På alla dina vägar

"Räkna med honom på alla dina vägar,så skall han göra dina stigar jämna."

Det rådet ger den vise Salomo. Idag behöver jag de orden då det blir en dag med fyra olika möten om vägar. 

Men rådet som Guds ord ger oss omfattar nog hela vårt liv. Vi kan alltid räkna med Gud. Vi ser inte alltid Guds verk. Vi förmår inte se hans finger. 

Men när vi får se något litet fylls vi av förundran och tacksamhet. Gud förmår göra våra stigar jämna. 

Johannes döparen talar om omvändelsens väg. I inledningen till Markus evangelium läser vi:

"Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!"

I öknen hörs rösten som banar en väg för Jesus. Rösten som visar på honom som är Gud själv och vandrar här på jorden för att frälsa sitt folk..

Vishet och gudsfruktan hör ihop

Överskriften för den första delen av det tredje kapitlet i Ordspråksboken är att vishet och gudsfruktan hör ihop.

Senare talas det om vishetens välsignelser. Och till sist uppmanas vi att göra gott mot vår nästa.

Den här morgonen slås jag över hur Gud gjort allt så väl. Han har gett oss sitt ord som vi får förlita oss på. Ordet hållet när vi sviktar.

Den vise Salomo uppmanar oss att inte förlita oss på vårt förstånd. "Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd."

Ja, vi kan verkligen förtrösta helt på Herren. Det kommer tider och tillfällen då det egna förståndet ifrågasätter Guds ords sanningar.

Jesus ger oss en förebild hur vi skall bemöta de angrepp som det egna förståndet kan komma med när djävulen lyckas påverka vår tankevärld.

Likt Jesus får vi säga: "Det står skrivet! Det svaret håller alltid. Tack gode Gud för orden du skrivit ner. Skriv dem allt tydligare i vårt hjärta.

Ge oss en vilja att läsa och betrakta vad som står skrivet..

Sanningen

Jesus står inför Pilatus och denne förhör Jesus. Evangelisten Johannes återger den diskussion som handlar om sanningen: 

"Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 

Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"

Var och en som är av sanningen lyssnar till Jesu röst. Det är förunderliga ord. Vi vet att Guds ord är sanning och vi ber om att bli helgade i Sanningen.

Här i världen finns det alltså Sanning och lögn, d.v.s. sken av sanning. Guds rike, det rike där Jesus är konung är inte av den här världen. 

Jesus säger att han kommit till världen för att vittna om sanningen. Vi får alltså tro på Gud, på Jesus, på sanningen, på Guds ords sanningar.

När vi får se det så här, såsom Jesus säger då är det nog enkelt, tydligt och klart. 

En sådan okomplicerad tro vill Gud ge oss, medan fienden inflikar "skulle då Gud ha sagt". Har han verkligen sagt?

Nationalskalden Runeberg skriver om det enkla ordet som vi inte vill överge eller förgäta. I psalmen sjunger vi om Guds helga ord som är en skatt:

"När annat som vi finner värt

att äga här och spara,

av rost och mal och tid förtärt

hör upp vår fröjd att vara,

när dagens verk förgås med hast,

ja, förrän afton stundat,

står än Guds ord så nytt och fast

som när det först blev grundat.

Det bräcks av ålder ej och tid,

om den ock evigt räckte.

Det går med samma kraft och frid

från släkte och till släkte.

Det stannar oförändrat kvar

när allting annat farit.

Det inget annat slutmål har

än Gud, som början varit.

Det kära ord, det enkla ord,

hur kan vi det förgäta?

Var finns en visdom på vår jord

som sig därmed kan mäta?

Var ger oss världen sådan grund,

där vi vårt liv kan bygga,

som ordet ur Guds egen mun,

det eviga och trygga?"

Till Runebergs ord får vi säga ja, och amen.

Fridens berg

"Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen.

Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Jag fortsätter läsningen i Hebreerbrevet. Och ordet för oss till Sions berg, staden där Gud bor. I förtröstan på Jesu verk får vi bo där i fridens stad som förliknas vid ett himmelskt Jerusalem.

Där har vandraren ro. Där får han vila och sjunga Sions sånger. Där får han sjunga om blodet som renar. Under blodets beskydd vandrar han med högtidsskaran.

Sions berg, den levande Gudens stad..

Den vise Salomo / morgonens tankar

Jag har läst litet i Ordspråksboken och betraktat några ordspråk av den vise Salomo. Han skriver i det tredje kapitlet:

"Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda. Det skall ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben."

Och vidare:

"Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan. Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär."

Det nog ordspråk som vi märker att inte direkt upphöjs i vår tid. Människan håller sig vara vis idag. Hon vill inte frukta Herren. Hon har mist förmågan att skilja mellan gott och ont och dras till det onda, det som Guds ord förbjuder.

På samma sätt har vi allt svårare att hantera prövningar och motgångar. Och när vi möter dem förmår vi inte inse att det är Herren som fostrar.

Hurudan är då Herrens tuktan? Hebreerbrevets författare skriver:

"Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär.

Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 

Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 

För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 

Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.

Friden i Jesus

"Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er."

I dagens bibelläsning från Johannesevangeliet 16 vittnar Jesus om Sanningens Ande som skall förhärliga Honom.

Jesus avslutar sedan med orden: "Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen."

Jesus har alltså övervunnit världen och en Jesu lärjunge får ha sin frid i Jesus. Jesus uppmanar de sina att vara vid gott mod. Sanningens Ande är inte heller modlöshetens Ande.

Paulus skriver till Timoteus: "Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 

Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger.

Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram."

Nog har vi ett rikt Guds ord att ösa ur..

Det lyfter upp ett krossat mod

"Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en."

Bibelversen från Romarbrevets tolfte kapitel kom i min väg igår kväll. Bibelordet förde mina tankar till den välkända psalmen av John Newton, psalm nummer 296 i psalmboken. I psalmen sjunger vi:

"Hur ljuvligt klingar Jesu namn

för varje trogen själ.

Det lindrar kval, det helar sår,

det fröjdar mig så väl.

Det lyfter upp ett krossat mod,

det stillar storm och strid.

Åt hungriga det skänker bröd

och ger den trötte frid.

O dyra namn, min sköld, min borg,

min klippa och mitt råd,

min rika, aldrig tömda skatt

av outsäglig nåd.

Min Frälsare, min vän så god,

min konung och min Gud,

mitt liv, mitt allt, dig bringar jag

med fröjd min lovsångs ljud."

Jesusnamnet lindrar kval och helar sår. Liksom namnet är också Jesus en viloplats..