I en andakt för den 12. juli läser vi om hur vi människor är "jagfixerade". "Hela tiden är det jag, jag, jag.
Jaget kan också bli ett hinder för att tro på syndernas förlåtelse. Mitt i min synd känner jag mig kall och död. Jag kan inte ångra mig som jag borde. Hela tiden är det jag, jag, jag.
I stället kunde det vara Jesus, Jesus, Jesus. Vi människor kan inte göra något för vår frälsning. I stället handlar det om att tro, tro, tro.
När vi tror lyfts fokus bort från oss själva. Fokus sätts på Honom som vi tror på. Jesus har utplånat min synd. Jesus har frälst mig. Jesus ger tro. Jesus ger liv.
Jesus är trofast..
Profeten Jesaja skriver: "Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg." (Jesaja 43:25)
Jesus kommer inte ihåg de synder han försonat. Jesus har strykit ut överträdelserna.
När vi lyfter blicken på Jesus föder han själv tro. Jesus ger tro. Jesus styrker tro..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar