Väckt av klockan

Jag använder sällan väckarklocka. Från ungdomstiden är jag van att alltid vakna litet före klockan. Då var det viktigt att få morgonrutinerna färdig i ladugården innan mjölkbilen kom.

Igår ringde nog väckarklockan flera gånger. Därför känner jag mig ännu litet urvaken. I söndagens evangelietext berättar Jesus en liknelse. Där säger han "medan folket sov".

Medan folket sov kom ovännen och sådde ogräs mitt ibland vetet. Sedan gick ovännen och gömde sig en tid. Och se, efter en tid växer ogräs och vete sida vid sida.

Jesus varnar oss tydligt för att börja plocka ogräs. Men vill Jesus att vi skall fortsätta sova?

Kristian Nymans blogginlägg igår var den första ringningen. Utbildningen på kvällen som hade temat Kristi kyrka var den andra ringningen. Den tredje ringningen som var både lång, obehaglig och där signalen redan var lång och gäll var biskopsdebatten på Yle.

Den fjärde signalen är sedan den skrivelse som Jari Rankinen har på STI: s hemsida. Klockan ringer alltså kraftigt. Det är alltid bra att börja en ny dag med att be. Nu behövs mycket bön, men också tro att Jesus håller de löften som han gett. Han står ännu vid rodret i Kristi kyrka.

Han står vid dörren och klappar. Om någon hör hans röst och öppnar dörren lovar han att komma in och hålla måltid.

Han säger att han själv går in till den som öppnar och håller måltid med honom. Jesus vill ännu att vi skall få fira nattvard med honom.

Mera vill jag inte skriva, men väckarklockan ljud är både gäll och obehaglig. Jag tror att Jesus har något att säga oss. Herre ge oss lyssnande öron!

"Kristen i vardagen"

Det är något speciellt att få sjunga psalmen "Lova Gud i himmelshöjd" en tisdagskväll. Vi hade bibelstudium ikväll och en riktigt välsignad kväll.

Nästa gång är det min tur och jag fick nyligen förslaget till tema "kristen i vardagen" av en vän. Men vår vardag är ju så olika..

Vad finns det som förenar en pensionärs och en småbarnsmammas vardag? Är det inte det att Jesus är med. Så jag tror att jag litet ändrar på rubriken. Det får bli "med Jesus i vardagen".

Men förresten, det är ju samma sak. Det är ljuvligt att vara kristen i vardagen. För då är ju Jesus med. Den kristne, kristianen följer ju Jesus. Det betyder då att Jesus går före.

Kom ihåg det, Jesus går före även under vardagen. Då är det inte så illa att få vara vardagskristen..

Himmelriket

Fast jag nyligen läst igenom Matteus evangelium har jag inte riktigt kommit till full insikt om vad Jesus menar med Himmelriket. Jag är ju ingenjör och har kanske därför lätt att fastna vid detaljer. På något vis vill jag förstå det jag möter. Himmelriket är däremot inte någon detalj.

Nåden att tro är ju ändå något som Gud ger i Jesus Kristus. Guds ord säger ju också att inte ens den mest fåkunnige skall gå vilse. Det är ju den Helige Ande som förklarar ordet. Vi vet också att den Helige Ande förklarar och förhärligar Kristus.

En kär broder definierar Himmelriket som Nya Förbundets ankomst med Jesus Kristus. Tänk att vi nu och här får leva i det riket där Kristus regerar. Det ger hopp för vardagen som nu stundar.

2. Davids nycklar

Jesus vittnar för de trogna i Filadelfia att han är den som har Davids nycklar. De orden ingav nytt mod då brevet från Jesus nådde fram till församlingen. Likaså ger det nytt mod även i dag.

Kung Hiskia hade en övermodig förvaltare som hette Shebna. Han blev avsatt av Herren Gud och en annan fick hans ämbete.
Shebna hade låtit hugga ut en grav åt sig själv i klippan där han låtit skriva orden "förbannad är den som öppnar".

Shebna som var en skamfläck för sin Herres hus blev avsatt och degraderad till skrivare. Ny överförvaltare blev Eljakim. Det är ändå inte denne Eljakim som nämns i släkttavlorna i nya Testamentet.

Och Eljakim blev klädd i överförvaltarens dräkt. Enligt Jesajas profetia får han Shebnas bälte och ämbete och blir en far för Jerusalems invånare och Juda hus.

Gud ger åt honom nyckeln till Davids hus. Han är den som bär nyckeln. Han skall öppna så att ingen kan stänga och stänga så att ingen kan öppna. Han blir som en härlig tron för sin Fars hus.

I slutdelen av Jesajas profetia i kapitel 22 framställs Eljakim som en förebild för Herren Jesus. Han som ännu i dag bär nycklarna till Himmelen och helvetet. Han som skall döma och dömmer både levande och döda.

Striden om Jerusalem 1

Striden om Guds stad Jerusalem rasar hård. Till den lilla församlingen i Filadelfia kommer bud från himmelen. Jesus som där utför sin överprästeliga tjänst har ett angeläget budskap "Jag har Davids nycklar"

Jesus talar om en dörr som han ställt öppen. I Filadelfia var den egna kraften liten. Där fanns ingen egen styrka att öppna tunga portar. Ja krafterna räckte inte heller till att stänga de portar som Jesus öppnat.

Hur hade då Jesus öppnat dörren? Han säger sig ha Davids nycklar. Han är den som tronar i staden där låset finns på insidan. Och nycklarna har han i sin hand. Porten till den himmelska staden står öppen.

Lydia Baxter skriver år 1872 ledd av den Helige Ande den mäktiga psalmen "Det finns en port som öppen står". Jag förmår nu inte idag riktigt på djupet gå in i de sammanhang som Anden öppnar . Om Gud vill kanske jag finner tid att gå i det väldiga djup som finns i bl.a. Johannes 14 där Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet. Ja om Gud håller den här tråden öppen.

I andra Kungaboken beskrivs hur Sanheribs utsände Rab-Shake stannar utanför Jerusalem och ryter kraftigt. I sin mun har han lösryckta bibelord och han håller ett mäktigt tal. Han talar på ett språk som är begripligt för försvararna på Jerusalems murar. Han talar judiska. Han är inte ensam utan bibeln beskriver "de tre" Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake vid namn.

"Trots oväns hot, o skynda in, snart porten sluten bliver" Striden om Jerusalem går mot sitt slut. Jesus har ännu ett budskap "Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona." I himmelen finns det nya Jerusalem färdigt beredd. Där finns ljuvliga rum.

Endast på insidan av murarna, i Guds stad blir du och jag bevarad under den prövning som kommer över hela världen och sätter dess invånare på prov. 

Judas har en fråga

Den andre Judas, han som också bar namnet Taddeus nämns inte så mycket i Bibeln. Enligt utombibliska skrifter dog han till sist martyrdöden i Persien.

Men i Joh. 14 ställer han en viktig och angelägen fråga till Jesus. "Herre, hur kommer det sig att du skall uppenbara dig för oss och icke för världen?"

Det svar som Jesus ger är "hisnande". Läs och begrunda: - Om någon älskar mig håller han fast vid mitt ord. Och min Far skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

Om någon älskar Jesus......

Så håller han fast vid Jesu ord......

Och Gud älskar honom.....

Och Jesus och Gud, Fadern kommer till honom....

Och Gud tar sin boning hos honom...

"Tappa inte modet"

Jesus säger i Joh. 14 att han går bort för att bereda rum. Jag har alltid tänkt att Jesus bereder rum där i det himmelska. När jag idag först lyssnade på bibelordet och senare läste det samma fastnade jag också vid orden "går bort".

Hur gick Jesus bort? Han steg upp till himlen från Oljeberget. Han gick där innan upp mot Jerusalem och Golgata. Han bar det tunga träkorset. Han bar också hela världens syndaskuld. Hans jordiska kropp dignade under träkorset och en annan fick bära korset de sista stegen.

Men syndabördan då? Den bar han faktiskt själv. Den kunde ingen annan bära. Den låg över hans kropp och han bar den bördan ända in döden. När han gav upp andan var det uppdraget över.

Men han uppstod ännu till vår rättfärdighet. Rummet är alltså berett. Och enligt sitt ord kommer han för att hämta oss. Han sände också Sanningens Ande till de sina. Därför skall vi inte tappa modet. Någon går vid din sida. Han är inte synlig för dina lerögon.

Han vakar och han kan ge mod. Löftena håller. Tappa inte modet!