Gårdagen lämnade fina minnen. Den 6. oktober blev en speciell dag.
En dag med fina minnen.
Och nattens dröm var vacker. En dröm som vittnade om en framtid och ett hopp. En dröm om människomöten och Guds godhet.
Gud är god. Stor är hans trofasthet från släkte till släkte.
En glimt från ett gammalt foto från 2019
Vers 15 i bibelns sista kapitel är en så tragisk vers att jag inte vill lämna där. Utan fästa blicken vid Jesus Guds rena Lamm och hans egna där inför tronen.
I Uppenbarelseboken 7 läser vi:
"En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?"
Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.
De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."
Torkade är alla tårar. Den dystra vildmarken är bakom. Staden med ljuset från Guds Lamm är ett härligt mål för vår livsvandring..
I föregående behandlade jag inte vers 15: " "Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning."
Vi förstår att här saknas en tro på Skriftens Jesus. Man följer en annan Jesus som bibeln namnger som Antikrist.
Hundarna var Mellanösterns orenaste djur. Ingen ville ta in dem i sina hus. Nu kallar skriften trollkarlar, otuktiga, avgudadyrkare och alla som älskar lögn och far med osanning för hundar.
Orena hundar som inte kommer in i staden då det inte finns någon rening. Antikrist kan inte tvätta människors kläder rena med sitt eget blod.
Nej, han binder människor vid synden genom lögn och osanning. Antikrist tillåtet synd och olydnad. Han välsignar synden.
Och han trivs bra då han får stå vid altaret i en kyrka och förrätta en gudstjänst.
Han är gärna präst, men åt avgudar, Molok, Baal, Mammon, Pride och vad än dessa falska avgudar nu heter.
Vers 15 är en mycket kraftig varning. Också för vi som tror på Jesus. Vi kan inte tro på Jesus och böja knä inför Antikrist..
"Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.
Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."
Vers 14 och 15 i bibelns sista kapitel har en längre tid surrat i mina tankar.
Saliga är de som tvättar sina kläder. Vi märker att det är en regelbunden tvätt. Intressant är att vissa översättningar. Till exempel King James talar om att hålla hans bud.
"Blessed are they that do his commandments, that they may have right to the tree of life, and may enter in through the gates into the city."
Vi finner samma tolkning i Karl den tolftes bibel översättning: "Salige äro de som hålla hans bud, på det deras magt skall vara i lifsens trä, och ingå genom portarna i staden.
Att tvätta sina kläder är att tro på Jesus. Genom tron på hans fullkomliga verk på Golgata har vi ständigt skinande vita kläder.
Genom tron på Jesus äger vi Kristi rättfärdighet. Jesu blod renar från all synd.
Moster Maggie hade förstått detta då hon så ofta skrev att vi tror synderna förlåtna i Jesu namn och blod. "Det bästa är ju att vi får tro synderna förlåtna i Jesu namn och blod och då går det hem på nåden tills vi stå i himmelen."
Även om bibelversen översätts med att hålla Jesu bud ändras inte betydelsen. Vi kan inte hålla Jesu bud om vi inte tror på Honom. Och även när vi i vår svaghet stapplar och faller i synd vill vi tro på Jesus. Vi faller inte ur nåden då vi på bibelns uppmaning bekänner våra synder och tror på Jesus.
Johannes skriver: "Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen.
Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.
Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."
Märkte du att det är Jesus som tvättar dina kläder: Han är trofast och rättfärdig. Han har reningsmedlet sitt eget dyra blod.
Han Jesus förlåter våra synder.
Jesus renar oss från all orättfärdighet. Märk från alla synder. Alla brister. All svaghet. All uselhet och skröplighet.
När vi tror på Jesus är vi inne i staden där livets träd står.
Trädet med läkedom för folket. Ingen förbannelse finns mer. Genom tron ser vi redan Jesu ansikte.
Hans namn står skrivet på våra pannor.
"Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud.
Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt." (Hebreerbrevet 3:12-15)
I församlingen finns ett kollektivt ansvar att se till att ingen avfaller från levande Gud. Uppmuntra varandra skriver brevets författare.
Synden har en makt att bedra. Synden förhärdar. En människa som medvetet ger sig in i en konflikt med Gud och hans Ord. Som är ihärdig i sitt uppror riskerar att bli förhärdad.
Lätt blir ifrågasättande av Ordet den nya normen. Det nya normala.
Det viktiga i församlingen är inte att alla har trevligt. Att var och en ges tillfälle att förverkliga sig själv. Församlingen är utkallad ur världen för att följa Jesus. Honom kan vi inte följa om vi förkastar hans ord. Om vi förkastar apostlarnas ord.
Brevförfattaren talar om den första tillförsikten. Jesus talar på ett annat ställe om den första kärleken.
I församlingen gläds vi över att synden är förlåten. Synden är ändå aldrig tillåten för den bedrar och den förhärdar.
Syndens lön är döden. - men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Som kristna behöver vi underordna oss Guds ord. För det antikristliga skall vi aldrig böja knä..
Jag lyssnade ikväll till Slaget efter tolv där biskopen, en Åbopräst och Kristian Nyman diskuterade präsbristen inom stiftet.
Kristian ville stå på Ordets grund och kunde då i tiderna inte acceptera villkoren för att bli präst i Borgå stift. På den tiden var Erik Wikström biskop.
Jag ids inte här desto mera kommentera debatten, men det är värt att lyssna till programmet. Om man är lyhörd märker man nog ganska fort att här möts kristet och antikristligt.
Det antikristliga fokuserar på människan, hennes möjligheter, rättigheter och förvrängda tolkningar på bekostnad av Kristus och hans Ord.
En tanke slog mig vid några tillfällen att vad skulle apostlarna ha sagt om de hade följt med diskussionen. Vad skulle Paulus ha sagt?
En viktig fråga: Vad säger Gud? Vad säger Jesus?
Hur får vi då veta det? Hur vet vi var det går snett och det kristna ersätts av antikristligt.
Svaret finner vi i Guds ord. I det Ord som står fast när himmel och jord går under.
https://areena.yle.fi/1-1479418
"Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in." (Hebreerbrevet 3:19)
Otron stänger himmelens port som Gud öppnar i Kristus Jesus.
Världen är full av otro. Vår tid är fylld av otro. Man tror inte på Gud som skapare. Man tror inte på Skriften, Guds ord.
Och man tror inte på Frälsaren Jesus.
Hebreerbrevets författare lyfter fram ökenvandrarnas otro. Av de vuxna som lämnade Egypten kom endast Josua och Kaleb fram till Kanaan.
Men om vi svänger på saken. Tron leder ända fram. Och Gud ger oss den tro som vi behöver. Ordet uppmanar oss till tro.
Därför tror vi idag på Gud, på hans ord och vi följer Jesus på vägen till Himmelen.
