I en tidningsartikel läste jag om nödvändigheten av att känna nåden, att ha en visshet om att Jesu försoningsverk gäller alla synder och alla syndare.
Ibland brukar man tala om att fatta nåden. Jag tror att vi människor behöver en biblisk uppfattning om synd och nåd. Till den hör också insikten om att vi inte ser alla synder. Det är inte ens möjligt i en i synd fallen värld.
Men hur förhåller sig nåden till synden? Nåden försonar. Nåden är en försonare och återlösare. Nåden fostrar och förändrar. Nåden gör upp med synden, den avslöjar synden och syndens väsen.
Igår morse hörde jag i radion en del av berättelsen om Rut och Noomi, en ljuvlig och tröstefull berättelse om återlösaren. När Herren Jesus förklaras i gamla Testamentets berättelser är det ljuvligt.
Rut fick ligga vid återlösarens fötter, vid Nådens port. Hon blev övertäckt av Nådens mantel. Hon blev upptagen och upprättad av återlösaren som använde den rätt och plikt som lagen gav honom.
Nåden är Herren Jesus. Han är återlösaren för det mänskliga släktet. Visst känner vi honom, men han är så ljuvlig och god då han framträder i sitt ord.
Ja, då är allt gott..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar