Predikan

Jag fick predikan som tema för nästa bibelstudium. Därför kommer jag vid tillfälle att nu som då skriva ner några tankar. "Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord" En gång under 3,5 års tid har Gud själv predikat på jorden. Där finns alltså förebilden. Han var den felfria predikanten.

Hurudan var Jesus predikostil. När han vandrade på jorden hade han ju klätt av sig sin gudomliga härlighet. Annars hade ingen kunnat se honom och leva. På förklaringsberget fick de tre se honom förhärligas. Petrus ville då bygga hyddor. Han ville bli kvar där hos den förhärligade Kristus. Ibland får vi uppleva små stunder då Kristus förklaras. Men även vi får endast en kort tid stanna kvar. Där nere väntar smärtan och nöden. Allt har sin tid.

På våra onsdagskvällar runt den Augsburgska bekännelsen behandlade vi för några veckor sedan predikan och främst då Luthers predikan. Vi kom också in på Laestadianismen och predikostilen inom väckelsen.

Den har levt och varierat under årtionden. Ibland har den cementerats och i vissa kretsar även ganska kraftigt. Det var intressanta diskussioner. Jag förstod att för vissa har det varit självklart att t.ex. bibeln tar man från predikstolen, man använder inte sin egen. Någon har också oftast valt text först där framme under andens ledning.

Gud har välsignat och verkat fastän former och vanor, traditioner har varierat. Det var intressanta diskussioner. Jag fick gömma och begrunda i hjärtat.

Laestadius hade i regel skrivna predikningar. En del har förklarat det så att han behövde ha det för att kunna försvara sig mot olika beskyllningar. Det stämmer säkert, men jag tror också att Gud hade lett honom till det. Han talade till honom under nattens timmar. Han vandrade omkring i sina tankar och sin dialog med Gud, som hade kallat och format honom till ett Herrens redskap den tiden och långt framöver.

En intressant sak som kom fram i diskussionen var att förberedelserna för en predikan ibland har ifrågasatts. Ja, i vissa kretsar har det blivit en styggelse.

Gud har verkat även genom detta. Säkert har det ibland varit till tröst för de predikanter som har haft stor familj och mycket arbete. Gud kan använda tomma kärl.

Ändå så står Gud över alla traditioner, både goda och mindre goda. Inget hindrar honom att verka men ibland vill människan sätta gränser för hur Gud skall verka. Det lyckas aldrig. Det kan se ut som att det lyckas en tid, men då Guds vind blåser faller mänskliga byggnader till marken.

Mig formade också Gud genom församlingen. Då vi fick förfrågan om vi kan ställa oss i församlingens, Guds tjänst så ombads vi att svara skriftligt. Jag som inte just skrivit på åratal började skriva. Tre olika svar skrev jag. Det sista vid köksbordet söndagsmorgonen den 4. januari 2015.

Så har det fortsatt. På de här bloggen finns närmare 800 olika skrivelser. Många publicerar jag inte. En del publicerar jag. Några tar jag bort då jag senare tänker eller förstår att det där måste jag nog granska noggrannare.

Men skrivandet har blivit ett inslag i mina förberedelser. Jag tackar Gud för det. För mig har det känts rätt. Gud använder ibland något. Ibland leder han åt helt annat håll. Men Han är ju Gud och då känns det tryggt.

Måndagsvila

Om än det är välsignat att vara i Herrens tjänst blir den jordiska kroppen trött. Vi kommer inte undan syndafallets konsekvenser på den här sidan Evigheten. I kväll blir det därför vila.

Jag tänkte på de två rövarna igår. Vi vet ju inte hur deras liv och deras livsböcker sett ut, men antagligen skulle det inte ha varit någon vacker läsning.

Båda gick de samma dag in i evigheten. De mötte döden, syndens straff men tillbringar evigheten på helt olika ställen.

Den ene fick nåd, han vände sig till sin frälsare. Han fick höra de ljuvliga orden från Jesu mun. Idag skall du vara med mig i paradiset. Han hann aldrig göra trons gärningar.

Med honom får vi en gång höra de ljuvliga orden: kom ni min Faders välsignade..

Även denna måndag får vi vila i Nåden, Guds gåva. Måndagsversen ledde mig till Efesierbrevet. Vad säger Paulus om gärningarna? Det är faktiskt intressant hur han fortsätter i den 9. versen. Han tar inte lätt på dem.

"Inte på grund av gärningar för att ingen skall berömma sig"

"Ty hans verk är vi, skapade i honom till goda gärningar, som Gud har förberett så vi skall vandra i dem"

Läs Efesierbrevets andra kapitel, ljuvligt Guds ord. Vila för en trött himlavägsvandrare!

Måltid med Herren

Bruden, Lammets hustru är på väg till himmelen. Lammets bröllop stundar, det är nära. Ju närmare bröllopsfesten vi kommer desto stadigare håller brudgummen Jesus i rodret.

Nu använder jag bildspråk. Han håller nog ständigt stadigt i rodret. Men ibland låter han oss känna, ja helt konkret att nu tar jag över. Han stiger ner. Han kommer och håller måltid med sitt folk.

Jag tror att tiden är kort. Jag vet inte vad det betyder. Vi kan inte veta. I vårt land sker nu avfall och det blir svårare att vara troende. Det drar ihop till storm i västvärlden. Samtidigt står dörren vidöppen i många länder. Arken fylls där medan man i Norden springer ut ur arken. Den onde är på fälttåg. Han mobiliserar sin skara. Snaran dras åt runt de heligas läger. Men Gud ser varje människa, varän på jorden den befinner sig. Han kallar, han väntar, kanske även på ön Bali.

Det finns ett enormt hat mot Guds ord. Det kommer från oväntat håll. Sådana som borde känna ordet, ja namnkristna går nu i spetsen och det känns som om de leder anfallet.

Det hat som under två dagar har spytts ut över de 45  präster är enormt. Vi behöver be för dem. Det är onda krafter som verkar och hatet skruvas upp fort.

Bakgrunden till det jag nu skriver är de diskussioner jag läste på Facebook på lördagen och i går kväll. Där används alla lögnens knep och krafter. Det som Petrus skriver om i sitt andra brev fullbordas inför våra ögon. Ja det känns så.

Men Herren håller i rodret. Hårstråna är räknade på Guds barn. Inte ett enda faller av utan att Gud vet. I går fick jag lyssna på änglasång. Jag tror att ni fått uppleva det någon gång. Det går inte att sjunga mera, du måste endast lyssna. Det kommer förundran, är änglaskaran med och sjunger?

När du en stund senare ser ut över skaran, ser du nog att det är människor, men de har fått sjunga sången som sjöngs av änglar. Herren var nära, Herren är nära.

Skaran som sjöng, som fyllde bönhuset nästan till sista plats är dessa homofober, mörkermän, förtryckta kvinnor, fanatiker, sådana som inte skulle få uttala sig offentligt.

Ja, jag som själv är en mörkerman såg ut över skaran. Vad ser jag då? Kristi brud som snart är Lammets hustru. En skara av syndare, benådade syndare som är på väg till himmelen.

Herren håller vid rodret. Han stiger ner för att hålla måltid med sin kämpande skara. Ja det kommer en känsla av att man befinner sig på de gröna ängarna utanför det himmelska Jerusalem.

I bönehuset i Ytteresse finns en mäktig målning. Målad av en i Purmo boende konstnär. På lördagskvällen fick jag betrakta den. En vacker man sår säd. Konstnären har målat något Kristuslikt över honom. Han sår säd. Där växer säd gyllene säd. På himmelen finns moln. En viss skymningsstämning finns över tavlan. Högst uppe är Staden målad, det himmelska Jerusalem.

Staden som är beredd. Ja det ser ut som om molnen skingras. Staden, beredd som en brud för sin brudgum. Staden som sakta sänker sig ner mot jorden.

Och jag såg den heliga staden, det himmelska Jerusalem komma ner från Gud, beredd som en brud för sin brudgum..

Nej vi behöver inte frukta. Det kommer motvind, det behöver vi inse. Men i motvinden styr Jesus skeppet med säker hand. Varför skulle vi då frukta. Snar är vi ju hemma och Jesus är ju med, precis som han lovat. Varför skulle vi tvivla på det, då vi får tro.

Tronen

Johannes ser tronen, den vita tronen. Han ser någon som sitter på den. I Anden kan vi se vem som sitter där. Det är ju frälsaren. Kom månne Johannes ihåg de ljuvliga orden han fick skriva i sitt brev.

I detta har kärleken nått sitt mål att ni är frimodiga inför domen. En vers som innehåller så mycket. Jesu kärlek, den himmelska kärleken leder oss ända fram till tronen.

Den tron där vi hoppas, tror få höra de ljuvliga orden. Kom ni min Faders välsignade. Ja riket är berett och vi fortsätter färden, frimodigt och med glädje.

Tidens gräns

Skillnaden mellan får och getter är så tydlig. Herren känner de sina. Hur klart är det inte på domens dag. Herden och får och getter. Strax innan Jesus kom målar Bibeln bilden av 10 jungfrur på väg till bröllopet.

Ingen yttre skillnad finns då ännu. Sedan ljuder basunen och då är det strax så annorlunda. Endast en fårskock och en skock getter.

Två olika skaror och två olika utgångar.

Get eller lamm?

"Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär". En gång är Jesu lamm hemma i Sions ljusa salar. De små lammen, som ofta kände sig som en smutsig get här på jorden och vandrade tillsammans med getterna, sida vid sida.

Men det fanns en skillnad. De var Guds barn, Jesu lamm, friköpta från synden, förvandlade till lamm för himmelens ängar.

När de ställs inför sin herde, ställs de fram som lamm. Herden känner sina lamm. De är inte mera för syndens skull getter och utestängda från himmelen.

De har blivit pånyttfödda genom tron, genom Herren Jesus. De är förvandlade. Han har burit dem hem. Inte en enda av dem har han mistat.

Där finns också en annan skara. En skara av getter som följt den gamle getabocken. Jesus ser att de inte är hans. Ögonen av eldslågor tar inte miste. De vet det inte själva. Kanske de har lurats att tro att det finns inget helvete. Du duger som du är. Förverkliga dig själv, ät, drick och var glad.

De har blivit grundligt lurade, bedragna av djävulen.  Men en get kommer aldrig in i himmelen. Förvandlingen borde ha skett här nere. Då är det för sent.

Idag är det ännu tid. För Jesus är ingenting omöjligt. Än idag föder han nya lamm. Lamm som han, överherden aldrig överger. Guds offerlamm som med sitt blod ännu tvättar och förvandlar getter. Bräkande och bråkande getter till lamm.

Min brudgums dräkt

"Jag ej fruktar inför domen då jag har min brudgums dräkt" 

Domsöndagens tema är allvarligt. Det är allvarlig hur vi lever. Vems barn vill vi vara, Guds eller Djävulens? 

En dag står vi inför Kristi domstol. Jag skrev visst för en tid sedan att "med skälvande knän"

Ja visst finns det en fruktan. Om vi blir dömda efter vad våra gärningar förtjänar så döms vi till helvetets eld. Om vi riktigt skulle fatta det så skulle 6 miljarder knän skaka på jorden. Vi skulle liksom folket i Nineve omvända oss i säck och aska. Vi skulle alla fly till Kristus.

Ja, vi får omvända oss till Kristus, dagligen, ja varje stund. Då blicken vilar på Herren får den nya människan frid, även om den gamla fruktar. Hon förstår att då hon döms enligt Kristi gärningar finns det hopp. Av nåd blir domen då himmel och salighet.

Då blir det glädje. Vänner minns, Jesus har lönen med sig då han kommer för att hålla dom! Då blir det mera som den dag då du stod inför altaret. Då du visste, hoppades att du får höra ett tahdon, ett ja.

Ja han har lönen med sig, rättfärdighetens lön. Du blir frikänd för Kristi skull. Dömd, men frikänd. Gud kan inte ljuga. Allt som han sagt i sitt ord går i uppfyllelse. Detta är vår glädje och vårt hopp.

Där finns en trygghet även för den som för ut Guds ord. I Kristus evigt liv, utan Kristus förtappad.

"ty då vet jag att mitt namn är skrivet uti Livets bok"