Ljudet av hans ord

När en syndig människa ställs inför Guds ord måste den egna kraften, som inte räcker tas bort. Ingen kan predika Guds ord i egen kraft. Vi märker det ofta i bibeln. Vi finner det också i Daniels bok då profeten möter sin uppdragsgivare:

"Jag blev ensam kvar, och när jag såg den mäktiga synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att jag blev likblek, och jag hade ingen kraft kvar. Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.

Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. Sedan sade han till mig: ”Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag talar till dig och res dig upp på fötterna, för jag har nu blivit sänd till dig.”

När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp. Han sade till mig: ”Var inte rädd, Daniel. Redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit på grund av dina ord."

Det finns kraft i Guds ord. Den onde vet det och därför vill han få Herrens tjänare att förlita sig på människotankar och slugt uttänkta fabler. För i de finns det ingen kraft att bryta ner fästen och styrka Guds folk på himlavägen.

När jag hörde ljudet av Hans ord.. Det finns kraft i Guds ord. Det får vi lita på.

Sanningens bok och livets bok

"Han som såg ut som en människa rörde då vid mig igen och styrkte mig. Han sade: ”Var inte rädd, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!” När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: ”Tala, min herre, för du har styrkt mig.”

Då sade han: ”Förstår du varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland. 

Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa utom Mikael, er furste."

Profeten Daniel hade strax efter påsk sett en mäktig syn vid stranden av den stora floden Tigris. "När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan. Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande koppar. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån."

Vi förstår att Daniel fick se Jesus, han vars ursprung är från Evighetens dagar och som skulle födas till denna jord för att som människa sona människosläktets synder.

Jesus, sann Gud och sann människa. Före sin jordiska födelse framträdde han som molnstod och eldstod, som klippan och befälhavaren över Herrens här.

Det är trosstyrkande att läsa om hur de himmelska änglahärarna är i Herrens tjänst. Ärkeängeln Mikael är trogen mot Jesus. I de tider av nöd som bibeln talar om överger inte Jesus de sina.

De vars namn är skrivna i Livets bok får vara under den Högstes beskydd. Varför skulle vi då frukta: ”På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.

Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. 

De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt."

Nåderikets himmel

"Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen."

Genom tron och förtröstan på Jesu verk får vi bo i Guds nåderike här på jorden. Peter Fjellstedt beskriver den strid som Uppenbarelseboken talar om som en nu pågående strid.

Jag citerar Fjellstedt:  "I nåderikets himmel, i den himmel, där Gud i Kristus är närvarande i den stridande församlingen, pågår denna stora kamp."

Den gamle pastorn hade antagligen själv många gånger fått uppleva denna strid. Men i Nådens rike har striden ett lyckligt slut. Den onde och mörkrets makter är inte starka nog. Kristus har segrat.

Det är med jubel i hjärtat jag skriver de orden. "Kristus Jesus har segrat". Profeten Jesaja skriver: "Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion."

Den ondes fall bestod i att han ville vara såsom Gud. Mikael, den ängel som Gud gav kraft att övervinna djävulen bär ett namn som betyder: Vem är såsom Gud.

Guds ord vittnar om en pågående strid mellan ljusets änglar och djävulen och hans änglar. Här i världen pågår en strid mellan ljusets och mörkrets rike, mellan Guds barn och lögnens anhängare.

Har ni märkt att den striden just nu rasar hård? Vi märker den dagligen i media. De som vill bekänna Kristi namn är hårt ansatta och här är nog värdslig media i lögnens tjänst. 

I sin godhet tillåter inte Gud att mörkrets makter får slå med full kraft, för åt Jesus är given all makt i himlen och på jorden.

Som Guds barn får vi leva i nåderikets himmel där Gud använder de heliga änglarna som skydd för de som skall ärva frälsningen.

Vi får frimodigt ropa ut att Jesus har segrat. 

Även tiden måste ge vika

I bibelläsningen från Matteus 24 beskrivs hur Gud kommer att förkorta tiden för de utvaldas skull. "Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas."

När avfallet från levande Gud blir fullständigt och synden löper gatlopp blir det svåra tider. Men Gud som är suverän förkortar även den tiden för de utvaldas skull.

Sådan är han vår Herre och Gud. Även den här tiden måste ge vika när Gud leder de sina till sin  himmel och nya jordar och en ny himmel träder in.

Där bor endast rättfärdighet..

Den himmelska kallelsen

"Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till."

Hebreerbrevets författare såg det för gott att lyfta fram Jesu "storhet" och fullkomlighet. Även som Guds barn, kan vi ibland glömma vem Jeusus är. Författaren skriver att Jesus gjorde djävulen maktlös.

"När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen."

Den ondes makt finns i synden, som han vill binda människor med. Synden skiljer nämligen människan från Gud. Men då Jesus är medlaren mellan Gud och människan, kan inte ens synden åtskilja en Jesu vän från Gud. Den som tror och förtröstar på Jesus är återförenad med Fadern genom Jesus.

Den himmelska kallelsen får alltid vara ett glädjeämne. När Gud kallar skall vi inte tveka, eller säga nej, utan frimodigt gå in i den dimensionen där Jesus är både vän och broder.

Över Jesus har den onde ingen makt. Därför försöker den onde febrilt lyfta vår blick från Jesus. Hebreerbrevets författare förklarar Guds fullkomliga plan i Jesus Kristus. "Därför måste han bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas."

Nittio år

Idag är det en unik dag då jag på vägen hem funderar över 90 år. Nittio år är en hög ålder. Saraj var nittio år och Abram 99 år då de fick höra budskapet om löftets son Isak.

Herren uppenbarade sig och båda fick ett nytt namn. Abram skulle heta Abraham och Saraj Sara.

De löften som Gud ger håller. Abraham fick höra av Gud: "Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud.  Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud.”

Abraham fick höra att det förbund som Gud skulle upprätta med Isak var ett evigt förbund. Gud är trofast. Stor är hans trofasthet.

Genom tron är vi ättlingar till Abraham och delaktiga av löftena för Jesu skull.

Idag har jag glädjen att få gratulera min käre far som fyller 90 år. Det är en ålder som nämns endast en gång i bibeln. Att få fylla 90 år är en stor nåd. Gud älskar sina barn.

"Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn."

Gud är god! Herrens nåd är var morgon ny. Ha en välsignad dag!

Din klädnad gör vit i din Frälsares blod

"Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra."

Dagens episteltext talar om Andens frukt. Vi hör också om köttet med dess lidelser och begär. Aposteln skriver att de som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sit kött.

När vi nu vill tillhöra Kristus Jesus, vad är det då som vi har korsfäst?

Aposteln skriver att köttets gärningar är uppenbara och de är: otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. 

Och aposteln säger oss i förväg: de som lever så skall inte ärva Guds rike. Aposteln talar mycket allvarligt. Den som lever i fiendskap, kiv, avund, illvilja och utsvävningar kommer inte att ärva Guds rike.

Genom att tillåta köttets gärningar gör vi oss arvlösa och stänger själva ut oss från glädjen i Guds rike. Varje människa ställs inför omvändelsens och bättringens väg. Guds ord är skarpt och tveeggat. Och den ena eggen vänds alltid mot oss själva.

Hur står det till med mina festkläder? Var finns dessa andens frukter,  "kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning" ?

Här på jorden är det en strid som också rasar i ett Guds barns inre. "Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill."

I striden behöver vi Herren Jesus. Vi behöver en vilja ny och god. Vi behöver Guds Goda Helige Ande..

"Gå varsamt, min kristen, ge akt på din gång.

Den vägen är smal och den porten är trång

som leder till livet, och de är så få

som finner den vägen och vill på den gå.

Man bygger åt sig sin bedrägliga bro

av otrogen kärlek och kärlekslös tro.

På den vill man komma till himmelens port,

men faller, och fallet blir evigt och stort.

Man tror ej den vägen skall vara så smal,

som leder till ära i himmelens sal.

Man vill den i ostörd bekvämlighet gå,

ej världen försaka, ej synden försmå.

Nej, nej, man bedrar sig, man löper ej rätt,

till hemmet i höjden det går ej så lätt.

Den vägen är smal, som till salighet bär,

är uppfylld med törne, med kors och besvär.

Man måste den varsamt, i ödmjukhet gå,

i bön och i vaksamhet vandra därpå.

Ett steg blott i sidan dig bringar i nöd,

ditt själviska liv är din andliga död.

Här gäller att kämpa mot djävul och värld,

att inte förblindas av högmod och flärd,

allt själviskt och syndigt försaka i grund

och hålla sig redo att lida var stund.

Din klädnad gör vit i din Frälsares blod.

Det ger till den dagliga bättringen mod.

Låt ej dig besmittas av synd och av last,

bed Gud om att han gör din kallelse fast.

Tro stadigt, lid tåligt i Frälsarens spår,

och kraft till din vandring av honom du får.

Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv.

Han ger dig sin nåd och sitt eviga liv."

Kom till bröllopet!

I bibelläsningen från Matteus 22 talar Jesus i en liknelse: "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 

Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!"

Vi förstår att Gud är konungen och Jesus är Sonen. De bjudna är Guds egendomsfolk Israel som inte tog vara på kallelsen och övergav honom.

När den andra kallelsen går ut till alla folk och länder, till dig och mig är allt berett. Bröllopsklädnaden är beredd och tjänarna får ikläda de inbjudna. Vi hör också om en tredje kallelse då kallelsen går ut till vägskälen och tjänarna bjuder in alla de träffar: "Allt är klart för bröllopet". Och bröllopssalen fylls.

Kanhända lever vi nu i den sista kallelsens tid då också någon slinker in i himmelriket utan bröllopskläder.

Hade månne kallelsen varit otydlig, eller hade någon tjänare misskött sin uppgift, då en man utan bröllopskläder befinns vara med inne på bröllopsfesten?

"När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg."

Mannen binds till händer och fötter och kastas ut i mörkret utanför bröllopssalen. Jesus säger: "Ty många är kallade, men få är utvalda."

Liknelsen har ett allvarligt budskap. Den stackars mannen trodde sig vara en gäst i himmelriket, i Guds rike här på jorden. Men han missade bröllopet och den himmelska festen.

Nät Gud talar och då han talar vänligt "min vän"  är det inte gott att vara tyst. 

"Upp, du min själ och sjung!

Stå upp ur jordegruset

för att ödmjukt skynda fram till Guds och Lammets tron.

Fast blicken, svag och tung,

ej tål det klara ljuset,

får du dock, min själ, nu stämma upp din jubelton.

Kallelsen ljudit,

den har dig bjudit

till Lammets stora bröllopsfest i himmelen.

O, vilken ära där

din Gud åt dig beskär!

Där är din del, ditt arv, din rikedom, din skatt.

Guds nåd är evig. Sjung, min själ, jubla glatt!

O, vilken härlig lott

att Herren lik få vakna

och förklarad skåda honom sådan själv han är!

Då är allt glädje blott,

min själ skall intet sakna.

Då är Lammets brud fullkomnad, helgad, ren och skär.

Mig kronan räckes,

jag övertäckes

med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.

Min synd och skuld så svår

och varje bitter tår,

allt blir förbytt i helighet och kraft och fröjd,

och lov och pris skall ljuda klart i himlens höjd.

Då redan här jag får

så ofta lycklig vara,

fast min dunkla blick blott delvis kan min Herre se;

då himmelsk sång mig når

ren här med toner klara,

o, hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!

I lyckans stunder

Guds kärleks under

så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.

Men när jag tänker på

att en gång jag skall få

med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,

då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång.

Till gyllne harpors slag

den nya sången klingar

ifrån evighet till evighet, men ny alltjämt.

Här ljuder sången svag,

men dock jag Jesus bringar

mitt hjärtas hyllning med den sång jag här uppstämt.

Hans blod mig renat,

han mig förlänat

full frälsning och försoning inför Herren Gud.

Pris, ära, härlighet

och makt i evighet

min konung och min Frälsare jag sjunga vill.

Ja, amen, svarar himlar, jord och hav därtill."

 

Ett hem i himlen

"Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem!" På ön Patmos fick Johannes som var förvisad till en öde ö för Jesu vittnesbörds skull höra en stark röst från himlen.

Rösten kom från Guds osynliga värld. Den värld som en dag blir synlig för Herrens folk. Vad var det som var orsak till jublet? Vad beredde en sådan glädje?

Jo åklagaren var utkastad ur Guds rike. Han har mera inget tillträde dit. Därför finns det ingen fördömelse för en Jesu vän.

Här på jorden ryter han. Han är vred och väsnas, men från himlen är han utslängd och utestängd. Tänk vilket hem vi har! Tänk vartåt vi får rikta vår resa.

Mikaelidagens texter talar om striden i himlen. En strid som varit. En strid som är över. Därför ljuder en evig segersång i himlen. Jesus har segrat. Han har vunnit striden. Djävulens makt är bruten.

"En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen."

Änglarna är ju Guds tjänsteandar och I Hebreerbrevet läser vi: Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?

Striden utkämpades här på jorden. Jesus svettades blod i Getsemane. Han dignade under korset men han fullbordade loppet och över Golgata dystra kulle uppsteg segerns sol.

Johannes fick se den osynliga dimensionen där de trogna Änglarna ledda av överängeln Mikael gav sig i strid med själafienden, den gamle draken.

Mikael hade också tidigare striden med djävulen om Mose kropp. Men nu var Jesu kropp syndfri. Djävulen kunde inte ens göra anspråk på den. Guds offerlamm var rent och felfritt. Där fanns inget spår av synd.

Vi vet ju att Gud är helig och i honom finns ingen synd. Men Gud tog sin boning i en vanlig människas kropp. Ingen människa hade tidigare  kunnat leva syndfritt. Och kampen måste föras i en människas kropp, för det gällde människosläktets frälsning.

Men Jesus segrade. Därför! Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem!"

I Guds rike..

Evangelisten Markus skriver om den första nattvarden: "Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget."

Den här morgonen kom Guds rike och livet i Guds rike i mina tankar. Vi talar inte så ofta om livet i Guds rike. Jag tänker då på det liv som börjar efter Jesu återkomst, då Guds folk ur alla generationer förenas i härlighetens rike.

Jesus berättar för de sina om festen i Guds rike "Då jag dricker det nytt i Guds rike." Förra söndagen fick vi fira nattvard, en liten skara som var samlad i kyrkan. I gudstjänsten och dess liturgi påminns vi otaliga gånger om det kommande livet i Guds rike.

Framför mig i kyrkan satt två män och två kvinnor. Jag kände dem inte, men har tänkt på dem många gånger under veckan. Jag tror att de inte deltar i gudstjänsten så ofta. De kom inte heller till nattvarden. 

De kom till kyrkan för att minnas. Från predikstolen noterade jag tåren i ögat. Kände de Jesus? Hans blod blev utgjutet av kärlek till dem alla.

Livet här på jorden är märkligt. Fastän vi tror på Jesus och följer honom är våra tungor ofta bundna. Världens barn är frimodiga att bekänna hur de tillbringar vilodagen. Sitt språk kryddar de med att nämna namnet på honom som förlett dem.

Igår fick jag ett arbetssamtal av en gammal man, som jag vet att är kristen. Han berättade kort om en resa han deltagit i. Han berättade om reseledaren, en man som inte sätter sitt ljus under skäppan.

Vid lunchen träffade jag en vän. Vi har inte träffats under coronatiden. Han berättade om arbetet i missionsgruppen. Han berättade om att det är Jesus som vi får vittna om. Det är Jesus som de vill höra om.

Jesus utgav sitt blod för många. Och många är det som ännu inte kan fatta det. Det blir en måltid i Guds rike. Det finns ett evigt liv tillsammans med Jesus i Guds rike. Det börjar snart. För Jesu vänner har det redan börjat.

Jesus det renaste, psalm 276

1.

Jesus, det renaste,

dyraste, skönaste

namn som på människoläppar är lagt!

Rikaste härlighet,

helighet, salighet,

fullhet av nåd och av sanning och makt.

2.

Motgången möter mig,

aldrig du stöter mig

bort från din mäktiga, nådiga famn.

Världen den glömmer mig,

Herre, du gömmer mig

tätt vid ditt hjärta och nämner mitt namn.

3.

Herre, du hör ju mig,

Herre, du för ju mig

såsom du vet att det tjänar mig bäst.

Hjälp mig att böja mig,

lär mig att nöja mig

med ditt behag, medan här jag är gäst.

4.

Du är det renaste,

dyraste, skönaste,

rena mig, helga mitt hjärta och sinn.

Lös mig ur snarorna,

fräls mig från farorna,

tag mig till sist i din härlighet in.

Sanning och lögn

Under den här veckan har jag vid flera tillfällen råkat lyssna till bibelundervisning som behandlat Jesu frestelser i öknen. "Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."

Lukas skriver ännu att djävulen hävdar att han äger alla jordens rikens makt och härlighet, att den överlämnats åt honom och han ger den åt vem han vill. 

Den onde talar inte sanning, för ingen sanning finns i honom. Jesus säger om den onde att han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. 

I gårdagens tidning fanns en kolumn som märkligt nog hade rubriken "den starkaste kraften". Författaren skrev om olika kulturer och lyfte fram ord med anknytning till buddhism, judendom, islam och grekisk mytologi. Märkligt nog nämndes inte Jesus vid namn. Däremot citerades ett bibelord om kärleken, utan att förklara vad Johannes syftade på.

Aposteln Johannes däremot är tydlig och konsekvent när han talar om kärleken: "Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom."

I kristen tro finns en person och ett namn som skiljer den kristna tron från den här världens religioner. Det är Jesus Kristus som fått all makt i himlen och på jorden. En kultur som kallas kristen utan att man frimodigt bekänner Jesu namn är bedräglig och ömkansvärld. Den är fattig och tom och har inget evighetsvärlde.

Men Guds folk här på jorden får stämma in I den himmelska sången: "Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."

Den som följer Jesus behöver inte frukta  därför att Jesus övervunnit den onde. Men den som förlitar sig på egen kraft och visdom är ett lätt byte för den onde. Den onde övervanns genom Lammets blod och vittnesbördet om Guds offerlamm Herren Jesus. 

Därför får vi frimodigt hålla fast vid vittnesbördet om Jesus. Den kulturkristendom som inte lyfter fram Jesus Kristus kan inte kallas kristen tro. 

Aposteln Paulus skriver: "Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut."

Stor är hans trofasthet!

"Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.

Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."

För många Guds barn kom Jesu uppmaning att lyfta huvudet och därigenom blicken i tankarna, då det märkliga viruset Covid 19 vällde in över jorden som en tsunami.

Viruset är märkligt och det beter sig märkligt. Det har också berövat många Guds barn livet, men då blicken har varit fäst vid Jesus har de gått in i Evigheten, där de för alltid får prisa honom.

Viruset har skilt människor från varandra, men Guds ord har det inte kunnat stå emot. Guds ord har via media gått ut intensivare än någonsin tidigare. 

Därför är det en välsignad tid vi lever i. En vän sade "Den mest välsignade tiden någonsin". Det kan vi endast förstå då vi har blicken fäst vid Jesus.

Viruset är grymt. Men i sin godhet har Gud gett läkemedel och vaccin som idag både rätt långt skyddar mot viruset och lindrar symptomen. Det får vi tacka Gud för.

I en tid som denna får vi vittna om Guds godhet och hans nåd i Jesus Kristus. Den tron får bli allt starkare. 

Vi vet inget om morgondagen. Men vi vet att den vilar i Guds händer. Gud är god! Stor är hans trofasthet!

Kristus eller Isärkastaren

Guds och Guds folks motståndares grekiska namn betyder ungefär den som splittrar, den som kastar sig i mellan för att skilja åt två, eller ordagrant isärkastaren.

I Paradiset kom han i mellan då han förledde till att ifrågasätta Guds ord. Han kan aldrig tåla enheten i tron på Kristus. Den onde vill skilja människan från Gud och han vill skilja människor från varandra.

Johannes återger Jesu ord: "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

Vi har inte så stor nytta av att kunna identifiera fienden och hans taktik, om vi inte lär känna Herren Jesus, han som segrat och ger nytt liv. Därför lyfter aposteln Paulus fram nödvändigheten av kunskapen om Kristus.

"Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.

Paulus beskriver vad som sker där Kristus får regera.

"Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse."

Enheten i Kristus är vacker. Den förenar benådade syndare som vill följa Jesus, han som segrat och fullbordat allt.

"Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus."

Det sägs att de som arbetar med att identifiera falska mynt långt koncentrerar sig på att studera det äkta myntet, hur det ser ut och hur det är uppbyggt.

Guds ord vill fästa vår blick på Herren Jesus.

Bär varandras bördor

Aposteln Paulus skriver: "Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad."

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag är apostelns och Guds Andes budskap. Det finns bördor som medmänniskan har svårt att se och registrera.

"Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra."

I den här världens brus kan vi stänga våra öron för Andens stilla maning. Tom ära, olika ambitioner och rentav avund kan stänga våra öron för Andens röst.

Aposteln talar kraftigt Guds ord:  "Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra."

Vi lever i en märklig tid då själafienden går omkring som ett rytande lejon. Han vill slå och söndra det som Guds ord byggt upp. Hans mål är att hindra Guds barns gemenskap i Anden. Den ensamme är ett lättare byte för honom.

Därför är apostelns uppmaning aktuell och viktig. Speciellt då vi ser och anar att den här tidsåldern går mot sitt slut.

"Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro."

Brudgummens vän

"Då uppstod en tvist mellan några av Johannes lärjungar och en jude om reningen. De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla går till honom." 

Johannes svarade: "Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. 

Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre."

Brudgummens vän gläder sig över brudgummens röst. Jesu vänner som till det yttre är en brokig skara gläder sig över Jesu röst och stämma.

Han måste bli större och jag mindre. Mänskligt sett är det inte så lätt att bli liten och krypa upp i Jesu famn. Både nåden, friden och den sanna ödmjukheten och glädjen kommer från himlen.

Johannes döparen, den som Jesus kallade den störste född av kvinna ägde den sanna glädjen,  där han själv fick bli mindre och Jesus allt större.

Den gamles sista skrift

I sin sista skrift Uppenbarelseboken får den gamle aposteln Johannes skriva ner vad Gud uppenbarat för Jesus för vår skull.

"Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära."

Boken rymmer mycket som kan vara skrämmande för människan. Men Jesus uppmanar aldrig de sina att vara rädda eller att oroa sig.

Kärnbudskapet är att Jesus kommer och det är ett glädjens budskap för en Jesu vän. 

"Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen."

Johannes har ändå den fruktan och vördnad som även ett benådat Guds barn har för Guds helighet och han skriver ner vad han kände och erfor. "När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet."

Till sin egen kära församling i Efesos dit han ännu skulle få komma får han förmedla ett allvarligt budskap. "Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats."

Guds omsorg gör att han alltid säger sanningen. Han är sanning och därför utgår endast sanning ur hans mun. Här i livet  kommer tider då den första kärleken svalnar och förduklas. Gång på gång kallar han oss tillbaka.

Det kristna livet är att alltid gå omvändelsens väg. Vi får även vända om från våra egna tankar som ofta är fördunklade här i syndens land. Omvändelsens nåd, hjärtats omvändelse där Kristi kärlek får pulsera vid sidan av det gamla stenhjärtat är förunderlig.

Vi kan inte fatta den nåden med mänskligt förnuft för där finns förkrosselse, men inte rädsla. Och Jesu budskap till de friköpta är ljuvligt och sant:

"Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis."

Gud är god!

Var inte rädda!

Var inte rädda! Den uppmaningen som vi så många gånger möter i Guds ord kom i mina tankar på morgonen.

Varför är vi rädda? Varför är jag rädd? Människan uppmanas inte att vara dumdristig, däremot att inte vara rädd. 

Den gamle Johannes skriver i sitt första brev "I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 

Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 

Vi älskar därför att han först har älskat oss. Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 

Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder."

Johannes skriver sitt evangelium och sina brev på ålderns höst. De andra apostlarna har gett sitt liv för tron på sin mästare. Själv skall han ännu möta mycket här i världen.

Johannes var älskad av Jesus. Han älskade sin Frälsare som älskat honom och gett sitt liv för hans skull. Den gudomliga kärleken är från himlen. Där finns inget orent. Där finns ingen rädsla om än den naturliga kroppen kan vara uppgiven och rädd..

Guds uppenbarelse och människans tankar

l trakten av Caesarea Filippi, frågade Jesus sina lärjungar: "Vem säger folket att Människosonen är?

"De svarade: "Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna." 

Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." 

Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 

Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. 

Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himmelen. "

Gud hade uppenbarat för Petrus att Jesus var Messias, Guds Son. Men av fortsättningen förstår vi att Petrus också hade människotankar:

"Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas."

Petrus däremot kunde inte ännu förstå detta:  "Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: "Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig." Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."

Nog är det enorm skillnad på Guds tankar och människotankar. Dagens bibelläsning sätter människan och hennes tankar på plats.

Gud, lär du oss att aldrig förlita oss på våra egna tankar. Fäst du vår blick mot Jesus och ditt evigt förblivande ord..

Ordet som består

"Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och min återlösare."

På porten till trappan upp till predikstolen i kyrkan i Pargas står orden från den 19. psalmen skrivna. 

Jesu broder Jakob skriver: "Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten?"

I en Sions sång sjunger vi om den nya tungan, som får sjunga Lammets sång. I Uppenbarelseboken återger Johannes sången på glashavet, Lammets sång " Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet."

Jesus har segrat och Guds ord föder den nya människan och den nya tungan, som förmår prisa sin skapare. Den nya tungan får bära Guds ord på sina läppar redan nu och sedan då himmel och jord gått under, medan Guds ord som består ljuder i Evigheten.

Knäna blev mjuka när jag öppnade porten med orden som var en hälsning från Gud, från himlen där alla och allting samstämmigt prisar Gud och Lammet.

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron."

Kvinnan som tackade Jesus

Hon kom gående där i gången i den vackra stenkyrkan. En gammal ensam kvinna som klätt sig i sina helgdagskläder för att fira Gudstjänst i Herrens hus. 

Jag minns inte riktigt exakt vad hon sade, men hon ville tacka Jesus för de trösterika orden,  mitt i en allvarlig tid. Hon tackade Jesus sin Herre. Av hennes blick och i hennes ödmjuka väsen såg jag att Jesus hade tagit sig en boning i hennes hjärta.

Vi möts väl inte mera här på jorden, den gamla kvinnan från Pargas och jag. Hon liksom jag är ändå på väg till himmelen. Kanske jag ser henne i mötet i himlarymden när Jesus kommer, Gud vet.

Men det korta mötet i kyrkgången gladde mitt hjärta. Det var som en hälsning från himlen. Tron på Jesus förenar systrar och bröder som är på väg hem till himmelen.

Ordets tjänst

 I Apostlagärningarna möter vi benämningen "Ordets tjänst". Apostlarna behövde få mera tid för ordets tjänst.

Guds ord tjänar oss människor. Den människa som skall förkunna Guds ord behöver tid med ordet. Ordet för oss inför Guds ansikte. Ordet föder, vägleder och för oss in i den himmelska dimensionen och verkligheten.

Som en följd av syndafallet är människan helt beroende av Guds ord, det ord som ormen ifrågasatte i Paradiset. Människans eget förstånd är förmörkat och dunkelt. Men I ordets ljus får vi vandra hemåt,  ledda av Jesus mot Evighetens paradis 

Guds ord tjänar oss när vi fysiskt lever utanför paradisets portar i en värld som är i uppror mot Gud.

Tack käre Fader för ditt ord..

Trons väg

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd." 

Nog har Gud ställt det gott för människan. Han ger oss tron som en gåva. En gåva som ger visshet om det som vi inte ser.

Vad är det då som vi inte ser? Jo, det är Herren Jesus och den frälsning Gud berett för människan i sin egen son. Jesus som skall frälsa sitt folk från deras synder. 

Den här morgonen har trons väg, d.v.s. himlavägen lett mig till Pargas. Gud har ställt det så förunderligt att jag här skall vittna om Herren Jesus. 

Som Guds gäster här på jorden har vi del av samma löfte. Vi väntar på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.

Hebreerbrevets författare skriver om de forntida vandrarna på samma himlaväg. "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 

De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.

Gud har omsorg om oss här på himlavägen. Vi får bo i trons stad som han upprätthåller genom sin Ande. Vi är innebyggare i ett nytt och fritt Jerusalem som Gud här berett för sitt folk.

Trons stad. Staden där den fasta övertygelsen är normen. Staden som är osynlig för ögat. Staden som är trons folks tillflyktsort på vägen till himmelen..

Jesus ger liv

Inkommande söndags tema är "Jesus ger liv". I anknytning till texterna hittar vi många som fått del av livet i Herren Jesus. Även Aposteln Paulus lyfter fram livet med Jesus som ett liv bortom den jordiska dimensionen. 

Aposteln vet inte huruvida han står inför den för människan naturliga döden eller inte. Öppet och frimodigt vill han lovprisa Kristus med sin kropp, vare sig den skall dö eller inte. Livet i Jesus är större än döden och tron på Jesus leder till ett liv även bortom döden:

"Jag väntar och hoppas att jag aldrig skall stå där med skam, utan att jag nu som alltid öppet skall våga lovprisa Kristus med min kropp, vare sig den skall leva eller dö. Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning – såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja.

Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus."

Aposteln längtar hem till Gud och att öga mot öga åter få se Honom som stoppade honom på Damaskusvägen. Paulus fördes in på himlavägen och där kan han tryggt sätta sitt liv i Herrens händer.

Jesus ger liv. Det eviga livet vilar i Jesu händer

. 

På resan till vår vän

"Vi bo ej här, vi blott här nere gästa. En liten tid på resa till vår vän. Låt intet här, o Gud, vårt hjärta fästa, som hindrar färden till vårt rätta hem !"

Idag fick jag på resan ta del av den dyrbara sången. I sången sjunger vi om Anden som mitt i oron om min Jesus talar. 

På färden tänkte jag på den vackraste och skönaste vägen, himlavägen som Gud så fullständigt berett. Den är färdig och står ännu orubbligt kvar för denna sena tids vandrare.

Martas tro

"Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

I Bibeln finner vi att även Marta hade en levande tro på Jesus, en tro som stärktes och upplivades vid möten med Frälsaren. Den sörjande Marta gick ut för att möta Jesus och får möta honom. "Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?"

Jesus ger liv. Han är livet. Han är också uppståndelsen. Vad betyder det att Jesus är uppståndelsen?

Den som äger tron på Jesus har då allt. Jesus lämnar aldrig den människan. Det är gott att få leva i tro och även ha en visshet om uppståndelsen..

Leva av tro

"Men den rättfärdige ska leva genom sin tro." Så skriver profeten Habackuk. Det är trösterika ord. Den onde vill hindra oss att fästa blicken vid Jesus.

Guds ord däremot fäster vår blick vid Jesus. Han är vår tro..

Dina synder är förlåtna!

Evangelisten Matteus återger: " Jesus steg i båten och for över sjön och kom till sin egen stad. Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

I natt hade jag en dröm som förlamade mig. Drömmen var så verklig och jag kände hur synden riktigt förlamade mig. Alla dörrar stängdes och jag saknade hopp i världen. När jag vaknade prisade jag Gud att det endast var en dröm. 

När Jesus kom hem till Kapernaum mötte han en skara som kom bärande med en lam man och förde honom inför Jesus. Om bärarna inte hade haft en så stark tro på Jesus och fört den lame till Jesus hade han inte fått höra det glada och befriande budskapet hos Jesus: "Dina synder är förlåtna.

Varifrån kom bärarnas tro? Deras tro var en gåva från Gud som verkade och blev till räddning för den lame.

Min dröm var ingen vacker dröm för synden som kom i ljusets skepnad skadade och förlamade och i drömmen gavs ingen nåd. I drömmen var jag förlamad och bunden i synden. Jag såg ingen utväg ur de förödande konsekvenserna som slog livet i spillror.

Varför skriver jag då om en sådan otäck dröm? - Därför att känslan i drömmen är en realitet här i världen. Djävulen visar aldrig på någon utväg. Världen visar aldrig på den rätta utvägen som är att bekänna synden och ta dess konsekvenser.

Jesus har försonat hela världens syndaskuld. Därför finns det alltid hopp. Jesus ger också kraft att ta konsekvenserna och bära syndens ärr. I drömmen saknades Jesus och därför var hoppet ute.

Men nu lever vi i en värld där Jesus inte är död. Efter att han sonade världens syndaskuld, dina och mina uppstod han. Han lever och har all makt i himmelen och på jorden.

I bibelberättelsen tänkte några att Jesus hädar. De trodde inte att han hade makt att förlåta synder. Jesus tillrättavisar dem: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd och gå hem!" Då reste mannen sig upp och gick hem. När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor."

Den lame fick gå hem upprättad och återställd. Vi har en mäktig Gud som ännu upprätthåller syndernas förlåtelses predikan i sin församling. Han ger ännu också tro åt "bärarna" att de ser och tar hand om nödslagna.

Vi får tacka och prisa Gud för hans godhet. Det finns inga hopplösa fall. För Gud är allting möjligt och vi lever i en ljuvlig tid som kallas nådens tid.

En tid då det glada och befriande budskapet ljuder: Dina synder är förlåtna! Du får gå hem som förlåten. Du får leva i Guds rike som förlåten och du får föra människor till Jesus.

I drömmen mötte jag synden som bor i oss människor. Ute stormar det och är grått väder, men Jesus lever. Gud är god! Honom får vi tacka och prisa.

Prisa Herren i tid och Evighet

Asaf skriver så trösterikt i den 73. psalmen. 

"Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand. Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära. Vem har jag i himlen utom dig?

Och har jag dig, söker jag inget på jorden. När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.

De som är fjärran från dig går under, du förgör alla som är otrogna mot dig. Men för mig är det gott att vara nära Gud. Jag tar min tillflykt till Herren, Gud, för att förkunna alla dina gärningar."

Vem var denne Asaf vars psalmer vi får läsa? Asaf var en tempelsångare. I första Krönikeboken kapitel 6 står det skrivet: Han var en av de män som David utsåg att ansvara för sången i Herrens hus, sedan arken hade fått en viloplats. 

De gjorde tjänst inför uppenbarelsetältets tabernakel som sångare till dess att Salomo byggde Herrens hus i Jerusalem. De stod och förrättade sin tjänst, som det var föreskrivet för dem. 

Asaf fick vara med när Guds ark fördes in i Jerusalem. Asaf utsågs till ledare för de leviter som tjänstgjorde inför Herrens ark genom att prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud.

Asaf och hans bröder fick tacka och lova Herren:

"Sjung till Herren, hela jorden! Ropa ut hans frälsning dag efter dag! Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!"

Ännu idag får vi som hör till de sista generationerna som befolkar jorden ropa ut den frälsning som Gud beredde i Jesus. I honom fullbordades löftena till Abraham, Isak och Jakob..

En festmåltid

"Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket."

I bibelläsningen från Matteus 8 talar Jesus om en måltid i himmelriket. Idag på Herrens dag får du och jag delta i denna förunderliga måltid. Vi är de som fått komma från väster.

Matteus skriver tidigare om hur Johannes Döparen trädde fram och förkunnade och sade: "Omvänd er! Himmelriket är nära."

Ordet "himlen" är en respektfull judisk omskrivning för Gud  Himmelriket betyder alltså "där Gud regerar". Till en sådan plats kallas vi genom Ordet. Vi får likt trons fäder lägga oss ner och ta del av Guds ord som ännu ljuder rent och klart på denna syndens jord.

Gud regerar när han låter ordet predikas med samma skärpa som Johannes döparen hade. Synden predikas som synd och tas fram i ljuset. Människan avkläs all egen rättfärdighet och Ordet visar på Herren Jesus. "Se Guds Lamm som tar bort världens synd! 

"Se Guds Lamm!" Vid måltiden i himmelriket, i Guds rike här på jorden betjänar Jesus själv oss. Måltiden fortsätter sedan hos Gud i himlen.

Guds ord är ljuvlig mat för himlavägsvandraren. Herren Jesus själv tvättar vandrarens dammiga fötter och den himmelska friden träder in..

Det återupprättade Sion

"Gå fram, fram genom portarna, bana väg för folket! Röj, röj en väg och rensa bort stenarna, res ett baner för folken!

Se, Herren förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.

Man ska kalla dem det heliga folket", "Herrens återlösta". Och du ska kallas den eftersökta ",staden som inte blir övergiven".

Än en gång får jag ställa samma fråga. Till vem talar Gud genom sitt Ord. Är du och jag med i den skaran?

Det finns en förödande teologi som vill binda Guds ord till olika tider. Det är tidsbundet säger man. Det gäller inte oss. Orden skrevs för en viss tid och gällde endast i det sammanhanget.

Men vi tror annorlunda. Guds ord är levande. Det talar mäktigt i alla tider. Det består när himmel och jord förgår.

Glädjebudskapet består. Domsbudskapet består. Löftena består. Allvaret består.

Jesus - Han är skiljelinjen. Äger vi honom genom tron i hjärtat så har vi allt. Har vi inte Jesus så fattas allt.

Den eftersökta staden, det nya Jerusalem, staden som kommer ner från himlen, smyckad som en brud för sin man.

Lammets bröllop, evigheten med Jesus. Segerbytet som friköptes från djävulens våld. Segerlönen i himlen.

Nog är Guds ord ljuvligt för en Jesu vän..

Den förste och siste

I dagens lösen läser vi: "Herren går framför er och Israels Gud är sist i ert tåg."

Vilket folk har en sådan trygghet? I den skaran vill jag vara med! Dagens lösen väcker ofta tankar och budskapet, d.v.s. bibelorden talar.

Sådan är han den treenige Guden. Han går före, han går sist i tåget och åt de som vandrar i skaran ger han hopp, mod och frid.

Kära kristna vänner och himlavägsvandrare! Likt konung David får vi utbrista: 

"Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det.

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den."

Dagens lösen kommer från Jesajas 52. kapitel där överskriften är "Glädjebudskapet om Sions återlösning."

"Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"

Två olika skepp

I Konungaboken läser vi om samme Manasse Hans far var Hiskia och hans mor hette Hefsi-Ba. Hefsi-Ba betyder ”min glädje är i henne”. Namnet används om det återupprättade Sion i Jes 62:4.

I Konungaboken läser vi också mera specifikt om hur Gud talade till Manasse. Han talade genom profeterna. 

"Då talade Herren genom sina tjänare profeterna och sade: ”Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda. 

Därför säger Herren, Israels Gud: Jag ska låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda att det ska eka i båda öronen på var och en som får höra det. 

Över Jerusalem ska jag sträcka ut det mätsnöre som jag använde på Samaria och det sänklod som jag använde på Ahabs släkt. Jag ska skölja Jerusalem rent, som när man sköljer ett fat och sedan vänder det upp och ner när man har sköljt det. 

Jag ska förkasta den rest som är kvar av min arvedel och ge dem i deras fienders hand. De ska bli ett rov och ett byte för alla sina fiender, därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och väckt min vrede från den dag då deras fäder drog ut ur Egypten ända till denna dag.”

Konungaboken vittnar inte direkt om Manasses omvändelse utan hänvisar till Krönikeboken.

Finns det ännu idag profeter som i Guds kraft burna av ordets auktoritet står upp och varnar för syndens följder? Lyssnar de andliga ledarna till det profetiska ordet? Förkastar man varningen från Gud och vänder om eller fortsätter man på sin självvalda väg?

I dagens tidning säger biskopen angående tudelningen i Pedersöre församling: Citatet börjar "Åstrand ser endast ett alternativ för Pedersöre församling: att församlingen reser vidare tillsammans "med en ny kapten ombord".Citatet slut. 

Guds ord visar på en annan väg, omvändelsens väg där man ödmjukar sig under Guds mäktiga hand och tar avstånd från olydnaden mot Guds ord. Det finns en välsignad väg vidare där man erkänner att äktenskapet är ett förbund mellan en kvinna och en man och Gud har en evig ordning i sin församling och kyrka.

När en kapten stiger på skeppet och styr i egen vishet in på okända vatten utan att följa karta och kompass (Guds ord och den Helige Ande som tolk) går det inte väl.

Gud överger inte sitt folk. Vi får fortsätta att be om väckelse, nåd och förbarmande. 

I en sång sjunger vi om ett skepp som når ända till himmelens hamn. På det skeppet vill jag bli kvar:

"1. Vad heter skeppet, som er för till evighetens hamn?

Vårt skepp, det är förbundets ark och Kristus är dess namn.

Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går.

Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står.

2. Hur många är ni där ombord som far till evig vår?

Vi tusen sinom tusen är, av nåd vi leva får.

Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går.

Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står.

3. Vem är då lotsen som er för på livets vida hav?

Vår lots är Herrens Ande god, som aldrig styr i kvav.

Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går.

Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står.

4. Vår fyrbåk, det är Herrens ord, Guds nåd vårt resepass.

Se, Lammets verk på Golgata, dit pekar vår kompass.

Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går.

Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står.

5. Finns det då plats för fler ombord som fara får med er?

Ja, här är rum för vem som helst, fri resa Gud oss ger.

Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går.

Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står.

6. Och när vi en gång lyckligt fått till hamnen komma fram,

vår sång skall bli om dina sår och om ditt blod, Guds Lamm!

Vårt segel fylls av nådens vind, till salighet det går.

Vi ankrar snart vid hemmets strand, där Lammets bröllop står.

I nöden sökte man Herren

"Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren sin Gud och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. Och när han bad så till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud."

I andra Krönikeboken kapitel 33 läser vi om Hiskias ogudaktige son Manasse som var tolv år när han blev kung. "Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn."

Vi läser att Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på Guds ord. "Då lät Herren den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel."

Då skedde något som var ovanligt på den tiden och är ovanligt idag. Manasse omvände sig. Vi kan säga att han fick nåd till bättring och han fick komma tillbaka till den heliga staden som kung.

Ännu idag är det förödande att inte ge akt på Herrens ord. Olydnaden mot Gud och hans ord leder människan till Babel. Gemenskapen med Gud i trons lydnad bryts och om människan inte får nåd till bättring och omvändelse tvingas människan möta den eviga döden bortvisad från Herrens ansikte.

Om ledaren för ett folk är ogudaktig så dras folket lätt med i synden och smutsen, i olydnaden mot Gud. Så gick det på konung Manasses tid. När Manasse sedan omvände sig fortsatte folket ändå att halta på båda sidorna.

I den andra läsningen från Matteus 6 talar Jesus om hur ingen kan tjäna både Gud och Mammon. Människan kan endast ha en Herre. Är din och min herre Herren Jesus och Himmelens Gud eller djävulen, denna världens furste?

Må vi fly från djävulen och hans "ränker". Endast hos Gud finner människan en nådig Herre, frid och salighet och det eviga livet. Ännu är det Nådens tid. Ännu kallar Gud både konung och präst, människa som människa till omvändelse och tro..

Salig - för Jesu skull

I bergspredikan, i saligprisningarna säger Jesus också: "Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er."

Jesus hävdar att människan är salig när hon får lida för Jesu skull. Tron på Jesus är värd spott och spe. Den är värd mycket mera. Här på jorden har det följder hur vi lever. Det finns väl ingen människa som inte känt ånger över misstag, försummelser, fel valda ord eller ouppmärksamhet.

Det som går fel på grund av syndens och mänsklig svaghets skull har alltid konsekvenser, men den som flyr till Jesus får uppleva hur Gud kan hela, upprätta och ur det svåra och söndriga skapa något nytt. I stormen härdas trädet om inte vindarna är så kraftiga att det brister. 

Jesus säger däremot att den som lider för hans skull är salig. Vi är inte så vana att lida för Jesu skull. Den som fått lida för trons skull vet att mänskligt sett är det oftast inte heller så lätt. Hur kan det då vara saligt?

Job säger: "Se, salig är den människa som Gud tuktar. Förkasta inte den Allsmäktiges fostran, för han sargar och förbinder, han slår och hans händer helar."

Guds rike har ofta gått framåt i motvind. När tron möter motstånd härdas den och mognar. Sann biblisk tro möter alltid motstånd, men Gud kan ge den nåden att även motståndet kan bli till välsignelse.

Den gamla människan, det stolta jaget, det egna högmodet och förtröstan på egen styrka kuvas när tron på Jesus också möter hån och olika grader av förföljelse.

Vi har en allsmäktig Gud som på rätt sätt leder sina barn till himlen. Hans vägar och tankar är högre än våra. Gud ser redan den stunden då vi jublande och saliga står på den himmelska stranden. Han vet vem som når dit fram.

Han ger tron som vi behöver, viljans kraft att härda ut. I hans händer vilar frälsningen vid vägens slut.

När jag ser tillbaka på de senaste månadernas kamp under den tsunami av lögn och villfarelse som dragit fram genom nejden ser jag också Guds ledning. Han tillåter inte att hans egna blir fästa vid det som bibeln kallar Babylon.

Guds folk kan inte ha sin hemvist där Guds ord ifrågasätts, motarbetas och bespottas. I en sions sång sjunger vi om att vi inte skulle synda när vi lämnar Babel sist en gång.

Gud lät aldrig Babels torn bli färdigt. Guds rike byggs aldrig på kompromisser där Guds ord dras ner i smutsen. Guds rike är där Jesus är. Där ger också den Helige Ande, glädje, mod och förnöjsamhet.

Genom lidande till seger går Guds rike här på jorden. Jesus segrade på korset. "Genom lidande till seger för den väg som Jesus gått och att gå den samma vägen är också hans egnas lott."

Jag tänkte skriva om tacksamhet nu på morgonen. Jag tänkte tacka Gud för all godhet och ledning i praktiska saker. Den sanna och största glädjen är ändå alltid att namnet är skrivet i himlen.

På den andra sidan är tacksamheten och glädjen fullkomlig då fördärvet är avklätt. Där råder en evig fröjd och salighet..

Hedningarnas Galileen blir Jesu hem

"När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Sebulons och Naftalis land, sjövägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen - det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp. 

Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."

Vi märket att Jesus påverkades av vad som skedde i hans närhet. Han verkade på en i synd fallen jord och hans uppgift var att sona hela världens synd och öppna en ny och levande väg till himmelen och en väg till gemenskap med Gud.

Jesus sökte i allt Faderns vilja och han fullbordade sitt lopp. Som hans efterföljare har vi alla ett eget lopp att fullborda. Målet är klart. Vägen är Jesus. Morgondagen har vi inte sett. Idag hjälper Herren.

Jesu egen predikan var den samma som han gav till sina lärjungar. Himmelriket är här. Och för att kunna ta emot det riket behöver vi ständigt vända om från våra egna vägar.

Att följa Jesus är att troget verka i de uppgifter han ger i hem, familj, samhälle och församling. På den jord som Gud skapat..

Predikoämbetet

Igår på kvällen lyssnade jag på radion till ett avsnitt i serien "fädernas tro". Igår handlade det om predikoämbetet. Det poängterades att ämbetet är Guds, men givet till församlingen för frälsningens skull.

Predikoämbetet eller pastorstjänsten är alltså varken tjänsteinnehavarens eller församlingens utan Guds eget. Vi förstår att då ämbetet är Guds, så gäller också Guds ordning.

Jesus instiftade ämbetet och gav det åt apostlarna efter sin försoningsdöd och uppståndelse och innan han steg upp till himmelen. Jesus leder sin församling från Faderns högra sida vid tronen. 

Om än Jesus är osynlig för våra naturliga ögon är inte hans församling osynlig. Den är igenkännbar med hjälp av Guds ord. 

Jesus säger I Matteus 11: "Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det."

Med Jesus har himmelriket kommit in i världen. Jesus vittnar om att de som är fattiga i anden tillhör himmelriket. Vi kan alltså säga att himmelriket är närvarande där församlingen verkar på apostlarnas grund. "Himmelriket är nu här" var det predikokoncept som Jesus redan innan korsdöden gav åt de tolv.

Radioprogrammet om predikoämbetet gav många tankar och också nytt mod. Guds folk har ett ansvar att agera då det går fel. När människor och en församling väljer fel, eller enligt vad det kliar i öronen så varken kan eller skall Guds folk acceptera en ordning som strider mot Guds ord.

Guds ord bär inte bojor ens i tider när hans rike förtrycks av våldsverkare. Jesus är ännu Herre. De som vill vara Guds ord trogna ber och ropar att Gud sänder arbetare till sin skörd. 

När Jesus såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Jesus uppmanar ännu oss att be att skördens Herre sänder arbetare till sin skörd. I skörden och för skörden använder han det ämbete han instiftat.

Jesu egna är alltså aldrig utelämnade eller övergivna. Han går varje dag själv med. Herre ge oss öppnade ögon!

Himmelriket är nära!

"Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken och sade: "Omvänd er, ty himmelriket är nära."

I öknen, från utsidan av den tidens religiösa sammanhang ljöd en röst: "Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!"

Från Jerusalem och hela Judeen och hela landet kring Jordan kom folk till Johannes, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

I Matteus 3 möter vi omvändelsens dop. Jesus instiftar senare det kristna dopet i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. I samband med sin "dopbefallning" påminner Jesus församlingen om nödvändigheten att lära de döpta att hålla allt vad han befallt. Och själv är han med alla dagar intill tidens slut."

En kristen kan alltså inte ta avstånd från Kristi lära eller gå vidare från den med köttsligt "nytänk" som strider mot den rena läran.

Till Johannes kom också många fariseer och sadduceer och Johannes uppmanade dem kraftigt att bära sådan sådan frukt som hör till omvändelsen. Och han säger:

Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks."

Vi möter här kraftigt Guds ord. Vi kan inte följa Jesus med ett delat och falskt hjärta. Jesus har ögon som eldslågor och inför honom kan vi inte dölja något. Som hans efterföljare blir vi vårdade av honom med hans ord.

Ordet kallar oss till daglig omvändelse och bättring. Och Jesus möter en ångrade syndare med nåd och barmhärtighet. Vi får höra hans ljuvliga kallande och vårdande röst: 

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."

Han bar den tunga bördan och han bar den till korset. Tack gode Gud! 

Om sådant får man inte predika

"Sluta predika", så predikar de. "Om sådant får man inte predika, skall aldrig smädelserna ta slut!" Är det så du talar, du Jakobs hus? Har Herrens Ande varit otålig? Har hans gärningar visat något sådant? Är inte mina ord goda mot den som lever rättfärdigt? Men sedan en tid har mitt folk rest sig upp som en fiende."

I bibelläsningen är det dags för profeten Mikas bok. Profeten Mika verkade i sydriket för cirka 2700 år sedan, men orden verkar så bekanta. "Om sådant får man inte predika" sade förtryckarna och de falska profeterna på Mikas tid.

Aposteln Paulus skriver till Guds barn i Tessalonika. "När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn."

Aposteln kommer med ett råd: "Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont."

Guds ord är goda mot den som lever rättfärdigt, eller äger Kristi rättfärdighet. Guds ord fostrar och manar till ett liv i enlighet med Guds vilja.

Gud är god och hans vilja är att alla människor skall bli frälsta. Därför är allt Guds ord nyttigt.

Vandringsleden, vägen Jesus

"Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder."

Evangelisten Matteus skriver om hur en Herrens ängel visar sig för Josef i drömmen och för fram det ljuvliga budskapet om Frälsaren.

Jungfrun Maria hade blivit havande genom den Helige Ande. Efter drömmen gjorde Josef som ängeln befallt och han tog Maria sin hustru till sig.

Profeten Jesaja skriver långt tidigare. "Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän. Säg till de försagda: "Var starka, frukta inte!" Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälsar er.

Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.

Ödemarken skulle förändras och en banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas "den heliga vägen". Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem.

Tänk, en väg som är till för orena, men en väg som gör den orene ren. "De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, även om de är dårar."

De återlösta skall vandra på vägen Jesus. Och han frälser dem från deras synder. "Herrens friköpta skall vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden. Fröjd och glädje skall de få, sorg och suckan skall fly bort."

Bekännelsen och tillträde till tronen

Bibelordet från bibelappen för den här dagen talar om bekännelsen och Nådens tron.

"När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Vi har en överstepräst vid den himmelska tronen. Han har haft alla frestelser som vi har. Han föll aldrig om än kampen var till döds och han svettades blod.

Jesu kärlek innehåller också medlidande med människans svagheter och synder. Han gjorde det som vi inte förmår.

Vi har fritt tillträde till Nådens tron och en bekännelse som Kristi kyrka vilar på. "Jesus är Messias, den levande Gudens Son."

Guds flod

Dagens bibelläsning handlar om Guds flod. David skriver i psaltarpsalmen 65 "Du tar hand om jorden och vattnar den, du gör den mycket rik. Guds flod är full av vatten. Du skaffar säd åt människorna när du så bereder jorden. Du vattnar dess fåror och jämnar det plöjda, du mjukar upp den med skurar och välsignar dess gröda."

I bibelns sista kapitel möter vi det levande vattnet. "Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd.Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken."

Guds flod innehåller livets vatten och flodens källflöden är Guds och Lammets tron. Tänk att vi av synden märkta människor för Jesu skull genom tron redan har del av detta.

Vi ska se hans ansikte och bära hans namn på våra pannor. Vi skall få äta av frukten från livets träd. Den fulltaliga skaran av Guds folk skall med förvandlade kroppar få bo i ett land som påminner om Edens paradis.

Tänk vilken godhet Gud visar åt sina barn..