"Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många.
Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet.
Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna.
Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra.
Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta.
Men den som håller ut till slutet ska bli frälst."
I Matteus 24 ger Jesus en tydlig bild av hur det skall bli här i världen under den sista tiden.
Folk reser sig mot folk. Rike reser sig mot rike. Många kommer på fall. Man förråder varandra.
Falska profeter träder fram. Många blir bedragna. Laglösheten ökar. Kärleken kallnar hos de flesta.
Men den som håller ut till slutet skall bli frälst, räddad undan den riktiga vredesdomen.
Vi lever i en mycket, mycket märklig tid. Och vi ser egentligen allt vad Jesus ovan talar om framför våra ögon.
Då är Jesu uppmaning att hålla ut så viktig. Havet stormar. Den egna båten så skör och liten. Men Jesus har gripit min hand.
Han vill styra båten. Då går det så bra. Resan slutar i himlen.
I lördags fick vi sjunga om hur Jesus styr båten i Kyrkhemmet i Bennäs. Vi sjöng om skeppet som för oss till Evighetens hamn.
Vi sjöng om fågeln som sjunger sin visa. I tankarna kommer fågeln som sjunger redan då det är mörkt.
När det blåser upp till storm får vi söka oss närmare Jesus, närmare varandra. Förtrösta på hans ledning. Tacka för rosorna, men också för törnen.
Bära det lilla korset. Fästa blicken på Jesus. Vila en liten stund. Fästa blicken mot morgonstjärnan.
Tacka Herren och knäppa händerna i bön. Känna en varm hand på axeln..
Gud är god. Stor är hans trofasthet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar