Gläd er alltid i Herren!

På köksbordet var en sida i Missionstidningen uppslagen. Artikeln  handlade om hur det är i himlen. Jag hade nog också själv läst den för någon månad sedan.

När jag nu läste på nytt fastnade jag vid en mening med innehållet: "Då ser vi i Jesu ansikte Herren sådan han är"

I sången "O vad Sällhet" sjunger vi: skåda Jesus, skåda Jesus. Artikelförfattaren lyfte fram att himlaglädjen är förknippad med en person - Jesus.

I Jesus har vi redan frälsningen, men här nere har vi ändå inte allt. Vi lever i en av synden besmittad värld. Synden härjar här nere. Men där uppe finns den inte..

Från sitt fängelse i Rom uppmanar Paulus Guds folk att alltid glädja sig i Herren. Glädjen i Jesus hade Paulus med sig i fängelset och han kunde proklamera att den glädjen finns tillgänglig var än ett Guds barn befinner sig.

Mina tankar har några dagar varit vid en sjuksäng där en trött himlavägsvandrare kämpar sin kamp mot en dödlig sjukdom. Krafterna, all jordisk glädje är borta och himlamålet är nära.

Gud har fastställt tiden då en trött himlavägsvandrare får gå över gränsen och in i det sköna landet. Gud har fastställt tiden då ett Guds barn får skåda Jesus som snart hämtar de sina hem.

Artikelförfattaren talar om en spänning mellan "nu" och "inte ännu". Jesus är med oss på båda sidorna om tidens gräns. Här på jorden kan vi inte se Gud ansikte mot ansikte och leva, men då vi sedan ser honom innebär det att vi lever för evigt.

Då finns ingen död. Då är glädjen i Herren fullkomlig..

En biskop och två kvinnor i Herrens tjänst

I dagens bibelläsning enligt folkbibeln möter vi två kvinnor Evodia och Syntyche som tillsammans med Clemens  (en av Roms första biskopar) kämpat med Paulus i evangeliets tjänst.

Paulus uppmanar Evodia och Syntyche att vara eniga i Herren. "Ja, även dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst, tillsammans med Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok."

Visst har jag många gånger läst Filipperbrevets 4 kapitel med dess förmaningar men idag var det givande att läsa de verser som oftast har lästs utan större eftertanke.

Paulus talar om en enighet i Herren som bör finnas och också finns bland de som är kallade av Gud och av ett rent hjärta kämpar i evangeliets tjänst. Texten innehåller en skönhet och harmoni trots förmaningen.

Är det inte så bland Guds barn som har sina namn skrivna i livets bok? Jesus är Herren och då är det också möjligt att här på jorden uppnå en enighet och harmoni så att kampen kan fortsätta.

Guds ord uppmanar oss till att vara eniga i Herren. Då finns det också kraft till att föra ut evangeliet. Clemens, Evodia och Syntyche kan  vara trogna i den tjänst som Gud kallat dem till då Jesus får vara Herre.

Då kommer också glädjen och förnöjsamheten av att namnet är skrivet i Livets bok hos Jesus.

Då vill ingen bli större än den andre.

Då ser också en biskop det som sin uppgift att faktiskt vittna om Jesus, bibelns Jesus.

Nog är Bibeln, Guds ord en förunderlig bok. Om den får vara ledstjärnan är det harmoni i Guds rike. Om ledstjärnan blir människotankar och filosofier blir det en kamp och strid om positioner. Då river man och sliter i varandra och Jesus glöms bort.

Då blir det budskap som kyrkan kommer med tomt och kallt..

Guds ord kallar till enighet i Herren. Må den Helige Ande förklara vad det betyder och vilken glädje som då kan spridas.

Gud är god! Stor är hans trofasthet!

Guds barns barmhärtighet

När vi tänker på kristnas bamhärtighet mot de som inte tror så är Jesus förebilden. I sin barmhärtighet gav han sitt liv för att frälsa människosläktet. Ja vi kan tillägga, fastän han visste att många skulle förkasta den frälsning han beredde.

Den som inte tror bär en synd som leder till döden. För människan är Jesus och hans rättfärdighet den enda räddningen.

Inte välsignade Jesus äktenskapsbrytarens synd om än han inte dömde den stackars kvinnan.

En kristens "uppgift" är att göra alla folk till Jesu lärjungar, människor som lever i tro på honom, räddade från syndens straff den eviga döden.

Det är Gud som ger tron, men tron kommer av Guds ord. Därför behöver världen få höra Guds ord. Därför behöver världen få höra om Jesus.

Synd till döds - otro

"Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är, ska ni dö i era synder."

Jesus talade till judarna. Han använder gudsnamnet "Jag är" om sig själv. Hans budskap är att den som inte tror att han är Gud kommer att dö i sina synder.

Jesus fortsätter sin predikan och ordet väcker tro: "Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt Människosonen då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig.

Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom."

När han sade detta kom många till tro på honom.

Visst var det en kraftfull och innehållsrik predikan! Jesus talar om sig själv som människa "Människosonen" - människan Messias, Davids son.

Jesus talar om att Människosonen blir upphöjd, alltså korsfäst.

Jesus hänvisar till att han måste dö för deras skull och att de då skall förstå att Jesus är Gud.

Den kraftfulla predikan väckte tro. Jesus är Gud. Han dör för människans skull. Han visar Guds goda vilja. Där finner vi kristendomens budskap och kärna.

Vägen, sanningen och livet. Den som förnekar honom och inte tror på honom dör i sina synder. Den som tror har gått in i det eviga livet.

Jesus är Herre!

"Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.

Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.

Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam."

Vi tror på en levande Gud och Jesus lever. Paulus skriver också om trons ord. Den rättfärdighet som kommer av tron får också frukter. När Jesus får vara Herren i en människas liv gör det en skillnad.

Gud regerar i människans liv genom sitt ord och sin Ande som förklarar Ordet och förhärligar Kristus Jesus. När Jesus är Herren blir också Guds ord en ledstjärna i en människas liv. Ordet leder och bryter ner falska tankebyggnader.

När Paulus försvarar sin apostlatjänst skriver han: "Jag, Paulus, som är så ödmjuk när jag möter er ansikte mot ansikte men modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet och ber: tvinga mig inte att vara så modig och bestämd hos er som jag inte tvekar att vara mot vissa som menar att vi går fram på världens vis.

För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig."

Avgudar

Paulus skriver: "Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande.

På en frikyrklig lägergård har en avgudamålning hängt en tid, men den har nu tagits ned. Man kan ju spekulera varför en avgudabild misspryder en kyrka. Ytterst är det ändå frågan om avfall från levande tro på Gud och Jesus.

Där den Helige Ande får verka framställs och förhärligas Jesus. Då kan vittnesbördet få ljuda "Jesus är Herren".

Inför Guds ord

"och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet.

Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 

Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. 

I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft."

Johannes beskriver den förhärligade Jesus som försonat världens synd och håller sina tjänare i sin högra hand.

Han talar genom sitt ord som är skarpt och tveeggat. Han har ett budskap till församlingarna.

Om vi något betraktar bilden kan vi ställa oss frågan. Kan / vill den tjänare som vilar i Jesu högra hand gå emot Guds ord? Kan han ställa sig över Guds ord.

Frågan lämnar ingen Herrens tjänare oberörd. För varje människa är vägen till frälsning öppen. Guds ord förmedlar frälsningen och Guds ord styr och vägleder den frälste.

(tankar vid myren en sommarmorgon)