Kyrkotukt - Kristi kyrkolag

Ur folkbibeln: överskriften lyder, "Om en broder har begått en synd"

"Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 

Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.

Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 

Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

Bibelordet kallas för Kristi kyrkolag. Utdrag ur Biskop Giertz förklaring:

Bibelstället ger en ordning för ”kyrkotukten” Sammanhanget är viktigt. Med kyrkotukten avses alltså åtgärder för att föra felande kristna tillrätta. Grunden är omsorgen om dem.

"Kyrkan har ansvar för sina medlemmar. Varje kristen har ansvar för sin broder."

Jag citerar direkt: 

"Ser man att någon handlar orätt, så skall man gå till den felande och försöka få honom att förstå, hur orätt han gör. 

Bryr den andre sig inte om det, så skall man försöka på nytt, denna gång i sällskap med ett par andra. 

Hjälper inte det, så får ”församlingen” ta hand om saken. Det förutsätts att det är fråga om en gemenskap av levande kristna, där man kan ta upp sådant som händer inom gemenskapen. 

Och det förutsätts att varje medlem följer det som ”församlingen” inser är rätt. (”Församlingen” heter på grekiska ekklesia och det ordet används både om hela kyrkan, om den lokala församlingen och om dess gudstjänst.)

Bo Giertz fortsätter:

"Skulle någon sätta sig över vad församlingen säger, så är han inte längre att räkna som kristen. 

Församlingen har nämligen Kristi fullmakt att lösa och att binda, att förlåta synder och att säga den obotfärdige, att han inte har det rätt ställt och inte längre har del i Kristus.

Det kan uppkomma svåra frågor, men om två av lärjungarna – det är till dem som Jesus talar här – kommer överens om att bedja om klarhet i någon ”sak”, så skall de få den. 

Det som Jesus här syftar på, är nog närmast en rättssak, någon kyrkotuktsfråga som måste avgöras av församlingen. 

Han använder samma ord som Paulus, när denne (1 Kor 6) går till rätta med korintierna för att några bland dem, ”som har sak mot en annan” kan understå sig att dra den inför världslig domstol. 

Men ”sak” har – i grekiskan som i svenskan – en mycket vidare betydelse. Löftet om bönhörelse kan alltså gälla också andra ”saker”. 

Tonvikten ligger på att det är den troende församlingen – hur liten den än är – som ber om klarhet och sen handlar i Kristi namn.

Detta gäller också det följande ordet, som säger att Jesus är mitt ibland dem som är församlade i hans namn, vore de så bara två eller tre. 

Närmast gäller det dem som samlats för att hjälpa någon till rätta som försyndat sig.

Församlingen på jorden är då ett redskap genom vilket den gode herden söker sina förlorade får. 

Därför finns det ett sammanhang mellan det som sker på jorden och det som sker i himmelen. 

Det är inte församlingen på jorden som har makt över himmelen, utan här sker Guds vilja på jorden så som den sker i himmelen.

Att denna kyrkotukt fungerade i urkyrkan kan man se av Pauli brev. Han talar om hur han och församlingen i Korint skall hålla ”ett möte i vår Herres Jesu Kristi namn” och ”i vår Herres Jesu Kristi kraft som är med oss” ta itu med något allvarligt som hänt i församlingen (1 Kor. 5:4).

Sedan talar biskopen om problemen i folkkyrkoförsamlingen:

"En sådan kyrkotukt är bara möjlig där det finns en verklig gemenskap av levande kristna. 

I en blandad folkkyrkoförsamling, som består av människor, inlemmade genom dopet men med mycket olika inställning till Kristus, kan den inte fungera. 

Men också där har varje levande kristen sitt ansvar för dem som är hans syskon i tron och även där kan det finnas kretsar av kristna, bland vilka dessa Jesu ord kan tillämpas."