Nybyggare i Kanaans land

Evangelisten Johannes skriver: " Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!"

Det har blivit en hel del läsning från gamla testamentet de senaste veckorna. Men även där finner vi Jesus på varje sida. När vi läser bibeln så uppenbarar den Helige Ande Herren Jesus för oss. Han träder fram ur Ordet som vittnar om honom.

När vi umgås med Ordet för det oss till Jesus och vi får känna att vi är hans egna. Han har friköpt oss med sitt eget blod. Hur kan du känna mig frågade Natanael av Jesus. Jesus känner de sina, det kan vi lita på.

När jag körde till arbetet igår sjöng man Lina Sandells sång i radion. Den sången där vi sjunger att jag hör min Jesus till (Sions sånger 175). Här på jorden, mitt i den gråa vardagen vill den Helige Ande förklara Kristus Jesus för oss. Och med tyngdpunkten att vi hör till Jesus, vi är hans.

Att tro på Gud som återlöst av Jesus är ett annorlunda liv. Livet har fått ett evighetsperspektiv och vi får leva som nybyggare i det himmelska Kanaan. Abraham var den första som Gud kallade. Vi förstår att han levde bland avgudadyrkare som inte tjänade himmelens Gud, han som tar namnet Israels Gud.

Abram fick höra kallelsen: "Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig." Du har fått samma kallelse, en kallelse till ett land som Gud skall visa dig. Det nya landet är himmelriket, Guds rike vars innebyggare du får och skall vara.

Vem tjänar vi då i det nya landet? Lina Sandell sjunger om att vi får tjäna Jesus varje dag. Han behöver ingen tjänst av oss, men han ger oss nåden att tjäna. Ja det är en nådelön att få tro, att vara på väg till det himmelska Kanaan. Resan är värdefull och vi kommer också fram. Högt över den här världens larm reser sig konturerna av det nya landets sköna stränder..

En bit av Kanaans land

I Mosebokens 23. kapitel beskrivs hur Abraham köper en gravplats i Kanaans land. Sara har dött vid 127 års ålder. Hon dog i Hebron i Kanaans land. Abraham sörjer och säger till landets innevånare: "Jag är en främling och gäst hos er. Ge mig en egen gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda.” 

Abraham köper marken till ett högt pris, för  400 siklar silver. Summan motsvarar 40 årslöner. När Profeten Jeremia senare under svåra tider köper en åkerplätt betalar han endast sjutton siklar silver, drygt 170 gram, som var värdet för ett par tusen kvadratmeter enligt Mose lag.

Men Abraham betalar vad landets invånare vill ha: "Så överläts Efrons mark i Makpela vid Mamre åt Abraham, hela markstycket, både grottan som fanns där och alla träd runt omkring på området."

Mina tankar går till Jesus som dör utfattig och läggs i den rikes grav. Han dör övergiven av alla men med sin död bereder han en arvslott i himmelens land, en evig plats hos Gud för den som i tro tar emot gåvan.

Priset var högt. Gud betalade med sitt eget liv. Han betalar vad folket krävde. Vi minns vad hans eget folk ropade: Korsfäst! Korsfäst!

Men Jesus uppstår, Gud uppväcker sin son. Genom sin uppståndelse lyfter Jesus in dig och mig, den som tror i det nya landet. Där har vi en ovärderlig gåva. Något som ögat inte sett. Större än vad tanken kan fatta, en plats, en evig fröjdeplats i det himmelska Kanaan.

Med sitt blod befäste Jesus, att det där finns livsrum berett. Där hos Gud i ljus och salighet.

Visst vill vi tacka honom för gåvan han gett. Guds kärlek är så stor. Han är god och trofast..

Var lugn mitt barn

"Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

De orden fick den lame mannen som fördes fram till Jesus höra genom Jesu stämma. Luther skriver att just de här orden beskriver och visar oss vad Jesus rike är. "Det är ett rike där denna härliga röst alltid hörs: Dina synder är förlåtna!"

Luther menar att vi utan uppehåll bör hålla fast vid dessa ord: Var lugn. Dina synder är förlåtna! Den här uppmaningen visar nämligen att Jesus rike är utformat på ett sådant sätt att det är fullt av tröst och förlåtelse.

Luther fortsätter: "Hela Jesus rike består av dessa två ord – syndernas förlåtelse. Där finns alltså synder. Dem måste man kännas vid. När jag lärt känna dem, ligger förlåtelse och nåd genast nära till hands.

Vi saknar inte synder. Felet är att vi inte känner av dem. Men när vi lärt känna dem och bekänner dem, så är förlåtelse inom räckhåll.

Så långt Luther. Det lugn som Jesus talar om är en frid som är okänd för världen och mänskligt förstånd, men en outsäglig skatt för Jesu vänner..

Festmåltid i Sodom

Folkbibelns bibelläsning för idag omfattar Mosebokens 19 och 20 kapitel. Guds ord är levande och alltid finner vi något i de väl bekanta orden som vi inte riktigt noterat tidigare. Kvällen innan Sodom förstördes firades en festmåltid i Sodom. 

Lot hade fått himmelska gäster, Guds änglar, som på Lots begäran stannade en tid i hans hus. Vi läser: "På kvällen kom de två änglarna till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När Lot fick se dem reste han sig för att möta dem, och han föll ner med ansiktet mot jorden och sade: ”Mina herrar, kom med till er tjänares hus. Tvätta era fötter och stanna över natten. Sedan kan ni fortsätta er färd tidigt i morgon.” De svarade: ”Nej, vi stannar på torget över natten.” Men han bad dem så enträget att de vek av och kom in i hans hus. Han ordnade en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt."

Kvällen innan flykten från Sodom får Lots familj äta osyrat bröd med de höga gästerna. Tiden är kort, men det finns tid för en gudstjänst innan uttaget.

Men de onda männen i Sodom omringar Lots hus och kräver att Lot utlämnar männen åt dem. Fördärvade av sin omoral törstade de efter sexuell gemenskap med de himmelska gästerna.

Nog är kontrasterna stora. Och nog är synden rå och grym. Änglarna slår Sodoms män med blindhet, men åt Lot säger de: Har du några mer här? Någon svärson, söner, döttrar eller någon annan i staden som tillhör dig? För bort dem från den här platsen,  för vi ska förgöra den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att förgöra den."

Lots svärsoner trodde att han skämtade. Men Lot räddades för den rättfärdige Abeahams skull: "Tidigt nästa morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren och såg ner över Sodom och Gomorra och hela slättlandet. Då såg han rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn. När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott."

Gud hör bön!

Inte tänker ni väl också gå?

Ikväll lyssnade jag till en predikan från Luleå. Predikanten talade om människans och folkens besökelsetid. När människan,  när folk förkastar Gud och i högmod tror sig vara visare än Gud, så kommer en tid då Gud låter folken gå.

Den tiden kom för Israels barn. Den tiden har kommit för västvärlden, som Gud kallade genom mäktiga väckelser. Men Predikanten ställde också frågan till sin egen kyrka, till sig själv. Förkastar jag, förkastar vi Guds heliga ord?

Jesus ställde och han ställer ännu en fråga till dig och mig, till våra kyrkor och samfund. "Inte tänker ni väl också gå?"

Johannes vittnar om Jesu fråga i sitt sjätte kapitel: "Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige."

Vi hör inte så ofta predikningar om Guds helighet. Ja inte heller om då Guds helighet och hans nåd möts. Gud är helig. Gud är också full av nåd. Men Gud tvingar ingen.  De som förkastar Honom och hans ord låter han gå. 

En av vår kyrkas nyvalda kvinnliga biskopar, en med väckelsebakgrund intervjuades på trettondagen i Helsingin Sanomat. Hon berättar att det är över trettio år sedan kyrkan fick kvinnliga präster. Hon är förskräckt över att man nu i församlingar kan överväga att ge livsrum åt sådana gudstjänstgemenskaper, där kvinnor inte kan fungera som präster. På finska kallar hon det för "salakavala takapakki"

Med andra ord så skall man inte mera få fira gudstjänst som apostlarna och som kristna har gjort under två tusen år i Finlands Evangelisk Lutherska kyrka. Inte ens i en liten ekonomiskt självbärande grupp där det mesta görs med talkokrafter.

Guds folk kan inte och får inte böja sig för sådan antikristlig tolitarism och maktmissbruk. Gud överger inte sina barn, som vill hålla fast vid hans ordning, hans befallning och ord. I bön får vi vända oss till Honom som är given all makt i himlen och på jorden.

I Moseboken läser vi om hur Gud förhärdade Faraos hjärta. Trots de plågor som Gud lät komma över Faraos hus tillät han inte Israels barn att fira Herrens Gudstjänst. Men Gud satte en gräns för Faraos makt.

Gud hör nog sina barns böner om att få fira Gudstjänst. Hans vägar och tankar kan vi inte till fullo fatta och förstå. Men Gud är trofast. Han hatar stolthet och högmod, men de ödmjuka ger han sin nåd.

Det är ledsamt och tragiskt när människor, kvinnor och män vänder ryggen åt Guds ord. Olydnaden mot Guds ord sprids snabbt och okontrollerat likt corona. Det enda och trygga botemedlet är ändå just Guds eget ord, det som ännu står fast.

Gud är god. Stor är hans trofasthet. I sin nåd frågar han milt och troget: "Inte tänker ni väl också gå?" 

När andra går vidare får Guds barn stanna kvar i ordet..

Gud - Ordningens Gud

Bibeln vittnar om hur Gud är en ordningens Gud. Hans ord är evigt och det består då himmel och jord går under. Den onde har alltid velat skapa kaos genom att ifrågasätta Guds ordning. Han förleder människan till olydnad mot Guds ord. Olydnaden söndrar.

I Uppenbarelseboken skriver Johannes hur de heligas uthållighet visar sig genom att de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus. 

Kan då människan välja att förkasta Guds bud, men hålla fast vid tron på Jesus? Den vägen förhärligas i dagens kyrka och samhälle. Man är stolta och lyckliga över att en medmänniska ställer sig över Guds bud, bryter mot hans ordning och förkastar apostlarnas undervisning.

Kan Gud ge en kallelse åt en människa som är i konflikt med hans egna ord? Nej, det kan han inte. När människor gör så sker det en söndring. Guds församling splittras och Kristi kropp lider. 

Avfall från Guds ord har alltid konsekvenser. Avfall leder aldrig till välsignelse. Den enda vägen framåt är omvändelse och tro. Jesus förmår hela och upprätta. Hans nåd fostrar och leder.. 

Amen!

Innan jul köpte jag en julgåva till mig själv. Jag köpte boken, kortandakter av Luther som ebok och har den nu tillgänglig i telefonen på vägen hem. Dagens Lutherord förklarar evangeliets kraft. Ja hur det nya livet flödar mitt ibland oss som en härlig källa. Gud är god och som pånyttfödda Guds barn fortsätter vi vandringen ledd av Ordet, av Jesus. Nedan dagens kortandakt: 

_ _

Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike (Joh. 3:3).

"Den pånyttfödelse som gör oss till Guds barn, rättfärdiga inför Gud, kommer inte till genom någon mänsklig handling.

Det vi gör kommer bara från vår egen onda natur, och vi kan inte se Guds rike. Det är evangeliet om Jesus som verkar den nyfödelse det här talas om. Genom Ordet får människan se både Guds vrede över synden, till bättring, och hans nåd genom medlaren Jesus, till tröst och frid för samvetet.

Denna stora och mäktiga handling ser väl till det yttre inte speciellt märkvärdig eller härlig ut. Det är ju enbart Ordet som krävs för detta. Det är däremot den Helige Andes kraft som utför handlingen och upptänder hjärtat till sann gudsfruktan, med förlitande på och tröst av nåden, samt till ett rätt anrop på Gud.

På det här sättet förnyar den Helige Ande människan. Den som med hjärtat griper tag om Ordet, övervinner Guds vrede, synden, döden, den egna onda naturen och världen. Hjärtat vänder sig till Gud och får lust till allt gott.

Detta är ett sant och levande verk av den Helige Ande. Det är långt större och härligare än fariseernas tilltro till sina egna prestationer, som i och för sig kan se vackra ut i människors ögon, men som ändå är någonting dött. Det förändrar inte alls själva hjärtat, eller skapar någon verklig förtröstan till Gud, utan låter hjärtat stanna kvar i sin gamla, onda natur."