Idag har vi tagit farväl. Vi har tagit farväl för en tid. När man blott kan se människokroppens kamp mot den sista fienden kommer många tankar.
Bland annat att människan är en evighetsvarelse. Att en gång dö blev alla människors lott efter syndafallet. Men den kropp som Gud har skapat är stark. Kroppen kämpar emot den sista fienden.
Men den frälsta människans själ är på väg hem till Gud. Det smärtar att ta avsked, men det är ett kort avsked, ett farväl för en tid.
Vi fick sjunga : Henkensä antoi kaikki ken loi, verensä ristiltä voitomme toi. Siionin vuorella pasuuna soi, kirkkaasti paista Saalemin koi.
Kerran kun rannalle Saalemin maan, yhdessä pääsemme riemuitsemaan.Voitosta virtemme soi ainiaan. Ei hylkää Jeesus morsiantaan.
Rösten brister och ögonen tåras. Sången här nere är svag i avskedets stund. Men det är ändå tryggt att lämna en älskad i Herrens goda händer.
Farväl, farväl för en tid..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar