Jag använder sällan väckarklocka. Från ungdomstiden är jag van att alltid vakna litet före klockan. Då var det viktigt att få morgonrutinerna färdig i ladugården innan mjölkbilen kom.
Igår ringde nog väckarklockan flera gånger. Därför känner jag mig ännu litet urvaken. I söndagens evangelietext berättar Jesus en liknelse. Där säger han "medan folket sov".
Medan folket sov kom ovännen och sådde ogräs mitt ibland vetet. Sedan gick ovännen och gömde sig en tid. Och se, efter en tid växer ogräs och vete sida vid sida.
Jesus varnar oss tydligt för att börja plocka ogräs. Men vill Jesus att vi skall fortsätta sova?
Kristian Nymans blogginlägg igår var den första ringningen. Utbildningen på kvällen som hade temat Kristi kyrka var den andra ringningen. Den tredje ringningen som var både lång, obehaglig och där signalen redan var lång och gäll var biskopsdebatten på Yle.
Den fjärde signalen är sedan den skrivelse som Jari Rankinen har på STI: s hemsida. Klockan ringer alltså kraftigt. Det är alltid bra att börja en ny dag med att be. Nu behövs mycket bön, men också tro att Jesus håller de löften som han gett. Han står ännu vid rodret i Kristi kyrka.
Han står vid dörren och klappar. Om någon hör hans röst och öppnar dörren lovar han att komma in och hålla måltid.
Han säger att han själv går in till den som öppnar och håller måltid med honom. Jesus vill ännu att vi skall få fira nattvard med honom.
Mera vill jag inte skriva, men väckarklockan ljud är både gäll och obehaglig. Jag tror att Jesus har något att säga oss. Herre ge oss lyssnande öron!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar