Den trofaste skaparen

Bibelns budskap är att Gud är trofast. Petrus skriver att vi vågar överlämna vår själ åt Gud, vår trofaste Skapare. Den som överlämnat sin själ åt Gud har frid med honom genom tron på Jesus och i sitt liv sträva efter att göra det som är gott.

Det som Guds ord säger vara gott skall vi hålla för gott. Det som Guds ord kallar för ont, synd och styggelse skall också vi hålla för det.

Det som Guds ord kallar orent, skamligt och avskyvärt får vi också hålla för det. Men människan skapad till Guds avbild skall vi inte förbanna för Gud är trofast.

I femte Mosebokens sjätte kapitel läser vi: "Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud.  Men den som hatar honom ska han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han ska inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte ska han vedergälla dem."

Nya förbundets folk får leva i det förbund som Gud gjort med människan genom Jesus Kristus. Han är alltså alltid trofast. Men skall då nya testamentets folk älska Gud och hans bud? Frågan är märklig, men vi lever i en tid när biskopar, präster, kyrkor och samfund lär och undervisar att buden inte har någon betydelse. Guds tio bud, det som Jesus och apostlarna lyfter fram står ännu kvar som ett rättesnöre i liv och lära.

Gud är god. Stor är hans trofasthet. Han vill oss väl. Honom får vi tjäna utan fruktan och vänta på hans son..

Med Jesus inför Gud vid starkt basunljud

"Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. 

Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.

Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra."

Jesus gav dessa ord till de sina. Till sin församling och kyrka. Ett starkt basunljud skall en gång ljuda över jorden. Alla jordens folk skall jämra sig. På Sinai uppenbarade han sig endast för sitt egendomsfolk. Då skall hela världen inse att Guds ord var sanningen. 

"Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna." I Matteus 25 vittnar Jesus om åtskillnaden. De utvalda,  de som här på jorden tagit emot försoningen ställs på den högra sidan.

Guds ord vittnar om att domen börjar i Guds hus. Aposteln Petrus skriver i sitt första brevs 4. kapitel: "Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. Ingen av er ska behöva lida som mördare, tjuv, förbrytare eller för att han lägger sig i andras angelägenheter. Men om någon får lida som kristen ska han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet.

Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium? 

Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren? Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott."

Petrus antyder att det går illa för dem som inte lyder evangelium. Den som inte tror sig behöva Jesus. Guds vilja är att hans ord skall förkunnas över hela världen. Både hans lag och hans evangelium. Lagen uppenbarar att vi behöver en Frälsare. Att vi utan honom förgås då vi ställs inför inför Guds domstol.

Jag nämnde tidigare att där finns ingen åklagare. Han är redan dömd. Han har stått inför Guds domstol och blivit dömd till helvetets eld. Även för människan fälls domen här i tiden. Om människan dör utan frälsare, utan tro på frälsningen av Nåd för Jesu skull vaknar hon upp för att dömas till evig förtappelse.

I våra dagar betonas friheten. Friheten att göra vad man vill. Att leva som man vill. Gud tvingar inte heller någon. Men de människor och den värld som förkastat honom skall jämra sig när Jesus i makt och härlighet framträder vid kraftigt basunljud.

Men för den som genom tron på evangeliet sammanfogats med Jesus övergår basunljudet i harpors klang, den nya tungan sjunger Lammets sång.

Tänk vilken dag då du och jag tillsammans med Jesus förs fram inför Gud in i det rike som han berett. Genom tron bereds vi här nere. Jesus bereder oss för mötet med Gud.

Basunklangen

"Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom.

Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. 

När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 

Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord."

När nya testamentet får förklara gamla testamentets skrifter är bibeln en trösterik bok. Läsningen blir välsignad då Kristus Jesus blir förhärligad.

När Gud steg ner vid Sinai hördes ett mycket starkt basunljud. Samtidigt lade sig ett tjockt moln över berget. Molnet och basunljudet förknippas också senare med Guds framträdande. Det märker vi bland annat i Matteus 24.

Bibeln är mycket tydlig med att människan, varje skapad människa skall möta Gud. Människan är ansvarig inför Gud för sina handlingar, för sina gärningar, för sitt liv. 

Det här ansvaret kom efter syndafallet. Då människan överskred det enda budet som fanns i Paradiset där hon levde i harmoni med Gud. Ja i frid och gemenskap med Gud.

I paradiset umgicks människan öga mot öga med Gud. Men när budet överskreds kom dödsdomen över människan. Fruktan kom med i bilden för Gud hatar synden. Och ingen synd, inget syndigt kan bestå inför Gud.

Vi lever i skuggan av Basunen. Basunklangen påminner oss om mötet med Gud. Ett möte där vi för syndens skull förgås om vi inte accepterar, i tro tar emot den frälsning som Gud berett i Jesus Kristus.

Israels barn fick också en högtid i september- oktober, en skördehögtid. En hösthögtid då fruktskörden inbärgades. En högtid som påminner om att skörden mognar och agnarna skiljs från vetet.

I tredje Mosebokens 23 kapitel läser vi om basunklangens högtid. Där påminns vi också om försoningen med Gud.

"Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, ska ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang, en helig sammankomst."

Jesus har ett budskap till oss om denna högtid. Vi finner det i Matteus 24. 

Buden vid berget Sinai

I dagens bibelläsning ur andra Moseboken stiger Gud ner vid berget Sinai. Endast medlaren Mose kan då komma nära Gud. Vi läser: "På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp."

Senare läser vi hur Gud talade alla dessa ord:

"Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud.

Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn."

I mina tankar kommer det andra mötet då Jesu armar är utsträckta och solen mister sitt sken över Golgata kulle. Jesus ropar med hög röst och ger upp andan. Det är fullbordat. Världens synd försonas och medlaren Jesus ger sitt liv till ett lösen.

Vägen till gemenskap med Gud är öppen. Den är öppen i Jesus Kristus. Här ser vi varför Gud är den enda. Det finns ingen vid sidan om Jesus som kan vara Gud, som kan ge räddning och frälsning.

Världens sönderfall och tryggheten i Jesus

I en vers i psalm 167 ljuder orden: "När lögn och våld förmeras, var är då jordens salt? Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall? Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ, en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn."

Världens sönderfall, världen faller sönder. Vad handlar det om? I ett arbetssamtal börjar han berätta om hur världens ledare gaddar sig samman. Han berättar om en rättegång som börjar den femte februari. Hur en tysk advokat tillsammans med 50 av världens toppadvokater ställer världens ledare till rätta. Han kallar det Nurnberg 2. Jag låter honom berätta och han talar om de stora protesterna i Canada och demonstrationen i Helsingfors ikväll. 

På kvällen fick jag en länk av honom som bekräftar det jag anade. Storyn är otrolig. Största delen av världens folk kommer att dö inom några år. Orsaken är vaccinerna mot Covid 19. Jag läser vidare i skrivelsen som är öppet antisemitisk.

Vi lever i en tid då man på många håll vill få lögner att bli sanning. Mannen sade att han forskat i två års tid och nu börjar få en bild av sanningen. Han använder inte munskydd och är inte vaccinerad..

Jag vet att han inte funnit sanningen. För sanningen förbannar inte Guds egendomsfolk, den är inte antisemitisk. I den bok som är sanning står det däremot: "Välsignad är Herren, Sems Gud!" Bibeln vittnar också om ett land som Gud gett åt Abrahams ättlingar, åt Israel för evig tid. 

I tidningen Kyrkpressen intervjuar man två män, en biskop och en kyrkoherde. Den som av Guds nåd fått möta sanningen, Herren Jesus och vad som står skrivet i Guds ord inser nog att biskopen inte talar sanning, hela sanningen. Han vill inte stå upp för den sanning som finns i Guds ord.

Den "råbarkade" mannen av folket som sökt sanningen i två års tid och en biskop som talar vackert, men inte hela sanningen. Psalmversen som talar om en fristad i oron och kyrkan som ett värn för sanningen. 

Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall? Det är Israels Gud. Han som uppenbarade sig för Abraham, Isak och Jakob. Han som i sitt ord uppenbarar sig för dig och mig. Han som i sitt ord vittnar om att djävulen, lögnens fader är besegrad och dömd. 

Guds folk får ha blicken fäst vid Herren Jesus som blivit given all makt i himmelen och på jorden. Då behöver vi inte frukta om än jorden vacklar och mycket här i världen är i gungning. Vi behöver inte frukta om än det blir allt svårare att skilja sanning från lögn.

Vi får be för en biskop som kommit bort från sanningen och de som söker sanningen men inte funnit den. Men vi får akta oss för att sprida lögner vidare och söka gemenskap med mörkrets makter.

I går fick jag också ta del av några andakter där Guds ords budskap om Jesu återkomst lyftes fram. Där den verkliga omsorgen om medmänniskan lyftes fram. Gud är god! Vi får be för makthavare och för dem som förföljer oss. 

Hebreerbrevets författare varnar och vägleder: "Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat. Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig, trots att han sökte välsignelsen under tårar.

Hebreerbrevets författare tröstar: "Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas. Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.

Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Guds ord vittnar om att på Sions berg skall det finnas en räddad skara. Där omsluter Herren Jesus de sina. Där finns det en plats för dig och mig, för alla som Herren kallar..

Tillbaka till sanningen

"Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon återför honom, så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder."

Jakob avslutar sitt brev med en påminnelse om vikten att hålla fast vid sanningen. En människa som överger den sanning vi finner i Guds ord är på väg mot döden och själen mot den eviga döden.

Jesus som själv är sanningen uppmanar i missionsbefallningen lärjungarna att lära folken allt vad Jesus befallt.

Gud och människan har en fiende djävulen som helt saknar sanningen och alltid står emot den. Aposteln Johannes uppmanar därför i sitt första brev: " Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.

Vidare skriver Johannes: "Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde."

En människa kan inte älska och följa Jesus om hon förkastar Guds ord. Därför kallar Guds ord alltid både människor och kyrkor tillbaka till sanningen. 

På bibelns sista rader kommer en kraftig uppmaning till att varken lägga något till, eller ta bort något från orden i boken, "denna profetias bok". Då skall Gud ta bort dennes del i livets träd och i den heliga staden. Med andra ord så mister den stackaren som förleds till att överge sanningen det eviga livet hos Gud.

Därför behöver vi ta Jakobs ord på allvar. Kristi kyrka håller fram sanningen. Den håller fast vid sanningen med tanke på själarnas frälsning och av kärlek och trofasthet till Kristus Jesus.

Lönedag

Jag läste Jesus liknelse om vingårdsmännen  som vi finner i Matteus 20. Egentligen kunde vi också kalla den för liknelsen om Husbonden. För vi förstår att husbonden är en bild av Gud som själv går själv ut och tar arbetare i tjänst för en dag. Lönen är en dagslön. De första tar han i sin tjänst vid gryningen eller 6-tiden. Sedan anställer han nya arbetare kl. 9, 12, 15 och 17. Vid skymningen kl 18 är det löneutbetalning.

Husbondens förvaltare sköter om löneutbetalningen och han börjar med de som hunnit arbeta endast en timme. Vi märker att lönen är lika för alla.

I Guds rike är det så att var och en som tror på Jesus har del i allt han har förtjänat. Det spelar ingen roll vid vilken tidpunkt i livet vi kommit till honom. Lönen ges av nåd. Vi kan tala om nådelön.

Jag lånar orden ur en betraktelse: "Fast vi inte kan skaffa oss inträdesbiljetten till himlen kallar Gud oss till tjänst i sin vingård. Där får vi uppgifter som passar vår förmåga. Och han ska ge lön för tjänsten, även om den inte ges oss på grund av vår förtjänst utan för Jesu skull. Kraften och glädjen i tjänsten får vi genom att ha blicken fäst på honom. Den himmelska lönen räknas på ett annat sätt än i världsliga sammanhang."

I liknelsen finner vi en skrämmande sak. Samtliga som blivit lejda eller anställda i gryningen klagade på lönen, fastän de fick just det som husbonden eller Gud lovat. 

Vi märker att det finns en risk att det kan gå så att Jesu förtjänst inte duger. De första lyfte fram hur de stått ut med dagens slit och hetta.

Guds rike är ett annorlunda rike. Tjänsten i Guds rike är en annorlunda tjänst. Lönen är en annorlunda lön. Jag är övertygad om att ingen som sett lönen hemma hos Gud har klagat. Här nere kan vi ibland vara oförnöjda. Vad är det som kan göra oss oförnöjd.

Är det kanske att blicken inte mera är fäst vid Jesus, vid trons lön i himlen. Hebreerbrevets författare ger oss ett exempel: " I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen."

Tänk om vi likt Mose kunde se Kristi vanära som något större än världens alla skatter. Då lyfter vi inte fram dagens slit och hetta och kräver tilläggslön utan vi fäster blicken på Jesus och trons lön i himlen.

Liknelsen om husbonden och vingårdsmännen är en dyrbar berättelse och vi får be att Gud låter sin Ande förklara den. Då rymmer dagens hetta också en försmak av lönen, nådelönen hos Gud..

(De trons vittnen som framträder på bilden har redan länge smakat trons lön hos Gud)