Den lilla bokrullen

Johannes har sett den sjätte basunen  ljuda över jorden. De fyra änglarna som varit bundna vid floden Eufrat har släppts lösa.

De människor som ännu lever upphör inte med att tillbe onda andar och avgudabilder. De ångrar inte sin otukt och sina mord. De lever kvar i svartkonst och stölder.

Då ser Johannes en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Ängeln hade en liten bokrulle i handen. En bokrulle som var öppnad.

Sedan Johannes tid har Guds barn och även världens barn fått läsa ur Guds Ord. Läsa om frälsning, Guds vilja och även om syndens lön som är döden.

Efter Johannes har präster, lärare och predikanter fått sin styrka från Gud ord, från en öppen bokrulle. Under sena kvällar och nätter då sömnen flytt har Guds tjänare blivit styrkta av Bokens budskap.

Guds ord har varit som honung, söt honung som tjänarna fått styrka sig med. "Kraft till tjänst är tjänstens lön" Tjänsten har också lett till svidande smärta i magen. Ordet har inte blivit mottaget. Otaliga tjänare har stupat, medan Guds rike gått fram över jorden.

Men ännu får ej vandraren vila. Det gäller att verka tills natten kommer. Klockan tickar och Guds tjänare kämpar mot sömnen och ber att lampan hålls brinnande. Ännu är tid att läsa ur den öppna bokrullen. Ännu en kort liten tid.

Johannes hör de sju åskorna tala. Varningen för Guds kommande dom ljuder över världen. Johannes hör, men blir förbjuden att skriva ner budskapet.

Han hör rösten, men är tvungen att  försegla i sitt inre vad han hört. Tider och stunder för domen har Herren Gud i sin hand.

För tjänaren gäller endast att basunera ut. Allt vad som står skrivet i bokrullen. Tröst, varning, förmaning, bestraffning. Idag, idag om ni hör Herrens röst så förhärda inte era hjärtan. Tag emot frälsningen och tro medan det heter idag.

Ängeln ropar ut varningens budskap. Budskapet som idag ljuder som en kärleksfull varning, men snart ljuder till dom. Budskapet som Johannes inte behövde och inte skulle försegla. I tionde kapitlet , vers 6 står det skrivet. Budskapet som Johannes hörde för snart 2000 år sedan. " Tiden är ute"

Gud ske pris! I dag är inte tiden ännu ute. Men en dag står han där. Den väldiga ängeln med ett skakande budskap. Över jorden ljuder hans röst. Då skakar de knän som förkastat den långa nådatiden. Då tystnar de bespottare som sagt: Han dröjer ännu.

Ängeln lyfter sin högra hand mot himlen och rösten ljuder "TIDEN ÄR UTE" Guds folk hör endast basunen som ljuder. Guds hemlighet, glädjebudskapet som han gett åt sina tjänare profeterna fullbordas

Guds folk får möta frälsaren. Tårarna torkas. Såren läks. De trötta armarna lyfts mot himlen. Guds barn ser ljuset. Ljuset som kommer. Allt är precis som det hade blivit sagt.

"Mitt hjärta ständigt sjunger, det kan ej låta bli. Jag längtar att få lära den nya melodi som en gång med ett mäktigt brus, likt starka böljors svall, till Lammets lov i Faderns hus förklarad klinga skall"

Kära vän. När du får sjunga den sången vid den klara flodens brus. Då finns endast honungssmaken kvar i munnen. Då är smärtan glömd. Då tynger inte det egna korset mera. Då är du hemma.