"Skriv ner synen och gör den tydlig på tavlor så att den lätt kan läsas" Profeten Habackuk fick en befallning av Herren att skriva ner den syn han hade fått. Och profeten skrev.
Vi människor lämnar också olika budskap efter oss. Det vi säger och gör talar sitt språk. Ord kan såra. Ord kan läka sår. Ord kan väcka. Ord kan söva ner. En dag är alla ord sagda.
När vi vandrade på gravgården blev det många olika årtal, månader och dagar att läsa. På en sten är också en psalm inristad "psalm 562".
Även psalmen inristad i stenen har ett budskap, en tanke och ett budskap. Är det gamla eller nya psalmboken? I 1986 års psalmbok är psalm 562 skriven av Johan Ludvig Runeberg.
Psalmen har ett budskap:
En vandringsman är mänskan, här blott en gäst. Om hon än här är fäst vänder hon hemåt.
Hon går mot evighetens port. Mot den hon skyndar dag och natt.
"Dock var jag är och vart jag far, så vet jag att min Gud jag har beständigt lika nära. Han följer mig på all min stig, han är en Fader ock för mig. Vad kan mig då förfära?
Om han högt över sjö och land flyttfågeln för från fjärran strand till kära hemmet åter, hur skulle jag väl bäva skyggt? Den Gud som leder fågelns flykt, han mig ej villas låter.
Gud, jag är syndig, arm och svag, men för mig efter ditt behag. Det är vad sist jag beder. Varhelst min väg du stakar ut, så styr den så, att den till slut upp till din himmel leder.
Psalmen talar när tungan tystnat..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar