Jetro och Melkisedek

När vi ännu läser om prästen Jetros förfäder midjaniterna märker vi att de redan tidigt var i strid med Edom, Esaus ättlingar. 

Från Esau har inte mycket välsignelse kommit medan Abrahams välsignelse skymtar genom Midjans barn. Vid tillfälle skall jag studera om någon välsignelse kommer från Esau eller Edom. 

Josef blev genom Guds försyn såld till midjanitiska köpmän som sålde honom till israeliterna som förde honom till Egypten.

Och när Mose flera hundra år senare måste fly undan Farao beredde Gud en fristad för honom i Midjans land där en av prästens sju döttrar blev hans hustru. 

Vi har en förunderlig Gud. Genom Sipporas, prästen Jetros dotters omsorg  blir Mose bevarad under färden genom öknen tillbaka till Egypten. Och prästdottern kallar Mose för en blodsbrudgum för henne.

Men där i Österlandet vid floden Eufrat verkade också en märklig hednisk spåman Bileam. Han ser nog en stjärna gå upp ur Jakob, men Herren Jesus, den klara morgonstjärnan varnar för Bileams lära.

Bileam älskade sin spådomslön så att han förledde Guds folk. Petrus skriver: "De har lämnat den raka vägen och gått vilse, de följer samma väg som Bileam, Beors son, som älskade orättfärdighetens lön."

Men den förste prästen som nämns i Bibeln är Melkisedek. "Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade:

”Välsignad vare Abram

av Gud den Högste,

skapare av himmel och jord!

Och välsignad vare

Gud den Högste,

som gett dina fiender i din hand!”

Och Abram gav honom tionde av allt."

Tänk att Herren Gud firade nattvard med Abraham för länge, länge sedan. Där innan mötet med Sodoms kung fanns det en rättfärdighetens kung Melkisedek, som var kung i fridens boning, i Salem, ett himmelskt Jerusalem.

Guds folk behöver också präster, tjänare enligt Guds vilja. Gud som är en ordningens Gud insätter nog sina präster även under märkliga undantagstillståndstider.

Är det de som böjt knä för Sodoms konung eller är det någon som vill tjäna Gud den högste? Är det någon som älskar Bileams lära och är allierad med Isebel som vill döda Herrens präster?

I Bibelns ljus är det lätt att svara på frågan. Gud har full kontroll och han leder dem där de går bedjande fram.

Om prästämbetet finner vi mycket redan på GT: s sidor, men förebilden är Herren Jesus som leder sitt folk, som utvalde sina apostlar som insatte ämbeten och tjänster.

Ja den Jesus som bevarar de sina i öknen medan draken står på sanden vid havet.

Förberedelser i öknen

"Jetro sade till Mose: ”Gå i frid!” Hur är det möjligt att Gud hade en präst i Midjans land?

Midjan föddes av Abrahams hustru Ketura. Efter att Sara hade dött och Abraham sörjt henne och Rebecka hade blivit given åt löftessonen Isak tar Abraham sig åter en hustru som föder sex söner åt honom. 

Enligt Bibelns tideräkning dog Sara 127 år gammal för knappt 4000 år sedan. Abrahams ålder blev 175 år. Abraham begravdes av sina söner Isak och Ismael medan de sex sönerna med Ketura inte nämns i det sammanhanget.

Bibeln nämner att Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Abida och Eldaa. "Och Abraham gav allt han ägde till Isak. Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han bort dem från sin son Isak, österut till Österlandet."

Det är första gången Österlandet nämns i Bibeln. I Österlandet träffar sedan Jakob sina hustrur Rakel och Lea. Och vi förstår att även Rebecka hämtades från Österlandet.

Långt senare tänds också en stjärna i Österland. Och Matteus skriver: "När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."

Matteus återger också Jesu ord då han ser den hedniske officerens tro. "Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder."

I Midjans land hade Israels Gud en präst som rustade Mose för färden och som senare besökte honom i lägret i öknen och där gav sina råd till Mose och troligtvis vandrade prästens son Hobab vidare tillsammans med Israels barn. Hans ättlingar bodde i det utlovade landet.

Gud har full kontroll. Han förbereder noggrant händelser här i tiden. Har du tänkt att de gåvor som de vise männen hade med sig också antagligen härstammade från Abraham.

Abraham sände sina söner med Ketura till Österlandet, men inte tomhänta. Med sig fick de gåvor, antagligen både andlig och materiell välsignelse.

Inte under att Jesus kan säga: "Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. 

Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också."

Han ger här nere vad jag behöver och himlaarvet blir ändå över. Därför får vi frimodigt rikta blicken mot det himmelska Kaanan. Gud är trofast under färden. Jesus för oss in i det goda landet.

Mot det härliga landet

"Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.”

De orden fick en vän höra av Mose på vandringen mot det jordiska Kaanan. Namnet Mose betyder "drar upp". Mose blev själv uppdragen ur Nilfloden och Faraos dotter gav honom namnet Mose.

Men det var i Midjans land när Mose bodde hos sin svärfar Jetro eller Reguel som han fick möta Jesus, den förhistoriska Jesus eller Herrens Ängel.

Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. Då tänkte Mose: ”Jag måste gå dit och se den underbara synen, varför busken inte brinner upp.”

Och Mose får höra: "När Herren såg att han kom för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna, för platsen där du står är helig mark.” Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.”

Och Mose som hade en trög tunga och var trög i talet kallades av Gud för att leda Guds folk ut ur Egypten. Mose var av naturen ingen "Ordets man" som han själv sade, men Herren skulle gå med Honom. 

"Gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga.” Men Mose tvekar ännu. "Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 

Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han kan tala. Och se, han är på väg ut för att möta dig, och när han får se dig ska han bli glad i sitt hjärta. 

Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag ska vara med din mun och hans mun, och jag ska lära er vad ni ska göra. Han ska tala i ditt ställe till folket. Han ska vara som din mun, och du ska vara som hans Gud. Och du ska ta den här staven i handen. Med den ska du göra dina tecken.”

Så börjar då förberedelserna för Herrens folks räddning i öknen, vid berget Horeb eller Sinais berg. 

Vännen som senare kallas med på färden är Moses svåger, ökenexperten Hobab.

När det gäller uppbrottet mot det Himmelska Kaanan är det samma sak. Det gäller att bryta upp, att ta tillvara Guds kallande röst och följa Jesus. Och att kalla vännen med.

Guds kärleks mål i människan är att vi håller fast vid Guds ord (älskar Gud), att vi älskar medmänniskorna och frimodigt utan fruktan bryter upp från det som binder oss.

Och Gud går med, den uppståndne är ledaren. Då är det gott:

"Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.”

Ett nytt år i Jesu namn

God morgon och Guds frid! Ett Gott och Nytt Välsignat År på vägen hem till det himmelska Kaanan!

Tacka himlens Gud, evig är hans nåd skriver psalmförfattaren. Men där i Evigheten, där det inte finns materia eller tid finns en evig boning, ett nytt Jerusalem.

En ny och evig boning. Med tanken kan vi inte gripa tag i det på annat sätt än genom Jesus. Han kom till jorden. Hans ursprung var från Evighetens dagar. Han tältade här en kort tid och återvände till sin Eviga boning hos Gud.

Därför har också hans bröder och systrar en plats beredd, ett rum, en evig boning hos Gud.

Jesus säger:

"Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

Det finns en väg till evighetens land, det himmelska Kaanan och den vägen har ett underbart namn - Jesus! På den vägen får vi vandra i tro år 2021.

En sista skrivelse

Nådens år 2020 lider mot sitt slut. Vilken betydelse har då ett årsbyte? Gud har skapat världen sådan att olika tider kommer och går.

"Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år."

På årets sista dag lyfter bibelordet fram profetians gåva: "Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva."

Aposteln Paulus skriver: "Den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Han skriver vidare: Den som profeterar uppbygger församlingen.

Paulus lyfter fram att det som profeteras eller talas till uppbyggelse, uppmuntran, tröst eller varning bör vara tydligt. "Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?"

I världen pågår en strid. Den rasar mellan Guds rike och världen och mellan Anden och köttet, mellan den nya människan och den gamla.

Striden är ändå aldrig mot människor utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Djävulen kommer med sina listiga angrepp och det enda anfallsvapnet mot honom är Guds ord. 

Andens svärd som är Guds ord. För Guds oförfalskade ord måste han vika. Men han tycker om att vrida och vända på ordet för att kunna ifrågasätta det. Ja det är hans bravur.

Därför skriver också Petrus att om någon talar så skall han tala i enlighet med Guds ord. Ordet vittnar om att tiden för att profetera, alltså tala Guds ord är förutbestämd och det kommer en dag då vittnesbördet är fullgjort.

Ordet vittnar också om att det tär på människan att vittna om Gud och Jesus. Johannes fick höra hur vittnesbördet ger en svidande smärta i magen om än det i munnen skall vara söt som honung.

Men Paulus kallar det för nåd, för en nådegåva. Ja det är det i sanning. Så går det då hem på nåden tills vi står i himmelen.

Gud överger inte

Gud överger inte, hörde jag i en predikan nyligen. Gud överger inte! I Hebreerbrevet hänvisas till orden i Moseboken då författaren skriver:

"Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga:

Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta.Vad kan en människa göra mig?"

I Moseboken står det: "Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig."

Orden uttalades av Mose till folket då han skulle träda tillbaka och den nya ledaren Josua skulle ta över. 

Orden uttalades alltså utanför Kaanans lands gränser och Mose vänder sig därefter till Josua och säger åt honom så att allt folket hör:

"Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."

Josua fick genom Mose mun höra uppmuntrande ord och folket fick höra att Josua skulle leda dem in i det utlovade landet.

Orden syftar alltså ytterst på att Guds löften håller. De löften han gett i Herren Jesus.

Överger då Gud någon? Jesus berättar i Matteus 25 hur konungen skall säga till getterna: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.

Den skaran hade övergett Jesus och hade därför ingen del i de löften som var bundna till Honom, himmel och salighet.

Därför är Jesus och tron på honom det käraste och högsta vi har här på jorden. Den skatten får vi hålla fast vid.

Gud måste en stund överge sin son för din och min skull. Då när synden försonades.

Jerusalem, Jerusalem!

Jesu klagan över Jerusalem:

Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 

Se ert hus kommer att stå öde. 

Vi har firat en jul då världens kyrkor och bönehus stått öde, eller nästan tomma. Jag tror att Gud vill säga något. Och hans röst är kraftig!

Jag läste igår Jesajas 24 kapitel där profeten uppmanar oss att se hur Herren ödelägger och tömmer jorden. 

Han beskriver där hur alla människor drabbas. "Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare. Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen."

Kanske vi ser något av detta idag, Gud vet..

Men Jesus beskriver hur vi skall möta de tragedier som drabbar en i synd fallen värld och hans budskap är: "menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."

Idag nås vi av budet att den förste av de nyvalda till den amerikanska kongressen, en 41-årig man har avlidit i Covid 19. Det kommer andra budskap som skakar om oss. Sjukdomen accelererar kraftigt i Storbritannien. Jorden skakar och vi påminns alla om att vårt liv här är ovaraktigt.

Den globala världen eller världssamfundet skakar. Håll ut ännu en stund skriver många. Snart får vi vaccin och då kan vi åter leva som förr. Vi får tacka Gud om vaccinet hjälper och hinner fram och kan lindra rädslan och rädda liv.

Gud vill ingen syndares död. Han vill ingen människas död och döden är ett främmande element som kom in i skapelsen för syndens skull. För att människan ifrågasatte Guds ord och därför föll i synd.

Varför är det så jobbigt i vår Lutherska kyrka idag? Jag är övertygad om att det beror på att man allt mera överger Guds ord. Det ord som skall vara ett Guds barns lykta.

Jag nämnde något om Gemenskapsrörelsen eller Yhteys, regnbågsrörelsen som vill förändra kyrkan.

På sin fb-sida gläds man över att ärkebiskopen "kommer ut". Vissa vill att han tydligare skulle komma ut. 

Varför läser jag då en sådan sida? Jo, därför att man där är tydlig med sina mål och de kommer fram i dagen. Man är inte nöjd förrän alla människor böjt knä inför deras gudsfrånvända ideologi.

Där namnger man också de som böjt knä och offentligt viftar med den färggranna flaggan. Där kan man också läsa att Kaisa Raittila fått "den kristna" tidningen Kotimaas journalistpris för sin nya bok "Yhteyden rakentajat - kohti kaikille avointa kirkko.

Gemenskapsrörelsen prisar de som stått upp och kämpat. När Kotimaa  skriver om boken namnges John Wikström, Mikko Juva, Irja Askola, Kari Mäkinen. Alltså tre ärkebiskopar och en biskop.

Kunde det vara dags för kyrkan att omvända sig och åter söka Jesus och den gode Herdens röst? Nu innan det är för sent.

Men jag förstår nog att den kyrkan inte är öppen för Bibelns Jesus. Han får nog stå på utsidan och klappa. När fädernas missgärningar prisas är hemsökelsen nära.

När Mose hört Herren ropa på Sinai säger han: Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."

Gud hörde Mose bön och slöt ett nytt förbund med Israels barn. Men han varnade Mose för att sluta förbund med de främmande folken i Kaanan, förbund med de som tjänar främmande gudar. De förbunden blir till en snara för Herrens folk.

"I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror. Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han. Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem."

När tidningen Kotimaa prisar avfallet lyfter man fram en skrämmande bild från 2016. Där står den larmande hopen omgiven av sin ärkebiskop.

Vad sägs i 2 Moseboken 3:14?

"Gud sade till Mose: "Jag är den Jag Är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er."

Avfallet är verkligen skrämmande och helt uppenbart för den som har ögon att se med.

Nya testamentets första martyr Stefanus återger för folket hur de förnekade Mose: 

"Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare? honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken. 

Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.

Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.

"Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. De sade till Aron: Gör åt oss gudar som skall gå framför oss. Ty vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 

Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk. Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon."

I Uppenbarelseboken får Johannes se en sköka som kallas Babylon. Han såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 

På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden. Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod."

Mose och Elia fick vara med Jesus på det Heliga berget. De tre apostlarna fick se dem träda tillbaka för att ge rum åt Jesus. Och lärjungarna såg endast Jesus.

I Uppenbarelsebokens sju brev fördömer Jesus villfarelsen i församlingarna. Och han beskriver hur det i vissa uppstått Satans synagogor.  

Den sista församlingen uppmanades till omvändelse innan den blir utspydd ur Herrens mun. De lutherska folkkyrkorna har orsak att höra Jesu ord.

Den Jesus som ännu genom sitt ord tillrättavisar och säger: "Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Det blev tunga texter i dagboken idag. Jag avslutar med orden ur Johannes julevangelium:

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 

Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." 

Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd."

Snart får vi se honom då han när Guds tid är inne framträder ur molnen och lyser upp en av synden sargad och ödelagd jord.

Då när himmel och jord går under lämnar hans ord synligt. I himlen gläds man över det men i förtappelsen påminner orden om den frälsning som stod beredd, men som man inte ville ta emot då man knäböjde för vilddjuren och världens furste. I Eldsjön tröstar de tre ingen.

Men idag är Gud nådig och trofast. Idag hjälper Herren..