Påskens budskap

"Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud." (Johannes 13:3)

Johannes, den lärjunge som Jesus älskade vittnar om vad Jesus visste här på förnedringens väg.

Jesus hade utgått från Gud och han skulle gå till Gud. Om det vittnar redan profeten Daniel: "I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 

Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras."

Visst måste det ha varit stort i himlen när Jesus kommer tillbaka från jorden efter fullföljt uppdrag.

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Detta måste vara stort här på jorden. 

Vi firar snart påsk. Men allt färre människor vet vad påsken innebär. Och de som borde veta väljer ofta att inte lyfta fram den verkliga innebörden.

Att synden blir försonad av Jesus. Att Gud  uppväcker sin son till vår rättfärdighet. Att vägen till Gud är öppen i Kristus Jesus.

Trons väg som leder hem till Gud..

Ärad av människor eller Gud

"De ville hellre bli ärade av människor än av Gud." (Johannes 12:43)

Johannes skriver om de rådsmedmedlmmar som trodde på Jesus, men som inte ville erkänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan.

Man fruktade fariseerna som föraktade Jesus.

Människofruktan står ofta som ett hinder mellan människan och Jesus. 

Människofruktan finns nog närmare oss än vi tror. Ärans konung gick förnedringens väg. Men är vi beredda att följa Jesus på den vägen?

Att följa Jesus är föraktat här i världen. Men också i kristna (namnkristna) sammanhang..

"Har du mod att följa Jesus, ljuder frågan mången gång. Hör dock här en annan fråga framställd i min enkla sång: Har du mod att bliva borta när din Konung kallar dig, kallar dig till evig glädje, evig salighet hos sig?" (ss 93)

Festmåltider - himmelsk glädje, Jesu namn och blod

"Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 

De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. 

Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände:  "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?" 

(Johannes 12:1-5)

I flera av helgens predikningar hänvisades till festmåltiden i Betania sex dagar före påsk. På många sätt måste den ha varit unik. Lasarus som Jesus uppväckt låg till bords med Jesus och hans lärjungar. Marta passade upp och Maria smorde Jesus fötter.

Judas är med som en mörk och dyster skugga. 

Vad talade Jesus och Lasarus om? Hade syskonen i Betania bättre koll på läget än Jesu lärjungar? 

Ordnar vi festmåltider för Jesus här på jorden? Tillfällen där Jesus får vara den Frälsare som han är. Tillfällen där man gläds över frälsningen. 

Tillfällen där Jesu namn och blod renar från synden och upplivar Jesu vänners sinnen.

Tillfällen där Jesus är närvarande genom sitt ord och sin Ande..

"Ack, gå ej bort på syndens stig när himlens glädje bjuds åt dig! Kom till Guds Lamm och mottag liv, kom till Guds Lamm och lycklig bliv!"

Herden söker lammet

 "Herden söker just det lammet som gått vilse från hans hjord. Ren det tvår från ökendammet och det föder med sitt ord. Jag den tron i hjärtat bär att hans barn jag för evigt är."

Det är nåt speciellt med fastetidens och påskens sånger. De kungör påskens budskap.

Det är välsignat att ha möjligheten att samlas runt Guds ord på Herrens dag..

Morgon mellan fjällen

"Morgon mellan fjällen. Hör, hur bäck och flod, sorlande mot hällen, sjunga: Gud är god, Gud är god."

Psalmförfattaren hör det skapade lovprisa sin skapare. 

Visst är Guds skapelse skön en vacker vårmorgon. När vi nu går in i stilla veckan påminns vi om vad människans återlösning kostade.

Skaparen utger sin enda son till ett evigt syndoffer. Som återlösta, försonade och förlåtna får vi vandra på den nya levande vägen..

Tack gode Gud för denna vackra söndagsmorgon!

Inget nya tungan binder

Episteltexten för palmsöndagen är från Filipperbrevet:

"Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.

Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.

Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren."

En mäktig text som slutar med Uppståndelsens härliga morgon, då alla tungor till Guds ära bekänner att Jesus Kristus är Herren.

Texten ger perspektiv på vad kristen tro är. Det finns endast en Herre och Honom Jesus Kristus får vi redan upphöja och bekänna.

Hur stort skall det inte vara då, när de nya tungorna samstämmigt lovprisar Herren Jesus.

"Inget nya tungan binder, inga tårar flyter där. Tänk vad sällhet, inga hinder, när jag skådar Jesus kär!

Helig, helig Gud jag redan sjunga kan i tidens tvång, men i härligheten sedan klingar evigt lovets sång." (Sions sånger 32)

Resetankar

I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 

I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 

Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. (Hebreerbrevet 11:8-11)

Igår var en resedag och bakom ratten kommer en hel del tankar. Trons fader Abraham kallades av Herren Gud. 

Abraham eller Abram som han då ännu hette fick som 75-åring en kallelse av Gud när han befann sig i Haran: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig."

Herren skulle visa honom landet. Och Abraham begav sig i väg i tron på Herren. Han bodde i tält. Han väntade på staden som Gud format. Staden med de fasta grundvalarna. Staden som Gud skapat och format.

Det är nåd att ibland få bryta upp. Att få tänka på Guds kallelse. På kallelsen till himlen i Kristus Jesus..

Abraham levde som främling i det utlovade landet, i Kanaans land. Igår läste vi om Lasarus som kom fram till platsen vid Abrahams sida. Där fick Lasarus tröst.

En liten stunds vila innan han går in i riket som stått berett hos Gud.

Det finns endast en väg till staden som Gud skapat och format. Jesus Kristus är den vägen..

"Det är bara en bit från vår stuga och dit, bortom bergen är Guds paradis."