Möte med en israelit

"Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."

Även här i Jerusalem får jag glädjas över den nya staden som Gud berett för sitt folk. Här i det heliga landet får jag nu börja läsa Hebreerbrevet. Versen ovan är från det elfte kapitlet och vittnar om att Gud berett en stad för de som tror på Honom.

Igår kväll hade vi besök av en israelit. Han hade blivit kallad av Jesus. Men han var en abrab från Betleham. Och han ville lyssna på Jesu röst. Som en församlingsledare tog han vara på det budskap som vi finner i Guds ord.

Hebreerbrevets författare skriver: "Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. 

Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden."

Jesus har utfört en rening från synderna. Idag besöker vi platsen där han bar våra synder på korset mitt mellan två rövare.

Jesus sitter på Guds högra sida i himlen. Det är mäktiga ord..

Då hördes ett rassel

När vi på förmiddagen kom ut från Förintelsemuseet och stod och såg ut över Jerusalem läste vår guide från Hesekiel 37:

"Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. 

Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, Herre, du vet det." Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren."

Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra. Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv." Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.

Han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. 

Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem. Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren."

Nog var det en omstörtande upplevelse att ta del av den grymhet och slakt som via mörkrets makter drabbade Israels folk. Att då sedan få se ut över ett mycket tätbefolkat Jerusalem talade mäktigt om hur Gud sätter en gräns för ondskan och även djävulens förödelse kan han tvinga att tjäna sina syften.

I barnpsalmen sjunger vi: 

"Gläd dig då, du lilla skara:

Jakobs Gud skall dig bevara.

För hans vilja måste alla

fiender till jorden falla.

Vad han tar och vad han giver,

samme Fader han dock bliver,

och hans mål är blott det ena:

barnets sanna väl allena."

Fiendens planer

 "När  våra fiender hörde att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, vände vi alla tillbaka till muren, var och en till sitt arbete. Från den dagen var hälften av mina tjänare upptagna med arbetet, medan andra hälften stod beväpnad med spjut, sköldar, bågar och pansar. Och hövdingarna stod bakom hela Juda hus.

De som byggde på muren och de som lastade på och bar bördor gjorde sitt arbete med ena handen och i den andra höll de vapnet. 

De som byggde hade var och en svärdet bundet vid höften medan de arbetade. Och bredvid mig stod en basunblåsare. Jag sade till de förnäma männen, till föreståndarna och till det övriga folket: "Arbetet är stort och vidsträckt, och vi är spridda längs muren, långt ifrån varandra. 

Var ni än hör basunen ljuda, dit skall ni samlas till oss. Vår Gud skall strida för oss!" (Nehemja 4)

Vi lever i en orolig värld och får förtrösta på Guds beskydd i alla tider. Han vårdar och beskyddar som han ser för gott.

Nu skall vi besöka förintelsemuseet utanför Jerusalem. Att det finns här vittnar att Gud finns.

På Jerusalems gator

"Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: Så säger Herren Sebaot: Jag nitälskar för Sion med stor iver, med stor vrede nitälskar jag för henne.

Så säger Herren: Jag skall vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem skall kallas "sanningens stad" och Herren Sebaots berg "det heliga berget".

Så säger Herren Sebaot: Än en gång skall gamla män och kvinnor finnas på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull.

Och stadens gator skall vara fulla av pojkar och flickor som leker där. Så säger Herren Sebaot: Även om det kan te sig alltför underbart för kvarlevan av detta folk i de dagarna, skall det därför te sig alltför underbart också för mig? säger Herren Sebaot.

Så säger Herren Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk från landet i öst och från landet i väst. Jag skall låta dem komma och bo i Jerusalem, de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud i sanning och rättfärdighet."

Vi besökte Jerusalem ikväll efter klockan 18 då Sabbaten hade upphört. Det var en vacker syn. Och med egna ögon fick jag se hur profetian delvis är uppfylld. Judar har strömmat till Israel från öst och väst.

Gatorna var fulla och där såg jag gamla kvinnor och män med stav i handen. Barn och unga gick omkring och satt och åt och diskuterade. Men ingen syntes vara berusad eller sittande med alkohol på bordet. Allt folk syntes vara glada.

På många sätt påminde det om ett Österbottniskt stormöte under pauserna. Detta är Guds egendomsfolk tänkte jag. Gud har uppfyllt sina löften. Han har varit trofast fastän man förskjutit Jesus och inte ännu tar emot Guds son som sin Frälsare.

I aftonbönen fick vi be för Israel. Vi fick be om väckelse och tacka Gud för hans trofasthet.

En härlig profetia

"Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:

Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna.

Alla hednafolk skall strömma dit. Ja, många folk skall gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus.

Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar." Ty undervisning skall gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem.

Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.

Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i Herrens ljus."

En intensiv dag i Jerusalem går mot sitt slut. För mig har det varit en förunderlig dag då jag fått se ut över Jerusalem från Oljeberget be med Jesus i Getsemane och fått se in i den tomma graven.

I morse läste jag i Jerusalem Post om ryska kärnvapenbestyckade bombplan nära den finska gränsen. Då är det gott att få läsa om en dag då folken inte mera tränar för krig.

Vi som är av hednafolk har fått gå i Jesu fotspår tillsammans med bröder och systrar från Guds egendomsfolk. 

Gud är trofast och vi har en framtid som är ljus och lång..

 Bilden från Getsemane 

Jesus, judarnas konung.

"Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" 

Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia." En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. 

De andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom." Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 

De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."

Medan Jerusalem vaknar till liv på en ny sabbatsdag får jag stanna upp inför dagens bibelläsning enligt folkbibelns bibelläsningsplan. Här dog Guds Son för att sona hela mänsklighetens syndaskuld. I templet skedde stora saker. Idag finns inget tempel här i Jerusalem. 

Men judarna står nu i beredskap att bygga det tredje templet som vi ibland kallar Antikrists tempel.

Matteus skriver: "På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene.Honom tvingade de att bära hans kors. Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats - gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Sedan satt de där och vaktade honom. Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung."

En sabbatsafton i Ajalons dal.

"På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren inför hela Israel:

"Du sol, stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!" Och solen stod stilla och månen blev stående, till dess folket hämnats på sina fiender.

Detta står skrivet i "Den redliges bok". Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, då Herren lyssnade till en mans ord. Ty Herren stred för Israel."

Sent igår kväll körde vi på den flerfiliga motorvägen från Tel Aviv upp till Jerusalem.  I mörkret syntes inte den dal där Gud genom Josua gav Herrens folk en stor seger.

Det var en unik dag då Gud stannade jordens rotation. För mig är det en stor dag då jag har fått vakna till en ny dag i det Heliga landet. En bit härifrån gav Jesus sitt liv för att sona mina synder.

Någonstans här finns den tomma graven. Snart skall vi få fira nattvard. Gud är god. Stor är hans trofasthet.