söndag 25 december 2016

Löften till kung David

Herren hade gett kung David ro. Han satt i sitt hus. Han hade ro för sina fiender. David utbrister till profeten Natan: Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält..

Herrens ord kommer till profeten Natan: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Har Gud någonsin sagt till någon av Israels stammar: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ..

Herren sade till David genom profeten: Det var jag som hämtade dig från betesmarken, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. Herren förkunnar att han skall bygga ett hus åt David.

En avkomling till David skall bygga ett hus åt mitt namn. Jag skall befästa hans kungatron för evigt. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris.

JESUS står inför Pilatus. Han har inte gjort något ont, men han blir gisslad. Hell dig du judarnas konung ropar man. Tillsammans med två rövare korsfästs han.

Genom Natan hade Gud sagt till David: Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris, så som människor brukar och med plågor som drabbar människors barn. Men min nåd skall inte vika ifrån honom. Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja din tron skall vara befäst för evig tid.

Inför Gud består nåden i Jesus Kristus in i evigheten. Den som förlitar sig på Jesusnamnet, på frälsningen genom hans blod. Den människan får fröjdas tillsammans med David, tillsammans med Abraham, Isak och Jakob i himmelen.

Den människan drabbas inte av de plågor som drabbar människors barn. Guds barn får vila hos Gud.

Guds tempel är i himlen. En dag öppnas tidens fönster. Guds folk väntar på den dagen som Johannes fick se på ön Patmos och som han vittnar om:

Och Gud tempel i Himlen öppnades och hans förbundsark blev synlig i hans tempel. Johannes såg änglar komma ut från templet.

En gång är det skördetid. Då finns ingen nåd mera för den människa som förkastat Honom som föddes i julnatten. Änglarna lämnar templet klädda i rena vita skinande linnekläder omgjordade med bälten av guld kring bröstet.

Änglarna, Guds sändebud, de som styrkt profeterna, de som betjänade Jesus i öknen och i örtagården. Änglarna som lett Lot ut ur Sodom, Petrus ur fängelset och visat sig för herdarna i julnatten.

Ängeln som slog 150 000 i Assyriernas läger. Ängeln som visade sig för Bileams åsna. Änglarna som visade ut Adam och Eva ur paradiset.

Änglarna som ännu håller tillbaka jordens fyra vindar. Änglarna som för Guds barns böner inför Gud. När de lämnar templet för sista gången, då är tiden ute för världen och de människor som vänt Gud ryggen.

Men sen, några vingeslag och åter är de där, slutligen inför tronen med den frälsta skaran. Då ljuder sången: Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot  makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.

Lammets hustru är redo. Den heliga staden Jerusalem kommer ner från himlen från Gud. Staden äger Guds härlighet.

Johannes ser inget tempel i staden ty Herren Gud den allsmäktige och Lammet är dess tempel. Guds härlighet lyser upp staden.

Från mörker, sjukdom, sorger, strid, dimma, köld, slask och snö tågar Herrens folk fram mot staden. Det enkla folket som genom Guds ande redan äger stadens ljus.Portarna, som Lammets apostlar lagt skimrar i mörkret. Grundstenen, den klara morgonstjärnan lyser upp natten.

Stärnan som stannade över Betlehem. Dess ljus slocknar en gång. Solen som stått stilla på Josuas tid slocknar. Sällhetens sol går upp över en svunnen jord.

Och Gud sade: varde ljus och det blir ljus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar