Mörkrets hantlangare

I föregående skrev jag om mörkrets eller djävulens hantlangare - hårda och avslöjande ord. 

I paradiset använde ormen list då han riktar sig till kvinnan med orden ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” 

Därefter ifrågasätter ormen att syndens lön är döden "Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

Ormen väckte ett begär hos kvinnan "trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat". Kvinnan tror nu på ormens ord och hon är förblindad. "Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt."

"Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken."

Luther skriver: "medan syndaren är upptagen med att synda och är omsluten av den, ser han inte Gud, talar inte om Honom, är inte medveten om Honom; ty syndaren antar att Gud inte ser och är medveten om vad han gör. 

Medan Adam sätter frukten i munnen ger han inte akt på Ordet. Så att om du kunde se in i hans samvete, skulle du se att han inte längre bekymrar sig om Gud och Hans Ord som om Gud var någonting dött och icke existerande."

För en människa med ett av synden sårat samvete finns det två vägar. Att göra upp med synden och få omvändelsens nåd.

Eller att gå allt längre på syndens och förhärdelsens väg som en djävulens hantlangare.

Jag tror att varje kristen fått känna av ofriden som ett sårat samvete ger. Då känns Gud så långt borta. Djävulen strör salt i såren och leder människan allt längre bort från Gud och nåden. 

- mot den andliga döden..

Men Jesus lever och sträcker ut sin hand. Han helar såren och leder stegen in på livets väg..