Den himmelska kolelden (3)

Om kolelden läser vi också i Jesaja 54:

"Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.

Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång, och varje tunga som upphäver sig mot dig skall du i domen döma skyldig.

Detta är Herrens tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren."

Den natten då Jesus förråds är det kallt. Johannes skriver i sitt evangelium 18:18:

"Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem."

Kärnbibeln öppnar upp för den himmelska kolelden i Johannes 21:9:

Kärnbibelns författare förklarar: När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd."

[Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se Joh 18:18. 

Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]

Petrus fick upprättelse hos Jesus. Det läser vi om i Johannes 21. Den himmelska elden förtär allt slagg. Frälsningen byggs aldrig på något mänskligt. Endast på Jesu verk:

"När de kom i land fick de se en koleld och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fick nyss." 

Simon Petrus steg i båten och drog upp nätet på land. Det var fullt av stora fiskar,153 stycken, och fast de var så många gick nätet inte sönder. 

Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. 

Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var den tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna efter att han hade uppstått från de döda."

Av Guds godhet får vi äta himmelsk mat. Vi ikläds den rättfärdighet som kommer från Gud.

Den är vår sköld. Den håller. Den är vår glädje och vårt hopp både i medgång och motgång.

Gud är god!

"Tänd själv din eld i våra hjärtan, bränn bort, bränn bort allt eget slagg, men lindra även luttringssmärtan i nåd med tröstens ljuva dagg!

Låt alla egna nästen brinna, de usla brunnar torka ut och alla egna stöd försvinna! Då blir du ensam Gud till slut.

Men Dina svaga lemmar, Herre, o, låt dem inte söndra sig! De är ju få, så mycket värre, om inte de är ett i dig.

 Smält allt vad åtskilt är tillsamman, gör varmt vad nu är ljumt och kallt! Blås liv i svaga kärleksflamman och bliv du själv vårt allt i allt!" (Sions sånger 84)