Jesus är min sång. På vägen till himmelen får hjärtat sjunga om Honom. Hos Jesus finns frälsningsvissheten.
Borde jag inte hitta något hos mig själv. Det att jag lyckats så väl. Att jag kämpat mot synder. Att jag gör något för Guds rike.
Kanske du någon gång funnit en viss styrka där. Kanske har tanken flugit: nog har jag ändå lyckats ganska bra.
Men de andra gångerna då. Då bibeln känns tung som en sten i handen. Då tröttheten tynger dig. Då även sången är svag. Då tvivlen kommer. Då solen går i moln.
Samma Jesus. Samma Golgata kors. Blodet som runnit. Segern Han vunnit. Det står kvar, den fasta grunden. Fast som klippan tills himlen och jorden förgår.
Jesus är grunden för min frälsning. Inte hänger det ens på min egen tro, ofta så svaga tro. Tron, även den fick jag av Honom. Tryggt kan jag lita på att han styrker den då jag förlitar mig på honom.
Så kan hjärtat åter sjunga. Det kan ej låta bli. Och jag längtar att få lära den nya melodi, som en gång med ett mäktigt brus, till lammets lov i Faderns hus förklarad klinga skall.
Hör du sången? Den sjungs redan där uppe vid tronen. Snart får även vi sjunga med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar