idag genom sitt ord: Frid vare med er! Samma Jesus som tröstade lärjungarna vill idag trösta oss. Samma uppståndna Jesus. Och nu bjuder han oss till sin födelsefest.

Idag vill han nå alla sorgsna hjärtan. Han vill bereda sin kringspridda församling. Han vill visa sina sårmärkta händer och sin sönderstungna sida. Vi får med förundran säga: Min Herre och min Gud! Ja min Herre och min Gud.

Ja vi går för att fira jul, vår frälsares födelsefest. Kära vänner minns ändå, Jesus är redan född. Han levde, han dog, men han uppstod och lever. Han lever för att vi skall få ha liv.

Överskriften för den tredje advent är "Bered väg för konungen." En av dagens evangelietexter är från Johannes evangelium 3. kapitlet vers 26-30.

26 De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om – nu döper han, och alla går till honom!"27 Johannes svarade: "En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. 29 Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.

Idag får vi glädjas över att få höra brudgummens röst. Må han bli allt större för oss. Själv får vi bli mindre. Ja vi får bli så små att vi får krypa upp i Jesu famn. Vi får vila vid hans hjärta. Vi får minnas vad han lovat:

”Se jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Han kan inte ljuga, för Han är Gud. I dag viskar han till oss. ”Var dag är en sällsam gåva. En skimrande möjlighet!”

Kanske han höjer rösten något: Se jag går med dig, frukta inte. Tvivla inte, tro!

Johannes döparen var den profet som skulle bereda vägen för Jesus. De föddes nästan samtidigt, Johannes några månader tidigare. Johannes började sin offentliga tjänst före Jesus. Johannes hade en kraftig, men enkel predikan: Gör bättring och tro Evangelium.

Vad betyder det att göra bättring? Det betyder att vi får omvända oss till Jesus. Vi får följa honom. Johannes visade på Jesus: 

Se Guds lamm som tar bort världens synder.

Kära vänner, detta är evangelium: Se Guds Lamm som tar bort världens synder. Vänd blicken mot Jesus! Jesus gjorde allt för oss. Han bar alla våra synder till korset. Han försonade dem där. Därför är vi fria. Vi får vara fria och lyckliga Guds barn. Jesus får vara vår Konung. 

Han bar en törnekrona för din och min skull. Och nu bjuder han oss till födelsedagsfest.Festen börjar redan idag. Allting är färdigt, allt är berett. Allt får vi ta emot av Nåd. Nu får vi bli dessa glädjebudbärare. Vi får gå ut frimodiga och berätta för hela nejden, hela världen om Världens frälsare.

Tänk om det ännu skulle bli så som vi läste i texten: Att alla skulle gå till Jesus. Visst skulle vi vara glada då. Jesus kallar ännu idag. Kom därför med kära vänner:

Låt oss gå till krubban. Herre öppna våra ögon där så att vi ser Honom, Jesus världens frälsare.

Låt oss därför bereda vägen för honom den här julen. Vi får stämma in i änglakören. ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.” Vi får sjunga julens sånger. Vi är ett lyckligt folk. Öppna Gud våra ögon så att vi ser det. Att en jul med Jesus är en jul med glädje.

En frälsare är född åt oss i Betlehem, i Davids stad.

Nu sänder Gud oss ut.Vi får vara de glädjebudbärare som går ut med det glada budskapet över bergen, ja även ner i Tåredalen. Vi får gå ut med ett fridens budskap: Frid, Julefrid. Frid vare med Er!

I dag får vi likt Johannes säga. Den glädjen har jag nu helt och fullt. För även vi är Brudgummens vänner, Herren Jesu vänner.

En fridfull Jul!  En jul med frid, då synden är förlåten. Var fria, ni friköpta skara!

Må Herren välsigna er alla!

Guds ord

Jag fascineras ännu en gång av Guds ord. Vilken klippa är inte Guds ord. Han talade fordom till profeterna och slutligen genom sin son. Han kommer inte med nya sanningar. Apostlarna förde ut budskapet. Det når nu hela världen.

Därför är det egentligen ganska lätt att känna igen en falsk profet. Han går utöver Guds ord, eller förkastar något. Alltså det är Guds ord som avslöjar ulven.

Ordet lyser ännu som ett ljus i en dyster vildmark. Ordet lyser tills morgonstjärnan går upp. Låt morgonstjärnan Herren Jesus lysa upp din vandring.

Nog är det gott att vandra i natten om du redan äger ljuset.

Morgonstjärnan

"Herren Jesus kommer snart" För cirka tre år sedan fäste jag mig vid den mäktiga sången i Sions sånger "Lys du morgonstjärna klara". Ja, jag har väl nog alltid tyckt om den sången, men budskapet kan få en ny innebörd.

"Och mot Öster glatt vi skådar" Det finns en glädje i att vänta på Jesu ankomst. En sund glädje som kanske inte är så lätt att "hitta". I går när jag i arbetets tecken körde genom bygden funderade jag: Vet nejdens folk att vi lever i en tid då vi kan förvänta oss att Jesus kommer snart.

Mitt i byn står ännu kyrkan. Två bilar stod utanför församlingshemmet och pastorskansliet. Jag kände en glädje att det finns något som påminner. När jag sedan kom till vårt kontor så stod prästen där. En äldre Herrens tjänare som för ut ett bibliskt budskap på den orten. Han hade bråttom vidare.

Vi hälsade hastigt, Guds frid! Sedan skyndade han vidare. Kommer vi ihåg att be för dessa Herrens tjänare. De är som Herrens änglar på de platser där de verkar. Svartklädda men bär ut budet om Jesus, syndares vän. Han som föddes i julnatten, levde och dog syndfri, uppstod till vår rättfärdighet och snart skall komma för att döma levande och döda.

Snart, om inte Gud griper in predikas inte Guds ord i våra kyrkor. Ljusstaken flyttas. Kyrkan mitt i byn blir ett avgudatempel. Det känns svårt att skriva det, men utvecklingen går ditåt.

Då är det tryggt att veta att vi har en mäktig Gud. Hans ord vittnar om att Antikrist skall sitta i hans tempel. En annan Emmanuel skall styra jorden. När det sker då är tiden kort, då förkortas tiden för hans utvalda.

Gud har kontroll. Vi får be för varandra. Herren Jesus kommer snart!

En port mot Öster

Hesekiel får också i en syn se den kommande Gudsstaden. Han beskriver den i många kapitel. Det han ser och beskriver är liksom hela Bibeln, Guds ord, förmedlat på ett mänskligt språk.

Människans tröga sinne fattar inte riktigt det. Men då det är Guds ord kan Anden förklara. Han förklarar något enligt sitt allvisa råd.

Hesekiel beskriver hur Herrens härlighet kommer till det nya templet. Han står vid den östra porten och ser härligheten från Israels Gud komma från Öster.

Hans röst är som dånet av stora vatten. Jorden lystes upp av hans härlighet. Anden lyfter honom och han ser platsen för Guds tron. Han hör någon tala inifrån templet medan en man stod bredvid.

Han sade till mig: Du människobarn. Detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt.

Gog och Magog

Profeten Hesekiel ser de förtorkade benen, Israels hus. Han hörde att deras hopp var ute. Det är slut med oss.

Hesekiel fick profetera över dem. De fick komma upp ur sina gravar och komma till Israels land.

Han fick höra hur Herren skulle samla dem från alla folk och göra dem till ett folk på Israels berg 

Därefter ser han hur folket som på nytt befolkat det öde landet angrips. Gud sätter krokar i mäktiga hednafolk.

Men på den dagen då Gog kommer över Israels land släpper Herren lös sin vrede. På den dagen skall det bli en stor jordbävning i Israels land.

På Israels berg faller den stora skaran. Och i Israel sker en stor väckelse.

Hesekiel profetia närmar sig sin fullbordan. Hur nära den är vet Gud..

Frid

Jag står där vid kassan i den kristna bokhandeln. Då kommer en man gående förbi. Han sträcker fram handen, hälsar och säger Frid!

Sen går han vidare ner för trappan. Fyra timmar tidigare, då jag for på lunch kom jag att tänka på Herren Jesus. Den gången då lärjungarna var samlade bakom stängda dörrar.

Plötsligt står han där, Herren Jesus. Frid vare med Er! säger Han. Ja frid, Guds frid, det behöver vi i en dyster värld.

Frid!

Den himmelska hären

Det finns en himmelsk här. Den visar sig inte så ofta. Må den härskaran också idag skydda och bevara, då stormen drar in. Stig-Erik berättade i söndags om när en finsk och en rysk soldat träffades. Finländaren frågar då av den andre. Vad var det som hände i striden, då ni drog er tillbaka.

Den ryska soldaten berättar då. Inte fruktade vi er gråklädda, för ni var så få. Men det var de vitklädda som sprang runt er som vi fruktade.

Idag ifrågasätts i vissa kretsar, bland annat i Helsingin Sanomat nyligen, huruvida den finska armén mera behöver Jesus. Vi behöver honom varje dag, hövitsmannen över Herrens här. Må han ta kommandot i våra liv.

Dödsskuggans dal

Måndagens bibelvers berör dödsskuggans dal. Konung David skriver i sin kända herdepsalm: Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont. För du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.

Ja visst är det så, vi behöver inte frukta. Herren går med.

Klippan, trons grund

Ibland kan sömnen vara orolig. Du vaknar gång på gång och får inte någon ro. Tänk om det skulle vara lika med tron. Tron däremot är fast, ja den får vara fast och säker, då den vilar på klippan Kristus. Skulle tron vila på dig själv kunde det vara oroligt, men tron får vila på Jesu verk.

Vi har liksom förankrat vårt liv och vår tro i klippan. Vi har ett stadigt fäste i urberget, himmelens Gud. Då må det storma och skeppet kastas hit och dit, men du går inte under. Håll blicken på Jesus!

Välsignad vilodag!

Gränsdragning

Tavlan är en målning av min far. Släktens hemgård i Näs. I slutet av 60-talet var det nyskifte i Eugmo. I samband med nyskiftet flyttade mina föräldrar två kilometer norrut. Jag är sedan född där.

Av någon anledning så drogs rålinjen vid nyskiftet tvärs genom huset. Bland annat som en följd av detta blev den del som syns till vänster om kvisten riven. Jag har förstått att den del som lämnade på fel sida måste rivas.

Visst är det svårt att förstå att det kan gå så fel. I morgondagens texter talas det om Guds rike. Jesus blir tillfrågad av fariséerna om Guds rike. Jesus förklarar då att Guds rike inte kommer så att man kan se det. Man skall inte heller kunna säga, se här är det, eller där är det.

Sen säger Jesus: Ty, se Guds rike är mitt ibland er. Där står Jesus som den osynliga gränsen. Jesus, hans ord drar upp en osynlig gräns. Hela världen delas, städer delas, hus delas, familjer delas. Jesus är skiljelinjen.

Senare i kapitlet hänvisas till åtskillnaden på Noas tid. Hur Lot och hans hustru kallades bort från Sodom, men hur där ännu kom en ny skiljelinje. Lots hustru dog på färden.

Likaså blir åtskillnaden obarmhärtig vid Jesu ankomst vid tidens slut. Två sover i en säng. Två mal vid en kvarn. En tas med, en lämnar kvar. En lämnas kvar, en tas med.

Där den döda kroppen ligger kommer gamarna att samlas. Gud håll mig vid liv genom ditt ord, så att flyttningen då blir från ditt jordiska rike, till ditt eviga rike.

Konungen

Kan du min vän säga? Jag tillhör Herren. Du som fått växa upp, mitt ibland det gröna gräset. Ja som pilträd vid vattenbäckar. Har du skrivet på din hand - Herrens egen.

Jesaja vittnar: Så säger Herren, Israels Konung, ja Israels Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste och den siste.

Frukta inte, var inte förskräckta!

Hedningarnas tider

Jesus berättar enligt Lukas om att Jerusalem den heliga staden skall trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är förbi. Folket skall falla för svärdsegg och de skall föras bort som fångar till alla hednafolk och staden skall trampas ner.

Men fångenskapen skall ta slut. Jesus ger också en liknelse. Han uppmanar oss att se på fikonträdet och alla andra träd. Så snart de knoppas ser ni av er själva att sommaren redan är nära.

När ni ser att detta händer vet ni på samma sätt att Guds rike är nära. Guds rike är nära. Jesus säger att vi skall veta det. Vad betyder det för mig att Guds rike är nära.

Visst ger det livsmod. Visst ger det glädje. Guds rike är nära. Guds rike, det förunderliga riket. Visst skall Guds barn glädja sig då de vet och känner att Guds rike är nära.

Tala ljuvligt till Jerusalem. Säg att dess vedermöda är till ända. Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Dess vedermöda är förbi. Jesaja talar ljuvliga ord. Missgärningen är försonad. Rösten ropar i öknen. Bered väg för Herren.

Bered väg för Herren! Men allt kött är gräs, blomstret vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.

Han samlar lammen i sina armar. Han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.

Herren går med..

I Herrens händer

Guds händer, de händer som format människan av jordens stoft. Gud, han som   blåste in livsande i den första Adam.

Samma Gud sände sin son till Jorden. Genom den Helige Ande blev Jesus till i Marias sköte.

Gud visste, sonen skulle dö för ett syndigt människosläkte. Gud såg, släktet var utan Herde. Söndriga, sjuka, ja för alla öppnade han en port.

Gud uppväckte sin son för att vi skulle få leva. För att vi skulle bli fria från syndens smitta. För att vi skulle kunna älska. För att vi skulle kunna trösta. För att vi skulle kunna ge ett glas vatten.

Jesus han går dit, vart vi aldrig hann. Jesus vet, det vi aldrig visste. Jesus ser det vi aldrig såg.

Jesus, Guds utsträckta händer. Jesus tröstaren i nöden. Jesus hoppet i döden.

Jesus ge oss öppnade ögon. I dina händer, min Herre och min Gud.

Ske din vilja såsom i himmelen, så och och på jorden.

I bönen Fader vår ber vi om att Guds rike skall komma. Vi påminns om att vi får be att Guds vilja skall ske. Vi ber om att han skall förlåta oss våra skulder, om bröd för dagen.

Vi ber om att bli bevarad för frestelser, att Gud frälsar oss från det onda. Vi påminns om att Hans är riket, makten, härligheten.

Ja i evighet. Den bönen är vår tröst även denna dag, dessa dagar då vi förundras.

Josafats dal

Profeten Joel har en märklig profetia i sitt tredje kapitel. Jag förstår den inte riktigt. Han skriver om de dagarna, om den tiden då han gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap. När han håller dom över Israels fiender.

Han samlar dem och för dem ner i Josafats dal. Där håller han dom över dem. Hednafolken smider plogbillar till svärd. Skaror på skaror samlas i Domens dal. Herrens dag är nära. Herren ryter från Sion, från Jerusalem låter han sin röst höras.

Ja, vi har faktiskt i dag en av de dagar då himlen och jorden bävar. Men även idag är Herren en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn.

Månne vi inte lever i de dagar då vi får lyfta blicken uppåt. Vi vet inte tiden eller stunden, men klockan tickar. Jag förundras, men vill förlita mig på Herrens löften. Herren bor på Sion. Blodskulden är utplånad.

Jona predikan / Jerusalem, Jerusalem

Jag lyssnade igår på undervisning om profeten Jona. Sanningens son som fick en uppgift av Gud. Jona visste att Guds ord är sanning. Han visste även att hos Gud finns nåd?

Sanning och nåd. Nåd och Sanning. Det som världen har så svårt att förstå. Det som får en profet att bäva. Gud är helig. Han ändrar sig aldrig. Hans ord ändras inte. Men hos Gud finns det nåd. Nåd i och genom Jesu Kristus.

Guds ord visar på denna nåd. Vi får visa på denna nåd. Land, land, sök din Gud. Herre bevara och välsigna. Tack gode Gud!

Det är gott då en stad vänder om. Gud gav Nineve 120 år. Noa predikade 120 år. Idag vilar världens blickar på Finland. Idag betraktar Gud Finlands folk. Herren Jesus står bredvid.

Men framför allt vilar Världens blickar på Jerusalem. Staden den evigt klara. Staden där Jesus skall stå, med sina fötter på Oljeberget.

Herren samlar alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden intas. Halva staden förs bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad.

Sedan skall Herren gå i strid med dessa hednafolk. På den dagen står han med sina fötter på Oljeberget, som brister. Då skall Herren min Gud komma och alla heliga med dig. Ljuset blir borta, dagen förmörkas. En särskild dag, känd av Herren. När aftonen kommer blir det ljust.

Välsignad självständighetsdag! Vi ber för vårt land. Vi ber för staden Jerusalem. Vi ber för Herrens folk. Vi ber i Jesu Namn.

Hos Gud finns nåd. Hans namn är Jesus!

På Sions berg / och i Jerusalem

Mina tankar har idag även gått till profeten Joels bok. Joel profeterar om eld, blod och rökpelare. Tecken som skall synas både på jorden och på himmelen.

Solen vänds i mörker, månen i blod. Innan Herrens dag kommer. Men Joel får även se skaran. På Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara.

Så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar. "Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Herren kallar. Guds församling höjer den blodröda fanan. I hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod. Och uti hans dyra sår har vi ständigt jubelår.

Se så går det hem på Nåden. Tills vi står i himmelen. Tjänsten tar en dag slut. Natten kommer, ingen kan då verka.

Idag känns det så lätt. "Vila dig en liten tid" Salig är den som håller ut och hinner fram till 1335 dagar.

Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände.

Sådana tankar ger Gud mig idag. Varför frågar jag?

Dagen, de dagar då jord och himmel möts

Herren Jesus är uppfyllelsen av gamla testamentets profetior. I Jesus uppfylls alla profetior. Johannes ser Lammet ta bokrullen ur Guds hand. Ur handen på honom som sitter på tronen. (Upp. 5)

Det är märkliga, mäktiga saker som sker där vid tronen. Fyra väsenden, 24 äldste faller på knä inför det slaktade Lammet. Där står de nu på knä. Harpan har de i ena handen, lovsången ljuder mäktigt " hav tack käre Jesus" "hav tack käre Jesus". I andra handen har de gyllene skålar.

I de skålarna finns de heligas böner, Herre förbarma, Herre fräls, kom Herre Jesus.

Men sången är en ny sång, en sång full av förväntan. I Anden kan vi höra evighetens klockor ringa. Det är Sabbatsafton, klockorna ringer in Guds barns eviga sabbatsvila.

Hör du klangen? I evigheten ringer den redan. Vi kan inte höra den ännu här nere, men på jorden går det som Gud sagt  i uppfyllelse. Likt basuner bryter lovsången till Lammet fram i himmelen. På jorden pågår födslovåndorna.

Det första sigillet bryts, det andra, det tredje, det fjärde, det femte då martyrernas själar ännu suckar, det sjätte och det sjunde.

Ja, det sjunde, då är det färdigt. Då tågar Guds barn in i himmelen. Då hör vi den sista klangen, av tidens helgmålsringning. Festen börjar i ett nytt Jerusalem.

Gud

Jag tänker på Gud, men hittar inte riktigt orden. Gud är suverän, allsmäktig. Han uppenbarar sig via ordet. Frälsningens väg uppenbarar han ju så klart.

Men jag stannar ändå vid förundran. Igår hörde jag i Timos predikan hur allt som han sagt i sitt ord går i fullbordan. Han är ju inte begränsad av tiden. Han vet den dag då evigheten börjar. Ja han är från evighet till evighet.

Men han levde även som mig, som en människa i drygt 30 år. Var det kanske 35 år? Han känner mig, han har räknat mina dagar. Han vet hur de alla ser ut.

Han vet hur trött jag är, trött men förnöjd. Han vet mina tankar. Han vet att jag förundrar mig. Ja i min förundran finns tacksamhet, ödmjukhet. Jag måste nog gömma och begrunda i hjärtat. O store Gud!

Låt mig förstå något av din storhet..

Tänd ett ljus

Så var ljusstakarna på plats. En eller två dagar tidigare än vanligt. När jag tände den andra kom ett ordspråk i mina tankar.

"Tänd ett ljus istället för att förbanna mörkret" Jag som just varit så irriterad, ja nästan uppgiven av allt avfall. Över att det andliga mörkret sänker sig över vår kyrka och våra bygder.

Om du tröttnar, vredgas, var finns då kraften, motgiftet. Inte i den egna rättfärdigheten, som är närmare än min egen skjorta. Saken blir ju inte bättre av att jag dessutom råkar tycka om skjortor. Jag var besviken på mig själv.

I Egypten var det mörkt i uppbrottets tid. Ja ett mörker täckte hela landet. Men i Gosens land var det ljust. Där fanns en skara som var beredd på uppbrott. I ljus fick de bereda sig.

Gud har en uppgift åt oss, att hålla ljuset lysande. Att hålla fram Guds klara ord och predika evangelium. Tänk, Gud har en uppgift, en stor uppgift för den laestadianska väckelsen. Han går bland ljusstakarna. Han blåser liv i veken genom sin Andes fläkt där lågan hotar slockna.

Ordet går ut, ja även över hela världen. Vi behöver inte ens tända ljuset. Det lyser ju redan. Vi får slå upp Bibeln. Vi får ösa fritt. Och ordets klara ljus lyser upp mörkret.

Styrkt av kraften från ovan sätter jag upp tro, hopp och kärlek. Nu lyser ett rött sken i vardagsrummet. Blodets tecken tänker jag. Tänk att det får lysa upp och ger ett rött, värmande sken över de röda julgardinerna.

Det är advent. Väntan på julen. Väntan på Herren.

En välsignad adventstid!

Ingen förbannelse

Johannes som fick se in Guds barns framtid, det nya Jerusalem skriver: och ingen förbannelse skall finnas mer.

Guds och Lammets tron skall stå i staden.  Hur reagerar vi inför den här verkligheten? Ger det nytt mod och framtidstro?

Det får det göra. De små bekymren lättar och med nu kraft kämpar vi vidare. Var dag är en sällsam gåva. En resa med Herren mot fullkomlighetens land.

Bileam, Beors son

Jesus säger till församlingens ängel i Pergamus. Något har jag emot dig. Herren Jesus tycker inte om att de som har Bileams lära verkar i församlingen. Jesus beskriver Bileam med att det var han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn.

Det slutade med att de åt kött av avgudaoffer och bedrev otukt. Jesus uppmanar till omvändelse. Församlingen kan inte leva kvar i synden.

"Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd" Det är förunderliga ord som Jesus använder. O att Jesus skulle komma och strida med sin muns svärd.

Säger inte Jesus att det är med Guds ord som striden mot synden skall föras. Guds ord är den enda räddningen. Ordet avslöjar synden som synd. Ordet visar på syndens lön, död, ja en evig död. Ordet visar på möjligheten, försoningen för den som ångrar sin synd.

Det är en allvarlig tid vi lever i. Laglöshetens förvillelse tränger på. Vem var då denne Balak? Balak var kung i Moab. Han hade således sitt ursprung i Sodom. Vi minns Sodoms kung som ville ha folket. Gud tillät det inte. Han sände MelkiSedek till Abraham. Trons fader blev styrkt och kunde stå emot denne Sodoms kung.

Synd föder synd. Moab var ett syndens folk med rötterna i Sodom. Gud grep in kraftigt och han ledde ut Lot och hans döttrar ur Sodom. Mänskligt sett var det för sent. Lot blev nog räddad men från Lot föddes ett syndigt folk Moab, på ett onaturligt sätt.

Ett folk som accepterar synd strider alltid mot Guds folk. Vi får aldrig glömma det. Moabs kung, Sodoms kung kommer ständigt med sina erbjudanden, sina fällor.

Balak säger till Bileam "ty jag vet att den du välsignar är välsignad, den du förbannar är förbannad". Balak har ättlingar idag. Mera om det en annan gång.

Ett nytt namn

"Och på den är skrivet ett nytt namn som ingen känner, utom den som får det"

Bud kommer till församlingens ängel i Pergamus. Ett himlabud direkt från tronen, från Herren Jesus, han som har det skarpa tveeggade svärdet.

Jag vet var du bor- där Satan har sin tron.
- - -
Satan har sin tron på jorden. Var vill han idag sätta sin tron? På de ställen där han får människor att avfalla från Gud. Han försöker idag febrilt sätta sin tron även i den Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland.

Han håller på att lyckas. Det som idag ältas hit och dit i kyrkan är ovärdigt en kristen kyrka. En kyrka som är satt att föra ut evangelium.

Ärkebiskopen och vår biskop bjuder in till diskussionen. En diskussion som kunde ha som överskrift "skulle då Gud ha sagt".

Församlingen i Pergamus fick höra från Herren: "Du håller fast vid mitt namn" Du förnekade inte tron på mig, ens i dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor.

Ett 40-tal präster lynchas verbalt idag. Vad säger vi andra som delar deras åsikt, på ordets grund?

Inte har jag själv heller stått upp till försvar för sanningen. Jag vill inte kasta pärlor för svinen tröstar jag mig med.

Jesus tvingades en gång säga till Petrus: -gå bort Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.

Petrus hade ifrågasatt att Jesus skulle lida och dö. Därefter vände sig Jesus till lärjungarna: -om någon vill följa mig, så skall han ta sitt kors på sig och följa mig.

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.

Församlingen i Pergamus hade några hos sig som höll sig till Bileams lära, ja även sådana som höll sig till Nikolaiternas lära.

Omvänd dig därför säger Herren. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom.

På den är skrivet ett nytt namn. Låt oss följa Jesus!

Ordets grund

Jag fick i går kväll tillfälle att läsa Petrus andra brev. Nog är brevet och de Guds ord som Petrus skriver aktuella. Jag har under några dagar läst så många som skriver att: hej, vi lever år 2017 nu.

Det stämmer, jag förundrar mig över hur väl Gudsordet enligt Petrus beskriver situationen i Svenskfinland 2017. Jag tänker då på de laglösas villfarelse. Ja avfall från Guds ord är ju alltid det samma.

Först ifrågasätts ordet. Efter en tid vill man förbjuda ordet. Och stegvis ökar hatet mot dem som vill stå fast vid ordet.

Allt medan Gud betraktar det som sker, minnesböcker blir skrivna inför honom och Guds barn får glädjas över namnet i Livets bok.

Predikan

Jag fick predikan som tema för nästa bibelstudium. Därför kommer jag vid tillfälle att nu som då skriva ner några tankar. "Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord" En gång under 3,5 års tid har Gud själv predikat på jorden. Där finns alltså förebilden. Han var den felfria predikanten.

Hurudan var Jesus predikostil. När han vandrade på jorden hade han ju klätt av sig sin gudomliga härlighet. Annars hade ingen kunnat se honom och leva. På förklaringsberget fick de tre se honom förhärligas. Petrus ville då bygga hyddor. Han ville bli kvar där hos den förhärligade Kristus. Ibland får vi uppleva små stunder då Kristus förklaras. Men även vi får endast en kort tid stanna kvar. Där nere väntar smärtan och nöden. Allt har sin tid.

På våra onsdagskvällar runt den Augsburgska bekännelsen behandlade vi för några veckor sedan predikan och främst då Luthers predikan. Vi kom också in på Laestadianismen och predikostilen inom väckelsen.

Den har levt och varierat under årtionden. Ibland har den cementerats och i vissa kretsar även ganska kraftigt. Det var intressanta diskussioner. Jag förstod att för vissa har det varit självklart att t.ex. bibeln tar man från predikstolen, man använder inte sin egen. Någon har också oftast valt text först där framme under andens ledning.

Gud har välsignat och verkat fastän former och vanor, traditioner har varierat. Det var intressanta diskussioner. Jag fick gömma och begrunda i hjärtat.

Laestadius hade i regel skrivna predikningar. En del har förklarat det så att han behövde ha det för att kunna försvara sig mot olika beskyllningar. Det stämmer säkert, men jag tror också att Gud hade lett honom till det. Han talade till honom under nattens timmar. Han vandrade omkring i sina tankar och sin dialog med Gud, som hade kallat och format honom till ett Herrens redskap den tiden och långt framöver.

En intressant sak som kom fram i diskussionen var att förberedelserna för en predikan ibland har ifrågasatts. Ja, i vissa kretsar har det blivit en styggelse.

Gud har verkat även genom detta. Säkert har det ibland varit till tröst för de predikanter som har haft stor familj och mycket arbete. Gud kan använda tomma kärl.

Ändå så står Gud över alla traditioner, både goda och mindre goda. Inget hindrar honom att verka men ibland vill människan sätta gränser för hur Gud skall verka. Det lyckas aldrig. Det kan se ut som att det lyckas en tid, men då Guds vind blåser faller mänskliga byggnader till marken.

Mig formade också Gud genom församlingen. Då vi fick förfrågan om vi kan ställa oss i församlingens, Guds tjänst så ombads vi att svara skriftligt. Jag som inte just skrivit på åratal började skriva. Tre olika svar skrev jag. Det sista vid köksbordet söndagsmorgonen den 4. januari 2015.

Så har det fortsatt. På de här bloggen finns närmare 800 olika skrivelser. Många publicerar jag inte. En del publicerar jag. Några tar jag bort då jag senare tänker eller förstår att det där måste jag nog granska noggrannare.

Men skrivandet har blivit ett inslag i mina förberedelser. Jag tackar Gud för det. För mig har det känts rätt. Gud använder ibland något. Ibland leder han åt helt annat håll. Men Han är ju Gud och då känns det tryggt.

Måndagsvila

Om än det är välsignat att vara i Herrens tjänst blir den jordiska kroppen trött. Vi kommer inte undan syndafallets konsekvenser på den här sidan Evigheten. I kväll blir det därför vila.

Jag tänkte på de två rövarna igår. Vi vet ju inte hur deras liv och deras livsböcker sett ut, men antagligen skulle det inte ha varit någon vacker läsning.

Båda gick de samma dag in i evigheten. De mötte döden, syndens straff men tillbringar evigheten på helt olika ställen.

Den ene fick nåd, han vände sig till sin frälsare. Han fick höra de ljuvliga orden från Jesu mun. Idag skall du vara med mig i paradiset. Han hann aldrig göra trons gärningar.

Med honom får vi en gång höra de ljuvliga orden: kom ni min Faders välsignade..

Även denna måndag får vi vila i Nåden, Guds gåva. Måndagsversen ledde mig till Efesierbrevet. Vad säger Paulus om gärningarna? Det är faktiskt intressant hur han fortsätter i den 9. versen. Han tar inte lätt på dem.

"Inte på grund av gärningar för att ingen skall berömma sig"

"Ty hans verk är vi, skapade i honom till goda gärningar, som Gud har förberett så vi skall vandra i dem"

Läs Efesierbrevets andra kapitel, ljuvligt Guds ord. Vila för en trött himlavägsvandrare!

Måltid med Herren

Bruden, Lammets hustru är på väg till himmelen. Lammets bröllop stundar, det är nära. Ju närmare bröllopsfesten vi kommer desto stadigare håller brudgummen Jesus i rodret.

Nu använder jag bildspråk. Han håller nog ständigt stadigt i rodret. Men ibland låter han oss känna, ja helt konkret att nu tar jag över. Han stiger ner. Han kommer och håller måltid med sitt folk.

Jag tror att tiden är kort. Jag vet inte vad det betyder. Vi kan inte veta. I vårt land sker nu avfall och det blir svårare att vara troende. Det drar ihop till storm i västvärlden. Samtidigt står dörren vidöppen i många länder. Arken fylls där medan man i Norden springer ut ur arken. Den onde är på fälttåg. Han mobiliserar sin skara. Snaran dras åt runt de heligas läger. Men Gud ser varje människa, varän på jorden den befinner sig. Han kallar, han väntar, kanske även på ön Bali.

Det finns ett enormt hat mot Guds ord. Det kommer från oväntat håll. Sådana som borde känna ordet, ja namnkristna går nu i spetsen och det känns som om de leder anfallet.

Det hat som under två dagar har spytts ut över de 45  präster är enormt. Vi behöver be för dem. Det är onda krafter som verkar och hatet skruvas upp fort.

Bakgrunden till det jag nu skriver är de diskussioner jag läste på Facebook på lördagen och i går kväll. Där används alla lögnens knep och krafter. Det som Petrus skriver om i sitt andra brev fullbordas inför våra ögon. Ja det känns så.

Men Herren håller i rodret. Hårstråna är räknade på Guds barn. Inte ett enda faller av utan att Gud vet. I går fick jag lyssna på änglasång. Jag tror att ni fått uppleva det någon gång. Det går inte att sjunga mera, du måste endast lyssna. Det kommer förundran, är änglaskaran med och sjunger?

När du en stund senare ser ut över skaran, ser du nog att det är människor, men de har fått sjunga sången som sjöngs av änglar. Herren var nära, Herren är nära.

Skaran som sjöng, som fyllde bönhuset nästan till sista plats är dessa homofober, mörkermän, förtryckta kvinnor, fanatiker, sådana som inte skulle få uttala sig offentligt.

Ja, jag som själv är en mörkerman såg ut över skaran. Vad ser jag då? Kristi brud som snart är Lammets hustru. En skara av syndare, benådade syndare som är på väg till himmelen.

Herren håller vid rodret. Han stiger ner för att hålla måltid med sin kämpande skara. Ja det kommer en känsla av att man befinner sig på de gröna ängarna utanför det himmelska Jerusalem.

I bönehuset i Ytteresse finns en mäktig målning. Målad av en i Purmo boende konstnär. På lördagskvällen fick jag betrakta den. En vacker man sår säd. Konstnären har målat något Kristuslikt över honom. Han sår säd. Där växer säd gyllene säd. På himmelen finns moln. En viss skymningsstämning finns över tavlan. Högst uppe är Staden målad, det himmelska Jerusalem.

Staden som är beredd. Ja det ser ut som om molnen skingras. Staden, beredd som en brud för sin brudgum. Staden som sakta sänker sig ner mot jorden.

Och jag såg den heliga staden, det himmelska Jerusalem komma ner från Gud, beredd som en brud för sin brudgum..

Nej vi behöver inte frukta. Det kommer motvind, det behöver vi inse. Men i motvinden styr Jesus skeppet med säker hand. Varför skulle vi då frukta. Snar är vi ju hemma och Jesus är ju med, precis som han lovat. Varför skulle vi tvivla på det, då vi får tro.

Tronen

Johannes ser tronen, den vita tronen. Han ser någon som sitter på den. I Anden kan vi se vem som sitter där. Det är ju frälsaren. Kom månne Johannes ihåg de ljuvliga orden han fick skriva i sitt brev.

I detta har kärleken nått sitt mål att ni är frimodiga inför domen. En vers som innehåller så mycket. Jesu kärlek, den himmelska kärleken leder oss ända fram till tronen.

Den tron där vi hoppas, tror få höra de ljuvliga orden. Kom ni min Faders välsignade. Ja riket är berett och vi fortsätter färden, frimodigt och med glädje.

Tidens gräns

Skillnaden mellan får och getter är så tydlig. Herren känner de sina. Hur klart är det inte på domens dag. Herden och får och getter. Strax innan Jesus kom målar Bibeln bilden av 10 jungfrur på väg till bröllopet.

Ingen yttre skillnad finns då ännu. Sedan ljuder basunen och då är det strax så annorlunda. Endast en fårskock och en skock getter.

Två olika skaror och två olika utgångar.

Get eller lamm?

"Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär". En gång är Jesu lamm hemma i Sions ljusa salar. De små lammen, som ofta kände sig som en smutsig get här på jorden och vandrade tillsammans med getterna, sida vid sida.

Men det fanns en skillnad. De var Guds barn, Jesu lamm, friköpta från synden, förvandlade till lamm för himmelens ängar.

När de ställs inför sin herde, ställs de fram som lamm. Herden känner sina lamm. De är inte mera för syndens skull getter och utestängda från himmelen.

De har blivit pånyttfödda genom tron, genom Herren Jesus. De är förvandlade. Han har burit dem hem. Inte en enda av dem har han mistat.

Där finns också en annan skara. En skara av getter som följt den gamle getabocken. Jesus ser att de inte är hans. Ögonen av eldslågor tar inte miste. De vet det inte själva. Kanske de har lurats att tro att det finns inget helvete. Du duger som du är. Förverkliga dig själv, ät, drick och var glad.

De har blivit grundligt lurade, bedragna av djävulen.  Men en get kommer aldrig in i himmelen. Förvandlingen borde ha skett här nere. Då är det för sent.

Idag är det ännu tid. För Jesus är ingenting omöjligt. Än idag föder han nya lamm. Lamm som han, överherden aldrig överger. Guds offerlamm som med sitt blod ännu tvättar och förvandlar getter. Bräkande och bråkande getter till lamm.

Min brudgums dräkt

"Jag ej fruktar inför domen då jag har min brudgums dräkt" 

Domsöndagens tema är allvarligt. Det är allvarlig hur vi lever. Vems barn vill vi vara, Guds eller Djävulens? 

En dag står vi inför Kristi domstol. Jag skrev visst för en tid sedan att "med skälvande knän"

Ja visst finns det en fruktan. Om vi blir dömda efter vad våra gärningar förtjänar så döms vi till helvetets eld. Om vi riktigt skulle fatta det så skulle 6 miljarder knän skaka på jorden. Vi skulle liksom folket i Nineve omvända oss i säck och aska. Vi skulle alla fly till Kristus.

Ja, vi får omvända oss till Kristus, dagligen, ja varje stund. Då blicken vilar på Herren får den nya människan frid, även om den gamla fruktar. Hon förstår att då hon döms enligt Kristi gärningar finns det hopp. Av nåd blir domen då himmel och salighet.

Då blir det glädje. Vänner minns, Jesus har lönen med sig då han kommer för att hålla dom! Då blir det mera som den dag då du stod inför altaret. Då du visste, hoppades att du får höra ett tahdon, ett ja.

Ja han har lönen med sig, rättfärdighetens lön. Du blir frikänd för Kristi skull. Dömd, men frikänd. Gud kan inte ljuga. Allt som han sagt i sitt ord går i uppfyllelse. Detta är vår glädje och vårt hopp.

Där finns en trygghet även för den som för ut Guds ord. I Kristus evigt liv, utan Kristus förtappad.

"ty då vet jag att mitt namn är skrivet uti Livets bok"