Världens sista tider

"Nu när vi lever i världens sista tider." Så sade en vän igår. Han gjorde ett konstaterande och hade en önskan.

Vi lever faktiskt i världens sista tider. Guds ord vittnar om det. Redan aposteln Johannes skriver i sitt första brevs andra kapitel: 

"Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit. 

Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss. 

Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen. Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern."

Gud vill att vi skall veta att vi lever i den sista tiden. Den har redan rått en lång tid. Och den tar en gång slut. När tiden är slut börjar Evigheten.

Evigheten är nära. Dess klockor ringer redan. Vi lever under det sista varvet med allt vad det innebär.

Den sista tiden är en tid då vi behöver ha blicken fäst vid Jesus. När vi är nära Honom blir vi inte vilseledda. Och Evigheten får vi tillbringa med just Jesus.

Nu i den sista tiden är vi kallade att bekänna Jesu namn. Det namnet i vilket vi har frälsningen - våra synders förlåtelse.

I den sista tiden bereder sig Guds folk för uppbrott. Ett uppbrott för att få vara med Jesus. På en ny jord, under en ny himmel.

"Så ge mig käre Herre, ja, ge mig ofta då en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå! Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott; En evighet med Jesus, och allt, ja allt är gott!"